TV4 Göteborg om frikyrkans kris

Den senaste veckan har frikyrkans framtid debatterats i tidningen Dagen. Debatten startade med en ganska uppgiven och sorglig artikel av Sigfrid Deminger, där han överger det skepp han varit med om att styra under lång tid. Även om det finns mycket som är problematiskt med Demingers artikel, till både form och innehåll, så pekar den på något djupt problematiskt vad avser hur underhållningskulturen tenderar att tränga undan djup och allvar i gudstjänsten.

Med anledning av debatten gjorde TV4 Göteborg ett inslag med Deminger från Fiskebäcks Missionskyrka.

Om Bjärkafenomenet

Anabaptistkramaren och bloggaren Jonas Lundström gör, bland annat med anledning av tidningen Dagens uppmärksammande av Ökenfäder i pingstmiljö, en liten analys av "Bjärka-fenomenet", dvs rörelsen som uppstått kring Bjärka Säby.

Mycket träffande skriver han i en passage: "Bjärka-fenomenet (i sin breda betydelse) står för en längtan efter en tro som är bättre historiskt förankrad, mer gemensam och mer kroppslig. Här tycker jag att vi måste erkänna frikyrkorörelsens misslyckande. Vem är egentligen
intresserad av den relativt historielösa, individualistiska och
förandligade tro som frikyrkorna alltmer förfallit till sen dom blev etablerade institutioner?
Här tror jag att anabaptistkramarna, dom Bjärkainspirerade och judediggarna alla har mycket gemensamt i upptäckten av det otillräckliga i vårt frikyrkliga arv. Vi behöver en tro som levs i gemenskap, som återvänder till rötterna och som är kroppslig/social/politisk. "

I couldn´t agree more!

Skönlitteratur och teologi i ljuv förening

Frikyrkan har ju dessvärre inte alltid gjort sig känd som den fria tankens och kulturens försvarare. Tvärtom så finns i kyrkans historia mörka stråk av anti-intellektualism och navelskådande självtillräcklighet. Oförmågan att ta till sig kulturella uttryck utanför den egena sfären är ju tragisk i sig, men blir än mer obegriplig då kyrkan bekänner Gud som alltings skapare. En Gud som skapade och såg att det var gott.

I en lysande debattartikel i dagens Dagen bemöter Joel Halldorf något av denna problematik i ett inlägg om den senaste boken om Harry Potter.

"Men om vi ska varna för allt som kan leda till synd, då gör vi det kristna livet krångligare än vad det behöver vara. Som ivriga kristna har vi så lätt för att sätta upp ett extra staket ”innanför lagen”, för att verkligen försäkra oss om att vi inte kommer i närheten av synden.
Vi undviker inte bara det förbjudna, utan också det som riskerar att leda oss till det förbjudna. I vissa lägen kan detta vara klokt: den som känner sina svagheter håller gärna ett extra avstånd till det som kan skada henne. Men vi bör komma ihåg att ett av fariséernas misstag just var att de konsekvent satte staket innanför lagen."

Läs hela artikeln här