Frikyrklig identitet

För den som är uppvuxen i en frikyrka och funderar på vad som är bra, respektive mindre bra i det frikyrkliga arvet, rekommenderas denna blog.

Befodra bagelbakande

Hur kommer det sig att det är så svårt att få tag i bagels i Sverige?
Jag förstår inte hur jag kunnat leva mitt liv utan tillgång till detta brödbakningens mästerverk.
Lätt rostad, med smak av kanel och russin, med ett tjockt lager cream cheese, utgör den numera en oproportionerligt stor del av min kostcirkel.

När jag kommer hem skall jag bli bagelns apostel i Sverige.

Omväxling

Fyra på eftermiddagen kan man sitta hemma och läsa
kyrkohistoria
då kan en vän ringa och föreslå
kvällsskidåkning
då blir man glad
40 minuter senare kan man stå på toppen av ett berg

Which rationality?

”… two rival systems and are able to recognize that the applicability of certain of the concepts in the one scheme of belief precludes certain concepts in the other scheme from having application, it does not follow that the substantive criteria which govern the application of those concepts – the standards, that is, by which truth or falsity and rational justification or the lack of it are judged – cannot differ radically.”

Ehhh. Jo men precis … det verkar ju rimligt!

Jag är fantastiskt sömnig. Sitter i skolans bibliotek och försöker läsa, men har tuggat samma mening minst 10 gånger nu. Gårdagskvällen ägnades åt stadens konstmuseum, natten åt att måla vardagsrummets väggar … röda. Hur kan man välja rött som vardagsrumsfärg? Jag får stresseksem efter fem minuter. Jag blev dock nedröstad med 3 mot 1 i färgvalet. Demokrati och estetik är en bad combo!

Igår kom dock solen fram efter veckor av regn, och jag kan nu bekräfta att Vancouver har en topp-tre-placering på min lista över fantastiska städer.

Ett oändligt antal apor

”Om man sätter ett oändligt antal apor framför ett oändligt antal skrivmaskiner, kommer förr eller senare någon av dem att skriva en roman av Shakespeare.”

Detta och liknande påståenden brukar användas för att påvisa att, om slumpen får härja fritt under obegränsad tid, så kan vad som helst inträffa; som universums uppkomst till exempel. ­

Olika teologiska traditioner har skiftande syn på möjligheten att nå kunskap om Gud genom att betrakta skapelsen. Somliga menar att man kan nå kontakt med Gud genom naturen, medan andra menar att man möjligen kan sluta sig till Guds existens, men inte till hans karaktär.

Själv tycker jag det är otroligt svårt att tänka sig att universum skulle ha uppstått av en slump. Men hur välorganiserad, fungerande och beundransvärd världen runtomkring oss än är, så går det alltid att invända att: Om inte skapelsen hade varit så välorganiserad, fungerande och beundransvärd så hade inte heller vi varit där för att iaktta just detta.

Hur vi tolkar vår omvärld har nog mest att göra med vår förförståelse. Så visst "förtäljer himlarna Guds ära", men bara för den som redan är kristen.

Vad gäller de imaginära apornas sinne för god litteratur, så pågår sedan 2002 ett experiment där man genom att koppla ihop en mängd datorer och använda dem som slumpgeneratorer, simulerar apornas litterära strävanden framför fiktiva skrivmaskiner. De slumpvisa tangenttryckningarna jämförs sedan mot Shakespeares samlade verk. Bästa resultatet hittills är 24 bokstäver ur andra delen av Henrik den IV: "RUMOUR. Open your ears;”

The Monkey Shakespeare Simulator

Om vätska

En egenskap som tycks värderas högt här, är förmågan att ignorera regn. Det ses som macho att med obesvärad min gå runt med flanellskjorta i ösregn. Paraply är för töntar!

Om man vill smälta in på gatorna i Vancouver är dock den viktigaste accessoaren en kaffetermosmugg. Kaffet är dock lika sorgligt som det amerikanska. Det är nog därför som muggarna är så stora, då det krävs ett par liter för att få i sig tillfredställande mängd koffein. Men varför läskmuggarna på McD är så gigantiska är mera svårbegripligt.

Vidare kan man fundera på hur det kommer det sig att det i ett land som Kanada inte någonstans finns vattenkranar med ”blandare”. Istället finns det en kran för varmt och en kran för kallt. Som i mormors sommarstuga ungefär. De första minuterarna i duschen, innan man fått in rätta temperaturen, är därför högst plågsamma.

Death Cab om vätska:
Sorrow drops into your life through a pin hole
Like a faucet that leaks, there is comfort in the sound
And while you debate half empty or half full
It slowly rises, your love is gonna drown

Förövrigt kan meddelas att det odlas vin i British Columbia. Riktigt gott vin dessutom!

Hav & Berg

Det regnar för den 27:e dagen i sträck. Det tidigare rekordet var på 25 dagar, men nu börjar till och med Vancouverborna tröttna. Men det spelar ingen roll, för ibland lättar molntäcket något och man kan skymta bergstopparna som omger staden. På sätt och vis påminner staden om Göteborg; havet i väster och en älv som delar staden i en nordlig och en sydlig del. Det är bara det att Vancouver är så oändligt mycket mer storslaget.

Vancouver känns ungefär som en tredjedel Starbucks, en tredjedel Sushi och en tredjedel Gore-Tex. Här trängs de amerikanska kedjorna med japanska och kinesiska restauranger, 30 procent av vancouverborna är faktiskt Asiater. Folk går dock endast i undantagsfall klädda i kimono, utan ser istället ut att komma direkt från vandringsleden eller skidbacken. Allt är väldigt ”outdoorish”.

Tillsammans med en snickare, en datatekniker och en pokerspelerska delar jag ett gammalt hus i stadsdelen Kitsilano. ”Kits” känns lite som SoHo, NY, fast med den skillnaden att det finns stränder några kvarter bort. På sjuttiotalet bodde här mest konstnärer och musiker men med tiden blev hippiekvarteren till, ja just det, yuppiekvarter.

Det känns lyxigt att åter vara student. Under fyra månader skall jag gräva ner mig i teologistudier. Att döma av litteraturlistorna är jag rädd att jag aldrig kommer komma upp igen, men intressant skall det bli.

I'm coming home

Den senaste veckan har varit insane. Jag har varit med om en jordbävning, hängt med norra Ugandas stoltaste promenadorkester, besökt min första jordhydda, samt krockat med en femmeters monsterpyton. Allt slutade dock väl, möjligen med undantag för ormen.
Jo, jag har ju jobbat en del också… I synnerhet med ett demokratiseminarium för 40 politiskt aktiva kvinnor från landsbygden. Jag vet inte hur mycket som gick in då allt behövde tolkas, men när det gällde sång och dans gick det inte att stoppa dem. Enligt dessa kvinnor var ingen händelse för liten för att firas med kollektiv spontandans. Det hela kändes som att befinna sig mitt i en musikal. Har aldrig känt mig stelare.

Jag förbereder mig för att åka hem. Just nu överdoserar jag allt som jag tror att jag kommer sakna, vilket just idag kommer innebära sondmatning av mangopuré vid poolkanten.

Perspektiv

Krassliga fjäderfän, Sudoku, plastarmband, orkaner och bloggar … Funderar på vad man kommer att minnas av 2005. Känner behov av att göra bokslut och få lite struktur i flödet av nyheter och händelser, få lite perspektiv. Fast ibland undrar jag om inte distans och perspektiv är kraftigt överskattat.
Under tre månader har jag överdoserat mitt intag av CNN och BBC. Jag har lyssnad på ingående rapporter om krig, naturkatastrofer, epidemier, svält och politiska intriger. Intressant förvisso, men ganska deprimerande. Att överdosera nyheter ger mig ett distanserat perspektiv på tillvaron, vilket leder till känslor av frustration och rotlöshet. Från utkikspunkten ter sig allt smått och obetydligt.
Perspektiv och distans är motsatsen till delaktighet, passion och gemenskap. Jag börjar ana att lyckan ligger i tillhörigheten, i att höra hemma någonstans.

Med hopp om ett distanslöst 2006!

Fet & Lydig

I taxin spelades ugandisk musik. En man sjöng passionerat på någon lokal dialekt. Jag frågade vad han sjöng om.

- About love, and what he wants his future wife to be like, svarade taxichaffisen.

Jaha tänkte jag, det gamla vanliga således, men blev ändå nyfiken. Hur vill han att kvinnan skall vara då, frågade jag.

- Well, he wants the kind of woman that every Ugandan man want. She must be fat, submissive and obedient!

Nej, jag skojar inte!

Invid Nilens källa

Utanför mitt fönster flyter Nilen fram i den afrikanska natten. Under mitt myggnät kan jag höra cikadorna brumma och grodorna kväka. Jag befinner mig i Jinja, på ett hotell med anor från kolonialtiden. Det var här som man efter mycket sökande fann svaret på frågan som gäckade den tidens upptäcktsresande: Var har Nilen sin källa? Det är nämligen här som Victoriasjön övergår till att bli Nilen.

Jag får en oemotståndlig lust att klä mig i brittisk kakiuniform och tropikhatt för att bege mig ut på expedition. Sedan skulle jag sitta nedsjunken i en Chesterfieldfåtölj i hotellets salong och berätta om hur jag undflytt kannibaler, brottats med krokodiler och upptäckt nya pygméstammar. Typ som i ”Uppdrag Singapore”, om nu någon kommer ihåg tv-serien som gick på lördagskvällarna efter Razzel. Anyway, jag skulle ha tropikhatt.

Dagens bildningslänk

Tänk dig ...

Tänk dig att Göran Persson, tre månader innan riksdagsvalet, ringer chefen för rikskriminalen och beordrar att Fredrik Reinfeldt skall gripas för påstått samröre med terrorister och en våldtäckt begången för åtta år sedan.
Tänk dig vidare att Reinfeldt istället för att åtalas i en vanlig domstol, ställs inför en militärdomstol, och att Reinfeldts advokater blir gripna när de invänder mot det absurda i anklagelserna. När statsministern ser hur massorna protesterar på gatorna sätter han in militären och inför ett förbud mot alla möten som diskuterar fängslandet av Reinfeldt. Vidare förbjuder han alla TV- och radiokanaler att debattera ämnet.

Detta är ungefär vad som pågår i Uganda. Britterna har reagerat och Blair har personligen framfört det absurda i president Musevenis agerande. Man vad gör Sverige?
Den svenska regeringen betalar varje år ut cirka 345 miljoner kronor i bistånd till Uganda.
Inte kan väl biståndet vara villkorslöst? Då nästan hälften av landets statsbudget finansieras via biståndsmedel borde väl biståndsgivarnas synpunkter vara värda något. Men å andra sidan, det är ju knappast presidenten som drabbas när det skärs i biståndet. Men Sverige borde i alla fall frysa sitt direkta budgetstöd, det vill säga pengar som inte är knutna till specifika projekt.
Det börjar likna Zimbabwe …

Dagens artikel: Svenska skattepengar finansierar fortsatt förtryck

Kokta gröna bananer

Någon har sagt: Ju varmare klimat, desto hetare mat. Glöm det! Det ugandiska köket är totalt tasteless, och då snackar vi ändå ekvatorn. Nationalrätten heter Matoke, och består av kokta gröna bananer! Tur att det finns färsk frukt i överflöd. I´ve OD:ed on mangos, och har nu övergått till ananas. Men vore det inte varit för alla indiska ställen som serverar Chicken Tikka Masala och Naan, hade jag tynad bort.
Thank you, India!

Dagens rätt: Matoke

Kenny is King!

Visst är det märkligt hur somliga artister kan slå stenhårt i ett land, men förbli i det närmaste okända i ett annat. Eller hur en taskig B-sida från en världsartist, typ Zappas Bobby Brown, kan sälja guld i Sverige, men betraktas just som en taskig B-sida i övriga världen.

Udda låtar från Mary J Blige, Mtume och Fat Larrys Band får alla ugandier att jubla, men störst är ändå Kenny. Han är alla taxiförares favorit och länge trodde jag att hans ”Coward of the County” var Ugandas nationalsång.
Kenny Rogers är kung i Uganda!

Clap your hands!

Är just hemkommen från en par workshops på den ugandiska landsbygden. Intressant på många vis! Ugandierna har nämligen utvecklat en egen workshopkultur, som skiljer sig avsevärt från den svenska.
Det verkar funka ungefär så här: Man anländer ungefär två timmar efter utsatt tid, oftast med ett stort leende på läpparna. När det hela äntligen drar igång förväntas det vara avsatt rejält med tid för invigningstal och presentationer. Alla skall helst komma till tals och få berätta vem man är och var man kommer ifrån. Sedan är det dags för att gemensamt bestämma ordningsregler: Skall mobiltelefonerna vara avstängda eller i tyst läge, och vem skall se till att de andra passar tiden? Oftast väljer man även en speciell workshop-clap, en speciell handklappningskombination för att visa uppskattning när någon talat. Innan seminariet kan börja förväntas föredragshållaren leda en så kallad ”ice breaker”. Det kan vara en sång, gärna med rörelser till, eller en liten lek. Very SMU!

Sedan är det dags för te och samosas.

Blue Christmas

Det spelas julsånger i Kampala. Det är en märklig känsla att lyssna på "Let it snow" i 30-gradig värme. Den rätta stämningen vill liksom inte infinna sig.
Funderar på att fixa min egen julblandning i år, något i den här stilen:

Donny Hathaway - This Christmas
Stevie Wonder - Someday at Christmas
James Taylor - In the bleak midwinter
Joni Mitchel - River
Ron Sexsmith - Maybe this Christmas
Shawn Colvin - Christmas time is here
Josh Rouse - Christmas with Jesus

Fler förslag mottages tacksamt!

Den bästa av alla jordiska drycker

Hur kommer det sig att ett land vars exportinkomster till över 90 procent kommer från kaffe, är i total avsaknad av kaffekultur? Fatta frustrationen att passera milsvida kaffeplantage för att vid framkomsten bli serverad Nescafé. Ugandierna själva verkar dock fullkomligt nöjda med frystorkat. Poor fellas!

Som det stod på farmors gamla kaffekanna: Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker.

It’s a hard knock life

Lämnade Kampala för att ge mig ut på landsbygden. Bort från staden och ut i det vilda Afrika; den röda jorden, byarna, boskapen och vidderna. Vart man än vänder sig ser man kvinnor som jobbar. Det sliter på fälten, de kånkar vattenkärl och barn, och säljer frukt längs vägarna. Vad männen gör är fortfarande något oklart för mig.

Det kvittar hur ofta man hör hur många av alla människor på jorden som lever på mindre än en dollar om dagen. Det går liksom ändå inte in, tills man ser hur folk kämpar för att försörja sina familjer. Här finns inga socialbidrag eller sociala skyddsnät, bortsett från familj och släkt. Mitt i allt det vackra slås jag av hur livet för de allra flesta är en kamp för överlevnad.

Kravaller i Kampala II

Jag satt på mitt hotellrum och tittade på nyheterna. Det rapporterades om plundring och vilda upplopp på grund av att Besigye arresterats. Det kändes sjukt att via BBC få reda på vad som pågick mindre än en kilometer från där jag bor. Så, korkat eller ej, jag begav mig dit för att se med egna ögon.

När jag närmade mig domstolen där Besigye befann sig började det sticka i ögonen av tårgas. Hela staden hade stannat upp. Folk stod hopträngda i grupper längs gatorna, lyssnades på nyheterna från små radioapparater. Längre bort kunde jag se hur demonstranterna försökte göra framryckningar, allt medan kravallpolisen brutalt slog ner dem. Så plötsligt händer något, skottlossning, några börjar springa. Sekunder senare springer alla i vild flykt bort från polisen. Göteborgskravallerna kändes som sommarkollo i jämförelse.

Det är något hemskt som händer när en stor grupp människor enas i raseri. Allt förnuft och all medmänsklighet försvinner på ett ögonblick, och ersätts med en djurisk flockmentalitet.

Tidigare i år drog flera länder tillbaka delar av sitt bistånd till Uganda, på grund av att president Museveni tog bort mandatperiodsbegränsningen, och i praktiken gjorde sig själv till President for Life. Det finns anledning att tro att dessa länder nu kommer skära ytterligare i biståndet. Detta för att markera mot vad många anser vara ett försök av Museveni att genom falska anklagelser sabotera sin främste politiske motståndares valkampanj.
Visst, det är föredömligt att internationella aktörer reagerar och visar att de bevakar situationen. Men, som vanligt är det de fattiga som drabbas när det skärs i biståndet.

Vad gäller kravallerna så hade BBC rätt, som vanligt …

Dagens länk: BBC News

Kravaller i Kampala

Det luktar tårgas och brända däck. Under eftermiddagen har det varit upplopp på gatorna i Kampala, då anhängare till Rtd Col Dr Kizza Besigye drabbat samman med kravallpolis. Orsaken till detta är att Besigye häktats, anklagad för förräderi och våldtäckt. Mannen med de många titlarna är ledare och presidentkandidat för FDC, det största oppositionspartiet, och den ende som kan utmana den sittande presidenten Museveni. Besigye återvände nyligen till Uganda efter att ha levt i landsflykt sedan han förlorade det senaste valet. Allt sedan dess har ordkriget i media mellan honom och Museveni trappats upp. Ironiskt nog var Besigye personlig läkare till Museveni under deras gemensamma gerillakrigsdagar.

Förräderianklagelserna har att göra med att Besigye påstås ha samröre med People's Redemption Army, en gerillagrupp baserad i östra Kongo (DCR).
Dagens händelseutveckling är inget gott tecken inför valet i mars, och det bådar inte gott för den fortsatta utvecklingen mot flerpartidemokrati.

För den som vill läsa mer om läget i norra Uganda rekommenderas denna GP-artikel.