Kristen bloggvänster

Den svenska kristna vänstern finns numera även i bloggform.

De " ... vill vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället genomsyras av Guds kärleksbud. En aktiv politisk kamp för våra värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapet från ord till handling."

Intressant och spännande ... och således ännu en blogg att hålla koll på!

Vackert om lyssnande

Jonas Lundström skriver insiktsfullt om det goda lyssnandet:

"... lyssnande är ett riskfullt projekt. Den som lyssnar utsätter sig själv för en annans avtryck i ens liv, och detta riskerar att sätta igång processer vilkas utgång är oviss. När vi på allvar lyssnar på varandra så tar vi ett medvetet steg bort från oss själva och anstränger oss för att få en glimt av hur något kan se ut med en annans ögon.

Ett genuint lyssnande är inte möjligt med mindre än att man under en kort stund förmår skapa en viss distans till sina egna övertygelser, sina egna bekymmer, sitt eget perspektiv, sin egen livsvärld. Att lyssna är helt enkelt att bry sig om en annan, att älska, men också att inse att min egen bild av världen behöver utmanas, fördjupas och kanske också förändras. Att lyssna är att ta en paus från sig själv."

Liberalismens två ansikten

Under rubriken Två olika ansikten för Folkpartiet ställer tidningen Dagen Roland Utbult mot Alexander Bard som representanter för två olika falanger inom Folkpartiet: "de frisinnade" och "stadsliberalerna".

Det där med två olika ansikten påminner mig om den brittiske filosofen John Grays bok The two faces om liberalism:

"Liberalism has always had two faces. From one side, toleration is the pursuit of an ideal form of life. From the other, it is the search for terms of peace among different ways of life. In the former view, liberal institutions are seen as applications of universal principles. In the latter, they are a means to peaceful coexistence. In the first, liberalism is a prescription for a universal regime. In the second, it is a project of coexistence that can be pursued in many regimes. The philosophies of John Locke and Immanuel Kant exemplify the liberal project of a universal regime, while those of Thomas Hobbes and David Hume express the liberalism of peaceful coexistence. In more recent times, John Rawls and F.A. Hayek have defended the first liberal philosophy, while Isaiah Berlin and Michael Oakeshott are exemplars of the second...."

John Gray, The Two Faces of Liberalism (2004 pocketutgåva) kap 1, "Liberal Toleration,", s. 1–2

Alltså, å ena sidan upplysningsliberlaerna företrädda av bland annat Rawls, som med rötterna i Kant som framhåller det universella förnuftet och de universella rättigheterna. Föreställningen om det ideala samhället står här i centrum. Religion tolereras, men är strikt hänvisad till den privata sfären.

Å andra sidan ”Modus Vivendi”-liberalerna, som företräds av bland andra Jürgen Habermas. Möjligheten till fredlig samexistens i det pluralistiska samhället står här i centrum. Här finns ett visst mått av epistemologisk öppenhet inför ”det religiösa”, men samtidigt kvarstår det liberala kravet på att de religiösa måste översätta sina övertygelser till ett rationellt och universellt tillgängligt språk.

Då den modernistiska föreställningen om det universella, neutrala, sekulära förnuftet får anses vara ett överspelat kapitel inom filosofin, förvånar det mig att "upplysningsliberalerna" tycks ha en så stark position i partiet. I synnerhet då en av vår tids största utmaningar är hur vi skall kunna leva tillsammans i ett pluralistiskt samhälle.

Dagens Hauerwas

"In the most general terms I understand liberalism to be that impulse deriving from the Enlightenment project to free all people from the chains of their historical particularity in the name of freedom. As an epistemological position liberalism is the attempt to defend a foundationalism ni order to free reason from being determined by any particularistic tradition. Politically liberalism makes the individual the supreme unit of society, thus making the political task the securing of cooperation between arbitrary units of desire. While there is no strict logical entailment between these forms of liberalism I think it can be said they often are interrelated."

- Against the Nations: War and Survival in a Liberal Society (Notre Dame: University of Notre Dame Press, 1992). s.18

Obildad Bard

- De kristna värderingar som fortfarande finns i delar av lagstiftningen ska ersättas av de universella värderingarna, säger Alexander Bard.

Jaha, suckar jag och undrar: Universella värderingar, vad katten skulle det för något egentligen? Värderingar som alla är överens om? Värdingar som inte har sina rötter i någon specifik tradition? Oavsett, så önskar jag lycka till i det fortsatta sökandet!

För övrigt borde upplysningsfundamentalister som Bard läsa lite Charles Taylor:

"The state can be neither Christian nor Muslim nor Jewish; but by the same token it should also be neither Marxist, nor Kantian, nor Utilitarian. Of course, the democratic state will end up voting laws which (in the best case) reflect the actual convictions of its citizens, which will be either Christian, or Muslim, etc, through the whole gamut of views held in a modern society. But the decisions can’t be framed in a way which gives special recognition to one of these views. This is not easy to do; the lines are hard to draw; and they must always be drawn anew. But such is the nature of the enterprise which is the modern secular state. And what better alternative is there for diverse democracies?"

Religiös analfabetism

Varför får religionen en så ytlig behandling i skolan, och i medierna, frågar Anders Piltz i en klok krönika i gårdagens GP, och fortsätter: "Den reporter i en tidning som visade lika liten förståelse för ekonomi, politik eller sport som nu visas mot religionens yttringar skulle inte bli gammal på sin post."

Terry Eagleton är inne på samma linje i en underhållande sågning av Richard Dawkins:

"Card-carrying rationalists like Dawkins, who is the nearest thing to a professional atheist we have had since Bertrand Russell, are in one sense the least well-equipped to understand what they castigate, since they don’t believe there is anything there to be understood, or at least anything worth understanding. This is why they invariably come up with vulgar caricatures of religious faith that would make a first-year theology student wince. The more they detest religion, the more ill-informed their criticisms of it tend to be"

Även Piltz kopplar samman den ytliga behandlingen av religion med bristande kunskap och hänvisar i sin krönika till det senaste numret av Signum som tar sig an den undermåliga kvaliteten på läroböcker i religion. Men endast teoretisk kunskap om den andre är inte tillräckligt för fredlig samexistens i ett pluralistiskt samhälle:

"När den nya religionskunskapen utvecklades under 1960-talet betonades ständigt behovet av objektivitet i undervisningen. Detta blir särskilt viktigt när elever med olika religiös bakgrund undervisas tillsammans. Men objektivitet bör inte förväxlas med en likgiltig själlöshet, en knappologi där torra fakta radas upp utan sammanhang och mening. Religionernas känslogrund och deras förmåga att entusiasmera människor måste också bli framställd, utan att undervisningens sakliga karaktär undermineras. Balansen mellan inifrån- och utifrånperspektiv är en känslig fråga som inte kan lösas genom att endera perspektivet offras på det andras bekostnad. Detta ställer synnerligen stora krav på lärarnas förmåga att förmedla en levande bild av åskådningar och livsmönster som inte är deras egna. Men är inte just den förmågan ett tecken på den personliga mognad som man med rätta kan förvänta sig att finna hos dem som har till uppgift att fostra unga människor in i ett tolerant och levande mångkulturellt samhälle?"

Att tolerera även det man inte förstår är sannolikt en av de största utmaningarna för ett liberalt samhälle som traditionellt satt sin tilltro till att kunskap och upplysning skulle lösa alla problem.

Malm om etiketterna höger och vänster

"Hur länge ska vi låta bänkplaceringen i nationalförsamlingen under franska revolutionen (det var så indelningen i höger och vänster föddes) avgöra hur vi ser på verkligheten? Hur ska en förnyelse av den kristna kyrkan kunna födas från gräsrötterna, om proffstyckare och partipampar hela tiden tillåts hägna in skeendet i sina egna fållor?"
(...)
"Därmed avstannar den urskiljning av Guds Ord som är den kristna kyrkans ansvar i varje ny tid. I stället för att driva en rättfärdighetens motkultur övergår då kyrkan till att leverera andliga legitimeringar av sekulära intressen.

Magnus Malm skriver i Dagen appropå att evangeliets politiska sprängkraft alltför länge har mutats in av partipolitiken, även i vårt land.

Dagens Hauerwas

"Religion is the designation created to privatize strong convictions in order to render them harmless so that the alleged democracies can continue to have the illusion that they flourish on difference."

Stanley Hauerwas - The End of Religious Pluralism: A Tribute to David Burrell

Volf om epistemologisk ödmjukhet

I väntan på Miroslav Volfs besök i Linköping har jag i mellandagarna läst om delar av hans fantastiska bok Exclusion & Embrace.

"Though sensitivity to plurality is essential, the affirmation of plurality is spurious. The only way to decide which among many options, all with their “different visions of the just”, ought to be affirmed, is by appealing to our own conception of justice. Instead of simply affirming plurality we must nurture an awareness of our own fallibility.

Since there is “no impartial perspective”, all constructions of what is just or unjust, indeed all judgments, are unfair and entail committing injustice; since there is no morally pure struggle, every engagement for justice, indeed “every For and Against,” is implicated in perpetrating injustice.”

Känn på den!

Om Jul, Principer och Barth

I dagens Telegraph skriver Rowan Williams om jul, principer och Karl Barth:

"Christmas is supremely the story of a God who is not interested in telling us about principles"

"Christmas doesn't offer an alternative set of economic theories or even a social programme. It's a story – the record of an event that began to change the entire framework in which we think about human life, so that the unique value of every life came to be affirmed and assumed."

"That’s one reason why we tell this story repeatedly, the story of the ‘unprincipled’ God who values what others don’t notice, who relates to people we’d all rather forget, whose appeal is to everyone because he has made everyone capable of loving response.”

God Jul!

Om faran med att vara relevant

Jag läser att en relativt nystartad kyrka i Stockholm beskriver sig som en församling "som har bestämt sig för att göra begrepp som "Gud" och "Kyrka" relevanta för den vanlige stockholmaren".

Om detta kan naturligtvis sägas mycket. Innan man börjar hacka på andra församlingar har jag dock hört att man skall erinra sig att det är Jesus fästmö man har synpunter på ... so i´ll try to tread easy.

Självklart är det viktigt att kyrkan alltid är beredd att försöka ge svar på de frågor som samtiden ställer henne inför. Så, i bemärkelsen att kyrkan skall möta världens behov är det naturligtvis viktigt att den är relevant utformad för detta uppdrag. Dock är ju ytterst få frågor eller behov särskilt "nya", så strävan efter relevans har ju i den bemärkelsen ganska lite med klockan eller trender att göra.

Min farhåga är istället att kyrkor som i sina "mission statements" framhåller att de vill vara relevanta, riskerar att bli till en spegel av samtidens värderingar i den meningen att de låter både sin form och sitt innehåll styras av det som för tillfället är opportunt. För det är väl knappast en slump att det så gott som alltid är kyrkor som strävar efter att vara relevanta som tycks fixerade vid tanken på att det går att vara "cool" och samtidigt vara kristen?

Därför blir jag inte speciellt förvånad när samma kyrka skriver att "Vår dröm är att vara en kyrka där Du kan hitta meningen med livet, upptäcka ditt "destiny", växa och bli en vinnare på livets alla områden".

Jag tror dessvärre att det är symptomatiskt att en kyrka som vinnlägger sig om att vara relevant, lätt faller offer för tidsandan. Åtminstone så upplever jag att ovanstående "dröm" delvis ger uttryck för den terapeutiska egocentrering och konsumism som väl får betecknas som tidstypisk.

Sedan är det ju naturligtvis så att varje kristen och varje församling har att brottas med frågan hur evangeliet skall gestaltas. I den processen kan naturligtvis ingen frigöra sig ifrån sin samtid med sina tillhörande blinda fläckar. Men i denna svåra process bör dock inte viljan att vara relevant vara vägledande, utan snarare viljan att trofast försöka leva livet som Guds folk. Sedan må detta liv uppfattas som relvant eller gammaldags, hippt eller ohippt - det är liksom besides the point.

För vem vill egentligen vara med i en församling som strävar efter att vara relevant? Vill vi inte istället vara del av en församling som hjälper oss tolka världen med hjälp av den kristna berättelsen, istället för det omvända? Med Hauerwas ord "A theologians job is not to make the gospel credible to the modern world, but to make the world credible to the gospel."

... eller med Kierkegaard: Den som gifter sig med tidsandan blir snart änkling.

Zizek vs. Cornell West

En vidoeupptagning av ovanstående debatt mellan Slavoj Zizek och Cornell West från 2005, finns att beskåda hos Flying farther!

Jeanrond om vetenskapens begränsningar

Ibland läser man artiklar som som är så fyllda av väl formulerad klokskap att varje rad till slut blir understruken. Denna artikel i Axess av teologen Werner Jeanrond, är åt det hållet.

Under rubriken "Dit förnuftet inte når", utmanar han rationalismens förkrympta världsbild och vetenskapens enhetsmoral, och framhåller vikten av att religionen bereds plats i det offentliga.

"Upplysningens utmaning av religiösa övertygelser och religiöst motiverade former av förtryck har varit viktiga för religionens utveckling och har befrämjat kritik av religionen både inifrån och utifrån.

På samma sätt önskar jag mig en systematisk kritik av vetenskapens och förnuftets villkor och former i Sverige (och utomlands). Först när religionen i sina olika skepnader och det vetenskapliga förnuftet både har nått en kritisk och självkritisk nivå kan ett fruktbart samspel mellan båda dessa instanser komma i gång till förmån för mänsklighetens utveckling."

En artikel väl värt att läsa i en tid där allt skall evidensbaseras ...

Wisdom from Dr. Cornell West

Mannen på bilden är en ny bekantskap för mig. Han heter Dr. Cornell West och är professor i afroamerikanska studier vid religionsinstitutionen på Princeton University. Men, dessutom är han sanslöst nog även en en framträdande samhällsdebattör, medborgarättskämpe, pastor, och en del i hiphopkollektivet BMWMB. På hans senaste platta medverkar Prince, Andre 3000, Talib Kweli och Jill Scott. Dessutom gör han en liten roll i två av Matrixfilmerna, bland annat med kommentaren "comprehension is not a requisite of cooperation." I kid you not!

För ett smakprov av hans tankar om amerikansk politik, rasism, hip-hop och teologi, kolla in denna grymt insiktsfulla intervju: del 1, del 2, del 3.

Missa inte ...

... att lyssna på när Anders Piltz, K-G Hammar och Sinnika Neuhaus samtalar om treenighetens mysterium i P1:s Teologiska rummet.

... eller att läsa den klargörande artikeln i Fokus om vad konflikten i Kongo egentligen handlar om.

... heller att Rain and the Rhinoceros skrivit ett kort men intressant inlägg om Karl Rahners teori om “Anonymous Christianity”:

"Ironically, the attempt to transcend particularity effectively ignores the reality of difference altogether, only to reintroduce a new instantiation of enforced homogeneity—in short, a neo-imperialism."

Magnus Malm om gnosticismens konsekvenser

I en krönika i dagens Dagen gör Magnus Malm en klok analys av orsaken till delar av kyrkans världsfrånvändhet:

"Vi har ju lärt oss att dela in den kristna tron i en undervåning som vi kalla "skapelseplanet", och en övervåning vi kallar "frälsningsplanet". I undervåningen finns ett mer allmänt tal om Gud, och vårt gensvar till honom kallas förvaltarskap och handlar om vårt ansvar för miljön, de fattiga och så vidare. I övervåningen finns Jesus, och vårt gensvar till honom kallas lärjungaskap och handlar om individens frälsning, helgelse, bön och så vidare.

Effekterna av detta tvåvåningshus märks på många sätt. Bland annat i den ständigt återkommande uppdelningen i jordiskt och himmelskt, politiskt och andligt. Den som vill ta Jesus på allvar bör inte bli alltför intrasslad i det politiska. Den som vill ta politiken på allvar bör inte bli alltför intrasslad i det här med Jesus.

Resultatet är att Jesus framställs som ointresserad av allt utom den enskilda människans frälsning. Och eftersom Jesus är den kristna kyrkans bild av Gud, blir det naturligtvis också den gudsbild som kyrkan kommunicerar."

Visst är det märkligt hur en kyrka som bekänner Guds ohämmade kärlek till världen, gång på gång under historiens lopp hemfaller åt den gnostiska villoläran.

Tolerans som substitut för politik

Slavoj Zizek frågar sig i en föreläsning varför så många av dagens problem beskrivs i termer av tolerans, och inte i termer av till exempel orättvisa eller förtryck? Varför framhålls idag toleransen som universallösningen, och varför inte den politiska kampen? Zizek menar att det skett en förändring och exemplifierar med Martin Luther King, som i sina tal om rasism sällan eller aldrig talade om tolerans, men desto oftare om rättvisa, rättigheter, förtryck, och kamp.

Zizeks svar på sin egen fråga går i korthet ut på vad han beskriver som den liberala multikulturalismens grundläggande konfliktteori, "the culturalization of politics". Enligt detta synsätt omformuleras politiska åsiktskillnader eller konflikter, till "kulturella skillnader" eller till "olika livsstilar", som i sin tur betraktas som någonting givet, något som inte kan påverkas och därför måste tolereras. Orsaken till denna utveckling är enligt Zizek de politiska lösningarnas misslyckanden, och han exemplifierar med välfärdstaten och de socialistiska projekten. Slutsatsen, menar Zizek, blir att toleransen har kommit att bli ett substitut för politiken, och citerar Wendy Brown:

"The retreat from more substantive visions of justice heralded by the promulgation of tolerance today is part of a more general depoliticization of citizenship and power and retreat from political life itself. The cultivation of tolerance as a political end implicitly constitutes a rejection of politics as a domain in which conflict can be productively articulated and addressed, a domain in which citizens can be transformed by their participation."

Wendy Brown, Regulating Aversion: Tolerance in the Age of Identity and Empire, Princeton: Princeton University Press 2006, p. 89.

Nu anklagas ju visserligen liberalismen paradoxalt nog ofta för att vara totalitär i sina rättighetsanspråk, och att inte respektera just andra kulturer. Zizek nyanserar dock i detta sammanhang Browns kritik av liberalismens falska universalitet (lokal sedvänja upphöjd till allmän lag), och tillstår även det goda om liberalismen fört med sig.

Men kanske är det så att västvärlden i dag, i avsaknad av några sammanhängande eller övergripande teorier om rättvisa eller rationalitet, resignerat tenderar att beskriva skillnader som kulturellt betingade, just för att man inser att man inte har de nödvändiga verktygen för att ta sig an konflikten.

Sen är det ju självklart så att tolerans i dess egentliga mening är en nödvändig hållning i ett pluralistiskt samhälle. Ordet tolerans lär ju betyda uthärdande, att uthärda att andra har fel och lära sig leva med det. Men den form av tolerans som Zizek kritiserar ligger närmare likgiltigheten eller bristen på egen övertygelse.

Med Chestertons ord: "Tolerance is the virtue of the man without convictions."

Chesterton vs. Socialstyrelsen: 1-0

"An imbecile habit has arisen in modern controversy of saying that such and such creed can only be held in one age but cannot be held in another. Some dogma, we are told, was credible in the twelfth century, but is not credible in the twentieth. You might as well say that a certain philosophy ca be believed on Mondays, but cannot be believed on Tuesdays. You might as well say of a view of the cosmos that it was suitable to half-past three, but not suitable to half-past four.

What a man can believe depends upon his philosophy, not upon the clock or the century."

- ur Orthodoxy av G. K Chesterton

Jag kom att tänka på ovanstående passage när jag läste en debattartikel av en jurist på Socialstyrelsen, som menar att katolske biskopen Anders Arborelius syn på aktiv dödshjälp inte är "förenlig med ett modernt samhälle".

Cavanaugh om amerikansk politik

"I dessa dagar bör man som kristen känna sig mycket politiskt hemlös. Inget av partierna uttrycker några kristna värden på ett sammanhängande sätt. Om man söker en helhetslösning där evangeliet utmanar etablerade synsätt både vad gäller abort, krig, tortyr och dödsstraff och samtidigt värnar om de fattiga och svaga, då kan jag inte se att kristna har några verkligt goda alternativ."

I senaste numret av NOD intervjuas William Cavanaugh på temat amerikansk politik. Jag finner hans analys träffande även för svenska förhållanden, typ.

Mellandagar för unga teologer

Johanneskyrkan i Linköping arrangerar den 8-9 januari Mellandagar för unga teologer. Och ja, Miroslav Volf kommer dit ... bara en sån sak. Jag ser även fram emot Lovisa Bergdahls föreläsning: Bortom förståelse och erkännande: Om de religiösas envisa vägran att försvinna och demokratins ansvar.

I en intervju i Bildas tidning ger hon en hint om vad som komma skall:

"I den liberala modellen är toleransen svaret. Genom utbildning kan vi lära oss förstå den andre och ju mer vi vet om varandra ju mer toleranta tror vi att vi blir. Problemet med denna modell är att den inte verkar fungera. Ofta handlar det ju inte om att vi inte förstår varandra, utan att vi ogillar det vi förstår. Liberalismen handlar alltid om hur mycket olikheter som kan tolereras och var vi ska dra gränserna."

(...)

"Jag vill se ett demokratiskt samhälle där den religiösa människan får delta med allt hon är och har! För att komma någon vart åt det hållet kan man exempelvis se religiös tillhörighet som en fråga om kärlek, vilket jag försöker göra. I en demokrati älskar man olika saker och skapar utifrån det olika livsvärldar, då uppstår krockar. Men om vi slutar att kräva att den andre ska leva upp till mitt sätt att vara och istället låter henne få företräde – hur skulle samhället se ut då?"

Vi ses i Linköping!