Det finns två fysiska tillstånd som jag hatar med intensitet. Dessa två tillstånd har det gemensamt att jag är helt övertygad om att de kommer ge min kropp bestående skador i den stund jag upplever dem, samt att obehaget kan vara som bortblåst en kvart senare.
Jag talar om morgontrötthet och att frysa. Jag kan inte med ord beskriva den fysiska smärta det innebär att tvingas gå upp tidigt på morgonen. Då den ädla konsten att isolera hus inte tycks ha spritt sig utanför norden, är mina mornar därför dubbelt plågsamma.
Jojo, i-landsproblem tänker ni. Men kan någon förklara för mig varför det anses så ädelt att stiga upp i ottan? Varför det anses finare att vara morgonmänniska än nattmänniska? Det där är ju bara en trött kvarleva från det gamla bondesamhället. Varför vi fortfarande envisas med att ordna samhället som om vi alla vore mjölkbönder, är för mig en gåta.
Jag väljer solnedgång framför soluppgång, any day!
torsdag, februari 23, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Håller fullständigt med dig Josef... även om jag både är morgon- och kvällstrött...
Dock känns det lite lättare sedan en vecka (beror det på att jag har sportlov?) då jag liksom insett att jag kan tänka på alla de tusentals människor som kämpar lika mycket som jag i exakt samma stund... vetskapen om detta faktum gör det faktiskt lite enklare att masa sig ur sängen. Kollektiv smärta är liksom lite lättare att bära. Delad glädje dubbel glädje, delad börda... eh.. halverad (i alla fall reducerad) börda. Prova få du se!
Tänk dig att ailiens skådar jorden från rymden. Dom ser att dom små varelserna som kryllar där nere på Jorden springer in i byggnader så fort solen går upp. Och när solen går ner då går dom ut igen. Konstigt!
Igår va jag faktiskt på en föreläsning där det talades om just detta. Att samhället tvingar upp alla sorts människor för att jobba tidigt på morgonen trots att hälften av mänskligheten har en hjärna som är mer aktiv fram på e.m. / kvällen. Föreläsaren tycker att det bode finnas flex skolor då man kan komma dit när man känner att hjärnan har vaknat till liv. Det finns vist några sådana skolor redan...
Så i framtiden kanske din önskan slår in josef.
http://svt.se/content/1/c6/53/41/52/800X600.jpg?lid=puff_534152&lpos=extra_0
lite värme i kylan
BD
Hemkommen från Chamonix utan "min äldste son" inser jag efter 2 års bönande om sovmorgon att perspektivet är omvänt. På semestern kunde vi ändå inte sova på morgnarna men startsträckan var likväl lång och mödosam.
Väl hemma smyger man sig halvhjärtat igenom 2:an iväg till jobbet men hoppas att "nisse" (fiktivt) ska ställa sig omtöcknad upp och proklamera "pabpa dä, papba dä, papba dä". Ja just det, jag är HÄR! En skön definiering av sitt jag direkt på morgonen.
Efter två år slutar man förbanna, utan prisar knarrande trägolv. Knäppt.(Det kan bero på att vi nu i varje fall får sova ostört genom natten).
Hursomhelst längtar man efter en "all nighter" med Josh och bröder för att definiera ett jag som sover....om jag orkar...
Chripster,
Vid hemkomst efter vår kommande "all nighter", kommer du åter att förbanna knarrande trägolv!
Hälsa älste sonen!
Skicka en kommentar