The Devil's greatest trick

Få saker skapar sådan förvirring hos den moderna människan som Ondska som fenomen. Söndagens Filosofiska Rummet utgjorde inget undantag, då Ondska debatterades under rubriken: Finns det ondska, finns det onda människor – och föds det rentav onda bebisar?
En filosof, en psykolog och en etikforskare debatterade olika vinklar av ondska, bara för att skapa ytterligare förvirring. I synnerhet programledaren hade grava svårigheter att inse att onda handlingar kan begås av ”goda” människor. Mest komiskt var dock när man talade om vilka problem som kristna har med att förklara ondskan (om man vidhåller att Gud är god och allsmäktig). Som om ondskan skulle vara glasklar för en ateist.

”Seklets paradox är att ondskan grasserat och triumferat samtidigt som professorerna i sina föreläsningssalar har kappats om att avskaffa djävul, arvsynd och ondska.” (Läs Anders Piltz brillianta text om Den banala ondskan här)

Nej, ondskan förblir obegriplig och oförklarlig. Metafysisk. Debatten hade därför utan tvekan blivit klarare om man hade utökat panelen med en teolog av Piltz kaliber. Vi är så benägna att tro att ondskan finns utanför oss, att det är en sjukdom, eller att den kan utbildas bort. Vi gör allt för att slippa inse att vi alla har ondskan inom oss. Läs här för ett intressant undantag.

Verbal Kint hade rätt: The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn't exist