Då våren står för dörren är det dags att slå ett slag för verandan, närmare bestämt den nordamerikanska verandan. Jag talar alltså inte om vår svenska inglasade mormors-veranda med pelargoner och tyllgardiner. Nej, den veranda jag vurmar för har visserligen tak, men inga väggar och befodrar dessutom spontana häng. Den är rejält tilltagen och har plats för en sliten soffa, samt gungstol. Här tillbringar men med fördel försommarkvällarna efter jobbet med att lyssna på bluegrass samt iaktta förbipasserande.
6 kommentarer:
fast frågan är om det finns en bätte uteplats än altanen hemma på Näset. Fast än att våren är alldeles för kall för att kallas vår och alldeles för vindig för att kunna njutas av, så är det alltid lä och soligt hemma på vår altan. Flädersaft och toska...mm. Det är ju våran altan som är anledningen till den ovanligt tidiga solbrännan. Glöm inte det.
Jag hade nästan glömt hur grymt amerikansk den verandan är. Den behöver en soffa, dock. Hmm....flädersaft och toska vs. Bud och Doritos.
Bud och doritos.
Och medan bockskäggen skjuter skarpt på guldheden (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=535952) funderar jag på skillnaden mellan tosca och ambrosia. Den med apelsinskal på är inte bra.
men marky, toskakaka har då inget apelsinskal på. Bara en smörsockermandel-smet som omger det sköra sockerkaksfluffet. gottgott.
På varenda veranda
ta hand om varandra
med kaffe och tosca
Med nektar och ambrosia
vi blev visst lite mosiga
verandor är kosiga!
Mys på!!!!
Marky: Jag förväntar mig att du släpper konditoribryderierna och återinför lag och ordning i vårt grannskap!
Lull: Tack för att du reder ut saker och ting!
Anynomous: Ehh...jätte fint!
Skicka en kommentar