Samtid vs. Framtid

Jag läser i Dagen om att cisterciensermunkar från hela Europa getts nyttjanderätt till Nydala herrgård, 478 år efter att det gamla klostret på orten stängdes. När reformationen kom till Sverige på 1500-talet upplöstes ju alla kloster, och ända fram till 1950-talet var det inte heller tillåtet att starta några nya.
De senaste åren har dock en ny klosterrörelse börjat växa fram, den så kallade New Monasticism. Denna rörelses popularitet har sannolikt att göra med vad många upplever som svårigheter för kyrkan att utgöra motkultur till det omgivande samhället med dess värderingar. I en tid då många kristna frågar sig hur man lever liv i den korsfästes anda, mitt i en urban kultur präglad av individualism och konsumism, är det kanske inte så konstigt om blickarna åter vänts mot klostren. Om kyrkan inte är satt att återspegla samtiden, utan framtiden, krävs det en återupplivning av de praktiker och värderingar som förmår kristna att stå emot den pågående assimileringen till den omgivande kulturen.
Kanske kan bröderna i Nydala hjälpa oss med detta.

För en mer ingående artikel om den nya klosterrörelsen se Bengt Rasmussons blogginlägg på re:tro här.