Politik som sport

Min vän Olov menade nyligen att politik faktiskt är den roligaste tittarsporten. Jag är benägen att hålla med, möjligen med tillägget att en bra boxningsmatch slår det mesta. Speciellt kul att titta på är den amerikanska presidentvalskampanjen - ett engagerande drama med dagliga överaskningar.

Men hur kul jag nu än tycker det är att följa valrörelsen i USA, så har jag svårt att bli engagerad på djupet. Jag tror att detta har att göra med det som Jim Wallis skriver på sin blog:

But as people of faith, we know that the change must go deeper than politics. In fact, unless change goes deeper, politics won't really change. And no matter which candidate finally wins this presidential election, he or she will not be able to really change the big things in the U.S. and the world that must be changed, unless and until there is a real movement pushing for those changes from outside of politics. Because when politics fails to resolve or even address the most significant moral issues, what often occurs is that social movements rise up to change politics; and the best social movements always have spiritual foundations.