Först kränkt vinner

Missa för allt i världen inte Maciej Zarembas intressanta artikelserie i DN "Först kränkt vinner" (här, här och här). Zaremba begrundar i texterna en av vår tids favoritsysselsättningar, nämligen den att vara kränkt. I texten citeras en för mig okänd lundateolog; Ann Heberlein:

"Om konsten att ta ansvar" beskriver teologen Ann Haberlein kränktheten som en massflykt från vuxenheten. Hon ser allt fler skylla sina motgångar och felsteg på taskiga föräldrar, droger och rasistiska strukturer. Det är människor som vägrar ta konsekvenserna av sina egna handlingar, och som inte vill ta ansvar, menar hon."

(...)

"Det är inte meningen att man skall svara, säger lundateologen Ann Haberlein. "Du har kränkt mig" är en conversation stopper, en replik som inte vill ha svar, men vill dra sig undan sakfrågan. Den kränkta dumpar sin känsla i vårt knä för att vi skall begrunda vår skuld - han själv har ingen del i saken och inget ansvar. Framförallt vill han inte höra att det "inte var meningen". "

Kanske är det så att den myckna kränktheten är ett naturligt symptom på att vi lever i en narcissistisk kultur, där det som inte bekräftar mig uppfattas som just kränkande?