Christer Sturmarks et al. artikel i gårdagens SvD, samt Lena Anderssons ledare i gårdagens DN handlar båda om relationen mellan makt och rätt, och om vilka värderingar som skall prägla en demokrati. Christer Sturmark, Annika Borg och Bengt Westerberg slår fast att: "Religionsfrihet innebär inte att allt är tillåtet. Friheten att utöva
sin religion gäller inom de ramar som den sekulära staten fastställer". Med detta påstående ger de dock, som Marie Demker påpekat, makten företräde framför rätten genom att låta den staten, rensad från "de religiösa", definiera omfattningen av religionsfriheten.
Lena Anderssons artikel är i många stycken mer sympatisk i det att den kritiserar anpassligheten och konformismen och betonar vikten av att tydliggöra och argumentera för det man tror på. Ironiskt nog duckar hon dock själv för att utveckla vad hon menar demokratiska värderingar och talar istället om demokratin som en mentalitet.
Vad som tycks förena Sturmark et al. och Andersson är avsaknaden av ett kritiskt perspektiv på den sekulära liberala demokratin; en insikt om att den moderna liberalismen är nära förbunden med föreställningen att det inte finns några objektiva normer och att alla värdeomdömen därför är subjektiva. Liberalism är därför ytterst sett en maktens filosofi. För om det inte finns några objektiva värderingar blir viljan till makt den enda källan till värderingar. Med Slavoj Zizek´s ord:
… as every close observer of the deadlocks of political correctness knows, the separation of legal justice from moral goodness - which should be relativised and historicized - ends up in a claustrophobic, oppressive moralism brimming with resentment. Without any "organic" social substance grounding the standards of what George Orwell approvingly referred to as "common decency" (all such standards are dismissed as subordinating individual freedom to proto-Fascist organic social forms), the minimalist program of laws intended to do little more than prevent individuals from encroaching upon each other (annoying or "harassing" each other) turns into an explosion of legal and moral rules, an endless process of legalization and moralization, presented as "the fight against all forms of discrimination."
Liberalismens väg ur detta dilemma är vanligen den mytiska föreställningen om ett socialt kontrakt som garant för vissa rättigheter. Denna föreställning bygger dock, som @sebasti_an lyft fram (i en serie läsvärda tweets runt den 30 december), på metafysiska antaganden om att konkurrens och kontrakt är det mest grundläggande för mänskligt liv. John Milbank formulerar enligt min mening en bättre berättelse:
In our time, what must challenge liberalism is a more authentic "liberality," in the literal sense of a creed of generosity which would suppose, indeed, that societies are more fundamentally bound together by mutual generosity than by contract. This is not, of course, to deny that merely "liberal" measures of contract are not necessary to safeguard against the worst tyrannies, nor that we do not often have to resort to them in lieu of more substantial civic bonds. But the social contract can never be the thing that fundamentally brings people together in the first place, nor can it deliver the highest ideal of a true distributive justice.
6 kommentarer:
det finns väl olika sorters liberalism, jag representerar bara en av alla varianter. men jag menar iaf att du har fel om stt liberalismen inte har några objektiva värderingar. så kan det väl bli om man lyssnar för mycket på zizek och milbank (en av anledningarna till att jag tycker att man ska vara försiktig med sånt)... och ang "maktens filosofi" osv så intar jag den standardliberala hållningen och tycker att det är nåt man helre bör lägga vid konservatismens fötter.
men det jag egentligen ville var att passa vidare nåt jag läste av mark lilla som verkar göra samma invändning som ajg just gjorde:
"Though philosophical liberalism traces its roots back to the Wars of Religion, the term “liberal” was not used as a partisan label until the Spanish constitutionalists took it over in the early nineteenth century. And it was only later, in its confrontation with conservatism, that liberalism achieved ideological clarity. Classical liberals like John Stuart Mill, in contrast to conservatives, give individuals priority over society, on anthropological as well as moral grounds. They assume that societies are genuinely constructs of human freedom, that whatever we inherit from them, they can always be unmade or remade through free human action. This assumption, more than any other, shapes the liberal temperament. It is what makes liberals suspicious of appeals to custom or tradition, given that they have so often been used to justify privilege and injustice. Liberals, like conservatives, recognize the need for constraints, but believe they must come from principles that transcend particular societies and customs. Principles are the only legitimate constraints on our freedom."
läs gärna hela och blogga om det! http://www.nybooks.com/articles/archives/2012/jan/12/republicans-revolution/?pagination=false
just det, skulle säga att han skriver om first things-gänget och amerikansk höger, men vad mig anbelangar kunde det lika gärna vara ett porträtt av zizek. eller milbank.
Tack för tips! Kanske generaliserar jag för grovt om liberalismen. Jag är i varje fall inte van att tänka på den som bärare av objektiva värderingar. Men vad gäller föreställningen om pre-politiska mänskliga rättigheter, så är väl dessa under kritik både vad avser innebörden av "människa" och "rättigheter".
Är Lilla en företrädare för den sorts liberalism du gillar? Skall läsa Lilla mer noga isf!
ha! oj, vet alldeles för lite om vad han tycker för att avgöra. vet att jag försökte läsa en bok av honom en gång men tappade intresset. men "att något är antiliberalt betyder inte nödvändigtvis att det är bra" är en mycket klok princip som borde broderas på bonader över många intellektuella skrivbord.
Olov: det är i rätt så svepande drag du målar Milbanks kritik av liberalismen om du likställer den med vissa av First Things-gängets "teokonservatism" och samtidigt sätter honom i samma sällskap som Zizek. För övrigt är det väl upp till liberalismen att redogöra för och belägga de objektiva värderingar som du påstår att den skulle göra anspråk på! Den som hävdar att liberalismen är en nihilism och tyranni, gör det ju utifrån det man bedömer som ytligheten i liberalismens referenser till en neutral rationalitet.
du har nog rätt där, sebastian. det är nog inte rättvist mot någon av de berörda parterna, och det jag EGENTLIGEN gick igång på var en tendens jag tycker mig se där folk greppar efter väldigt disparata tänkare för att använda som tilhygge mot deras gemensamma fiende, Liberalismen. Men det är ju lite motsatsen till att skriva ihop dessa tänkare till en grej, vilket var vad jag nog gjorde. Däremot tycker jag nog att de har fel på ung samma anti-liberala sätt, vilket de ju själva verkar ha uppmärksammat, men det betyder ju inte att deras respektive projekt låter sig syntetiseras för det.
Sen försökte jag mig på en sån där postmodernt ironisk stilgrej som föll bort, vilket gjorde att tonen blev lite annorlunda än jag hade tänkt mig. jag skrev runt texten, men datorn tog det som en riktig html-tagg ist f en del av texten.
Skicka en kommentar