Jag tror att Taylor här rör vid själva kärnan i det som vi kan kalla det postsekulära tillståndet. Här är det inte längre bara religiösa övertygelser och opinioner som kan sägas emanera ur ”irrationella” trosföreställningar. Också det sekulära förnuftet tvingas här rannsaka och begrunda de trosbaserade (utompolitiska) fundamenten för sin egen ”rationalitet”. I det postsekulära samhället är det offentliga förnuftet produkten av en fortlöpande kommunikation mellan såväl ”religiösa” som ”sekulära” trosuppfattningar.
I varje fall har det blivit allt mera uppenbart att ett samhälles politiska och moraliska grundprinciper inte kan härledas ur politiken själv, än mindre ur vetenskapen eller logiken. Lika lite som de två kanske mest inflytelserika icke-religiösa moralsystemen i västerlandet, kantianismen (pliktmoralen) och utilitarismen (nyttomoralen) nödvändigtvis förmår övertyga också fullt sansade och klartänkande människor om sin inneboende ”rationalitet”.
Vad både Habermas och Taylor i sista hand söker svaret på är hur de moraliska grundvalarna för demokratin och politiken ska kunna skapas och upprätthållas i ett samhälle präglat av såväl religiös som sekulär mångfald. Vad som skiljer de två filosoferna åt är gränsdragningen mellan Religion och Politik. Vad som förenar dem är övertygelsen om den potentiella fruktbarheten i mötet mellan de båda.
Göran Rosenberg ger i dagens SvD en liten grundkurs i begreppet "det postsekulära samhället". För en fortsättningskurs rekommenderas oblygt denna uppsats.
2 kommentarer:
Jag tyckte det här var ett intressant ämne, och jag kan inte säga att Rosenbergs artikel gjorde mig så mycket klarare, så jag läste även lite i din magisteruppsats. Jag ber på förhand om ursäkt för att mina tankar kommer att framstå som hopplösa förenklingar, men jag ska göra mitt bästa för att kommunicera mina tankar.
Om jag förstår Habermas rätt ska religionen inkluderas genom att genom att religiösa synsätt "översätts" till ett universellt språk. Jag ska göra en klumpig gissning här och säga att "homosexualitet är en synd" skulle betecknas som icke-översatt, eftersom "synd" saknas i ett universiellt tillgängligt språk. Alla religioner innehåller inte ett koncept som synd, och det verkar främmande för "rationella" sekulära. Ett tal om en sexualmoral baserad på idén om familjebildning, i ljuset av vilken homosexualitet är ett dåligt beteende, skulle däremot kanske vara okej? Men är inte det lite torftigt och uppenbart? På det här sättet deltar ju redan idag många religiösa i debatten, genom olika former av "översättningar" till oss oinvigda. Är det inte så försök att vinna över konvertiter i regel förs, åtminstone i ett initialskede?
Milbank däremot menar om jag förstår det hela rätt, att även det liberala samhället bygger på vissa icke rationellt försvarbara fundamentala idéer. Den "pluralism" som finns ger inte något utrymme för den helt skilda syn på världen som teologin innebär. Kristendomen är den berättelse den utgör, som omfattar allt och inte kan mutas in i någon sfär. Redan genom sina mest grundläggande principer visar liberalismen hur icke-universiell den är. Men är den synen på religion över huvud taget möjlig att acceptera i ett samhälle med fler än en övertygelse? Blir inte det hela bara en nihilistiskt maktkamp, beroende på vilken religion som bäst lyckas "out‐narrate" de andra genom att appellera till människors litterära smak?
Kul att du hittade min gamla uppsats! Det var en ganska bra sammanfattning av Habermas och Milbank du gjorde tycker jag! Den kritiska frågan till Habermas blir som jag ser det han skiljer ut "religion" från andra typer av kulturella yttringar. Varför är det just religion som behöver översättas och inte Marxism eller Kantianism.
Milbank är ju å andra sidan skeptisk till både översättning och dialog. Han menar ju att det inte finns någon neutral, grundläggande struktur som kan tjäna som en plattform för ett sådant projekt. Vad gäller din invändning om att en nihilistisk maktkamp skulle bli konsekvensen av detta skulle Milbank sannolikt svara att teologin är det enda som kan rädda oss ifrån nihilismens allas krig mot alla. Han uppfattar den sekulära liberalismen som just ett uttryck för nihilism, då dagens politik enligt honom handlar om att "manipulera massorna" och vars innehåll mest handlar om ett negativt frihetsbegrepp. För Milbank handlar det inte om hur olika "religion" relaterar till varandra, utan om politik i bred mening.
Typ så ...
Skicka en kommentar