Jag blir så klart nyfiken på hur Skolverket definierar "religiösa budskap", och på hur dessa kan tänkas skiljas från sekulära budskap. Lovisa Bergdahl påpekade i en debattartikel för en tid sedan att det tycks som att en protestantisk syn på ”ordet allena” lever stark inom Skolverket. Detta då det ”religiösa" som Skolverket invänder emot tycks begränsa sig till "inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse". En av Bergdahls poänger var att medvetenheten om kyrkorummets, symbolernas och bildernas förkunnande potential helt saknades i Skolverkets religionsförståelse. Det tycks hon ha helt rätt i!
Men så tänker jag på skolans uttalade värdegrund. Denna skall ju vila på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism". Kristen etik tycks alltså vara OK så länge den uttolkas och förmedlas av skolan själva. Men de som förvaltar den kristna traditionen, det vill säga kyrkan, får alltså enligt Skolverket inte själva uttala sig i frågan. Jag misstänker att detta har att göra med att kyrkan inte uppfattas som "neutral", utan snarare som en "religiös" ideologiproducent. Här menar jag att Skolverket behöver uppdatera sin syn på möjligheten till neutralitet, samt ideologins ofrånkomlighet.
--
Läs även Henrik Ehrenberg i Aftonbladet.
För tidigare bloggposter på samma tema, se: här, och här.
1 kommentar:
"etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism"
Meningen säger ingenting om kristen etik, utan om generella mänskliga värderingar som den kristna traditionen och den västerländska humanismen delar. "Är" och "förvaltas av" är långt ifrån samma sak. Dessutom förvaltar den kristna traditionen många värderingar och förhållningssätt som Skolverket inte skulle ta i med tång.
Skolverket väljer att kompromissa och accepterar i det en miljö rik på historia som kan uppskattas av såväl troende som icke troende. Det är Skolverket som är generösa och bjuder till, mer än man rimligen kan begära av dem.
Skicka en kommentar