Signum skriver intressant om Påven, journalisterna och ”moderniteten”:
Det tycks bland journalister finnas ett fast och tämligen enhetligt begrepp om ”modernitet”. När företrädare för katolska kyrkan, och särskilt unga sådana, tillfrågas om vad de önskar av den nye påven leds de ständigt mot att säga att de önskar ”modernisering” eller en ”modern påve”. [...]
”Modernitet” som ett enhetligt begrepp, som rör framsteg och revolution mot allt gammalt och förlegat, finns knappast kvar hos några seriösa tänkare idag. Sedan ungefär trettio år tittar man istället på komplexitet, strömningar och motströmningar, olika kontexter och tolkningsramar, och ser att det i alla fall inte är så enkelt som att det finns något slags enhetlig modernitet som alla människor och alla samhällen med något slags förutbestämd determinism rör sig mot.
Det finns dock vissa yrkesgrupper där denna ”myt om framsteget” tycks leva kvar. En sådan yrkesgrupp är arkitekter, där det fortfarande anses progressivt att bygga som man gjorde på 30-talet för att bereda vägen för ”den moderna människan”. En annan grupp tycks vara journalister, och främst äldre sådana. Bo-Inge Andersson tycks exempelvis, trots sitt stora kunnande och sin gedigna journalistiska bakgrund, inte kunna slita sig från en föreställning om en ”modern värld” som ”den katolska kyrkan” måste uppdateras till för att kunna överleva, för att vara relevant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar