Om tro & förnuft på ett nytt sätt

While we rejoice in the new possibilities open to humanity, we also see the dangers arising from these possibilities and we must ask ourselves how we can overcome them. We will succeed in doing so only if reason and faith come together in a new way, if we overcome the self-imposed limitation of reason to the empirically falsifiable, and if we once more disclose its vast horizons. . .

Only thus do we become capable of that genuine dialogue of cultures and religions so urgently needed today. . . . A reason which is deaf to the divine and which relegates religion into the realm of subcultures is incapable of entering into the dialogue of cultures.

—Påve Benedict XVI, Regensburg, September 2006

Gamla falska dikotomier som den mellan tro och förnuft börja sakta, sakta ge vika. Konferenser såsom denna är glädjande tecken på att det våras! Njut av talarlistan!

Evangelium enligt Nouwen

Lyssna till Henri Nouwens underbara utläggning om evangeliets kärna!

Trohet till vems kungarike?

På tal om identitet och lojalitet ...
Det rapporteras i media om en brittisk regeringsrapport på temat medborgarskap, som bland annat föreslår att skolelever skall svära trohetssed till drottning och fosterland.

Mannen bakom rapporten, Lord Goldsmith, säger:
"Certainly there isn't a crisis of national identity, but the research does tend to show there's been a diminution in national pride, in this sense of belonging."

Simon Barrow på den anabaptistiska tankesmedjan Ekklesia förklarar nedan varför han som kristen motsätter sig Lord Goldsmiths förslag. Läs (i sin helhet) och njut:

"... as a Christian, my primary loyalty is established and defined for me by the rite of baptism, through which I am joined to a new kind of community: one forged on the basis of the suffering solidarity embodied in the crucifixion of Christ and in the gift of risen life beyond-all-limits. This community holds out a vision of restored relationships created by the imagio Dei - which, in essence, means that no human institution or formation (no race, class, gender, or state, say) should compromise the freedom and equality made available to all people through their origin and destiny in God."

(...)

"I certainly don't expect the state to support, privilege or subsidize my Christian commitment, but I am equally clear that my final loyalty is not to any state, and that if a government (or corporation or political movement) acts unjustly, wages war indiscriminately or seeks to get me to kill in its name, I am bound to say "no".

Den liberala nationalstaten, som ju betecknas som sekulär, har dock alltid krävt sina offer till nationalismens altare. Nationalistiska riter i form av hymner, flaggor och militärparader är några exempel på sådana offer. Att svära trohetsed är ytterligare ett.

God damn America?

Senator Obama har hamnat i blåsväder sedan hans pastor sedan 20 år tillbaka, Rev. Jeremiah Wright i Trinity United Church of Christ in Chicago, uppmärksammats för ett par (i USA) kontroversiella uttalanden.

Han lär bland annat ha sagt att svarta amerikaner borde sjunga God Damn America, istället för God bless America:

"The government gives them the drugs, builds bigger prisons, passes a three-strike law and then wants us to sing 'God Bless America.' No, no, no, God damn America, that's in the Bible for killing innocent people," he said in a 2003 sermon. "God damn America for treating our citizens as less than human. God damn America for as long as she acts like she is God and she is supreme."

Om detta uttalande finns det ju en hel del att säga. Jag finner dock Obamas egna ord om uppståndelsen där han tar avstånd från Rev. Wrights uttalanden, intressantare:

"I categorically denounce any statement that disparages our great country or serves to divide us from our allies."

Ett tydligare exempel på konflikten mellan nationalism och kristen tro får man leta efter. Med ett sådant uttalande bekänner ju Obama i någon mening färg, och visar var hans verkliga identitet och lojalitet ligger. Obama säger sig alltså kategoriskt fördöma varje uttalande som nedvärderar USA. Ouch! Som jag ser det säger ett sådant uttalande dessvärre en hel del om djupet i den kristna identiteten.

Men även Rev. Jeremiah Wrights uttalanden väcker ju en del frågor om vilken som är hans primära identitet, den som svart, eller den som kristen.

På församlingens websida kan man läsa:
"We are a congregation which is Unashamedly Black and Unapologetically Christian... Our roots in the Black religious experience and tradition are deep, lasting and permanent. We are an African people, and remain "true to our native land," the mother continent, the cradle of civilization."

Ur ett kristet perspektiv måste väl frågan bli vad som avses med deras "true to our native land", eller med andra ord, hur Guds rike förhåller sig till Afrika?

Detta kan kanske för någon tyckas som ordmärkeri eller blott semantik, men uttalanden som att "the United States of America is and always will be the last best hope on Earth", måste ses som oförenliga med kristen tro.

Jag tror att vi som är kristna behöver hjälpa varandra att peka ut var våra gentemot Kristus konkurrerande lojaliteter ligger, och samtala om kring vad vi bygger vår identitet.

Dagens bibelord tas från Galaterbrevet 3:28:

"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."

Dagens videotips

Se N.T Wright reda ut begreppen kring livet efter detta i ett inslag i ABC Nightline.

Först kränkt vinner

Missa för allt i världen inte Maciej Zarembas intressanta artikelserie i DN "Först kränkt vinner" (här, här och här). Zaremba begrundar i texterna en av vår tids favoritsysselsättningar, nämligen den att vara kränkt. I texten citeras en för mig okänd lundateolog; Ann Heberlein:

"Om konsten att ta ansvar" beskriver teologen Ann Haberlein kränktheten som en massflykt från vuxenheten. Hon ser allt fler skylla sina motgångar och felsteg på taskiga föräldrar, droger och rasistiska strukturer. Det är människor som vägrar ta konsekvenserna av sina egna handlingar, och som inte vill ta ansvar, menar hon."

(...)

"Det är inte meningen att man skall svara, säger lundateologen Ann Haberlein. "Du har kränkt mig" är en conversation stopper, en replik som inte vill ha svar, men vill dra sig undan sakfrågan. Den kränkta dumpar sin känsla i vårt knä för att vi skall begrunda vår skuld - han själv har ingen del i saken och inget ansvar. Framförallt vill han inte höra att det "inte var meningen". "

Kanske är det så att den myckna kränktheten är ett naturligt symptom på att vi lever i en narcissistisk kultur, där det som inte bekräftar mig uppfattas som just kränkande?

Slut på harpspelandet

Läs Times intervju med N.T Wright som rör pop-kristendomens vanföreställningar om himlen och livet efter detta.

"Never at any point do the Gospels or Paul say Jesus has been raised, therefore we are we are all going to heaven. They all say, Jesus is raised, therefore the new creation has begun, and we have a job to do."
(...)
"What the New Testament really says is God wants you to be a renewed human being helping him to renew his creation, and his resurrection was the opening bell. And when he returns to fulfil the plan, you won't be going up there to him, he'll be coming down here."

Således goda nyheter för alla oss som inte direkt attraherades av tanken att sitta på ett moln och spela harpa i evigheten!

Att känna sin publik är A och O

Att sända de rätta signalerna till den kristna högern är enligt de flesta bedömare en nyckel till att bli en framgångsrik presidentkandidat i den amerikanska valrörelsen. Dessa signaler består vanligen i talet om "values" samt av referenser till "a higher beeing". Att dessutom smycka sina tal med bibelreferenser har, i varje fall för före detta pastorn och Arkansasguvernören Mike Huckabee , varit ett sätt att sända dessa så viktiga signaler.

Men det handlar om en balansakt. Uttrycker man sig alltför ohämmat "kristet" riskerar man naturligtvis att skrämma bort "sekulära" väljare. Vaga bibelreferenser har därför av vissa bedömare uppfattats som ett sätt att kommunicera med kristna väljargrupper, utan att för den sakens skull avskräcka andra väljare.

Frågan är dock hur effektiv denna metod är. För enligt en artikel i NPR tycks till och med de evangelikala väljarna ha så bristfälliga bibelkunskaper att Huckabee's bibelallusioner går dem förbi:

"Half of Americans can't name any of the four Gospels, and that includes the Christians," Prothero says. "And half don't know that Genesis is the first book of the Bible. Those are much easier questions than things like, you know, 'What's the loaves and the fishes story?'"
(...)
"You could imagine that ... this is his secret code way that he could speak to evangelicals without alienating more secular people," Prothero says. "But the faulty part of that strategy is the evangelicals don't even necessarily know these stories."

Mot bakgrund av citaten ovan kan man ju fundera över farorna med att fråga sig: WWJD?

Via: Coldlazarus

Om identitet och lojalitet

Den angelikanske ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, har i en föreläsning nyligen öppnat upp för att i vissa stycken tillämpa sharialagstiftning i Storbritannien. Detta har inte oväntat orsakat stor uppmärksamhet. Så även i Sverige (här och här och här).

Att döma av krigsrubrikerna och de uppskruvade tonläget tycks det vara få som bemödat sig med att läsa (föreläsningen i sin helhet) eller lyssna på vad Williams egentligen sa, eller mot vilken bakgrund han sa vad han sa.

Nedan följer ett utdrag som kanske bidrar till att sätta in sharia-diskussionen i sitt sammanhang:

"The danger arises not only when there is an assumption on the religious side that membership of the community (belonging to the umma or the Church or whatever) is the only significant category, so that participation in other kinds of socio-political arrangement is a kind of betrayal. It also occurs when secular government assumes a monopoly in terms of defining public and political identity.

There is a position – not at all unfamiliar in contemporary discussion – which says that to be a citizen is essentially and simply to be under the rule of the uniform law of a sovereign state, in such a way that any other relations, commitments or protocols of behaviour belong exclusively to the realm of the private and of individual choice. As I have maintained in several other contexts, this is a very unsatisfactory account of political reality in modern societies; but it is also a problematic basis for thinking of the legal category of citizenship and the nature of human interdependence."

Som jag tolkar Williams måste talet om "religiös lagstiftning" förstås mot bakgrund av enhetssamhällets upplösning och de utmaningar som pluralismen ställer den liberala demokratin inför; Hur kan vi leva tillsammans trots våra olikheter? Kanske blir det som Rowans förmodar i längden oundviktligt att i någon bemärkelse införa "religiös lagstiftning".

I ett läsvärt inlägg funderar James K.A. Smith i eftertänksam stil över uppståndelsen kring Williams föreläsning, och kokar ner det hela till:

"The challenge is simply this: what are we to do when individuals, and whole communities, find their identity in an allegiance that in some significant way exceeds their allegiance to a particular nation-state? Or what are we to do when the nation-state demands that it trump all other allegiances?"

För den som kan svara på den frågan kommer det sannolikt att instiftas ett nobelpris i politisk filosofi.

Wright is right

"Our task in the present is to live as resurrection people in between Easter and the final day, with our Christian life, corporate and individual, in both worship and mission, as a sign of the first and a foretaste of the second."

-N.T. Wright i Suprised by Hope

I väntan på en ny St. Benedict

"In an era in which televangelists and megachurches dominate the face of American evangelicalism, offering a version of Christianity inflected by populist aesthetics and the gospel of prosperity, the rise of the New Monastics suggests that mainstream worship is leaving some people cold. Already, they are transforming evangelical religious life in surprising ways. They are post-Protestants, breaking old liturgical and theological taboos by borrowing liberally from Catholic traditions of monastic prayer, looking to St. Francis instead of Jerry Falwell for their social values, and stocking their bookshelves with the writings of medieval mystics rather than the latest from televangelist Joel Osteen."

Citatet ovan kommer från en intressant artikel i Boston Globe om fenomenet New Monasticism.

Håkan Arenius sätter i dagens Dagen ord på något av det som kan ligga bakom att allt fler kristna tycks attraherade av denna typ av alternativa gemenskaper:

"Väckelsefolkets individualism har gjort efterföljelsen till en privatsak, och kommuniteten svarar på ropet efter fostrande och stödjande gemenskaper som gör kyrkan synlig i världen. "

Professor Balthasar

Knowledge of the general must be interpreted in the light of the particular.

- Hans Urs von Balthasar

Sneak peak

För er som inte orkar vänta på N.T Wrights emotsedda Suprised by Hope: Rethinking Heaven, Resurrection, and the Mission of the Church, finns det små förhandsreferat att tillgå här och här.

Två intressanta boksläpp att se fram emot under 08

N.T Wright reder ut begreppen kring himmel, uppståndelse och kyrkans uppdrag i Suprised by Hope: Rethinking Heaven, Resurrection, and the Mission of the Church











I Jesus for President: Politics for Ordinary Radicals mejslar Shane Claiborne ut en annorlunda politik som gestaltar den kristna berättelsen mitt i vardagen.

Om Bjärkafenomenet

Anabaptistkramaren och bloggaren Jonas Lundström gör, bland annat med anledning av tidningen Dagens uppmärksammande av Ökenfäder i pingstmiljö, en liten analys av "Bjärka-fenomenet", dvs rörelsen som uppstått kring Bjärka Säby.

Mycket träffande skriver han i en passage: "Bjärka-fenomenet (i sin breda betydelse) står för en längtan efter en tro som är bättre historiskt förankrad, mer gemensam och mer kroppslig. Här tycker jag att vi måste erkänna frikyrkorörelsens misslyckande. Vem är egentligen
intresserad av den relativt historielösa, individualistiska och
förandligade tro som frikyrkorna alltmer förfallit till sen dom blev etablerade institutioner?
Här tror jag att anabaptistkramarna, dom Bjärkainspirerade och judediggarna alla har mycket gemensamt i upptäckten av det otillräckliga i vårt frikyrkliga arv. Vi behöver en tro som levs i gemenskap, som återvänder till rötterna och som är kroppslig/social/politisk. "

I couldn´t agree more!

Adversus haereses!

Få saker gör mig så arg som dålig teologi. Det är därför gott att läsa om när någon tar upp kampen mot sådant som förvränger den goda berättelsen.
Ett bra exempel på detta är Julias angelägna artikel i Dagen.

Rob Bell om kyrka och församling

I senaste nummret av Relevant Magazine återfinns en intervju med kyrkoledaren Rob Bell. I en av passagerna återfinns detta läsvärda stycke:

"What a lot of people call church in America has very little to do with the church Jesus had in mind. I think you begin by acknowledging that [America's idea of church] is an absolute total failure.

The whole system that says these few people, because of what they said, did, believe, etc., are going to Heaven and everybody else is going to Hell, is deeply flawed and must die. The system that says big growth and numbers are the goal must also die.

The central metaphor Jesus uses is the Eucharist. His body is broken and His blood is poured out to the healing of the world. God is looking for a body of people who will break themselves open and pour themselves out for the healing of the world.

I think the problem is that when people say "church," many mean religious goods and services where you come and there's a nice inspiring talk, good coffee in the back, snappy music and everything is fine. Jesus speaks of His people who are will to suffer and die so that the world can be healed-that's an entirely different proposition.

For us at [Mars Hill], if you can resolve a sermon in the course of the church service, then the sermon has failed. If you can reslove what's being talked about just by listening to it, then something's seriously wrong. The only way to resolve the church service you just experienced, and specifically the sermon, is that you're going to have to go and wrestle with it and then live it out.

Our interest is not in providing goods and services that will leave you with a well packaged religious experience. We understand the Gospel to be how are you going to break yourself open and pour yourself out for the healing of the world. I know what we believe and what we're trying to do, but the degree to which we're successful-I have no idea. Someone else can talk about that. I always get a bit suspicious of religious leaders who talk about how big their [ministry] is or their crowd ratios."

Politik som sport

Min vän Olov menade nyligen att politik faktiskt är den roligaste tittarsporten. Jag är benägen att hålla med, möjligen med tillägget att en bra boxningsmatch slår det mesta. Speciellt kul att titta på är den amerikanska presidentvalskampanjen - ett engagerande drama med dagliga överaskningar.

Men hur kul jag nu än tycker det är att följa valrörelsen i USA, så har jag svårt att bli engagerad på djupet. Jag tror att detta har att göra med det som Jim Wallis skriver på sin blog:

But as people of faith, we know that the change must go deeper than politics. In fact, unless change goes deeper, politics won't really change. And no matter which candidate finally wins this presidential election, he or she will not be able to really change the big things in the U.S. and the world that must be changed, unless and until there is a real movement pushing for those changes from outside of politics. Because when politics fails to resolve or even address the most significant moral issues, what often occurs is that social movements rise up to change politics; and the best social movements always have spiritual foundations.

Guds clown tågar mot Jönköping

Att vara profet tycks vara ett hårt yrke, även utanför hemstaden. Den numera omskrivne munken Lars ger här sin story om hur det gick till när han slängdes ut från pingstkyrkans gudstjänst i Linköping. Bäva månde Jönköping!

Det har sagts förut: Ingenstans är det så svårt att vara profet som i karismatiska sammanhang.

Julen är räddad!

Medan man i Sverige oroar sig för att kränka de som kan komma att ta illa vid sig av julfirande, finns det helt andra problem på andra sidan Atlanten. Den amerikanska kongressen har nämligen just röstat igenom en resolution som tydligt slår fast att julen är en kristen högtid (om nu någon tvivlade på detta). Samma resolution slår även fast att kristendomen är "one of the great religions of the world".
I kid you not! Röstsiffrorna blev 372 - 9

Via Coldlazarus