Kanadensare är lite bonniga, typ lite kusinerna från landet. De har ingen vidare koll på vare sig mode, musik eller mat; lite nordamerikanskt efter helt enkelt. Det hela är mycket befriande!
Det får mig att fundera på det destruktiva i vårt behov av att definiera oss själva genom våra preferenser, att försöka tycka oss till vår identitet, på vårt behov av att ha ”koll”. Här finns en skillnad mellan Sverige och Kanada.
Här blickar man inte så nervöst över axeln för att se vad ”dom andra” skall säga. Här målar man frimodigt sina egna tavlor, och hänger stolt upp dem på väggarna. När en annan försöker förklara att man inte kan måla, bemöts man med oförståelse. Vadå inte kan? Alla kan väl måla, typ. Kanada är så mycket mer oskuldsfullt och ”laid back” jämfört med den svenska kissnödiga trendkänsligheten.
När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga!
onsdag, mars 22, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hm, man blir ju leden när man tänker på så mycket en människa kan vara och uttrycka, men gör det inte på grund av rädsla för andra. Så mycket vi går misste om..
Dumma sverige, varför är vi så rädda o töntiga?
Varför ska svenskar ha koll och kontroll??
låt oss nu befria oss från vår hemmande järnbur 1, 2, 3 på det fjärde ska det ske!
Kungsholmen är som bekant världens ensammaste ö med flest singelhushåll per capita. Mer ensam än Manhattan. Kan det vara så att vi är så upptagna av att definiera oss själva i förhållande till allt annat att vi inte längre kan försvinna i en annan människa? För visst är förälskelse att tappa bort sig själv och helt gå upp i den andre.
Skicka en kommentar