Vi gör det utan att tänka. Det är en del av att leva i ett modernt västerländskt samhälle. Vi hoppar mellan olika sfärer och identiteter, så vana att dela upp vår tillvaro.
I sekulärt och sakralt.
Som om verkligheten egentligen såg ut på det viset, som om det inte bara var en teori. Men när religionen skiljs ut från resten av livet privatiseras och subjektifieras den. Frågor om vad som är sant och gott, om vad som är livets mening går samma öde tillmötes.
Så sitter vi där i våra kyrkor och undrar hur vi kan påverka vår värld. Avlövade kristendomens politiska sprängkraft. Tror vi!
Som om alternativen stod mellan att gå med i Amish, eller att uppvakta en minister med en namninsamling.
söndag, januari 21, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tänkvärt!!!
Bra blogg!
Och eftersom Gud skapade världen god och till och med själv blev materia, tror jag inte det finns någon jordisk sfär som inte är en möjlig plats för Gud att uppenbara sig i. (Apropå politik så ser jag ju honom ofta uppenbara sig i Maria Wetterstrand :-) )
Ahh... helt plötsligt förstår jag hennes språkrörstitel i ett nytt ljus. Lovar att lyssna bättre på henne nästa gång.
Skicka en kommentar