I inlagget aterfinns bland annat en referens till nedanstaende MacIntyre-citat som fortjanar att aterges i sin helhet:
“We can see the harsh dilemma of a would-be contemporary theology:
[1] The theologian begins from orthodoxy, but the orthodoxy which has been learnt from Kirkegaard and Barth becomes too easily a closed circle, in which believer speaks only to believer, in which all human content is concealed.
[2] Turning aside from this arid in-group theology, the most perceptive theologians wish to translate what they have to say to an atheistic world. But they are doomed to one of two failures.
Either [a] they succeed in their translation: in which case what they find themselves saying has been turned into the atheism of their hearers.
Or [b] they fail in their translation: in which case no one hears what they have to say but themselves.”
Alasdair Macintyre, "God and the Theologians", published in Against the Self-Images of the Age, University of Notre Dame Press: Notre Dame, Indiana, 1978, pp. 12-26.
4 kommentarer:
Det vore verkligen kul att höra Hauerwas kommentar på Haldens post...
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Hej Jonas,
Instammer!
Min gissning ar dock att Hauerwas svar skulle ta avstamp i valet av definition av sekterism.
Hauerwas invander ju mot att utmalas som den sortens sekterist som menar att kyrkan borde "withdraw from public policy matters”.
Men Hauerwas skulle dock sannolikt beteckna sig som sekterist i den meningen att han inte tror att nagot tredje neutralt och overbryggande sprak ar mojligt/ nodvandigt. Jag tolkar Hauerwas som att han med MacIntyres ord inte ser det nodigt att att "try to translate theology into a wider idiom".
Kom att tanka pa foljande Hauerwas-stycke:
"Calls for a third language fail to consider, however, that such language are anything but neutral. Moreover, the assumption that traditions are airtight closed systems are gross over simplification. Significant traditions are amalgams of many influences that provide often surprising connections with other traditions" Kalla: http://books.google.com/books?id=CcaM4PX9WPkC&pg=PA283&dq=hauerwas+end+of+religious+pluralism&sig=ACfU3U2Whv8dwb61Nkg-GOBOnOd7uwE9fQ#PPA285,M1
Om jag far gissa vidare tror jag darfor att Stanley skulle invanda mot att beteckna christianity som "a closed circle".
BTW... Drar mig till minnes en blogpost som menade att kyrkan borde lara av Starbucks tilltro till att kunderna vill lara sig att tala deras sprak.
"The point is that the church might learn about corporate worship language from the language of coffee. Starbucks realizes, it seems, that a distinctive menu that people need to learn is not a bad thing. All of this suggests that if Americans (who largely eschew foreign languages) are willing to learn Italian to get good coffee, they might well learn the Lord's Prayer (in English) in order to get God." Kalla: http://www.rca.org/NETCOMMUNITY/Page.aspx?pid=3168&srcid=3463
Allt gott!
Problemet är väl också att begreppet "sekt" är (mer eller mindre explicit) pejorativt från början. Den andra polen i dikotomin är ju kyrka/samhälle, och Weber/Troeltsch som först använde begreppet på det moderna sättet betraktade vad jag förstår i och för sig inte sekten som värdelös, men samtidigt står kyrka/samhälle för det mogna och sekt för det barnsliga och ofullkomliga. Begreppet är alltså patroniserande och det är detta som kvällstidnings-användningen av ordet förstärkt (förvrängt) kraftigt. Sekt är per definition något sjukt och skruvat i dom flestas öron. Ingen vill därför vara en sekt (mer än möjligen Halden så länge han får hålla sig till den akademiska diskursen).
Själv tenderar jag att tänka att begreppet "sekt" i princip är oanvändbart. Jag har svårt att se någon annan användning av det än som ett slagträ.
När/om Hauerwas säger att hans ståndpunkt inte är sekterisk så godkänner han ju också begreppet och menar att vissa andras hållning är det. Om din definition (ett citat?) gäller
"withdraw from public policy matters" så är det svårt att peka ut någon enda grupp som en sekt. Det gäller i varje fall inte tex Amish eller Plymouth-bröderna (klassiska sekter), som har sina sätt att lägga sig i public policy matters.
/Jonas
Good points! Instammer i att s-ordet idag tjanar till foga mer an invektiv.
Hauerwas svarar pa sekterist-beskyllningarna bland annat i denna artikel: http://theologytoday.ptsem.edu/apr1987/v44-1-symposium3.htm
"Yet, Miscamble accuses me of sectarianism because I have argued that the church ought to stand apart in order to witness to society. For the life of me, I do not understand why that position ought to be understood as sectarian. Such a witness does not prevent the church from speaking out on such issues as nuclear war, capital punishment, poverty, or the degradation of the family."
Allt gott!
Skicka en kommentar