Om skillnaden mellan "religiösa" och "sekulära" akademiska perspektiv

"Another rationale for intentionally integrating both knowledge about religion and religious knowledge into the discipline of sociology follows from the observation that at least some schools of thought in our discipline unapologetically begin with particular intellectual and moral locations, commitments, presuppositions, and interests; some even argue that these particular positions privilege their sociological understandings. Examples include feminist theory, Marxism, queer theory, some forms of critical theory, and projects of “real utopias.” One might ask why or how such value-committed scholarly approaches that start with particularistic intellectual and moral presuppositions are legitimate in sociology, while religious perspectives on human person and social life are a priori excluded. The uneven privileging of certain intellectual and moral positions deserves ongoing questioning and consideration. At the very least, examining such issues seriously will force sociologists to be more selfaware and self-reflexive."

Christian Smith et al., “Roundtable on the Sociology of Religion: Twenty-Three Theses on the Status of Religion in American Sociology—A Mellon Working-Group Reflection,” Journal of the American Academy of Religion (August 10, 2013), doi:10.1093/jaarel/lft052.

Liberalismens dilemma

[In Charles Taylor’s Sources of the Self] he contends that the ethical-political pronouncements of our modern liberal selves involve quite high, universal standards of justice and benevolence, but that our disengaged understanding of human agency leaves us with no moral sources adequate to sustain the robust enactment of those standards. In short, “high standards need strong sources”.

Stephen K. White, “Weak Ontology: Genealogy and Critical Issues,” Hedgehog Review 7, no. 2 (2005): 24.

Evangelium enligt Nietzsche

Through Christianity, the individual was made so important, so absolute, that he could no longer be sacrificed: but the species endures only through human sacrifice. All "souls" became equal before God: but this is precisely the most dangerous of all possible evaluations! If one regards individuals as equal, one calls the species into question, one encourages a way of life that leads to the ruin of the species: Christianity is the counterprinciple to the principle of selection. If the degenerate and sick ("the Christian") is to be accorded the same value as the healthy ("the pagan"), or even more value, as in Pascal's judgment concerning sickness and health, then unnaturalness becomes law- 

This universal love of men is in practice the preference for the suffering, underprivileged, degenerate: it has in fact lowered and weakened the strength, the responsibility, the lofty duty to sacrifice men. All that remains, according to the Christian scheme of values, is to sacrifice oneself: but this residue of human sacrifice that Christianity concedes and even advises has, from the standpoint of general breeding, no meaning at all.

Fredrich Nietzsche, The Will to Power, ed. Walter Kaufmann (New York: Vintage Books, 1967), 142

Den övernaturliga naturen

Jag skrev en liten text i det senaste numret av Tidskriften Evangelium på temat avförtrollning. Den handlar om materialism och om hur det transcendenta har gjort comeback förstådd som universums inneboende kreativitet.

Trevlig sommar!

The language of addiction

First Things har en intressant artikel (The Language of Addiction Takes Over) om hur missbruksterminologin sprungen ur AA och tolvstegsprogram vinner mark i amerikansk populärkultur.

In some ways, this widespread fascination with recovery is encouraging. If the young hip kids of today are willing to embrace David Foster Wallace’s famous Betty Crocker cake mix analogy for AA (“It didn’t matter one f—ckola whether Gately like believed a cake would result, or whether he understood the like f—ing baking-chemistry of how a cake would result: if he just followed the m—f—ing directions . . . a cake would result”), then they’re only a small step away from grasping Credo ut intelligam, I believe so that I might understand. If they feel the need to smuggle the language of religion into their moral universes under the cover of the twelve steps, then the absence of religion from their lives must, at some level, be bothering them acutely. It’s annoying that so many people are unable to talk about obedience, mortification, or the quiet heroism of everyday life except in the context of recovery from addiction, but at least these concepts still make sense to them.

Jag har tidigare skrivit om samma fenomen här!

Milbank on Catholic vs. bourgeois piety

But surely, in the case of Christianity, the more authentically "Catholic" reality is the blend of the very sophisticated with the very popular - omitting the half-baked "bourgeois" mode of positivistic piety, prayer meetings, organizational obsession, and ill-informed, unimaginative Bible studies that waste the time one might spend having fun.

John Milbank “A Closer Walk on the Wild Side” in Michael Warner, Jonathan VanAntwerpen, and Craig J. Calhoun, Varieties of Secularism in a Secular Age (Harvard University Press, 2010), 68.

Läsvärt angående Thomas Nagels kritik av materialismen

Mycket läsvärd artikel i The Weekly Standard om kritikstormen kring Thomas Nagels bok Mind and Cosmos: Why the Materialist Neo-Darwinian Conception of Nature Is Almost Certainly False:

Materialism, then, is fine as far as it goes. It just doesn’t go as far as materialists want it to. It is a premise of science, not a finding. Scientists do their work by assuming that every phenomenon can be reduced to a material, mechanistic cause and by excluding any possibility of nonmaterial explanations. And the materialist assumption works really, really well—in detecting and quantifying things that have a material or mechanistic explanation. Materialism has allowed us to predict and control what happens in nature with astonishing success. The jaw-dropping edifice of modern science, from space probes to nanosurgery, is the result. 

But the success has gone to the materialists’ heads. From a fruitful method, materialism becomes an axiom: If science can’t quantify something, it doesn’t exist, and so the subjective, unquantifiable, immaterial “manifest image” of our mental life is proved to be an illusion. 

Here materialism bumps up against itself. Nagel insists that we know some things to exist even if materialism omits or ignores or is oblivious to them. Reductive materialism doesn’t account for the “brute facts” of existence—it doesn’t explain, for example, why the world exists at all, or how life arose from nonlife. Closer to home, it doesn’t plausibly explain the fundamental beliefs we rely on as we go about our everyday business: the truth of our subjective experience, our ability to reason, our capacity to recognize that some acts are virtuous and others aren’t. These failures, Nagel says, aren’t just temporary gaps in our knowledge, waiting to be filled in by new discoveries in science. On its own terms, materialism cannot account for brute facts. Brute facts are irreducible, and materialism, which operates by breaking things down to their physical components, stands useless before them. “There is little or no possibility,” he writes, “that these facts depend on nothing but the laws of physics.” 

Omoderna föreställningar om "moderniteten"

Signum skriver intressant om Påven, journalisterna och ”moderniteten”:

Det tycks bland journalister finnas ett fast och tämligen enhetligt begrepp om ”modernitet”. När företrädare för katolska kyrkan, och särskilt unga sådana, tillfrågas om vad de önskar av den nye påven leds de ständigt mot att säga att de önskar ”modernisering” eller en ”modern påve”. [...] 

”Modernitet” som ett enhetligt begrepp, som rör framsteg och revolution mot allt gammalt och förlegat, finns knappast kvar hos några seriösa tänkare idag. Sedan ungefär trettio år tittar man istället på komplexitet, strömningar och motströmningar, olika kontexter och tolkningsramar, och ser att det i alla fall inte är så enkelt som att det finns något slags enhetlig modernitet som alla människor och alla samhällen med något slags förutbestämd determinism rör sig mot. 

Det finns dock vissa yrkesgrupper där denna ”myt om framsteget” tycks leva kvar. En sådan yrkesgrupp är arkitekter, där det fortfarande anses progressivt att bygga som man gjorde på 30-talet för att bereda vägen för ”den moderna människan”. En annan grupp tycks vara journalister, och främst äldre sådana. Bo-Inge Andersson tycks exempelvis, trots sitt stora kunnande och sin gedigna journalistiska bakgrund, inte kunna slita sig från en föreställning om en ”modern värld” som ”den katolska kyrkan” måste uppdateras till för att kunna överleva, för att vara relevant.

"Religion" and unicorns

Bruce Lincoln: “Religion . . . is that discourse whose defining characteristic is its desire to speak of things eternal and transcendent.” ...  “History, in the sharpest possible contrast, is that discourse which speaks of things temporal and terrestrial.”

Timothy Fitzgerald: This is a God-like generalization that transcends historical inquiry. Religion in itself is nothing. It is a highly contested construct and requires contextualized, historical unpacking. This is not a critical practice; it is a statement, or a pair of statements, of the kind “Unicorns have one horn” and “Bligs have three tongues.”

Timothy Fitzgerald, “Bruce Lincoln’s‘ Theses on Method’: Antitheses,” Method and Theory in the Study of Religion 18, no. 4 (2006): 402–403.

Religion as meaning and truth

/.../ the simplest definition of God and of religion lies in the idea that truth and meaning are one and the same thing. The death of God is the end of the idea that posits truth and meaning as the same thing. And I would add that the death of Communism also implies the separation between meaning and truth as far as history is concerned. "The meaning of history" has two meanings: on the one hand "orientation," history goes somewhere; and then history has a meaning, which is the history of human emancipation by way of the proletariat, etc. In fact, the entire age of Communism was a period where the conviction that it was possible to take rightful political decisions existed; we were, at that moment, driven by the meaning of history. /.../ Then the death of Communism becomes the second death of God but in the territory of history. /.../ Today we may call ‘obscurantism’ the intention of keeping them harnessed together – meaning and truth.

Alain Badiou quoted in Slavoj Žižek. "Religion between Knowledge and Jouissance." in: Lacan.com. 2007.

Bentley Hart on natural law

Without “specific religious or metaphysical traditions, there really is very little that natural law theory can meaningfully say about the relative worthiness of the employments of the will.” but we can talk about natural law only if there is general agreement about nature, such that there is a bond between “what is and what should be.”

Peter Leithard summarizes Bentley Harts latest article in First Things

Conor Cunningham om relationen mellan det naturliga och det övernaturliga

Anonym andlighet

De fantastiska tv-serierna House of Cards, Breaking Bad, The Wire och The West Wing innehåller alla karaktärer som deltar i så kallade 12-stegsprogram för att komma till rätta med alkohol- och narkotikamissbruk. Kanske är det bara ett kul sammanträffande, men det känns som att Hollywood använder Anonyma Alkoholist-möten som ett dramaturgiskt grepp för att förmedla en underberättelse om skuld/ansvar/förlåtelse. I AA-mötet blir ju människans totala brustenhet och hjälplöshet så tydlig, samtidigt som en stödjande gemenskap förmedlar hoppingivande vittnesbörd om att ett annat liv är möjligt. Den enskilda människans missbruksproblem fungerar ju så bra för att tydliggöra allas vår frustration över att sitta fast i destruktiva mönster, samt vår oförmåga att leva det goda liv som vi egentligen vill. Denna urberättelse om mänsklighetens dilemma har ju traditionellt förmedlats av kyrkan. Kanske är det, givet vårt populärkulturella medvetande, inte längre möjligt att låta kyrkan förmedla denna berättelse. Kanske har den minskade kyrksamheten, parat med bilden av kyrkan som en plats för lyckade människor med vackra fasader, gjort AA-möten bättre lämpad för uppgiften?

Den finaste AA-scenen jag vet kommer från The Wire. I denna scen följer Bubbles med sin kompis till ett Anonyma Narkomaner-möte som moraliskt stöd. Efter ett inledande tal av Waylon (spelad av Steve Earle) känner sig Bubbles dock själv manad att gå fram för att ta emot ett bevis på drogfrihet. Detta trots att han inte är "ren" - vilket gör scenen så hjärtskärande vacker.




En annan intressant AA-scen kommer från Breaking Bad (S04E07) och berör på ett lysande sätt relationen mellan dom och förlåtelse. Karaktären Jesse brottas med skuldkänslor över ett mord han begått, men som han inte har berättat om för deltagarna i gruppen. Istället diktar han upp en historia om att han skjutit en hund, och att han har samvetskval över detta. Jesse uppmanas då av samtalsledaren att sluta med sin självfördömelse och ge sig själv nåd. En nåd som Jesse dock inte kan ta emot eftersom han upplever att det skulle trivialisera det mord han faktiskt begått.




Jag skulle inte bli det minsta förvånad om vi får se Don Draper gå med i Anonyma Alkoholister när säsong 6 av Mad Men drar igång.

Rowan Williams vs. Richard Dawkins on religion in the 21st century

Cambridge debate on religion in the 21st century ..

Om man inte orkar med talet om "religion" i allmänhet kan man hoppa direkt till Rowan Williams anförande som börjar vid 13.30.

Hauerwas om faran med en "personlig relation" med Gud

Question: Christians often describe their faith as a "personal relationship with God." Is that a useful category for those who are looking on at Christianity and trying to figure out what it's all about?


Answer: No. The last thing in the world I'd want is a personal relationship with God. Our relationship with God is mediated. Without the church we know not God. No Israel, No God, Know Church, Know Jesus. Our faith is a mediated faith with people formed through word and sacrament. So I'd never trust myself to have a personal relationship with God.

Interview with Stanley Hauerwas

Old mysteries, and new ones ...

At first humans regarded all natural phenomena as effects of supernatural causes. In the next, ‘‘philosophical’’ stage, they explain the world by means of abstract notions—‘‘essences,’’ ‘‘faculties’’—thereby replacing the old mysteries by new ones.

- Louis K. Dupré, The Enlightenment and the Intellectual Foundations of Modern Culture (Yale University Press, 2004), 207

Milbank on fundamentalism and fideism

In the face of secular scepticism, pragmatism and positivism, many religious people tend to take refuge in the notion that there is nonetheless another source of truth enshrined in certain texts, practices and traditions. Ironically, for these texts, practices and traditions to acquire absolute authority outside the workings of human reason, they have to be regarded positivistically, in a fashion which mimics scientific positivism itself. The irrational strangely colludes with the most vigorously reduced rationalism, and often one finds that various fundamentalisms and fideisms are able happily to coexist with, and even to reinforce, the technoscientific capitalism of our day.

John Milbank och Catherine Pickstock, Truth in Aquinas (Routledge, 2001), Preface

Ward on religion

Religious studies itself may be inseparable from these logics. It is not only the child of modernity, it is the heir to the aspirations of modernity for systematizing knowledge. It is heir to the Faustian dreams and desires for total knowledge: that all practices of belief can be catalogued, and that in and through this cataloguing they become many aspects of the one religion, varieties of human spirituality.

Graham Ward, ”Review Essay: Religionists and Theologians: Toward a Politics of Difference”, Modern Theology 16, num 4 (2000): 545.

Dags för Skolverket att uppdatera sin värdegrund

Så här inför adventstid så har Skolverket gjort ett försök att tydliggöra sina riktlinjer för skolsamlingar i kyrkan. Skolverket ger sitt medgivande till sådana samlingar med förbehållet att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin. Det är alltså inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen "förmedlar religiösa budskap".

Jag blir så klart nyfiken på hur Skolverket definierar "religiösa budskap", och på hur dessa kan tänkas skiljas från sekulära budskap. Lovisa Bergdahl påpekade i en debattartikel för en tid sedan att det tycks som att en protestantisk syn på ”ordet allena” lever stark inom Skolverket. Detta då det ”religiösa" som Skolverket invänder emot tycks begränsa sig till "inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse". En av Bergdahls poänger var att medvetenheten om kyrkorummets, symbolernas och bildernas förkunnande potential helt saknades i Skolverkets religionsförståelse. Det tycks hon ha helt rätt i!

Men så tänker jag på skolans uttalade värdegrund. Denna skall ju vila på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism". Kristen etik tycks alltså vara OK så länge den uttolkas och förmedlas av skolan själva. Men de som förvaltar den kristna traditionen, det vill säga kyrkan, får alltså enligt Skolverket inte själva uttala sig i frågan. Jag misstänker att detta har att göra med att kyrkan inte uppfattas som "neutral", utan snarare som en "religiös" ideologiproducent. Här menar jag att Skolverket behöver uppdatera sin syn på möjligheten till neutralitet, samt ideologins ofrånkomlighet.

Vad gäller frågan om hur "religiösa budskap" skall definieras, så misstänker jag att Skolverket tänker sig att dessa har med metafysik att göra. Det vill säga att religion handlar om föreställningar om hur tillvaron är beskaffad och bör vara, som inte går att verifiera empiriskt. Med en sådan syn ställs religion och metafysik förstådda som subjektiva försanthållanden, mot vetenskap förstådd som objektiva sanningar. Men, konsekvensen av en sådan förståelse av religion blir dock att alla typer av värderingar ligger illa till. Även så kallade "sekulära värderingar" som frihet, jämlikhet och broderskap blir i denna mening religiösa. Det är alltså dags för Skolverket att uppdatera, inte bara sitt religionsbegrepp, utan även sin värdegrund.

--
Läs även Henrik Ehrenberg i Aftonbladet.

För tidigare bloggposter på samma tema, se: här, och här.

Cornel West on philosophy

"You’re made in the image of God. You’re a featherless, two-legged, linguistically conscious creature born between urine and feces. Thats us. One day your body will be the culinary delight of terrestrial worms. You know that. Be honest. Put on your three-piece suit if you want to, but thats not armor against death. The question is: Who are you going to be in the meantime, in this time and space? You don’t get out of time and space alive."

- Cornel West - Hope on a Tightrope, s. 28