1996 startade tv-kanalen Fox News som en reaktion på att man ansåg andra kabelkanaler var för "liberala". Själva menade man sig istället stå för en "fair & balanced" nyhetsrapportering. På detta kan man ju ha synpunkter.
Det har i veckan rapporterats om att det omåttligt populära internetuppslagsverket Wikipedia har fått konkurrens av tröttaste slag; Conservapedia. Conservapedia marknadsför sig enligt följande:
"Tired of the LIBERAL BIAS every time you search on Google and a Wikipedia page appears? Now it's time for the Conservatives to get our voice out on the internet! "
Med anledning av detta frågar sig den kanadensiska tidningen The Star om inte Conservapedia är internets motsvariget till Fox News.
Om man exempelvis känner för att förkovra sig lite på ämnet kängrur, får man av Conservapedia veta att dagens moderna kängrur härstammar från Mellanöstern, och att de dessutom i nedstigande led är släkt med det kängrupar som Noa tog med sig på sin ark.
För information om grävlingar får man dock vända sig till orginalet.
fredag, mars 16, 2007
torsdag, mars 15, 2007
Ansvar, men i vilken form?
I en intressant gästkrönika i Dagen visar Douglas Brommesson på hur skilda sätt att tänka kring relationen mellan religion och politik ger upphov till olika former av kristet samhällsansvar.
tisdag, mars 13, 2007
You gotta serve somebody
På en gudstjänst jag besökte nyligen sjöngs en sång med refrängen "Det är bara i Din vilja som min frihet är". Jag har inte riktigt kunnat släppa denna strof sedan dess.
Kanske beroende på att allt tal om frihet idag handlar om frihet ifrån något, så kallad negativ frihet. Oftast talar man ju om frihet i termer av frigörelse från strukturer, kulturer, religioner och auktoriteter. Kort sagt, frihet från allt som kan tänkas att begränsa vår handlingsfrihet eller självbestämmande.
Att som kristen säga sig ha funnit frihet genom att underordna sig Guds vilja ter sig då som en ren självmotsägelse. Men detta är vad kristen tro alltid har hävdat; att vår vilja inte är fri, utan så skadad att vi är oförmögna att göra det vi egentligen vill. Luther som i böcker som Om den trälbundna viljan betonade vår oförmåga att göra det goda, definierade synd som "Incurvatus in se", människans inkrökthet i sig själv. Utlämnade åt vår egen frihet kröker vi oss in i oss själva och är oförmögna att vända oss utåt. Men paradoxalt nog är det först när vi underordnar oss och tjänar som vår inkrökthet kan börja hävas.
Den intressanta frågan är alltså vilken sorts frihet vi skall sträva efter, och hur vi vill använda den? Frihet och rättvisa är ju inte självförklarande begrepp, utan kräver en tradition eller en berättelse för att fylla dem med innehåll.
Med Stanley Hauerwas ord:
"[W]e must first experience the kingdom if we are even to know what kind of freedom and what kind of equality we should desire. Christian freedom lies in service, Christian equality is equality before God, and neither can be achieved through the coercive efforts of liberal idealists who would transform the world into their image."
Kanske är det som Bob Dylan sjunger, att valet inte står mellan att tjäna eller att inte tjäna, utan mellan vem vi väljer att tjäna.
You gotta serve somebody!
Kanske beroende på att allt tal om frihet idag handlar om frihet ifrån något, så kallad negativ frihet. Oftast talar man ju om frihet i termer av frigörelse från strukturer, kulturer, religioner och auktoriteter. Kort sagt, frihet från allt som kan tänkas att begränsa vår handlingsfrihet eller självbestämmande.
Att som kristen säga sig ha funnit frihet genom att underordna sig Guds vilja ter sig då som en ren självmotsägelse. Men detta är vad kristen tro alltid har hävdat; att vår vilja inte är fri, utan så skadad att vi är oförmögna att göra det vi egentligen vill. Luther som i böcker som Om den trälbundna viljan betonade vår oförmåga att göra det goda, definierade synd som "Incurvatus in se", människans inkrökthet i sig själv. Utlämnade åt vår egen frihet kröker vi oss in i oss själva och är oförmögna att vända oss utåt. Men paradoxalt nog är det först när vi underordnar oss och tjänar som vår inkrökthet kan börja hävas.
Den intressanta frågan är alltså vilken sorts frihet vi skall sträva efter, och hur vi vill använda den? Frihet och rättvisa är ju inte självförklarande begrepp, utan kräver en tradition eller en berättelse för att fylla dem med innehåll.
Med Stanley Hauerwas ord:
"[W]e must first experience the kingdom if we are even to know what kind of freedom and what kind of equality we should desire. Christian freedom lies in service, Christian equality is equality before God, and neither can be achieved through the coercive efforts of liberal idealists who would transform the world into their image."
Kanske är det som Bob Dylan sjunger, att valet inte står mellan att tjäna eller att inte tjäna, utan mellan vem vi väljer att tjäna.
You gotta serve somebody!
fredag, mars 09, 2007
Om teologi
"I think one of the biggest things ailing the western evangelical church is poor theology, particularly in the areas of salvation and transformation. Our understanding of what it means to follow Christ has been skewed through sales pitch conversions. Over the last couple hundred year’s evangelists have made it progressively easier for people to respond to their pitch without thinking through what they are really getting in to. They have reduced discipleship to eternal fire insurance. Without a proper understanding of what it means to follow Christ people remain untransformed and thoroughly fixated on their own “spiritual needs” ..."
Läs fortsättningen!
Via Tro & Tänk.
Läs fortsättningen!
Via Tro & Tänk.
Amazing marknadsföring
Filmen ”Amazing Grace” rullar nu för fullt i USA. Filmen handlar om den framstående politikern, William Wilberforce, vars arbete bland annat ledde till att slaveriet förbjöds i Storbritannien 1803. Nu var ju inte Wilberforce enbart politiker, han var kristen också. Detta får man anta är skälet till att Evangeliska Världsalliansen går ut och marknadsför filmen stort, eller som man själva säger: "WEA is committed to maximising the impact of this film".
Det blir allt vanligare att Hollywood riktar in sig på den ”kristna marknaden” då den I Nordamerika utgör en köpstark grupp, om man bara ger de rätta signalerna. Om inte detta skulle räcka anlitar man marknadsförare som riktar sig till pastorer med erbjudanden i stil med ”Om du bara nämner filmen i fråga i din predikan, så har du chansen att vinna $1000 och en resa till London".
Om problematiken kring detta kan läsas här och här.
Ur marknadsföringssynpunkt är det ju naturligtvis brilliant då en pastor har en trogen skara lyssnare som tillmäter hans ord en viss tyngd.
En vän till mig berättade nyligen om hur man i hennes församling blivit uppmanade att "just idag, tillsammans med kyrkor över hela världen sjunga Amazing Grace".
Det finns stor anledning till oro när nöjesindustrin sätter agendan för vad som sker i kyrkorna. I glädjeruset över att Hollywood gör filmer som handlar om kristna, är man tydligen beredd att överge både integritet och teologi.
Det blir allt vanligare att Hollywood riktar in sig på den ”kristna marknaden” då den I Nordamerika utgör en köpstark grupp, om man bara ger de rätta signalerna. Om inte detta skulle räcka anlitar man marknadsförare som riktar sig till pastorer med erbjudanden i stil med ”Om du bara nämner filmen i fråga i din predikan, så har du chansen att vinna $1000 och en resa till London".
Om problematiken kring detta kan läsas här och här.
Ur marknadsföringssynpunkt är det ju naturligtvis brilliant då en pastor har en trogen skara lyssnare som tillmäter hans ord en viss tyngd.
En vän till mig berättade nyligen om hur man i hennes församling blivit uppmanade att "just idag, tillsammans med kyrkor över hela världen sjunga Amazing Grace".
Det finns stor anledning till oro när nöjesindustrin sätter agendan för vad som sker i kyrkorna. I glädjeruset över att Hollywood gör filmer som handlar om kristna, är man tydligen beredd att överge både integritet och teologi.
onsdag, mars 07, 2007
Slut på kommunala seanser
Apropå att kravet på sekularisering i den offentliga sfären ofta varit långt ifrån konsekvent, så stämmer nu Mönsterås kommun i bäcken och stoppar all andekontakt inom äldreomsorgen. Allt enligt DN.
tisdag, mars 06, 2007
- Åh, ni är panteist, charmant!
”Andlig fattigdom, existentiell osäkerhet och rekordartad utbrändhet har skapat en ny industri i Sverige. En vildvuxen flumterapi präglad av självutnämnd expertis och svengelska modeglosor.”
Läs SR:s Kulturkrönika som handlar om den här Brännpunktaren.
Tipstack till Coldlazarus!
Läs SR:s Kulturkrönika som handlar om den här Brännpunktaren.
Tipstack till Coldlazarus!
måndag, mars 05, 2007
Dagens boktips!
I Magnus Malms fantastiska bok Viskningar från Katakomberna finns ett utdrag ur en text av Hjalmar Söderberg:
- Jag tror på Gud, men jag uppfattar honom inte som ett personligt väsen.
Doktor Merkel förföll angenämt överraskad.
- Å ni är panteist, charmant! En skald bör tro på gud, men på en gud som är någonting alldeles extra, och aldrig tidigare visad på cirkus, och som man aldrig riktigt kan komma underfund med. Panteistens gud är just det råmaterial som behövs till en sådan. Det är idealet för en gud. Honom kan var och en skära till efter sin egen fason. Han fattar aldrig humör, han straffar aldrig, och belönar visserligen inte heller, men tar det med ro. Och det kommer sig därav att han saknar en liten egenskap som även den enklaste bland skolgårdens busar till en viss grad består sig med - personlighet.
Detta är just det fina med honom, till en personlig Gud måste man stå i ett förhållande. Att hålla sig med en personlig gud medför en mängd onödiga besvär. Att vara alldeles utan är för riskabelt, därför måste man hålla sig med en opersonlig gud. En sådan gud sätter fantasin i rörelse och tar sig bra ut i poesi, utan att i gengäld innebära några förpliktelser. Med en sådan gud blir man av bildat folk ansedd för en upplyst och ädelt tänkande person, och kan bli ungefär vad som helst, från ärkebiskop till radikal tidningsredaktör.
Apropå faran med att helt förlägga Gud till det bortomvärldsliga.
- Jag tror på Gud, men jag uppfattar honom inte som ett personligt väsen.
Doktor Merkel förföll angenämt överraskad.
- Å ni är panteist, charmant! En skald bör tro på gud, men på en gud som är någonting alldeles extra, och aldrig tidigare visad på cirkus, och som man aldrig riktigt kan komma underfund med. Panteistens gud är just det råmaterial som behövs till en sådan. Det är idealet för en gud. Honom kan var och en skära till efter sin egen fason. Han fattar aldrig humör, han straffar aldrig, och belönar visserligen inte heller, men tar det med ro. Och det kommer sig därav att han saknar en liten egenskap som även den enklaste bland skolgårdens busar till en viss grad består sig med - personlighet.
Detta är just det fina med honom, till en personlig Gud måste man stå i ett förhållande. Att hålla sig med en personlig gud medför en mängd onödiga besvär. Att vara alldeles utan är för riskabelt, därför måste man hålla sig med en opersonlig gud. En sådan gud sätter fantasin i rörelse och tar sig bra ut i poesi, utan att i gengäld innebära några förpliktelser. Med en sådan gud blir man av bildat folk ansedd för en upplyst och ädelt tänkande person, och kan bli ungefär vad som helst, från ärkebiskop till radikal tidningsredaktör.
Apropå faran med att helt förlägga Gud till det bortomvärldsliga.
Bono the preacher!
Lyssna på Bonos tacktal från NAACP-Awards efter att han belönades för sin "Product Red"-kampanj. I talets sista minut lägger han in en överväxel och börjar predika. Håren reser sig på armarna!
Tipstack till Marcus H!
Tipstack till Marcus H!
söndag, mars 04, 2007
Tron är inte en möjlighet!
Redan när jag läste rubriken för SVT:s temakväll ”Barnatro – En kväll om att växa upp i en övertygelse”, anade jag varthän det lutade. Vadå växa upp i en övertygelse?!?
Men dessvärre var det förhärskande perspektivet för kvällen att det finns två typer av människor; å ena sidan de som har en irrationell övertygelse, så kallat troende, och å andra sidan de som står på en distanserad, objektivt rationell och neutral grund, så kallat sekulära förnuftiga människor.
Jag menar, vem har inte växt upp i en övertygelse? Om så bara övertygelsen om att man inte har någon övertygelse. Och vidare, vem av oss har själva valt den övertygelse som har präglad den omgivning under vilken vi vuxit upp? Vem av oss har valt våra uppväxtförhållanden? Detta perspektiv var dock totalt frånvarande under hela temakvällen. Istället fick man höra Orvar Säfström ställa frågor som ”Är det ok att sätta sina barn i en skola där det finns risk för att de förs in i en tro?”, eller ”Är det rätt att ge barn en trosuppfattning redan när de är små, eller ska de få välja själva?” Jag ville bara skrika i Orvars öra ”Det går inte att INTE ha en trosuppfattning!!!”
Självklart måste man konstatera att alla uppväxtmiljöer inte är lika goda, men den diskussion kommer i ett annat ljus om man först konstaterat att det inte finns någon neutral plats från vilken vi kan blicka ut över världen och göra våra omdömen.
Sedan var det dags för kvällens dokumentärfilm som jag först tvekade över om jag skulle orka se; Jesus Camp. Filmen var beklämmande på många sätt och där fanns mycket att uppröras över, i synnerhet dålig teologi. Filmen kretsade kring ett sommarläger för barn arrangerat av några kristna som inte bara hade en förvriden bild av Guds rike, utan dessutom hade förväxlat det med USA.
Vad jag tyckte var intressant var att SVT: s temakväll, möjligen omedvetet, visade på likheterna mellan de amerikanska evangelikalerna som kom till tals i filmen, och företrädaren för Humanisterna i SVT:s studio. Båda sidor gav nämligen uttryck för en fundamentalistisk tvärsäkerhet, och båda tyckte sig äga Sanningen.
För den som säger sig äga Sanningen, eller i alla fall anser sig ge uttryck för en universell rationalitet, är steget inte långt till att med maktmedel tvinga de andra till "rätt insikt". De är ju okunniga, mindre vetande eller oandliga.
Vad SVT:s temakvälle borde visat på, istället för visa att det kan vara problematiskt att växa upp i en övertygelse, är att vi inte har något alternativ. Detta kan säkert verka skrämmande för många. Men vad som verkligen förskräcker, är bristen på ödmjukhet inför vårt vetandes gränser.
Men dessvärre var det förhärskande perspektivet för kvällen att det finns två typer av människor; å ena sidan de som har en irrationell övertygelse, så kallat troende, och å andra sidan de som står på en distanserad, objektivt rationell och neutral grund, så kallat sekulära förnuftiga människor.
Jag menar, vem har inte växt upp i en övertygelse? Om så bara övertygelsen om att man inte har någon övertygelse. Och vidare, vem av oss har själva valt den övertygelse som har präglad den omgivning under vilken vi vuxit upp? Vem av oss har valt våra uppväxtförhållanden? Detta perspektiv var dock totalt frånvarande under hela temakvällen. Istället fick man höra Orvar Säfström ställa frågor som ”Är det ok att sätta sina barn i en skola där det finns risk för att de förs in i en tro?”, eller ”Är det rätt att ge barn en trosuppfattning redan när de är små, eller ska de få välja själva?” Jag ville bara skrika i Orvars öra ”Det går inte att INTE ha en trosuppfattning!!!”
Självklart måste man konstatera att alla uppväxtmiljöer inte är lika goda, men den diskussion kommer i ett annat ljus om man först konstaterat att det inte finns någon neutral plats från vilken vi kan blicka ut över världen och göra våra omdömen.
Sedan var det dags för kvällens dokumentärfilm som jag först tvekade över om jag skulle orka se; Jesus Camp. Filmen var beklämmande på många sätt och där fanns mycket att uppröras över, i synnerhet dålig teologi. Filmen kretsade kring ett sommarläger för barn arrangerat av några kristna som inte bara hade en förvriden bild av Guds rike, utan dessutom hade förväxlat det med USA.
Vad jag tyckte var intressant var att SVT: s temakväll, möjligen omedvetet, visade på likheterna mellan de amerikanska evangelikalerna som kom till tals i filmen, och företrädaren för Humanisterna i SVT:s studio. Båda sidor gav nämligen uttryck för en fundamentalistisk tvärsäkerhet, och båda tyckte sig äga Sanningen.
För den som säger sig äga Sanningen, eller i alla fall anser sig ge uttryck för en universell rationalitet, är steget inte långt till att med maktmedel tvinga de andra till "rätt insikt". De är ju okunniga, mindre vetande eller oandliga.
Vad SVT:s temakvälle borde visat på, istället för visa att det kan vara problematiskt att växa upp i en övertygelse, är att vi inte har något alternativ. Detta kan säkert verka skrämmande för många. Men vad som verkligen förskräcker, är bristen på ödmjukhet inför vårt vetandes gränser.
fredag, mars 02, 2007
Zappa rocks!
Filmen nedan kommer från CNN Crossfire från 1986 där en brilliant Frank Zappa och en mindre brilliant John Lofton diskuterar censur av rockmusik. Förutom att klippet är mycket roande, belyser det problematiken kring när en grupp människor försöker påtvinga en annan grupp människor sina värderingar kring vad som är god smak eller goda värderingar. Lyssna extra noggrant runt 9´50.
Klippet knyter även an till Emilios intressanta inlägg om att kristna borde sluta att beklaga sig över sekulariseringen.
Klippet knyter även an till Emilios intressanta inlägg om att kristna borde sluta att beklaga sig över sekulariseringen.
onsdag, februari 28, 2007
Vem är min mor? Vilka är mina bröder?
Är Sverigedemokraterna de nya Kristdemokraterna? Detta frågade sig SVT:s livsåskådningsprogram Existens igår kväll med anledning av att Sverigedemokraterna säger sig värna kristna värderingar. På frågan om vad kristna värderingar innebär sakpolitiskt för Sverigedemokraterna svarade man: Att värna familjen!
När kristna gör en fetisch av familjen vet man att de är snett ute. Det finns nämligen ingen kristen teologisk grund för antagandet att familjen skulle uppbära någon särskild ställning. Kristendomen är ju egentligen en apokalyptisk sekt som sprids genom vittnesbörd och omvändelse, inte genom reproduktion. Man kan alltså leva hela sitt liv som singel, och leva ett fullgott kristet liv.
Att det sedan finns goda politiska skäl för att värna famljlen som en viktig gemenskap i samhället är en annan sak.
torsdag, februari 22, 2007
Gnosticism für alle!
Just när man trodde att framgångsteologins cyniska röst hade tystnat, då återuppstår den som eftermiddags-tv. Denna gång är det underhållningsindustrins mäktigaste kvinna som orkestrerar evangelisationen av självförverkligandets budskap till varenda hemmafru i Nordamerika. Genom en trailer som tycks vara producerad av samma bolag som gjorde Da Vinci-koden berättas historien om hur den sanna nyckeln till framgång har gömts och förtryckts av mäktiga institutioner (läs kyrkan). Men, Oprah, denna ljusets apostel, står nu beredd att avslöja konspirationen och ge oss den oförvanskade Sanningen för bara $ 4.95.
Oprah’s senaste satsning; The Secret lovar ett bättre och mer framgångsrikt liv för oss alla! En tillvaro präglad av lycka, hälsa och framgång, eller som speakern I trailern säger: You can Have, Do, or Be, anything you want! Allt som verkar behövas är viljekraft och positivt tänkande.
Jag kommer att tänka på en passage ur Ralph C. Woods essä om P.D James bioaktuella The Children Of Men (som jag tidigare skrivit om här):
”Far more successful is a God-huckster from Alabama named Rosie McClure. She thrives as a televangelist because, as Faron cynically puts it, salvation is "a commodity which is always in demand and which costs [her] nothing to supply." The Reverend Ms. McClure preaches a crossless, Christless, evil-denying gospel whose theme tune is the Beatles' song, "All You Need Is Love." Her congregations sing "cheerful choruses"; they also "laugh, cry, [and] fling their arms like demented marionettes." Rosie the gospeller does not proclaim one Lord and one faith and one baptism, but rather one Love. "No one need feel deprived of a love object," she announces. "It needn't be a human being; it can be an animal-a cat, a dog; it can be a garden; it can be a flower; it can be a tree. The whole natural world is one, linked by love, upheld by love, redeemed by love." To this litany of all-sufficient love, the unbelieving Faron makes his withering response: "One would suppose that Rosie had never seen a cat with a mouse."
John Stackhouse har mer ingående kommenterat The Secret’s teologiska problematik på sin blogg. Hans brännade kritik av Oprah's evengelium sammanfattas kanske bäst av en fråga:
Hur predikar man Oprah’s evangelium till prostituerade missbrukare i slummen? eller Vad har The Secret att säga till de fattiga och utslagna på samhällets botten? Tänk positivt!?!
Den skarpaste udden är i Stackhouse inlägg dock riktad mot kristenheten:
”But lots of people embrace The Secret, I daresay, because they want hope, and power for living, and freedom from the past, and forgiveness–and where else can they get that?
Where else, indeed? “
Se där, något att funder över så här i inledningen av fastan.
Oprah’s senaste satsning; The Secret lovar ett bättre och mer framgångsrikt liv för oss alla! En tillvaro präglad av lycka, hälsa och framgång, eller som speakern I trailern säger: You can Have, Do, or Be, anything you want! Allt som verkar behövas är viljekraft och positivt tänkande.
Jag kommer att tänka på en passage ur Ralph C. Woods essä om P.D James bioaktuella The Children Of Men (som jag tidigare skrivit om här):
”Far more successful is a God-huckster from Alabama named Rosie McClure. She thrives as a televangelist because, as Faron cynically puts it, salvation is "a commodity which is always in demand and which costs [her] nothing to supply." The Reverend Ms. McClure preaches a crossless, Christless, evil-denying gospel whose theme tune is the Beatles' song, "All You Need Is Love." Her congregations sing "cheerful choruses"; they also "laugh, cry, [and] fling their arms like demented marionettes." Rosie the gospeller does not proclaim one Lord and one faith and one baptism, but rather one Love. "No one need feel deprived of a love object," she announces. "It needn't be a human being; it can be an animal-a cat, a dog; it can be a garden; it can be a flower; it can be a tree. The whole natural world is one, linked by love, upheld by love, redeemed by love." To this litany of all-sufficient love, the unbelieving Faron makes his withering response: "One would suppose that Rosie had never seen a cat with a mouse."
John Stackhouse har mer ingående kommenterat The Secret’s teologiska problematik på sin blogg. Hans brännade kritik av Oprah's evengelium sammanfattas kanske bäst av en fråga:
Hur predikar man Oprah’s evangelium till prostituerade missbrukare i slummen? eller Vad har The Secret att säga till de fattiga och utslagna på samhällets botten? Tänk positivt!?!
Den skarpaste udden är i Stackhouse inlägg dock riktad mot kristenheten:
”But lots of people embrace The Secret, I daresay, because they want hope, and power for living, and freedom from the past, and forgiveness–and where else can they get that?
Where else, indeed? “
Se där, något att funder över så här i inledningen av fastan.
tisdag, februari 20, 2007
Gospelångest
Det är otroligt tröttsamt när företrädare för svensk kristenhet ideligen beklagar sig över att Sverige är ett så sekulariserat land. Därför är det extra roligt att läsa att tidningen Trots Allts chefredaktör Magnus Sundell i en intervju i DN förklarar varför han tycker det är bra att Sverige är världens mest sekulariserade land:
”Vi har frigjort oss så mycket från religionen att vi kan ha distans till den, rycka lite på axlarna åt den. Den har inte längre någon makt över oss och vårt samhälle. Och kombinationen religion och makt är aldrig bra. Man skulle kunna säga att vi har gått varvet runt när vi talar om kristendom i dag. Nu har nyfikenheten på religionens verkliga innehåll vaknat igen, nu när man har lyckats göra sig av med kyrkans tolkningsföreträde.”
Läs hela DN-artikeln som egentligen handlar om något så märkligt som kristen musik.
”Vi har frigjort oss så mycket från religionen att vi kan ha distans till den, rycka lite på axlarna åt den. Den har inte längre någon makt över oss och vårt samhälle. Och kombinationen religion och makt är aldrig bra. Man skulle kunna säga att vi har gått varvet runt när vi talar om kristendom i dag. Nu har nyfikenheten på religionens verkliga innehåll vaknat igen, nu när man har lyckats göra sig av med kyrkans tolkningsföreträde.”
Läs hela DN-artikeln som egentligen handlar om något så märkligt som kristen musik.
Om romantik
Via Therese Bohmans blogg hittade jag ett fantastiskt utdrag ur en intervju med Johan Kinde som Per Hagman gjorde i slutet av 90-talet.
PH: - Att vara den enkla pojken från landet som kommer till storstaden med drömmar om glamour och som uttrycker den här längtan med stora och romantiska gester har ju aldrig setts med riktigt nådiga ögon.
JK: – Det där har ju alltid varit ett märkligt missförstånd. Jag menar, det är ju knappast rika playboys som gör de bästa glamourplattorna. Precis som fördomen gjorde gällande att synt- och new romanticbanden skulle varit några sorts övre medelklassbarn, när den scenen i själva verket på många sätt var mer arbetarklass än punken. Men rent generellt är det väl så att det krävs en avsaknad av något för att kunna känna en längtan efter det och romantisera det.
PH: - Att vara den enkla pojken från landet som kommer till storstaden med drömmar om glamour och som uttrycker den här längtan med stora och romantiska gester har ju aldrig setts med riktigt nådiga ögon.
JK: – Det där har ju alltid varit ett märkligt missförstånd. Jag menar, det är ju knappast rika playboys som gör de bästa glamourplattorna. Precis som fördomen gjorde gällande att synt- och new romanticbanden skulle varit några sorts övre medelklassbarn, när den scenen i själva verket på många sätt var mer arbetarklass än punken. Men rent generellt är det väl så att det krävs en avsaknad av något för att kunna känna en längtan efter det och romantisera det.
Doktor Målle
Visste ni att den numera riksbekante … eh … sångaren Målle Lindberg utnämnts till hedersdoktor i Andlig sång.
I alla fall om man får tro Målles egen websida:
"Den 14 december 2002 blev Målle Lindberg utnämnd till hedersdoktor i kristen musik av Life Christian University i Florida !"
Tråkigt nog så verkar universitet i fråga ha problem med sin websida.
I alla fall om man får tro Målles egen websida:
"Den 14 december 2002 blev Målle Lindberg utnämnd till hedersdoktor i kristen musik av Life Christian University i Florida !"
Tråkigt nog så verkar universitet i fråga ha problem med sin websida.
måndag, februari 19, 2007
Lyssningstips!
Vad gör man en gråkall dag på väg till jobbet?
Jo, man lyssnar ju såklart på en föreläsning av N.T Wright, eller varför inte Miroslav Volf! Det finns nämligen riktigt mycket god teologi i mp3-format att fylla podden med. Nedan följer några tips på sidor där man kan prenumerera på podcasts eller bara ladda ner vad som faller en i smaken.
Jo, man lyssnar ju såklart på en föreläsning av N.T Wright, eller varför inte Miroslav Volf! Det finns nämligen riktigt mycket god teologi i mp3-format att fylla podden med. Nedan följer några tips på sidor där man kan prenumerera på podcasts eller bara ladda ner vad som faller en i smaken.
Tips på andra bra sajter för detta ändamål mottages tacksamt!
fredag, februari 16, 2007
Bra sagt ...
"Föreställningen om att männsikan inte duger har blivit en lönsam affärsidé, en förutsättning för kommersiella upplevelseprodukter"
Ur: Sonjas godhet av Owe Wikström
Ur: Sonjas godhet av Owe Wikström
Tomas Andersson Wij
Få kan som TAW skildra svensk samtid och småstadsångest. För er som mot förmodan skulle ha missat honom släpps hans samlingsplatta ”En introduktion till...” den 28 februari (Tipstack till Jullan!).
Man måste älska strofer som dessa:
"Jag reser mellan mellanstora mellansvenska städer
i mellanrummen mellan nu och då
mellan fädernas fabriker som gett upp och inkarnerats
till konferenshotell för mellanchefer från Borås"
Ur: Mellanstora mellansvenska städer
"Längs väggen i en stänkfärgskorridor drog ledan sina blyertssträck i nio år"
Ur: ...Och En Som Vandrar
Man måste älska strofer som dessa:
"Jag reser mellan mellanstora mellansvenska städer
i mellanrummen mellan nu och då
mellan fädernas fabriker som gett upp och inkarnerats
till konferenshotell för mellanchefer från Borås"
Ur: Mellanstora mellansvenska städer
"Längs väggen i en stänkfärgskorridor drog ledan sina blyertssträck i nio år"
Ur: ...Och En Som Vandrar
Om klyftan mellan söndag och resten av veckan
I en intervju med teologen William Cavanaugh, svarar han så här på frågan om vad som kännetecknar hans tänkande:
"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."
Dit borde all teologi sträva!
"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."
Dit borde all teologi sträva!
onsdag, februari 07, 2007
Bra sagt ...
Den som har något riktigt viktigt att säga kan sänka rösten. Det gäller också det kristna vittnesbördet.
- Tomas Sjödin
- Tomas Sjödin
måndag, februari 05, 2007
Gör det bättre själv då!
Tycker du att den politiska rapporteringen från Mellanöstern är onyanserad?
När du romantiska utrikeskorrespondent-drömmar?
Gillar du dataspel?
I så fall bör du kolla in danska Seriousgames Global Conflicts: Palestine.
Tipstack till David!
När du romantiska utrikeskorrespondent-drömmar?
Gillar du dataspel?
I så fall bör du kolla in danska Seriousgames Global Conflicts: Palestine.
Tipstack till David!
söndag, februari 04, 2007
Heaven - not the end of the world!
Jag har snöat in på den anglikanske biskopen N.T Wright (Yes, han som ser ut som Toby Ziegler).
Jag älskar hur han sticker hål på föreställningen om att poängen med kristen tro skulle vara att "få komma till himlen när man dör". Allt för ofta har kristen tro reducerat "vårt jordiska liv" till en transportsträcka; en världsfrånvänd väntan på att det "riktiga livet i himlen" skall börja. Detta tänkande, som ofta motiverats med att ”jorden ju ändå skall förgås”, får dock konsekvenser för hur man ser på skapelsen, på betydelsen av våra handlingar här och nu, och så vidare.
Mot detta synsätt ställer N.T Wright bibelns tal om den nya skapelsen; att Gud en dag skall göra allting nytt och befria skapelsen från sitt slaveri.
“A religion that forgets about new creation may feel some sympathy for the battered and bedraggled figure in the ditch, but its message to him will always be that though we can help him a bit, ultimately it doesn’t matter because the main thing is to escape this wicked world altogether. And that represents a tragic diminishing and distortion of what Christian faith is all about.”
Bibelns sista bok slutar inte med att de frälstas skara får åka till himmelen, utan med att det nya Jerusalem kommer ner från himmelen till jorden; med att himmel och jorden bli ett.
“Heaven is important, but it’s not the end of the world; God will make new heavens and new earth, and give us new bodies to live and work and take delight in his new creation. And the ‘good news’ of the Christian gospel is that this new world, this new creation, has already begun: it began when Jesus of Nazareth rose from the dead on Easter morning, having faced and beaten the double enemy, sin and death, that has corrupted and defaced God’s lovely creation.”
Bönen Fader vår får liksom en annan innebörd med detta perspektiv: Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Läs The Road to New Creation av N.T Wright
Jag älskar hur han sticker hål på föreställningen om att poängen med kristen tro skulle vara att "få komma till himlen när man dör". Allt för ofta har kristen tro reducerat "vårt jordiska liv" till en transportsträcka; en världsfrånvänd väntan på att det "riktiga livet i himlen" skall börja. Detta tänkande, som ofta motiverats med att ”jorden ju ändå skall förgås”, får dock konsekvenser för hur man ser på skapelsen, på betydelsen av våra handlingar här och nu, och så vidare.
Mot detta synsätt ställer N.T Wright bibelns tal om den nya skapelsen; att Gud en dag skall göra allting nytt och befria skapelsen från sitt slaveri.
“A religion that forgets about new creation may feel some sympathy for the battered and bedraggled figure in the ditch, but its message to him will always be that though we can help him a bit, ultimately it doesn’t matter because the main thing is to escape this wicked world altogether. And that represents a tragic diminishing and distortion of what Christian faith is all about.”
Bibelns sista bok slutar inte med att de frälstas skara får åka till himmelen, utan med att det nya Jerusalem kommer ner från himmelen till jorden; med att himmel och jorden bli ett.
“Heaven is important, but it’s not the end of the world; God will make new heavens and new earth, and give us new bodies to live and work and take delight in his new creation. And the ‘good news’ of the Christian gospel is that this new world, this new creation, has already begun: it began when Jesus of Nazareth rose from the dead on Easter morning, having faced and beaten the double enemy, sin and death, that has corrupted and defaced God’s lovely creation.”
Bönen Fader vår får liksom en annan innebörd med detta perspektiv: Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Läs The Road to New Creation av N.T Wright
Folkkyrkoromantik
"But why should a dumping of snow shut down Sunday worship across the city? Because people overwhelmingly drive to church. A Sunday Snow Day is a tangible confirmation of the loss of the parish in the North American church. Sunday is yet another "commuting" day because the automobility of religious communities merely mimicks the automobility of the culture in general--with this exception: if this was a Monday, more folks would have braved the roads for work than for worship."
James K. Smith längtar tillbaka till tiden då kyrkan hade mer av en lokal förankring; då folk gick till kyrkan på den ort där de bodde .
James K. Smith längtar tillbaka till tiden då kyrkan hade mer av en lokal förankring; då folk gick till kyrkan på den ort där de bodde .
torsdag, februari 01, 2007
And now for something completely different ...
DN rapporterar om ovanliga husdjur:
"Elektrikern kom inte in i lägenheten. Då kikade han in genom brevlådan och fick syn på två fullvuxna svanar. En stund senare kunde polisen beslagta elva svanar i lägenheten på Kungsholmen.
(...)
- Att lyckas bära hem de här elva svanarna utan att någon noterat något, det är skickligt får man säga. Den som försökt hålla en fullvuxen svan vet hur svårt det är. Bara att komma nära dem är nog så besvärligt. Så det verkar som om hon haft bra hand med dem, säger polisens presstalesman Björn Engström."
Jag kan inte sluta skratta!
"Elektrikern kom inte in i lägenheten. Då kikade han in genom brevlådan och fick syn på två fullvuxna svanar. En stund senare kunde polisen beslagta elva svanar i lägenheten på Kungsholmen.
(...)
- Att lyckas bära hem de här elva svanarna utan att någon noterat något, det är skickligt får man säga. Den som försökt hålla en fullvuxen svan vet hur svårt det är. Bara att komma nära dem är nog så besvärligt. Så det verkar som om hon haft bra hand med dem, säger polisens presstalesman Björn Engström."
Jag kan inte sluta skratta!
onsdag, januari 31, 2007
Mina manliga förebilder
Den ene är Communications Director, den andre är biskop. Jag ser upp till dem båda. Så mycket att jag inte längre är rädd för att bli flintskallig!Varudeklaration
You scored as Neo orthodox. You are neo-orthodox. You reject the human-centredness and scepticism of liberal theology, but neither do you go to the other extreme and make the Bible the central issue for faith. You believe that Christ is God's most important revelation to humanity, and the Trinity is hugely important in your theology. The Bible is also important because it points us to the revelation of Christ. You are influenced by Karl Barth and P T Forsyth.
What's your theological worldview? created with QuizFarm.com |
Jaha.. ser man på! Inte så Emergent som jag trodde ...
tisdag, januari 30, 2007
En seger för nyfikenheten
I dagarna publicerades "Brand Channel 2006 Reader's Choice Award. 3600 läsare från 100 länder röstade på sajten Brandchannel.com på de märken som påverkat dem mest under det gångna året.Personligen tycker jag det känns lite hoppingivade att både Google och non-profit uppslagsverket Wikipedia återfinns på topp-fem-placeringar.
måndag, januari 29, 2007
Om religion & våld
Det börjar nästan bli en vedertagen sanning att religion leder till splittring och våld. Visserligen är det kanske inte så konstigt då media nästan uteslutande behandlar religion i anslutning till inbördeskrig, kvinnoförtryck, och självmordsbombare.
De som i debatten försöker försvara religionen från att göras till syndabock för dessa företeelser gör det oftast genom att hävda att de verkliga orsakerna bakom "religiöst våld" inte är religion, utan politiska och ekonomiska intressen; att ekonomiska och politiska intressen använder religionen som en täckmantel.
Min nyfunne hjälte William Cavanaugh menar i sin sanslöst intressanta föreläsning ”Does religion cause violence?”, att detta sätt att försvara religionen är högst problematiskt. Åtminstone om man motsätter sig den roll som religionen tilldelats i det moderna samhället; det vill säga undanskuffad och begränsad till att endast syssla med andliga ting i den privata sfären. Innebörden i försvarsargumentet ovan kan ju lätt tolkas som att religion endast har med ”själens frälsning” att göra, och inte har några praktiska eller politiska konsekvenser.
Cavanaugh menar att det är omöjligt att skilja ut religiösa motiv från ekonomiska och politiska motiv. Hur kan man till exempel skilja religion från politik i Islam, när de flesta muslimer inte gör någon sådan distinktion?
Istället visar Cavanaugh på svårigheterna att skilja ut religion från andra ideologier.
“We must conclude that there is no coherent way to isolate “religious” ideologies with a peculiar tendency toward violence from their tamer “secular” counterparts. So-called “secular” ideologies and institutions like nationalism and liberalism can be just as absolutist, divisive, and irrationalas so-called “religion.””
Låter det intressant?
Läs eller lyssna på föreläsningen i sin helhet!
De som i debatten försöker försvara religionen från att göras till syndabock för dessa företeelser gör det oftast genom att hävda att de verkliga orsakerna bakom "religiöst våld" inte är religion, utan politiska och ekonomiska intressen; att ekonomiska och politiska intressen använder religionen som en täckmantel.
Min nyfunne hjälte William Cavanaugh menar i sin sanslöst intressanta föreläsning ”Does religion cause violence?”, att detta sätt att försvara religionen är högst problematiskt. Åtminstone om man motsätter sig den roll som religionen tilldelats i det moderna samhället; det vill säga undanskuffad och begränsad till att endast syssla med andliga ting i den privata sfären. Innebörden i försvarsargumentet ovan kan ju lätt tolkas som att religion endast har med ”själens frälsning” att göra, och inte har några praktiska eller politiska konsekvenser.
Cavanaugh menar att det är omöjligt att skilja ut religiösa motiv från ekonomiska och politiska motiv. Hur kan man till exempel skilja religion från politik i Islam, när de flesta muslimer inte gör någon sådan distinktion?
Istället visar Cavanaugh på svårigheterna att skilja ut religion från andra ideologier.
“We must conclude that there is no coherent way to isolate “religious” ideologies with a peculiar tendency toward violence from their tamer “secular” counterparts. So-called “secular” ideologies and institutions like nationalism and liberalism can be just as absolutist, divisive, and irrationalas so-called “religion.””
Låter det intressant?
Läs eller lyssna på föreläsningen i sin helhet!
tisdag, januari 23, 2007
Politiskt korrekt religionsdialog
Nyfikenheten tog överhanden till sist, så jag masade mig iväg till Stadsbiblioteket för att lyssna in den utlovade debatten på temat ”Religion och fosterlandskärlek”. Panelen bestod av en Imam, en teolog från Svenska Kyrkan, ordföranden från judiska församlingen i Göteborg, samt en kristdemokrat och en folkpartist. Arrangör var det muslimska samfundet Ahmadiyya, varför mötet inleddes med en längre koranrecitation, först på arabiska, sedan på svenska.
Samtliga talare var ombedda att tala på det osannolika ämnet ”Att älska sitt land är en del av tron”. Här trodde jag i min enfald att åtminstone någon av talarna skulle anlägga ett kritiskt perspektiv och exempelvis problematisera förhållandet religion och världslig makt, men nej då. Istället blev det till övervägande del en extremt politiskt korrekt tillställning där världsreligionernas representanter tävlade om att ställa sina religioner till nationalstatens förfogande.
Friktion uppstod endast vid två tillfällen. Först när representanten för Judendomen inledde med att tala om sin kärlek till landet Israel, vilket väckte vissa reaktioner bland den muslimska majoriteten av besökarna, men även när Imamen blev korsförhörd av en nitisk åhörare rörande Islams syn på homosexualitet och jämställdhet mellan könen.
För ett mer stimulerande perspektiv på nationalstaten, läs William Cavanughs essä "Killing for the Telephone Company"
Samtliga talare var ombedda att tala på det osannolika ämnet ”Att älska sitt land är en del av tron”. Här trodde jag i min enfald att åtminstone någon av talarna skulle anlägga ett kritiskt perspektiv och exempelvis problematisera förhållandet religion och världslig makt, men nej då. Istället blev det till övervägande del en extremt politiskt korrekt tillställning där världsreligionernas representanter tävlade om att ställa sina religioner till nationalstatens förfogande.
Friktion uppstod endast vid två tillfällen. Först när representanten för Judendomen inledde med att tala om sin kärlek till landet Israel, vilket väckte vissa reaktioner bland den muslimska majoriteten av besökarna, men även när Imamen blev korsförhörd av en nitisk åhörare rörande Islams syn på homosexualitet och jämställdhet mellan könen.
För ett mer stimulerande perspektiv på nationalstaten, läs William Cavanughs essä "Killing for the Telephone Company"
måndag, januari 22, 2007
Religion och fosterlandskärlek!
I morgon kväll på Göteborgs Stadsbibliotek reflekterar representanter för olika religioner och politiska partier över ämnet religion och fosterlandskärlek!
Det blir säkert fantastiskt intressant, men gissningsvis av fel anledning. Tanken verkar nämligen vara att framhålla hur välvilligt inställda religionerna är till att stödja staten i dess strävan för "frid och harmoni".
Möjligen är det jag som är överkänslig, men stora ord som frid och harmoni gör mig nervös om de inte fylls med innehåll eller sätts i ett specifikt sammanhang. Harmoni för vem? Frid på vilka villkor? Jag är väl tillräckligt postmodern för att befara att dessa storord kommer fyllas med det innehåll som gynnar den världsliga makten för tillfället.
När allt kommer till kritan blev ju faktiskt Jesus dödad just för att upprätthålla frid och harmoni. Romersk sådan.
Det blir säkert fantastiskt intressant, men gissningsvis av fel anledning. Tanken verkar nämligen vara att framhålla hur välvilligt inställda religionerna är till att stödja staten i dess strävan för "frid och harmoni".
Möjligen är det jag som är överkänslig, men stora ord som frid och harmoni gör mig nervös om de inte fylls med innehåll eller sätts i ett specifikt sammanhang. Harmoni för vem? Frid på vilka villkor? Jag är väl tillräckligt postmodern för att befara att dessa storord kommer fyllas med det innehåll som gynnar den världsliga makten för tillfället.
När allt kommer till kritan blev ju faktiskt Jesus dödad just för att upprätthålla frid och harmoni. Romersk sådan.
Dagens Piltz
"Ord kan man alltid säga emot. Det är svårare att finna motargument mot ett övertygande liv."
Anders Piltz ur Signum, 2004 /6
Anders Piltz ur Signum, 2004 /6
söndag, januari 21, 2007
En gång fanns inte det sekulära
Vi gör det utan att tänka. Det är en del av att leva i ett modernt västerländskt samhälle. Vi hoppar mellan olika sfärer och identiteter, så vana att dela upp vår tillvaro.
I sekulärt och sakralt.
Som om verkligheten egentligen såg ut på det viset, som om det inte bara var en teori. Men när religionen skiljs ut från resten av livet privatiseras och subjektifieras den. Frågor om vad som är sant och gott, om vad som är livets mening går samma öde tillmötes.
Så sitter vi där i våra kyrkor och undrar hur vi kan påverka vår värld. Avlövade kristendomens politiska sprängkraft. Tror vi!
Som om alternativen stod mellan att gå med i Amish, eller att uppvakta en minister med en namninsamling.
I sekulärt och sakralt.
Som om verkligheten egentligen såg ut på det viset, som om det inte bara var en teori. Men när religionen skiljs ut från resten av livet privatiseras och subjektifieras den. Frågor om vad som är sant och gott, om vad som är livets mening går samma öde tillmötes.
Så sitter vi där i våra kyrkor och undrar hur vi kan påverka vår värld. Avlövade kristendomens politiska sprängkraft. Tror vi!
Som om alternativen stod mellan att gå med i Amish, eller att uppvakta en minister med en namninsamling.
fredag, januari 19, 2007
Church & Empire
“Christians were viewed with suspicion by the Romans because their loyalty to Christ cut against their loyalty to an imperial project, in other words Christians were not questionable citizens of the Empire simply because the Romans worshiped other Gods, Christians are questionable citizen of any empire or nation-state because their primary loyalty belongs to the body of Christ, the Church.”
- William Cavanaugh (Från föreläsningen "Church and Empire ", Ekklesia Project Conference 2005.
- William Cavanaugh (Från föreläsningen "Church and Empire ", Ekklesia Project Conference 2005.
torsdag, januari 18, 2007
Intervju med N.T Wright
Christianity Today har i sitt senaste nummer en intressant intervju med N.T Wright med anledning av hans bok Simply Christian. I intervjun talar han bland annat om orsakerna till varför gnosticismen fått ett sådant uppsving de senaste åren:
"One of Carl Jung's famous sayings was, "Who looks outside dreams; who looks inside awakens." That's 20th-century Gnosticism. When you get the rise of the modern American empire, the post-Holocaust world and all the anomie of modernity, people are asking, "What is it all about?" Gnosticism seems to many people like a place to find something good about oneself in the face of a hostile world."
Han kontrasterar detta med ett kristet perspektiv:
" ... the great emphasis in the New Testament is that the gospel is not how to escape the world; the gospel is that the crucified and risen Jesus is the Lord of the world. And that his death and Resurrection transform the world, and that transformation can happen to you. You, in turn, can be part of the transforming work. "
Fram för en mer världstillvänd fromhet!
"One of Carl Jung's famous sayings was, "Who looks outside dreams; who looks inside awakens." That's 20th-century Gnosticism. When you get the rise of the modern American empire, the post-Holocaust world and all the anomie of modernity, people are asking, "What is it all about?" Gnosticism seems to many people like a place to find something good about oneself in the face of a hostile world."
Han kontrasterar detta med ett kristet perspektiv:
" ... the great emphasis in the New Testament is that the gospel is not how to escape the world; the gospel is that the crucified and risen Jesus is the Lord of the world. And that his death and Resurrection transform the world, and that transformation can happen to you. You, in turn, can be part of the transforming work. "
Fram för en mer världstillvänd fromhet!
Hur vet vi att vi kan veta?
Skolverkets skrivelse Skolan och den vetenskapliga teorin om evolutionen från 2006-11-22 är intressant läsning. Kanske dock främst på grund av att den ger uttryck för en problematisk syn på vetenskap, eller närmare bestämt på förhållandet mellan vetenskap och tro.
Bland annat slår man fast att ”I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar”, men redan i nästa mening framhåller man att ”Eleverna har rätt till en saklig och allsidig undervisning”. Man frågar sig hur eleverna någonsin kunna få en allsidig undervisning om Skolverket dikterar att ”Undervisningen i ett ämne får inte ifrågasätta eller misskreditera ämnesinnehållet i ett annat”.
En mening som den föregående innebär ju att man måste hemfalla åt ett dogmatiskt teoribyggande där allt som går emot den vedertagna världsbilden måste tystas. Knappast en god miljö för den nyfikne eleven, för att inte tala om forskaren!
Den som läst det minsta lilla kunskapsteori inser att den vetenskapliga grunden som Skolverket menar inte får ifrågasättas av trosföreställningar, vilar på just trosföreställningar. Trosföreställningar som till exempel att vi kan lita på våra sinnesintryck och tron att universum är rationellt ordnat. All vetenskap börjar med tro!
” We are living in what the sociologists call a “plausibility structure” which simply makes the Christian faith implausible.” – Lesslie Newbigin
Bland annat slår man fast att ”I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar”, men redan i nästa mening framhåller man att ”Eleverna har rätt till en saklig och allsidig undervisning”. Man frågar sig hur eleverna någonsin kunna få en allsidig undervisning om Skolverket dikterar att ”Undervisningen i ett ämne får inte ifrågasätta eller misskreditera ämnesinnehållet i ett annat”.
En mening som den föregående innebär ju att man måste hemfalla åt ett dogmatiskt teoribyggande där allt som går emot den vedertagna världsbilden måste tystas. Knappast en god miljö för den nyfikne eleven, för att inte tala om forskaren!
Den som läst det minsta lilla kunskapsteori inser att den vetenskapliga grunden som Skolverket menar inte får ifrågasättas av trosföreställningar, vilar på just trosföreställningar. Trosföreställningar som till exempel att vi kan lita på våra sinnesintryck och tron att universum är rationellt ordnat. All vetenskap börjar med tro!
” We are living in what the sociologists call a “plausibility structure” which simply makes the Christian faith implausible.” – Lesslie Newbigin
onsdag, januari 17, 2007
Ur "Varför larmar hedningarna?"
"Gud har liksom fotbollslagen en hejaklack som han helst kunde undvara. Religion har liksom allt mänskligt både en anatomi och en patologi. Men är det en god idé att förbjuda religion, idrott, sex, tändstickor, kortlekar och alkohol därför att alla dessa ting kan ödelägga människors liv?"
- Anders Piltz ur Signum 2006/7
- Anders Piltz ur Signum 2006/7
Jag tror inte på Gud, men …
Det skall bli spännande att se vad Fredrik Lindström, Peter Englund och Caroline Krook har att säga på temat svenskars religiositet i Världens modernaste land ikväll på SVT2, 20.00.
Jag gissar dock att det riktigt intressanta samtalet kommer handla om vårt förhållande, eller rättare sagt vår icke-förhållande, till döden.
Förr bad man Gud om beskydd från en ”bråd död”. Nu däremot betraktas bråd död snarast som en önskedöd, man vill dö snabbt och smärtfritt och helst i sömnen.* Anledningen till varför man inte ville överaskas av döden var gissningsvis att det ansågs viktigt att få tid att förbereda sig för döden; att försona sig med sina fiender och med sin skapare. Kan skillnaden i förhållningsätt till döden ha att göra med vad det är vi fruktar mest?
Döden eller Gud?
* Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6), s. 23
Jag gissar dock att det riktigt intressanta samtalet kommer handla om vårt förhållande, eller rättare sagt vår icke-förhållande, till döden.
Förr bad man Gud om beskydd från en ”bråd död”. Nu däremot betraktas bråd död snarast som en önskedöd, man vill dö snabbt och smärtfritt och helst i sömnen.* Anledningen till varför man inte ville överaskas av döden var gissningsvis att det ansågs viktigt att få tid att förbereda sig för döden; att försona sig med sina fiender och med sin skapare. Kan skillnaden i förhållningsätt till döden ha att göra med vad det är vi fruktar mest?
Döden eller Gud?
* Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6), s. 23
tisdag, januari 16, 2007
Evangelium enligt Cohen
Ring the bells that still can ring
forget your perfect offering
There is a crack in everything
that's how the light gets in
- Ur Leonard Cohens Anthem
forget your perfect offering
There is a crack in everything
that's how the light gets in
- Ur Leonard Cohens Anthem
Samtid vs. Framtid
Jag läser i Dagen om att cisterciensermunkar från hela Europa getts nyttjanderätt till Nydala herrgård, 478 år efter att det gamla klostret på orten stängdes. När reformationen kom till Sverige på 1500-talet upplöstes ju alla kloster, och ända fram till 1950-talet var det inte heller tillåtet att starta några nya.
De senaste åren har dock en ny klosterrörelse börjat växa fram, den så kallade New Monasticism. Denna rörelses popularitet har sannolikt att göra med vad många upplever som svårigheter för kyrkan att utgöra motkultur till det omgivande samhället med dess värderingar. I en tid då många kristna frågar sig hur man lever liv i den korsfästes anda, mitt i en urban kultur präglad av individualism och konsumism, är det kanske inte så konstigt om blickarna åter vänts mot klostren. Om kyrkan inte är satt att återspegla samtiden, utan framtiden, krävs det en återupplivning av de praktiker och värderingar som förmår kristna att stå emot den pågående assimileringen till den omgivande kulturen.
Kanske kan bröderna i Nydala hjälpa oss med detta.
För en mer ingående artikel om den nya klosterrörelsen se Bengt Rasmussons blogginlägg på re:tro här.
De senaste åren har dock en ny klosterrörelse börjat växa fram, den så kallade New Monasticism. Denna rörelses popularitet har sannolikt att göra med vad många upplever som svårigheter för kyrkan att utgöra motkultur till det omgivande samhället med dess värderingar. I en tid då många kristna frågar sig hur man lever liv i den korsfästes anda, mitt i en urban kultur präglad av individualism och konsumism, är det kanske inte så konstigt om blickarna åter vänts mot klostren. Om kyrkan inte är satt att återspegla samtiden, utan framtiden, krävs det en återupplivning av de praktiker och värderingar som förmår kristna att stå emot den pågående assimileringen till den omgivande kulturen.
Kanske kan bröderna i Nydala hjälpa oss med detta.
För en mer ingående artikel om den nya klosterrörelsen se Bengt Rasmussons blogginlägg på re:tro här.
måndag, januari 15, 2007
Prof. John Stackhouse’s Weblog
För den som är intressead av relationen mellan tro och samhälle finns nu ännu en blogg att tillgå.
John Stackhouse från mitt älskade Regent College skriver numera regelbundet på detta ämne här.
John Stackhouse från mitt älskade Regent College skriver numera regelbundet på detta ämne här.
fredag, januari 05, 2007
Children of men
Ända sedan Bladerunner har jag varit en sucker för dystopiska framtidsskildringar. Jag går därför just nu i väntans tider på att Alfonso Cuaróns Children of men skall ha premiär.
"The year is 2027, and women can no longer give birth. The youngest inhabitant of the planet has just died at the age of 18, and all hope for humanity has been lost. As civilization descends into chaos, a dying world finds one last chance for survival in the form of a woman who has become inexplicably pregnant. ..."
Det låter väl lovande, ... som film alltså. Det är ju otroligt intressant att fundera över följderna av ovanstående. Alltså, inte det uppenbara faktum att mänskligheten skulle dö ut, utan vilka de sociologiska, politiska, ekonomiska konsekvenserna skulle bli på kort sikt om inga nya barn föddes? Om alla visste att mänsklighetens tid på jorden var utmätt.
Filmen, som baserar sig på en roman med samma namn av P.D James, har onekligen paralleller till den kristna berättelsen; en ung flicka blir genom sin till synes oförklarliga gravidited bärare av mänsklighetens hopp, och så vidare.
"Since women stopped having babies, what is there left to hope for?", frågar en av filmens karaktärer i trailern. Detta förstärks av filmens undertitiel "No children, No future, No hope".
Men ur ett kristet perspektiv står mänsklighetens hopp knappast till våra barn. Nedan följer ett utdrag ur en hoppingivvande föreläsning av Stanley Hauerwas som belyser just detta:
“To suggest that hope in afterlife is a way to deal with death is about as stupid as suggesting that we ought to have children because they are hope in our future. I can’t believe that a people as sinful as Christians can think that they ought to have children because they will be less sinful than we are. Rather we are able to have children because our hope is in God, which gives us the confidence in a world as dark as ours to have children. Children are not our hope but they certainly are a sign that Christians are embedded in hopeful practices. “
I väntan på filmen kan man lyssna in föreläsningen i sin helhet.
"The year is 2027, and women can no longer give birth. The youngest inhabitant of the planet has just died at the age of 18, and all hope for humanity has been lost. As civilization descends into chaos, a dying world finds one last chance for survival in the form of a woman who has become inexplicably pregnant. ..."
Det låter väl lovande, ... som film alltså. Det är ju otroligt intressant att fundera över följderna av ovanstående. Alltså, inte det uppenbara faktum att mänskligheten skulle dö ut, utan vilka de sociologiska, politiska, ekonomiska konsekvenserna skulle bli på kort sikt om inga nya barn föddes? Om alla visste att mänsklighetens tid på jorden var utmätt.
Filmen, som baserar sig på en roman med samma namn av P.D James, har onekligen paralleller till den kristna berättelsen; en ung flicka blir genom sin till synes oförklarliga gravidited bärare av mänsklighetens hopp, och så vidare.
"Since women stopped having babies, what is there left to hope for?", frågar en av filmens karaktärer i trailern. Detta förstärks av filmens undertitiel "No children, No future, No hope".
Men ur ett kristet perspektiv står mänsklighetens hopp knappast till våra barn. Nedan följer ett utdrag ur en hoppingivvande föreläsning av Stanley Hauerwas som belyser just detta:
“To suggest that hope in afterlife is a way to deal with death is about as stupid as suggesting that we ought to have children because they are hope in our future. I can’t believe that a people as sinful as Christians can think that they ought to have children because they will be less sinful than we are. Rather we are able to have children because our hope is in God, which gives us the confidence in a world as dark as ours to have children. Children are not our hope but they certainly are a sign that Christians are embedded in hopeful practices. “
I väntan på filmen kan man lyssna in föreläsningen i sin helhet.
onsdag, december 27, 2006
Gott nytt år?
Tillhör du en församling som firar nyår den 1:e januari? Eller har kanske din församling den svenska flaggan på väggen?
Om så är fallet kan din frälsning vara i fara!
Orden är Stanley Hauerwas och är tagna ur en provocerande och tankeväckande föreläsning om betydelsen av Jesu död och uppståndelse. Hauerwas poäng är att kristen tro genom sin assimilation den omgivande kulturen riskerar att korrumperas. Läs föreläsningen i sin helhet här!
Kyrkans nyår firas ju traditionellt den första advent. Men att racka ner på kyrkor som firar nyår natten till den 1:e januari kan ju lätt uppfattas som trams. Jag tror dock att frågan är viktig. Viktig därför att våra ritualer, traditioner och det sätt på vilket vi framhåller vissa dagar som betydelsefulla formar vår identitet och vår världsbild.
Kyrkoårets kalender påminner oss om att vår identitet som kristna är formade av en annan berättelse. Nämligen berättelsen om hur Guds rike kommit oss nära genom Jesus.
Med hopp om att ditt nya år börjat bra!
måndag, december 25, 2006
Teologi för det offentliga
Ett gäng britter har skapat en mycket intressant tankesmedja vid namn Theos. Dess syfte är att erbjuda analyser, forskning och kommentarer om religionens roll i samhället.
I deras senaste rapport skriver de:
“Many secularist commentators argue that the growing role of faith in society represents a dangerous development. However, they fail to recognise that public atheism is itself an intolerant faith position. If we pay attention to what is actually happening in the United Kingdom and beyond, we will see that religiously - inspired public engagement need not be sectarian and can, in fact, be radically inclusive. This report argues that faith is not just important for human flourishing and the renewal of society but that society can only flourish if faith is given space to makes its contribution and its challenge.”
Låter det intressant? Läs hela rapporten här!
I deras senaste rapport skriver de:
“Many secularist commentators argue that the growing role of faith in society represents a dangerous development. However, they fail to recognise that public atheism is itself an intolerant faith position. If we pay attention to what is actually happening in the United Kingdom and beyond, we will see that religiously - inspired public engagement need not be sectarian and can, in fact, be radically inclusive. This report argues that faith is not just important for human flourishing and the renewal of society but that society can only flourish if faith is given space to makes its contribution and its challenge.”
Låter det intressant? Läs hela rapporten här!
tisdag, december 05, 2006
Centrum vs. Gränser
Sist i P1:s Människor och Tro den 1/12 intervjuades författaren och retreatledaren Magnus Malm. Bland mycket tänkvärt talade han bland annat om hur vi på senare tid kommit att definiera kyrkan i termer av dess centrum, på bekostnad av dess gränser. Malm menar att de första kristna skulle ställt sig oförstående inför detta. Detta då Ceasar inte brydde sig det minsta om huruvida någon tillbad Jesus eller inte. Vad som däremot var av oerhörd betydelse för den första kyrkan var att man tog avstånd från kjejsarkulten och vägrade tillbe kjesaren.
Om detta, samt om kyrkan som motkultur, skriver min vän Emil i ett mycket intressant inlägg. Jag kände mig manad att hålla min anabaptistiska fana högt, och svarar honom med ett inlägg på re:tro.se.
Om detta, samt om kyrkan som motkultur, skriver min vän Emil i ett mycket intressant inlägg. Jag kände mig manad att hålla min anabaptistiska fana högt, och svarar honom med ett inlägg på re:tro.se.
lördag, december 02, 2006
Good bye, Corn Flakes!
Kanadensarna är verkligen ett gudfruktigt folk. Det visar sig inte minst genom utbudet av frukostflingor. Kan inte undanhålla er flingan Ezekiel 4:9.
"Tag vete och korn, bönor och linser, hirs och emmer, blanda det i ett kärl och baka bröd av det. Det skall du ha som föda under den tid du ligger på sidan, 390 dagar."
Good bye, Corn Flakes!
The Swedish code
Svordomar och att skämt sägs ju vara det svåraste att bemästra på ett nytt språk. Tur då att det finns litteratur att tillgå! Hittade ovanstående bild i boken The Swedish Code - What makes the Swedes so Swedish?. Förutom att svära som en riktig svensk får man lära sig att det bara är fyllisar och sinnessjuka som startar en konversation på spårvagnen.
Letar febrilt efter boken How to become a Canadian!
måndag, augusti 14, 2006
Världskultur für alles II
Från Centrum mot Rasisms websida:
"Kolmården har tillsammans med Kenya Airways, Löfbergs Lila och JK Safari hyrt in fem massajer under tiden 17 juli - 6 augusti, som är ute i parken på dagen och som på kvällen "dansar, sjunger och hoppar". Centrum mot rasism anser att denna verksamhet förstärker fördomar och diskriminerande strukturer i samhället."
Om Centrum mot rasism vill ha något riktigt att bita i borde de genast lämna Kolmården och bege sig till Världskulturmuseet i Göteborg!
"Kolmården har tillsammans med Kenya Airways, Löfbergs Lila och JK Safari hyrt in fem massajer under tiden 17 juli - 6 augusti, som är ute i parken på dagen och som på kvällen "dansar, sjunger och hoppar". Centrum mot rasism anser att denna verksamhet förstärker fördomar och diskriminerande strukturer i samhället."
Om Centrum mot rasism vill ha något riktigt att bita i borde de genast lämna Kolmården och bege sig till Världskulturmuseet i Göteborg!
Toby rules!
Äntligen! Det här testet har jag väntat länge på. Vilken av karaktärerna i The West Wing är du?
torsdag, augusti 03, 2006
Världskultur für alles
Besökte för första gången Världskulturmuseet idag. Det hela var mycket förvirrande. Ta bara begreppet världskultur. Va katten är det för något? Tibetanska bönekvarnar? Baywatch?
Anyway…
Jag kan se det framför mig, hur några desperata politiker i något statligt kulturråd lagt pannorna i djupa veck inför de vikande besöksiffrorna på landets museer. Frågorna har hopat sig: Hur skall vi locka dit massorna? Hur skall vi få kidsen att gå på museum?
I ren desperation anlitade man en svindyr konsult som levererade universallösningen: Omväxling, högt tempo och interaktivitet, lite som MTV ungefär. Kidsen gillar sånt.
Och så fick det bli. Världskulturmuseet känns verkligen som anpassat för MTV-generationen.
Utställningen jag besökte hette Röster från ett globalt Afrika. Som en liten service från mig till er följer nedan utställningens innehåll:
En kapsylväska från Nairobi, några slavberättelser, mycket Bob Marley, ett tummpiano från Namibia, Voodoo på widescreen, samt trämasker från Kongo, allt i en salig röra. Till sist uppmanades man att spela ping-pong med racketar med flaggor på, och urklippta bitar av afrikanska sedlar på pingisbollarna. I kid you not!
Resultatet blir en totalt fragmentiserad upplevelse med lösryckta citat, musik- och videoklipp huller om buller, som en postmodernistisk videoinstallation ungefär. Den som frågar efter mening, sammanhang och fakta bemöts med ett överseende leende: Lille vän, mening är ju något subjektivt som vi själva är med och skapar!
Hallå, statens kulturråd! Är det så det är tänkt, att jag som betraktare och upplevare själv är en del av konstverket? Då vill faktiskt jag också ha kulturbidrag!
Anyway…
Jag kan se det framför mig, hur några desperata politiker i något statligt kulturråd lagt pannorna i djupa veck inför de vikande besöksiffrorna på landets museer. Frågorna har hopat sig: Hur skall vi locka dit massorna? Hur skall vi få kidsen att gå på museum?
I ren desperation anlitade man en svindyr konsult som levererade universallösningen: Omväxling, högt tempo och interaktivitet, lite som MTV ungefär. Kidsen gillar sånt.
Och så fick det bli. Världskulturmuseet känns verkligen som anpassat för MTV-generationen.
Utställningen jag besökte hette Röster från ett globalt Afrika. Som en liten service från mig till er följer nedan utställningens innehåll:
En kapsylväska från Nairobi, några slavberättelser, mycket Bob Marley, ett tummpiano från Namibia, Voodoo på widescreen, samt trämasker från Kongo, allt i en salig röra. Till sist uppmanades man att spela ping-pong med racketar med flaggor på, och urklippta bitar av afrikanska sedlar på pingisbollarna. I kid you not!
Resultatet blir en totalt fragmentiserad upplevelse med lösryckta citat, musik- och videoklipp huller om buller, som en postmodernistisk videoinstallation ungefär. Den som frågar efter mening, sammanhang och fakta bemöts med ett överseende leende: Lille vän, mening är ju något subjektivt som vi själva är med och skapar!
Hallå, statens kulturråd! Är det så det är tänkt, att jag som betraktare och upplevare själv är en del av konstverket? Då vill faktiskt jag också ha kulturbidrag!
måndag, juli 17, 2006
Acquired taste
Jag hamnade på en jazzkonsert i helgen, en mycket trevlig sådan dessutom. En trio med mycket duktiga musiker fick en gammal kyrka att svänga. Men plötsligt så händer det ...Mitt under ett solo lägger sig musikerna helt plötsligt till med bisarra ansiktsutryck och börjar hamra till synes slumpmässigt på instrumenten. Och där sitter man och känner sig totalt utanför och oförstående, alltmedan basistens ansikte förvrids i orgastiska kramper. Konstmusiken i Vi på Saltkråkan framstod i sammanhanget som lätttillgänglig.
Vid sådana tillfällen drabbas jag av lika delar avundsjuka och trötthet. Avundsjuka på deras parallella universeum som jag inte har tillträde till, samt trötthet över introverta musiker som skiter i publiken. Jag vill inte vara utanför, jag vill förstå!
Det känns liksom inte helt tillfredställande att skönhet enbart skulle vara något som uppstod i betraktarens öga, eller lyssnarens öra. Jag känner ett behov av gemensamma referenser: Hälleflundra är godare än lutfisk, D'Angelo svängigare än tysk marschmusik och Chagalls tavlor är alltid vackrare än airbrushmålade kosmiska delfiner. Så långt är jag med.
Men så finns det ju vissa saker som anses vara extra fina, som dessutom sägs kräva något så elitistiskt som en utvecklad smak. Företeelser som jag står helt oförstående inför. Typ freeformjazz och surströmming.
Här föreligger ett missförstånd som jag en gång för alla vill gå till rätta med. Freeformjazz är en komisk konspiration av musiker som vill se hur långt de kan driva med kultureliten. Ett skämt helt enkelt.
Det är därför jag uppskattar Vi på Saltkråkan så.
Det, och så Malin förstås.
onsdag, juli 12, 2006
Om regnet håller i sig ...
En kaxig Jack Nicholson mot en sval Faye Dunaway i Chinatown är sommarens hetaste filmtips. Möjligen även den snyggaste postern!Bara så ni vet ...
måndag, juni 26, 2006
57 channels (and nothin' on)
Som så ofta när jag förlorat hoppet om att det skall visas något på TV som åtminstone visar en tendens till att ta tittaren på allvar, framstår P1 allt oftare som räddningen. Så var det även igår då startskottet gick för den existentiella dokusåpan Sommarhuset. Fem människor, som aldrig tidigare träffats, tillbringar en helg tillsammans i ett hus. Uppdraget är att samtala om livet. På frågan om vad som är vår tids största bristvara svarade en av deltagarna: ”En förlorad tilltro till allvaret”.
Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att vår tid lider en akut brist på allvar. Vart man än vänder sig triumferar trivialiteten, medan ordet allvarlig har blivit synonymt med tråkig.
I ren protest skall jag ikväll kolla på en norsk dokumentär om en familj som lever eremitliv på Svalbard. Helt allvarligt!
Dagens låt är: 57 channels (and nothin' on) - Bruce Springsteen
Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att vår tid lider en akut brist på allvar. Vart man än vänder sig triumferar trivialiteten, medan ordet allvarlig har blivit synonymt med tråkig.
I ren protest skall jag ikväll kolla på en norsk dokumentär om en familj som lever eremitliv på Svalbard. Helt allvarligt!
Dagens låt är: 57 channels (and nothin' on) - Bruce Springsteen
onsdag, juni 21, 2006
Sven-Göran Burns
måndag, juni 12, 2006
Donnie krossar myter
Dagens bästa blogginlägg går till botten med myterna som omgärdar den så kallade piratdebatten. Argumentet ”Vi måste lyssna på ungdomarnas åsikter”, krossas elegant med följande motivering:
”Jag har varit ung själv och rodnar bara jag tänker på alla de idiotiska åsikter jag haft. Hade makthavarna lyssnat på ungdomarna (alltså verkligen lyssnat på dem, inte bara påstått att de gör det) hade världen i dag varit en filial till Big Brother-huset, Osynliga partiet hade haft egen majoritet och Sigge Eklund hade varit president.”
Och så finns det de som vill sänka rösträttsåldern till 16 år. Jag ryser vid blotta tanken!
”Jag har varit ung själv och rodnar bara jag tänker på alla de idiotiska åsikter jag haft. Hade makthavarna lyssnat på ungdomarna (alltså verkligen lyssnat på dem, inte bara påstått att de gör det) hade världen i dag varit en filial till Big Brother-huset, Osynliga partiet hade haft egen majoritet och Sigge Eklund hade varit president.”
Och så finns det de som vill sänka rösträttsåldern till 16 år. Jag ryser vid blotta tanken!
torsdag, juni 01, 2006
Den ljusnande framtid är somligas
På torget utanför mitt fönster på jobbet står en staty av Gustav II Adolf. Där genomför just nu en grupp sudanesiska flyktingar en hungerstrejk för att få asyl. Podiet runt statyn är draperad med presenningar, filtar, banderoller och plakat. Längst in i skuggan sitter de. Tysta, hålögda och utmattade.
Tio meter därifrånstår står hundratals människor, fast med helt andra plakat. I centrum står en klass nybakade studenter omgivna av familj, vänner, och släktingar. Det är ballonger, blombuketter och lövade veteranbilar överallt, och runt torget kretsar lastbilar med flaken fyllda av skränande studenter.
Jag vet inte riktigt vad jag känner ...
Tio meter därifrånstår står hundratals människor, fast med helt andra plakat. I centrum står en klass nybakade studenter omgivna av familj, vänner, och släktingar. Det är ballonger, blombuketter och lövade veteranbilar överallt, och runt torget kretsar lastbilar med flaken fyllda av skränande studenter.
Jag vet inte riktigt vad jag känner ...
With the brain Left Behind
"Alla rätttroende kristna har utan förvarning ryckts upp till himlen. På jorden plågas de som lämnats kvar av krig och sjukdomar under Antikrists överinseende. Nu börjar den våldsamma kampen mellan Den Onde och Den Gode om hedningarnas själar, men det är ont om tid … för snart kommer Jesus tillbaka."
Där har ni bakgrunden i det ”kristna” tv-spelet Left Behind. På spelföretagets hemsida lockar man med säljande beskrivningar som denna:
"Conduct physical & spiritual warfare: using the power of prayer to strengthen your troops in combat and wield modern military weaponry throughout the game world."
Böckerna som blev film blir nu alltså även tv-spel. De teologiska tankegångar som utgör grunden för storyn har haft en högst begränsad spridning, fram tills dess att Left Behind böckerna kom ut.
Bibelförankrade? Sådär lagom!
Säljande? You betcha!
Författarna Tim LaHaye och Jerry Jenkins har sålt cirka 60 miljoner ex av sin romanserie, vilket är mer än till exempel John Grisham sålt.
Böckerna bygger på kontroversiella teologiska spekulationer om framtiden som på teologiskt fikonspråk kallas pretribulational premillennianism.
I korthet går dessa spekulativa föreställning ut på att alla som är kristna utan förvarning kommer att ryckas upp till himlen innan jorden drabbas av diverse krig och katastrofer under Satans överinseende. Eländet kulminerar sedan i en slutstrid i Israel, innan dess att Jesus kommer tillbaka.
Varför lanserar man ett tv-spel under kristen flagg?Moralpanik över sex- och våldsinnehållet i spelutbudet? Evangelisationsiver? Plain ol' greed? Sannolikt all of the above. Jag gissar kristnas frustration över sin egen oförmåga att få kidsen attraherade av kristen tro, i kombination med girighet.
Nu är det ju inget fel på att tjäna stålar på böcker, filmer och tv-spel. Men när innehållet bygger på dålig teologi och sätter vinstintresset före det andliga och psykologiska välbefinnandet hos läsarna/ spelarna, då är det allvarligt. Mammon och Gud i svår konflikt, således.
På samma sätt som kristen tro bör hållas långt ifrån den politiska makten för att inte korrumperas, bör den akta sig för att liera sig med nöjesindustrin. Men nu kan alltså kristna kids skjuta digitala ateister, allt medan WWJD-armbanden dinglar runt handlederna.
Det är liksom korstågen all over again, fast i virtuell form.
Vad är det då som är så problematiskt med Left Behind-fenomenet? Bortsett från att det inte finns bibelstöd för teorierna, samt att man legitimerar våldsanvändning i Guds namn, alltså.
Jag tror att våra föreställningar om framtiden påverkar hur vi lever våra liv idag. Om kristna tror att Gud kommer att överge sin skapelse och att "allt ändå kommer brinna", får detta naturligtvis konsekvenser för hur man behandlar både miljön och medmänniskor av annan trosuppfattning.
Gud undsätter mänskligheten, inte genom att rycka upp de kristna från jorden, utan genom att själv komma ner till jorden.
Där har ni bakgrunden i det ”kristna” tv-spelet Left Behind. På spelföretagets hemsida lockar man med säljande beskrivningar som denna:
"Conduct physical & spiritual warfare: using the power of prayer to strengthen your troops in combat and wield modern military weaponry throughout the game world."
Böckerna som blev film blir nu alltså även tv-spel. De teologiska tankegångar som utgör grunden för storyn har haft en högst begränsad spridning, fram tills dess att Left Behind böckerna kom ut.
Bibelförankrade? Sådär lagom!
Säljande? You betcha!
Författarna Tim LaHaye och Jerry Jenkins har sålt cirka 60 miljoner ex av sin romanserie, vilket är mer än till exempel John Grisham sålt.
Böckerna bygger på kontroversiella teologiska spekulationer om framtiden som på teologiskt fikonspråk kallas pretribulational premillennianism.
I korthet går dessa spekulativa föreställning ut på att alla som är kristna utan förvarning kommer att ryckas upp till himlen innan jorden drabbas av diverse krig och katastrofer under Satans överinseende. Eländet kulminerar sedan i en slutstrid i Israel, innan dess att Jesus kommer tillbaka.
Varför lanserar man ett tv-spel under kristen flagg?Moralpanik över sex- och våldsinnehållet i spelutbudet? Evangelisationsiver? Plain ol' greed? Sannolikt all of the above. Jag gissar kristnas frustration över sin egen oförmåga att få kidsen attraherade av kristen tro, i kombination med girighet.
Nu är det ju inget fel på att tjäna stålar på böcker, filmer och tv-spel. Men när innehållet bygger på dålig teologi och sätter vinstintresset före det andliga och psykologiska välbefinnandet hos läsarna/ spelarna, då är det allvarligt. Mammon och Gud i svår konflikt, således.
På samma sätt som kristen tro bör hållas långt ifrån den politiska makten för att inte korrumperas, bör den akta sig för att liera sig med nöjesindustrin. Men nu kan alltså kristna kids skjuta digitala ateister, allt medan WWJD-armbanden dinglar runt handlederna.
Det är liksom korstågen all over again, fast i virtuell form.
Vad är det då som är så problematiskt med Left Behind-fenomenet? Bortsett från att det inte finns bibelstöd för teorierna, samt att man legitimerar våldsanvändning i Guds namn, alltså.
Jag tror att våra föreställningar om framtiden påverkar hur vi lever våra liv idag. Om kristna tror att Gud kommer att överge sin skapelse och att "allt ändå kommer brinna", får detta naturligtvis konsekvenser för hur man behandlar både miljön och medmänniskor av annan trosuppfattning.
Gud undsätter mänskligheten, inte genom att rycka upp de kristna från jorden, utan genom att själv komma ner till jorden.
onsdag, maj 31, 2006
Sommarpratare man glömt
Så har SR släppt listan över årets sommarpratare.
För egen del saknar jag följande:
Göran Rosengren
Jan Eliasson
Anders Piltz
Jan Gradvall
Anders “Archbishop” Wejryd
Tomas Andersson Wij
Vem mer har SR glömt?
För egen del saknar jag följande:
Göran Rosengren
Jan Eliasson
Anders Piltz
Jan Gradvall
Anders “Archbishop” Wejryd
Tomas Andersson Wij
Vem mer har SR glömt?
onsdag, maj 24, 2006
Fredagsläsning
måndag, maj 22, 2006
Begreppsförvirring
"The Emerging Church - This is a term that refers to churches attended exclusively by white people in their 20s and 30s who have at least one tattoo or body piercing. Their distinguishing characteristics are a refreshing, "up to date" interpretation of Christianity, and a reluctance to directly answer questions."
För fler belysande förklaringar av kyrkliga företeelser, kolla in Holy Office.
För fler belysande förklaringar av kyrkliga företeelser, kolla in Holy Office.
fredag, maj 19, 2006
What goes around ...
Så var det fredag … igen. Det finns dock inget som påminner mig mer om tillvarons evinnerliga rundgång än i- och urplockning av diskmaskinen. Kladda ner tallrikar, fylla maskin, diska, tömma maskin, kladda ner, fylla, diska, tömma.... Don't even get me started on sängbäddning. Fåfängligheter! Man kan ju bli buddist för mindre.
Då jag har pinsamt lite att göra på jobbet just nu har dagen ägnats åt allt utom det jag har betalt för att göra. Nedan följer därför en lista på saker man kan göra för att fördriva tiden:
Då jag har pinsamt lite att göra på jobbet just nu har dagen ägnats åt allt utom det jag har betalt för att göra. Nedan följer därför en lista på saker man kan göra för att fördriva tiden:
- Läsa gamla Jan Gradvall-reportage.
- Spela Jeopardy.
- Kolla in sin framtida arbetsplats.
- Lyssna på Spanarna.
- Göra ett personlighetstest.
- Läsa sågningar av Da Vinci-koden.
Skulle man fortfarande känna sig uttråkad kan man ju försöka sig på att komma ihåg vad man gjorde annandag jul. Det verkar ju vara ett konststycke.
Dagens låt är: Better Love med Luther Vandross
Trevlig helg!
tisdag, maj 16, 2006
Klassisk kristen tro vs. gnosticism
Är Judas evangelium ett uttryck för en tidig kristen mångfald? Är tanken att Jesus bad Judas förråda honom för att Jesus själ på det sättet skulle befrias ur sitt kroppsliga fängelse en variant av kristen teologi?
Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.
Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.
Dagens skönaste min
BBC tar fel på journalist och taxichaufför, och tar in chaffisen i studion för en liveintervju.
måndag, maj 15, 2006
McLaren om Da Vinci-koden
Inom vissa kristna cirklar tycks man oroa sig alldeles förfärligt inför biopremiären av Da Vinci-koden. Oron gäller den negativa inverkan som filmen förmodas ha på folks föreställningar om Jesus och kyrkan.
Då Dan Browns blandning av fiktion och fakta inte var direkt ortodox, är oron till viss del begriplig. För den vetgirige finns det dock numera en uppsjö av böcker som söker bemöta Browns villfarelser om kristen tro.
I Sojourners senaste nyhetsbrev finns en intervju med Sverigeaktuelle Brian McLaren angående just Da Vinci-koden. McLaren intar dock ett mer avspänt förhållningssätt till Da Vinci-fenomenet, och menar att filmen kan komma att öppna upp för intressanta samtal om vem Jesus är. Ett hot mot detta ser han dock i att kristna i allmänhet inte kan sin kyrkohistoria:
“One of the problems is that the average Christian in the average church who listens to the average Christian broadcasting has such an oversimplified understanding of both the Bible and of church history - it would be deeply disturbing for them to really learn about church history. I think the disturbing would do them good. But a lot of times education is disturbing for people. And so if The Da Vinci Code causes people to ask questions and Christians have to dig deeper, that's a great thing, a great opportunity for growth. And it does show a weakness in the church giving either no understanding of church history or a very stilted, one-sided, sugarcoated version.”
Vad gäller den förmodade negativa inverkan som boken/filmen kan tänkas ha, svarar McLaren:
“The book is fiction and it's filled with a lot of fiction about a lot of things that a lot of people have already debunked. But frankly, I don't think it has more harmful ideas in it than the Left Behind novels. And in a certain way, what the Left Behind novels do, the way they twist scripture toward a certain theological and political end, I think Brown is twisting scripture, just to other political ends. But at the end of the day, the difference is I don't think Brown really cares that much about theology. He just wanted to write a page-turner and he was very successful at that. “
Jag väntar med spänning på att Left Behind-serien skall få genomgå samma teologiska granskning som Da Vinci-koden.
Då Dan Browns blandning av fiktion och fakta inte var direkt ortodox, är oron till viss del begriplig. För den vetgirige finns det dock numera en uppsjö av böcker som söker bemöta Browns villfarelser om kristen tro.
I Sojourners senaste nyhetsbrev finns en intervju med Sverigeaktuelle Brian McLaren angående just Da Vinci-koden. McLaren intar dock ett mer avspänt förhållningssätt till Da Vinci-fenomenet, och menar att filmen kan komma att öppna upp för intressanta samtal om vem Jesus är. Ett hot mot detta ser han dock i att kristna i allmänhet inte kan sin kyrkohistoria:
“One of the problems is that the average Christian in the average church who listens to the average Christian broadcasting has such an oversimplified understanding of both the Bible and of church history - it would be deeply disturbing for them to really learn about church history. I think the disturbing would do them good. But a lot of times education is disturbing for people. And so if The Da Vinci Code causes people to ask questions and Christians have to dig deeper, that's a great thing, a great opportunity for growth. And it does show a weakness in the church giving either no understanding of church history or a very stilted, one-sided, sugarcoated version.”
Vad gäller den förmodade negativa inverkan som boken/filmen kan tänkas ha, svarar McLaren:
“The book is fiction and it's filled with a lot of fiction about a lot of things that a lot of people have already debunked. But frankly, I don't think it has more harmful ideas in it than the Left Behind novels. And in a certain way, what the Left Behind novels do, the way they twist scripture toward a certain theological and political end, I think Brown is twisting scripture, just to other political ends. But at the end of the day, the difference is I don't think Brown really cares that much about theology. He just wanted to write a page-turner and he was very successful at that. “
Jag väntar med spänning på att Left Behind-serien skall få genomgå samma teologiska granskning som Da Vinci-koden.
Förnyelse som självändamål
Nils Petter Sundgren fick nyligen sparken som filmrecensent av TV4. I en aningens bitter debattartikel i Expressen ondgör han sig över ålderssegregationen, förnyelseivern och tidsandan i allmänhet. Han beskriver ett Sverige, där:
”Modernitet och samtid blev absoluta honnörsord, kontinuitet och historiska sammanhang sattes i skamvrån. Historien började någonstans kring andra världskriget och filmhistorien med Steven Spielberg.”
”Modernitet och samtid blev absoluta honnörsord, kontinuitet och historiska sammanhang sattes i skamvrån. Historien började någonstans kring andra världskriget och filmhistorien med Steven Spielberg.”
tisdag, maj 09, 2006
tisdag, maj 02, 2006
O’boy och macka
Hemma i Sverige again. Dövar min efterhängsna jetlag med liter av efterlängtat svenskt kaffe, och O’boy och macka så klart. Denna gastronomiska välsignelse som mer eller mindre byggt min kropp. Kanske inte lika gott som cinnamon & raisin bagel, men man tager vad man haver.
Så är då studierna över för den här gången, suck! Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog studerat livet ut. Men man har ju fått jobb…
Jag är numera Göteborgs enda manliga kommunalrådssekreterare, och utan jämförelse den yngsta. Visserligen är det bara ett kortare vikariat, men ändå. De andra sekreterarna är rundnätta damer i 60 årsåldern som skryter över sina barnbarn, så nästa personalmöte blir säkert party.
Fast ibland känner jag mig lite som Charlie i The West Wing, ni vet han som är President Bartlets personlige hjälpreda. Det är alltså jag som säger om det finns tid i kalendern eller ej, och den som bestämmer över agendan är ju den som har makten!
Så är då studierna över för den här gången, suck! Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog studerat livet ut. Men man har ju fått jobb…
Jag är numera Göteborgs enda manliga kommunalrådssekreterare, och utan jämförelse den yngsta. Visserligen är det bara ett kortare vikariat, men ändå. De andra sekreterarna är rundnätta damer i 60 årsåldern som skryter över sina barnbarn, så nästa personalmöte blir säkert party.
Fast ibland känner jag mig lite som Charlie i The West Wing, ni vet han som är President Bartlets personlige hjälpreda. Det är alltså jag som säger om det finns tid i kalendern eller ej, och den som bestämmer över agendan är ju den som har makten!
tisdag, april 18, 2006
Bhangra rocks!
Jag crashade min första sikhiska förlovningsfest i helgen. Glädje!
Inget saknades; mat och dryck i överflöd, bhangra musik, välansade skägg och färgglada turbaner och saris. Gladast av alla var dock de bägge gentlemännen ovan. Punjabi people know how to party!
onsdag, april 12, 2006
Trygga överaskningar!
Ibland blir man grymt trött på sina playlists. Då sätter man poden på "random", i hopp om att bli överaskad. Men man vet ju alltför väl vilka låtar man har, så det funkar sådär. Man vill ju bli lagom överaskad; hitta ny musik, men inom ens egen genre. Jo, jag börjar väl bli gammal, men nu finns det en lösning på problemet (nej, inte på åldrandet). Med datorns hjälp får du höra musik som du inte visste att du gillade. Pandoras ask är full av godis!
Tack för tipset Matte!
Tack för tipset Matte!
tisdag, april 11, 2006
Manchester & Skepparkrans
Jag har hittills pluggat på fyra olika institutioner; en statsvetenskaplig, en ekonomisk, samt två teologiska. Varje institution har naturligtvis haft sina speciella koder och hemliga handslag, somliga mer kända än andra. Handelsstudenters stil behöver kanske inte närmare kommenteras. Statsvetare däremot förekommer i två kategorier: Den första kategorin utgörs av dem som tidigare luffat mellan u-landskunskap och genusvetenskap, har vänstersympatier samt Che Guevara t-shirts. Den andra kategorin utgörs av dem som tidigare pluggat internationella relationer, har ”departementstjänstemannaambitioner”, och våta drömmar om Bryssel. Den senare kategorin är oftast folkpartister och klär sig som light-versioner av Handelsstudenten.
Teologerna då, hur ser de ut? Jo, det som förenar alla rättrogna teologer är manchester! Manchesterbyxan är nämligen vad den rosa skjortan var för den stilmedvetne Handelsstudenten 2002, det vill säga en del av uniformen. Vi snackar alltså bredspårig manchesterbralla medelst generös lårvidd. Till detta bärs med fördel en urtvättat t-shirt, gärna med långärmad tröja under. Extra hög status bland teologer nås om man kan uppbringa en ironisk skepparkrans.
Bara så ni vet alltså, ifall ni skulle vilja plugga teologi någon gång …
Teologerna då, hur ser de ut? Jo, det som förenar alla rättrogna teologer är manchester! Manchesterbyxan är nämligen vad den rosa skjortan var för den stilmedvetne Handelsstudenten 2002, det vill säga en del av uniformen. Vi snackar alltså bredspårig manchesterbralla medelst generös lårvidd. Till detta bärs med fördel en urtvättat t-shirt, gärna med långärmad tröja under. Extra hög status bland teologer nås om man kan uppbringa en ironisk skepparkrans.
Bara så ni vet alltså, ifall ni skulle vilja plugga teologi någon gång …
torsdag, april 06, 2006
Porch
Då våren står för dörren är det dags att slå ett slag för verandan, närmare bestämt den nordamerikanska verandan. Jag talar alltså inte om vår svenska inglasade mormors-veranda med pelargoner och tyllgardiner. Nej, den veranda jag vurmar för har visserligen tak, men inga väggar och befodrar dessutom spontana häng. Den är rejält tilltagen och har plats för en sliten soffa, samt gungstol. Här tillbringar men med fördel försommarkvällarna efter jobbet med att lyssna på bluegrass samt iaktta förbipasserande.
onsdag, april 05, 2006
Vi lever i ständig förändring ...
”Trendgalan hypar den moderna människan som ser och anpassar sig till förändring, hela tiden, varje dag. Det är inte svårt, idag kan alla vara Trendagenter, det gäller att ha de rätta verktygen och att våga.”
Låter det lockande? Då är kanske Trendgalan 2006 något för dig!
Med risk för upprepning: När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga. Att leva i ständig förändring har liksom fått en ny innebörd!
Låter det lockande? Då är kanske Trendgalan 2006 något för dig!
Med risk för upprepning: När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga. Att leva i ständig förändring har liksom fått en ny innebörd!
fredag, mars 31, 2006
The Devil's greatest trick
Få saker skapar sådan förvirring hos den moderna människan som Ondska som fenomen. Söndagens Filosofiska Rummet utgjorde inget undantag, då Ondska debatterades under rubriken: Finns det ondska, finns det onda människor – och föds det rentav onda bebisar?
En filosof, en psykolog och en etikforskare debatterade olika vinklar av ondska, bara för att skapa ytterligare förvirring. I synnerhet programledaren hade grava svårigheter att inse att onda handlingar kan begås av ”goda” människor. Mest komiskt var dock när man talade om vilka problem som kristna har med att förklara ondskan (om man vidhåller att Gud är god och allsmäktig). Som om ondskan skulle vara glasklar för en ateist.
”Seklets paradox är att ondskan grasserat och triumferat samtidigt som professorerna i sina föreläsningssalar har kappats om att avskaffa djävul, arvsynd och ondska.” (Läs Anders Piltz brillianta text om Den banala ondskan här)
Nej, ondskan förblir obegriplig och oförklarlig. Metafysisk. Debatten hade därför utan tvekan blivit klarare om man hade utökat panelen med en teolog av Piltz kaliber. Vi är så benägna att tro att ondskan finns utanför oss, att det är en sjukdom, eller att den kan utbildas bort. Vi gör allt för att slippa inse att vi alla har ondskan inom oss. Läs här för ett intressant undantag.
Verbal Kint hade rätt: The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn't exist
En filosof, en psykolog och en etikforskare debatterade olika vinklar av ondska, bara för att skapa ytterligare förvirring. I synnerhet programledaren hade grava svårigheter att inse att onda handlingar kan begås av ”goda” människor. Mest komiskt var dock när man talade om vilka problem som kristna har med att förklara ondskan (om man vidhåller att Gud är god och allsmäktig). Som om ondskan skulle vara glasklar för en ateist.
”Seklets paradox är att ondskan grasserat och triumferat samtidigt som professorerna i sina föreläsningssalar har kappats om att avskaffa djävul, arvsynd och ondska.” (Läs Anders Piltz brillianta text om Den banala ondskan här)
Nej, ondskan förblir obegriplig och oförklarlig. Metafysisk. Debatten hade därför utan tvekan blivit klarare om man hade utökat panelen med en teolog av Piltz kaliber. Vi är så benägna att tro att ondskan finns utanför oss, att det är en sjukdom, eller att den kan utbildas bort. Vi gör allt för att slippa inse att vi alla har ondskan inom oss. Läs här för ett intressant undantag.
Verbal Kint hade rätt: The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn't exist
torsdag, mars 30, 2006
onsdag, mars 22, 2006
Kreativitet vs. Koll
Kanadensare är lite bonniga, typ lite kusinerna från landet. De har ingen vidare koll på vare sig mode, musik eller mat; lite nordamerikanskt efter helt enkelt. Det hela är mycket befriande!
Det får mig att fundera på det destruktiva i vårt behov av att definiera oss själva genom våra preferenser, att försöka tycka oss till vår identitet, på vårt behov av att ha ”koll”. Här finns en skillnad mellan Sverige och Kanada.
Här blickar man inte så nervöst över axeln för att se vad ”dom andra” skall säga. Här målar man frimodigt sina egna tavlor, och hänger stolt upp dem på väggarna. När en annan försöker förklara att man inte kan måla, bemöts man med oförståelse. Vadå inte kan? Alla kan väl måla, typ. Kanada är så mycket mer oskuldsfullt och ”laid back” jämfört med den svenska kissnödiga trendkänsligheten.
När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga!
Det får mig att fundera på det destruktiva i vårt behov av att definiera oss själva genom våra preferenser, att försöka tycka oss till vår identitet, på vårt behov av att ha ”koll”. Här finns en skillnad mellan Sverige och Kanada.
Här blickar man inte så nervöst över axeln för att se vad ”dom andra” skall säga. Här målar man frimodigt sina egna tavlor, och hänger stolt upp dem på väggarna. När en annan försöker förklara att man inte kan måla, bemöts man med oförståelse. Vadå inte kan? Alla kan väl måla, typ. Kanada är så mycket mer oskuldsfullt och ”laid back” jämfört med den svenska kissnödiga trendkänsligheten.
När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga!
torsdag, mars 16, 2006
En guarde
Det har flyttat in en ny person i vårt hus. På hennes nattygsbord ligger en bok med titeln ”How to make friends and influence people”.
Man blir liksom lite på sin vakt ...
onsdag, mars 15, 2006
The twisted religion of Blair and Bush
"Once all things are equally valid, the only way to attain supremacy is through war and power. Thus does liberalism make fundamentalists out of us all."
Läs artikeln i sin helhet
Läs artikeln i sin helhet
fredag, mars 10, 2006
Nedstämd?
Så fort jag har det minsta tråkigt, eller om jag skulle känna mig lite nedstämd, tittar jag bara på bilden ovan. Ett par sekunder är allt som krävs, sedan skakar hela jag av skratt.
Flanellskjorta och verktygsbälte
I Sverige behöver man gå i skola för att lära sig snickra och bygga hus. I Kanada har man en mycket mera avslappnad inställning till utbildning inom detta område (vilket visserligen visar sig i kvalitén på mycket av det som byggs). Här kan alla starta sin egen snickerifirma, då det enda som krävs är en flanellskjorta, ett verktygsbälte och en fyrhjulsdriven truck.
Då jag var i desperat behov av extraknäck, beslutade jag mig för att frimodigt anamma nybyggarandan. Jag begav mig till närmaste secondhandaffär och inhandlade en schysst snickaroutfit. Genom vänner kom jag i kontakt med truck-buren snickare som var i behov av hjälp. På min fråga om vad för kvalifikationer som krävdes, svarade han: ”I just need a strong back and a weak mind.”
Två dagar i veckan bygger jag nu staket tillsammans med min snickarmentor Tom.
Då jag var i desperat behov av extraknäck, beslutade jag mig för att frimodigt anamma nybyggarandan. Jag begav mig till närmaste secondhandaffär och inhandlade en schysst snickaroutfit. Genom vänner kom jag i kontakt med truck-buren snickare som var i behov av hjälp. På min fråga om vad för kvalifikationer som krävdes, svarade han: ”I just need a strong back and a weak mind.”
Två dagar i veckan bygger jag nu staket tillsammans med min snickarmentor Tom.
tisdag, februari 28, 2006
Vi vann!
– OS-guld i hockey, nu är du väl stolt att vara svensk?
– Ehh …
Jag har aldrig fattat grejen med nationell identitet. Det känns så fattigt och krampaktigt på något sätt. Vadå, ”vi” vann? Vilken är logiken bakom att jag skulle vara stolt för att Tre Kronor vinner en hockeyturnering? Att vi har samma ariska blod i våra ådror, eller att mina skattekronor hjälpt till att bekosta deras träningsläger? Det känns liksom lite trött att anta att egenskaper, eller färdigheter i ishockey för den delen, skulle följa en nationalstats gränser. Steget därifrån till rasbiologi känns ganska litet.
Jag vet, jag låter grinig (igen). Men jag tror knappast jag blivit gladare av att stå i folkvimlet på Medborgarplatsen och sjunga ”We are the champions”. What’s the big deal, liksom?
Det lustiga är att de flesta man pratar med här beklagar att Kanada inte har någon egen historia eller egen kultur, man är ju en sån ung nation. Istället vårdar man ömt arvet av sitt europeiska ursprung, och kallar sig glatt för tyskar, svenskar eller holländare, bara för att farfars far emigrerade därifrån. Jo jo, vårt behov av rötter och tillhörighet är svårt att överskatta, men det är ju inte så att de i allmänhet kan ett endaste ord på farfars språk. Det anses bara lite fint att kunna referera bakåt i tiden och hänvisa till civiliserade europeiska rötter. Det är bara det att nationalstaten känns som ett blodbesudlat trött 1800-talsfenomen.
Nåja... Kan inte undanhålla er denna sida om en annan sorts identitet.
torsdag, februari 23, 2006
Trött & Frusen
Det finns två fysiska tillstånd som jag hatar med intensitet. Dessa två tillstånd har det gemensamt att jag är helt övertygad om att de kommer ge min kropp bestående skador i den stund jag upplever dem, samt att obehaget kan vara som bortblåst en kvart senare.
Jag talar om morgontrötthet och att frysa. Jag kan inte med ord beskriva den fysiska smärta det innebär att tvingas gå upp tidigt på morgonen. Då den ädla konsten att isolera hus inte tycks ha spritt sig utanför norden, är mina mornar därför dubbelt plågsamma.
Jojo, i-landsproblem tänker ni. Men kan någon förklara för mig varför det anses så ädelt att stiga upp i ottan? Varför det anses finare att vara morgonmänniska än nattmänniska? Det där är ju bara en trött kvarleva från det gamla bondesamhället. Varför vi fortfarande envisas med att ordna samhället som om vi alla vore mjölkbönder, är för mig en gåta.
Jag väljer solnedgång framför soluppgång, any day!
Jag talar om morgontrötthet och att frysa. Jag kan inte med ord beskriva den fysiska smärta det innebär att tvingas gå upp tidigt på morgonen. Då den ädla konsten att isolera hus inte tycks ha spritt sig utanför norden, är mina mornar därför dubbelt plågsamma.
Jojo, i-landsproblem tänker ni. Men kan någon förklara för mig varför det anses så ädelt att stiga upp i ottan? Varför det anses finare att vara morgonmänniska än nattmänniska? Det där är ju bara en trött kvarleva från det gamla bondesamhället. Varför vi fortfarande envisas med att ordna samhället som om vi alla vore mjölkbönder, är för mig en gåta.
Jag väljer solnedgång framför soluppgång, any day!
måndag, februari 13, 2006
Inte av formbröd allenast …
Standardfrukosten här består av en halvliter svagt kaffe och en gigantisk muffin. Seriöst, hur kan man äta muffins till frukost? Min kropp skriker efter fibrer. Jag vill ha riktigt bröd!
Fullkornsbröd, tyskt lantbröd, rågkakor, anything but vitt formbröd. Filmjölk och müsli, knäckebröd och kaviar, kom tillbaka! Det där om bagels var ju bara på skoj.
På tal om vitt formbröd… kolla in Therese Bohmans fantastiska blog.
Fullkornsbröd, tyskt lantbröd, rågkakor, anything but vitt formbröd. Filmjölk och müsli, knäckebröd och kaviar, kom tillbaka! Det där om bagels var ju bara på skoj.
På tal om vitt formbröd… kolla in Therese Bohmans fantastiska blog.
torsdag, februari 09, 2006
The suburban Sherpa
Lite samtidsanalys ...
The increased quantity of carry-on items for our flight through life, he says, reflects "the tendency of our society to dispense with sources of shared stability -- the long-term job, neighborhoods, unions, family dinners -- and transform us into autonomous free agents."
The Walkman, introduced in 1979, Hine says in an e-mail, "probably set the precedent; it allowed people to be physically in a space, but mentally detached. The plethora of 'communications' devices we carry are also tools of isolation from the immediate environment. And, in the words of the recruiting ad, we each become 'an army of one' carrying all our tools of survival through a presumably hostile world."
It's the perfect posture for the Age of Insecurity. We fret about our jobs, families, country, manhood or womanhood, ability to be a good parent. We believe someone is out to get us. And to get our things. So, like the homeless, we carry our stuff with us. Just in case something, or anything, happens.
If wealth is judged by freedom and freedom is the state of being unencumbered, then we are a poor and burdened people.
Läs hela artikeln här.
The increased quantity of carry-on items for our flight through life, he says, reflects "the tendency of our society to dispense with sources of shared stability -- the long-term job, neighborhoods, unions, family dinners -- and transform us into autonomous free agents."
The Walkman, introduced in 1979, Hine says in an e-mail, "probably set the precedent; it allowed people to be physically in a space, but mentally detached. The plethora of 'communications' devices we carry are also tools of isolation from the immediate environment. And, in the words of the recruiting ad, we each become 'an army of one' carrying all our tools of survival through a presumably hostile world."
It's the perfect posture for the Age of Insecurity. We fret about our jobs, families, country, manhood or womanhood, ability to be a good parent. We believe someone is out to get us. And to get our things. So, like the homeless, we carry our stuff with us. Just in case something, or anything, happens.
If wealth is judged by freedom and freedom is the state of being unencumbered, then we are a poor and burdened people.
Läs hela artikeln här.
tisdag, februari 07, 2006
Hockey, hockey, hockey …
Idag var jag på min första riktiga hockeymatch … någonsin! Yup, man är ju inte någon större sportfantast direkt. Som kille finns det dock vissa saker man förväntas ha, i alla fall grundläggande kunskaper om. Dit hör till exempel: i vilka utländska proffsklubbar de mest kända svenskarna spelar, eller namnen på de senaste bilmodellerna. Få ämnen får mig därför att känna mig så omanlig som när sport eller bilar kommer på tal.
Anyway, i mitt livs första hockeymatch möttes Vancouver Canucks och Columbus. Det hela var mycket underhållande. Det var målrikt och gott om slagsmål, allt ackompanjerat av trallvänliga melodier på elorgel.
Jag vet numera att Tvillingarna Sedin, Markus Näslund och Mattias Öhlund, alla spelar i Vancouver Canucks. Det ger hår på bröstet inför kommande grabbkvällar.
Matchen slutade 7-4. Go Canucks!
söndag, februari 05, 2006
Walk the line
Record Company Executive: Your fans are gospel folk, Johnny. They're Christians, and they don't wanna hear you singing to a bunch of murderers and rapists, tryin' to cheer 'em up.
Johnny Cash: Then they ain't Christians.
Dagens låt: Johnny Cash - Folsom Prison Blues
lördag, februari 04, 2006
My five cribs
- Om du fick välja fem ställen på jorden där du fick ha någon form av boende, vilka platser skulle du välja?
- Hmm…vilken bra fråga!
- Tack, tack.
- Jag skulle utan tvekan slå ner mina bopålar i den italienska myllan, förmodligen i trakterna av Toscana. Ett större hus med stort kök, fett bibliotek och en veranda med utsikt över den tillhörande vingården, skulle det vara.
Om jag mot förmodan skulle tröttna på den lantliga idyllen skulle lyckosamt nog lägenheten på Manhattan stå redo för lite urban life.
Whistler skulle stå som bas för allehanda alpina aktiviteter, men om kylan blev för isande fanns ju strandhuset på North Shore, Oahu tillhands för värme och vågor.
Men närmast hjärtat skulle nog ändå sommarhuset i Bohuslän ligga. Någonstans emellan Käringön och Fjällbacka skulle den svenska sommaren insupas.
Vakna, vakna!!
- Hmm…vilken bra fråga!
- Tack, tack.
- Jag skulle utan tvekan slå ner mina bopålar i den italienska myllan, förmodligen i trakterna av Toscana. Ett större hus med stort kök, fett bibliotek och en veranda med utsikt över den tillhörande vingården, skulle det vara.
Om jag mot förmodan skulle tröttna på den lantliga idyllen skulle lyckosamt nog lägenheten på Manhattan stå redo för lite urban life.
Whistler skulle stå som bas för allehanda alpina aktiviteter, men om kylan blev för isande fanns ju strandhuset på North Shore, Oahu tillhands för värme och vågor.
Men närmast hjärtat skulle nog ändå sommarhuset i Bohuslän ligga. Någonstans emellan Käringön och Fjällbacka skulle den svenska sommaren insupas.
Vakna, vakna!!
torsdag, februari 02, 2006
Hyfsat artiga
Ibland lyser det brittiska arvet igenom hos kanadensarna. I synnerhet när det gäller artigheten. Maken till trevliga människor hittar man nog just bara i England, eller kanske i Japan.
Man vadå artiga, tänker ni. Jo, ta bussåkning till exempel. Precis innan man skall stiga av, vänder man sig mot chauffören och säger ett högt och ljudligt, Thank you!
Prova det ni, på 7:ans spårvagn!
tisdag, januari 31, 2006
Frikyrklig identitet
För den som är uppvuxen i en frikyrka och funderar på vad som är bra, respektive mindre bra i det frikyrkliga arvet, rekommenderas denna blog.
lördag, januari 28, 2006
Befodra bagelbakande
Hur kommer det sig att det är så svårt att få tag i bagels i Sverige?
Jag förstår inte hur jag kunnat leva mitt liv utan tillgång till detta brödbakningens mästerverk.
Lätt rostad, med smak av kanel och russin, med ett tjockt lager cream cheese, utgör den numera en oproportionerligt stor del av min kostcirkel.
När jag kommer hem skall jag bli bagelns apostel i Sverige.
Omväxling
Fyra på eftermiddagen kan man sitta hemma och läsa
kyrkohistoria
då kan en vän ringa och föreslå
kvällsskidåkning
då blir man glad
40 minuter senare kan man stå på toppen av ett berg
kyrkohistoria
då kan en vän ringa och föreslå
kvällsskidåkning
då blir man glad
40 minuter senare kan man stå på toppen av ett berg
onsdag, januari 25, 2006
Which rationality?
”… two rival systems and are able to recognize that the applicability of certain of the concepts in the one scheme of belief precludes certain concepts in the other scheme from having application, it does not follow that the substantive criteria which govern the application of those concepts – the standards, that is, by which truth or falsity and rational justification or the lack of it are judged – cannot differ radically.”
Ehhh. Jo men precis … det verkar ju rimligt!
Jag är fantastiskt sömnig. Sitter i skolans bibliotek och försöker läsa, men har tuggat samma mening minst 10 gånger nu. Gårdagskvällen ägnades åt stadens konstmuseum, natten åt att måla vardagsrummets väggar … röda. Hur kan man välja rött som vardagsrumsfärg? Jag får stresseksem efter fem minuter. Jag blev dock nedröstad med 3 mot 1 i färgvalet. Demokrati och estetik är en bad combo!
Igår kom dock solen fram efter veckor av regn, och jag kan nu bekräfta att Vancouver har en topp-tre-placering på min lista över fantastiska städer.
tisdag, januari 24, 2006
Ett oändligt antal apor
”Om man sätter ett oändligt antal apor framför ett oändligt antal skrivmaskiner, kommer förr eller senare någon av dem att skriva en roman av Shakespeare.”
Detta och liknande påståenden brukar användas för att påvisa att, om slumpen får härja fritt under obegränsad tid, så kan vad som helst inträffa; som universums uppkomst till exempel.
Olika teologiska traditioner har skiftande syn på möjligheten att nå kunskap om Gud genom att betrakta skapelsen. Somliga menar att man kan nå kontakt med Gud genom naturen, medan andra menar att man möjligen kan sluta sig till Guds existens, men inte till hans karaktär.
Själv tycker jag det är otroligt svårt att tänka sig att universum skulle ha uppstått av en slump. Men hur välorganiserad, fungerande och beundransvärd världen runtomkring oss än är, så går det alltid att invända att: Om inte skapelsen hade varit så välorganiserad, fungerande och beundransvärd så hade inte heller vi varit där för att iaktta just detta.
Hur vi tolkar vår omvärld har nog mest att göra med vår förförståelse. Så visst "förtäljer himlarna Guds ära", men bara för den som redan är kristen.
Vad gäller de imaginära apornas sinne för god litteratur, så pågår sedan 2002 ett experiment där man genom att koppla ihop en mängd datorer och använda dem som slumpgeneratorer, simulerar apornas litterära strävanden framför fiktiva skrivmaskiner. De slumpvisa tangenttryckningarna jämförs sedan mot Shakespeares samlade verk. Bästa resultatet hittills är 24 bokstäver ur andra delen av Henrik den IV: "RUMOUR. Open your ears;”
The Monkey Shakespeare Simulator
fredag, januari 20, 2006
Om vätska
En egenskap som tycks värderas högt här, är förmågan att ignorera regn. Det ses som macho att med obesvärad min gå runt med flanellskjorta i ösregn. Paraply är för töntar!
Om man vill smälta in på gatorna i Vancouver är dock den viktigaste accessoaren en kaffetermosmugg. Kaffet är dock lika sorgligt som det amerikanska. Det är nog därför som muggarna är så stora, då det krävs ett par liter för att få i sig tillfredställande mängd koffein. Men varför läskmuggarna på McD är så gigantiska är mera svårbegripligt.
Vidare kan man fundera på hur det kommer det sig att det i ett land som Kanada inte någonstans finns vattenkranar med ”blandare”. Istället finns det en kran för varmt och en kran för kallt. Som i mormors sommarstuga ungefär. De första minuterarna i duschen, innan man fått in rätta temperaturen, är därför högst plågsamma.
Death Cab om vätska:
Sorrow drops into your life through a pin hole
Like a faucet that leaks, there is comfort in the sound
And while you debate half empty or half full
It slowly rises, your love is gonna drown
Förövrigt kan meddelas att det odlas vin i British Columbia. Riktigt gott vin dessutom!
Om man vill smälta in på gatorna i Vancouver är dock den viktigaste accessoaren en kaffetermosmugg. Kaffet är dock lika sorgligt som det amerikanska. Det är nog därför som muggarna är så stora, då det krävs ett par liter för att få i sig tillfredställande mängd koffein. Men varför läskmuggarna på McD är så gigantiska är mera svårbegripligt.
Vidare kan man fundera på hur det kommer det sig att det i ett land som Kanada inte någonstans finns vattenkranar med ”blandare”. Istället finns det en kran för varmt och en kran för kallt. Som i mormors sommarstuga ungefär. De första minuterarna i duschen, innan man fått in rätta temperaturen, är därför högst plågsamma.
Death Cab om vätska:
Sorrow drops into your life through a pin hole
Like a faucet that leaks, there is comfort in the sound
And while you debate half empty or half full
It slowly rises, your love is gonna drown
Förövrigt kan meddelas att det odlas vin i British Columbia. Riktigt gott vin dessutom!
torsdag, januari 19, 2006
Hav & Berg
Det regnar för den 27:e dagen i sträck. Det tidigare rekordet var på 25 dagar, men nu börjar till och med Vancouverborna tröttna. Men det spelar ingen roll, för ibland lättar molntäcket något och man kan skymta bergstopparna som omger staden. På sätt och vis påminner staden om Göteborg; havet i väster och en älv som delar staden i en nordlig och en sydlig del. Det är bara det att Vancouver är så oändligt mycket mer storslaget.
Vancouver känns ungefär som en tredjedel Starbucks, en tredjedel Sushi och en tredjedel Gore-Tex. Här trängs de amerikanska kedjorna med japanska och kinesiska restauranger, 30 procent av vancouverborna är faktiskt Asiater. Folk går dock endast i undantagsfall klädda i kimono, utan ser istället ut att komma direkt från vandringsleden eller skidbacken. Allt är väldigt ”outdoorish”.
Tillsammans med en snickare, en datatekniker och en pokerspelerska delar jag ett gammalt hus i stadsdelen Kitsilano. ”Kits” känns lite som SoHo, NY, fast med den skillnaden att det finns stränder några kvarter bort. På sjuttiotalet bodde här mest konstnärer och musiker men med tiden blev hippiekvarteren till, ja just det, yuppiekvarter.
Det känns lyxigt att åter vara student. Under fyra månader skall jag gräva ner mig i teologistudier. Att döma av litteraturlistorna är jag rädd att jag aldrig kommer komma upp igen, men intressant skall det bli.
Vancouver känns ungefär som en tredjedel Starbucks, en tredjedel Sushi och en tredjedel Gore-Tex. Här trängs de amerikanska kedjorna med japanska och kinesiska restauranger, 30 procent av vancouverborna är faktiskt Asiater. Folk går dock endast i undantagsfall klädda i kimono, utan ser istället ut att komma direkt från vandringsleden eller skidbacken. Allt är väldigt ”outdoorish”.
Tillsammans med en snickare, en datatekniker och en pokerspelerska delar jag ett gammalt hus i stadsdelen Kitsilano. ”Kits” känns lite som SoHo, NY, fast med den skillnaden att det finns stränder några kvarter bort. På sjuttiotalet bodde här mest konstnärer och musiker men med tiden blev hippiekvarteren till, ja just det, yuppiekvarter.
Det känns lyxigt att åter vara student. Under fyra månader skall jag gräva ner mig i teologistudier. Att döma av litteraturlistorna är jag rädd att jag aldrig kommer komma upp igen, men intressant skall det bli.
fredag, december 09, 2005
I'm coming home
Den senaste veckan har varit insane. Jag har varit med om en jordbävning, hängt med norra Ugandas stoltaste promenadorkester, besökt min första jordhydda, samt krockat med en femmeters monsterpyton. Allt slutade dock väl, möjligen med undantag för ormen.
Jo, jag har ju jobbat en del också… I synnerhet med ett demokratiseminarium för 40 politiskt aktiva kvinnor från landsbygden. Jag vet inte hur mycket som gick in då allt behövde tolkas, men när det gällde sång och dans gick det inte att stoppa dem. Enligt dessa kvinnor var ingen händelse för liten för att firas med kollektiv spontandans. Det hela kändes som att befinna sig mitt i en musikal. Har aldrig känt mig stelare.
Jag förbereder mig för att åka hem. Just nu överdoserar jag allt som jag tror att jag kommer sakna, vilket just idag kommer innebära sondmatning av mangopuré vid poolkanten.
lördag, december 03, 2005
Perspektiv
Krassliga fjäderfän, Sudoku, plastarmband, orkaner och bloggar … Funderar på vad man kommer att minnas av 2005. Känner behov av att göra bokslut och få lite struktur i flödet av nyheter och händelser, få lite perspektiv. Fast ibland undrar jag om inte distans och perspektiv är kraftigt överskattat.
Under tre månader har jag överdoserat mitt intag av CNN och BBC. Jag har lyssnad på ingående rapporter om krig, naturkatastrofer, epidemier, svält och politiska intriger. Intressant förvisso, men ganska deprimerande. Att överdosera nyheter ger mig ett distanserat perspektiv på tillvaron, vilket leder till känslor av frustration och rotlöshet. Från utkikspunkten ter sig allt smått och obetydligt.
Perspektiv och distans är motsatsen till delaktighet, passion och gemenskap. Jag börjar ana att lyckan ligger i tillhörigheten, i att höra hemma någonstans.
Med hopp om ett distanslöst 2006!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)