Mycket träffande skriver han i en passage: "Bjärka-fenomenet (i sin breda betydelse) står för en längtan efter en tro som är bättre historiskt förankrad, mer gemensam och mer kroppslig. Här tycker jag att vi måste erkänna frikyrkorörelsens misslyckande. Vem är egentligen
intresserad av den relativt historielösa, individualistiska och
förandligade tro som frikyrkorna alltmer förfallit till sen dom blev etablerade institutioner?
Här tror jag att anabaptistkramarna, dom Bjärkainspirerade och judediggarna alla har mycket gemensamt i upptäckten av det otillräckliga i vårt frikyrkliga arv. Vi behöver en tro som levs i gemenskap, som återvänder till rötterna och som är kroppslig/social/politisk. "
I couldn´t agree more!
