Om Don Draper och friheten i Kristus

"Detta är den moderna gnosticismen: vi skådar mot drömmen om en ljusnande framtid, och vänder blicken bort från vardagen. Vi söker frälsningen i den abstrakta illusionen i stället för i den konkreta, jordiga vardag vi har framför oss. Vi inser därför inte hur vacker den är: människorna, uppgifterna och alla ting vi har runt omkring oss"

Missa inte Joel Halldorfs krönika i Dagen om Don Draper, den grå vardagen och friheten i Kristus.

Om teologins roll ...

För närvarande pågår den av Livets Ord arrangerade Europakonferensen. Ulf Ekman och, Stefan Swärd, pastor och fd. Evangeliska Frikyrkans ordförande, har båda bloggat om sina reflexioner efter lördagkvällens möte med den amerikanske handelsresanden i andlighet, Benny Hinn:

Stefan Swärd:

”Det är möjligt att det kunna finnas märkliga bibeltolkningar på några punkter, en strikt systematisk teolog kunde nog ha synpunkter på detaljer i predikan, men jag tyckte att huvuddragen hade fokus på frågor som handlade om frälsning, Jesus, Anden som person, och Guds verk i vår tid. Jag tyckte dock att man märkte ett visst spekulativt drag hos Benny Hinn som predikant, så jag är inte förvånad över om det har förekommit att han sagt märkliga saker tidigare i sina predikningar. (…) Kritiken mot Benny Hinn om märkliga läror, uttalanden m.m. kan jag inte gå in på, har inte närmare granskat frågorna.”

Ulf Ekman:

”Hans förkunnelse (…) gick långt utöver vad jag menar är klassisk kristen tro och sund lära. Den hade inte bara lite gnostiska inslag, den hade dessvärre alldeles för mycket av ren och skär gnosticism. (…) När det äntligen kom fram till Jesus i predikan var det i vissa stycken en heretisk bild av Jesus som framställdes. Sonen var inte Son av evighet, Fader inte Fader av evighet och det lät alltså som det fanns en tid då Sonen inte fanns”.

I dessa båda redogörelser blottläggs två helt olika synsätt på, och förhållningssätt till, teologins roll för kyrkan. För Swärd tycks teologin mest vara en smal akademisk överkurs utan närmare relation till kyrkans liv. I Swärds bloggtexter framträder ”teologerna” mest som överteoretiska ordmärkare som försöker sätta käppar i hjulen för den kristne (i synnerhet samfundsordföranden). Kanske är det då inte så förvånande att Swärd överhuvudtaget inte reagerar på när Hinn predikar sådant som av kyrkan fördömts som villoläror sedan 300-talet, och som strider mot kyrkans grundläggande trosbekännelser. Att en pastor och före detta samfundsordförande inte kan den niceanska trosbekännelsen är skrämmande. Sådan kunskap tycks han överlämnat till de ”strikt systematiska teologerna”.

Ett helt annat förhållningssätt till teologi framträder i Ekmans senaste bloggpost. Här är teologin inget akademiskt lullull som hängs på i efterhand, utan själva kärnan: ”Ytterst handlar det om vår frälsning då en skenbar, doketisk, Jesus inte kan frälsa utan istället leder in i myter och spekulationer”.

För den som följt kontroverserna kring den så kallade JDS-läran som länge förknippats med Livets Ord och trosrörelsen, är Ekmans bloggpost efterlängtad läsning:

"Men vår kropp är inte bara ett yttre skal, en handske som kastas av utan en väsentlig och integrerad del av vår identitet och personlighet. Vi behöver inte nedvärdera kroppens betydelse, tvärtom. Vi är inte en ande, i motsats till vår kropp. Vi är ande, själ och kropp, eller ande och kött, och människans s.k. treenighet hålls samman i en enhet, vår personlighet och vi kan inte separera detta i olika isolerade fack. Därför är kroppens uppståndelse så viktig, eftersom kroppen är minst lika viktig som själen, vilket Benny nämnde, men mest i förbifarten."

Med dessa rader tar Ekman ett tydligt avstånd från den gnostiska syn på kroppen som länge präglat delar av trosrörelsen.

Teologi kan inte skiljas från praktik, utan är alltid ett uttryck för det vi gör. Vår tro formar våra liv, och våra liv återspeglar vår teologi. Form och innehåll kan alltså inte skiljas åt. Frågan som bör ställas med anledning av Benny Hinns spektakelmöten är därför inte bara vilken teologi hans förkunnelse förmedlar och bygger på, utan även vilken gudsbild själva mötesformen och liturgin uttrycker.

Lex orandi, lex credendi ...

Lästips: Den niceanska trosbekännelsen
---
I media: Dagen, Världen Idag,

Magnus Malm om gnosticismens konsekvenser

I en krönika i dagens Dagen gör Magnus Malm en klok analys av orsaken till delar av kyrkans världsfrånvändhet:

"Vi har ju lärt oss att dela in den kristna tron i en undervåning som vi kalla "skapelseplanet", och en övervåning vi kallar "frälsningsplanet". I undervåningen finns ett mer allmänt tal om Gud, och vårt gensvar till honom kallas förvaltarskap och handlar om vårt ansvar för miljön, de fattiga och så vidare. I övervåningen finns Jesus, och vårt gensvar till honom kallas lärjungaskap och handlar om individens frälsning, helgelse, bön och så vidare.

Effekterna av detta tvåvåningshus märks på många sätt. Bland annat i den ständigt återkommande uppdelningen i jordiskt och himmelskt, politiskt och andligt. Den som vill ta Jesus på allvar bör inte bli alltför intrasslad i det politiska. Den som vill ta politiken på allvar bör inte bli alltför intrasslad i det här med Jesus.

Resultatet är att Jesus framställs som ointresserad av allt utom den enskilda människans frälsning. Och eftersom Jesus är den kristna kyrkans bild av Gud, blir det naturligtvis också den gudsbild som kyrkan kommunicerar."

Visst är det märkligt hur en kyrka som bekänner Guds ohämmade kärlek till världen, gång på gång under historiens lopp hemfaller åt den gnostiska villoläran.

Gnosticism für alle!

Just när man trodde att framgångsteologins cyniska röst hade tystnat, då återuppstår den som eftermiddags-tv. Denna gång är det underhållningsindustrins mäktigaste kvinna som orkestrerar evangelisationen av självförverkligandets budskap till varenda hemmafru i Nordamerika. Genom en trailer som tycks vara producerad av samma bolag som gjorde Da Vinci-koden berättas historien om hur den sanna nyckeln till framgång har gömts och förtryckts av mäktiga institutioner (läs kyrkan). Men, Oprah, denna ljusets apostel, står nu beredd att avslöja konspirationen och ge oss den oförvanskade Sanningen för bara $ 4.95.

Oprah’s senaste satsning; The Secret lovar ett bättre och mer framgångsrikt liv för oss alla! En tillvaro präglad av lycka, hälsa och framgång, eller som speakern I trailern säger: You can Have, Do, or Be, anything you want! Allt som verkar behövas är viljekraft och positivt tänkande.

Jag kommer att tänka på en passage ur Ralph C. Woods essä om P.D James bioaktuella The Children Of Men (som jag tidigare skrivit om här):

”Far more successful is a God-huckster from Alabama named Rosie McClure. She thrives as a televangelist because, as Faron cynically puts it, salvation is "a commodity which is always in demand and which costs [her] nothing to supply." The Reverend Ms. McClure preaches a crossless, Christless, evil-denying gospel whose theme tune is the Beatles' song, "All You Need Is Love." Her congregations sing "cheerful choruses"; they also "laugh, cry, [and] fling their arms like demented marionettes." Rosie the gospeller does not proclaim one Lord and one faith and one baptism, but rather one Love. "No one need feel deprived of a love object," she announces. "It needn't be a human being; it can be an animal-a cat, a dog; it can be a garden; it can be a flower; it can be a tree. The whole natural world is one, linked by love, upheld by love, redeemed by love." To this litany of all-sufficient love, the unbelieving Faron makes his withering response: "One would suppose that Rosie had never seen a cat with a mouse."

John Stackhouse har mer ingående kommenterat The Secret’s teologiska problematik på sin blogg. Hans brännade kritik av Oprah's evengelium sammanfattas kanske bäst av en fråga:
Hur predikar man Oprah’s evangelium till prostituerade missbrukare i slummen? eller Vad har The Secret att säga till de fattiga och utslagna på samhällets botten? Tänk positivt!?!

Den skarpaste udden är i Stackhouse inlägg dock riktad mot kristenheten:
”But lots of people embrace The Secret, I daresay, because they want hope, and power for living, and freedom from the past, and forgiveness–and where else can they get that?
Where else, indeed? “

Se där, något att funder över så här i inledningen av fastan.

Intervju med N.T Wright

Christianity Today har i sitt senaste nummer en intressant intervju med N.T Wright med anledning av hans bok Simply Christian. I intervjun talar han bland annat om orsakerna till varför gnosticismen fått ett sådant uppsving de senaste åren:

"One of Carl Jung's famous sayings was, "Who looks outside dreams; who looks inside awakens." That's 20th-century Gnosticism. When you get the rise of the modern American empire, the post-Holocaust world and all the anomie of modernity, people are asking, "What is it all about?" Gnosticism seems to many people like a place to find something good about oneself in the face of a hostile world."

Han kontrasterar detta med ett kristet perspektiv:

" ... the great emphasis in the New Testament is that the gospel is not how to escape the world; the gospel is that the crucified and risen Jesus is the Lord of the world. And that his death and Resurrection transform the world, and that transformation can happen to you. You, in turn, can be part of the transforming work. "


Fram för en mer världstillvänd fromhet!

Klassisk kristen tro vs. gnosticism

Är Judas evangelium ett uttryck för en tidig kristen mångfald? Är tanken att Jesus bad Judas förråda honom för att Jesus själ på det sättet skulle befrias ur sitt kroppsliga fängelse en variant av kristen teologi?

Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.