Rosenberg och Jackelén om den politiska religionen

 

The Theologico-Political Problem

"What constitutes the political, and how does its classical and modern regime moderate or mitigate the age-old relationship between reason and revelation, which, in the history of Western thought, has been variably characterized by antagonism, analogy, co-dependence, and multiple attempts at reconciliation and amalgamation?"

Vries, Hent de, och Lawrence Eugene Sullivan. Political theologies: public religions in a post-secular world. Fordham Univ Press, 2006., 53

Zizek´s theopolitical imagination

"In mid-April 2011, the Chinese government prohibited on TV, films, and novels all stories that contain alternate reality or time travel. This is a good sign for China. These people still dream about alternatives, so you have to prohibit this dreaming. Here, we don’t need a prohibition because the ruling system has even oppressed our capacity to dream. Look at the movies that we see all the time. It’s easy to imagine the end of the world. An asteroid destroying all life and so on. But you cannot imagine the end of capitalism."

(...)

"Communism failed absolutely, but the problems of the commons are here. They are telling you we are not American here. But the conservatives fundamentalists who claim they really are American have to be reminded of something: What is Christianity? It’s the holy spirit. What is the holy spirit? It’s an egalitarian community of believers who are linked by love for each other, and who only have their own freedom and responsibility to do it. In this sense, the holy spirit is here now. And down there on Wall Street, there are pagans who are worshipping blasphemous idols. So all we need is patience."

Slavoj Zizek´s Wall Street speech in transcript

Agamben goes Schmitt

Carl Schmitts berömda tes om att alla centrala begrepp för att beskriva staten ursprungligen är teologiska begrepp som sedan sekulariserats, tycks ges ny näring genom den italienska filosofen Giorgio Agambens kommande bok: The Kingdom and the Glory: For a Theological Genealogy of Economy and Government.

"If power is essentially government, why does it need glory, that is, the ceremonial and liturgical apparatus that has always accompanied it?"(...) "Agamben shows that, when combined with the idea of providence, this theological-economic paradigm unexpectedly lies at the origin of many of the most important categories of modern politics, from the democratic theory of the division of powers to the strategic doctrine of collateral damage, from the invisible hand of Smith's liberalism to ideas of order and security.

But the greatest novelty to emerge from The Kingdom and the Glory is that modern power is not only government but also glory, and that the ceremonial, liturgical, and acclamatory aspects that we have regarded as vestiges of the past actually constitute the basis of Western power. Through a fascinating analysis of liturgical acclamations and ceremonial symbols of power—the throne, the crown, purple cloth, the Fasces, and more—Agamben develops an original genealogy that illuminates the startling function of consent and of the media in modern democracies."

... eller med Paul W. Kahns ord: "the state is not the secular arrangement that it purports to be"!

Kahn on political theology

"The serious claim of political theology today, however, is not that the secular should yield to the church - whatever church that might be - but rather that the state is not the secular arrangement that it purports to be. A political life is not a life stripped of faith and the experience of the sacred, regardless of what we may believe about the legal separation of church and state."

Paul W. Kahn. Political Theology. Four New Chapters on the Concept of Sovereignty, s. 18

Om Babylons blomstring

Jonas Lundström framför intressant kritik mot ett antal frikyrkosamfunds ansats att rida på valrörelse-vågen genom “Ditt viktigaste val”-kampanjen.

På kampanjens websida står att läsa: “´Ditt viktigaste val´ är en politiskt oberoende kampanj som handlar om välfärd”. Jonas problematiserar kampanjens tendens att begränsa kristen tro till inre erfarenhet; till “Jesus i hjärtat”. Kampanjansvarig Edvard Wiberg svarar i en kommentar: “Vi tror att politik är viktigt, men att det finns ett viktigare val – man kan rösta Jesus som president i sitt liv”. Jonas framhåller dock att Jesus i NT framstår som en politisk ledare, inte som någon slags personlig coach för “insidan”. Jag noterar dock att man i pressreleasen inför Almedalen formulerade sig bättre och där talar om att Jesus inte är en “privatsak, utan en förändringskraft i samhället”.

Diskussionen väcker dock intressanta frågor om definitioner och gränsdragningar av och mellan politik och religion. Synen på vad som utgör politik är ju en klassisk debatt även mellan de etablerade politiska partierna. Borgerliga partier har traditionellt varit måna att framhålla att “allt inte är politik” och att det finns “privata sfärer” som bör fredas från politik, medan vänsterns, och i synnerhet feminismens kamp, ofta handlat om att även det privata är politiskt.

Men problematiken som Jonas berör handlar framförallt om hur kyrkan skall förhålla sig till den världsliga makten. Jonas propagerar i anabaptistisk anda för att kristna inte skall rösta. För, menar Jonas, “om Jesus verkligen är President, då är dom andra regeringarna och wanna-be regeringarna illegitima. Därför borde kristna inte rösta”. Argumentet för att kristna inte skall rösta hänger alltså ihop med att man i någon mening genom sitt röstande stöder en ond struktur.

Detta sätt att resonera påminner lite om den slovenske filosofen Slavoj Zizeks kritik av välgörenhet och etisk konsumtion. Zizek raljerar över att många företag marknadsför möjligheten att förbättra världen genom att konsumera deras varor. Allt enligt modellen “om du vill stoppa exploateringen av de fattiga och marginaliserade som lever i andra delar av världen är allt du behöver göra att besöka ditt lokala Starbucks för en kopp fairtrade-kaffe” (kolla in denna video för en kreativ och pedagogisk framställan). Zizek tillstår visserligen att många av dessa etiska konsumtionshandlingar i sig är goda, men att problemet är att de hjälper till att upprätthålla ett i grunden ont system (kapitalismen).

På liknande sätt tolkar jag Jonas motstånd mot att rösta i nationella val. Röstandet kan ju i västerländska demokratier ses som en pseudohandling som endast ger illusionen av påverkan, allmedan verklig förändring av sakernas tillstånd tycks omöjlig. Zizek drar här en parallell till hur “stäng dörren”-knappen i en hiss egentligen inte påskyndar stängningen av dörren, utan bara tjänar till att ge illusionen av påverkan.

Röstande och fairtrade kan ses som två exempel på aktiviteter som söker påverka våra gemensamma politiska och ekonomiska system. System som av många betraktas som korrupta, och som vissa därför vill förkasta i sin helhet.

Hur bör då Kristi efterföljare navigera sina liv i spänningen mellan kyrkan och den värld som är både fallen och älskad av Gud? Kyrkohistoren rymmer många intressanta varianter. Bör vi fly staden med dess många gånger nedbrytande strukturer till förmån för kompromisslös renlärighet i öknens avskildhet, eller skall vi försöka sträva efter trohet mot Kristus mitt i det bristfälliga, ofullkomliga och korrupta genom kreativa kompromisser? Jag lutar åt det senare! Jag är dock väldigt ofta osäker på om jag gör så av lättja snarare än genomtänkta teologisk analyser.

Augustinus tankar om förhållandet mellan Guds och människornas stad styrker mig dock i mina tankar. I sin bok Christianity & Contemporary Politics sammanfattar Luke Bretherton kärnan i augustinsk politisk teologi:

”There is a growing scholarly consensus that, for Augustine, while political authority is not neutral (it is either directed toward or away from God), the saeculum (the time between Christ´s ascension and his return) is open, ambivalient, and undetermined. Augustine´s echatology constitutes a response to both Constantinian triumphalism (marked by an expectation of progress until the church would overcome the world and universally display heaven´s glory in history) and Donatist separatism from the world (wherein history is oriented toward regress or a movement away from God).

In place of both these polarities, Augustine reestablishes a Pauline eschatological perspective through his conception of the two cities. For Augustine the city of God is an alternative, yet co-terminus society to the earthly city. These two cities are two political entities coexistent in time and space and thus part of this non-eternal age or saeculum. Within this framework human history is ”secular” (rather than neutral): that is, it neither promises nor sets at risk the kingdom of God. The kingdom of God is established, if not fully manifest, and the ”end” of history is already achieved and fulfilled in Christ. Thus the Church can reside in this age, regarding its structures and patterns of life as relativized by what is to come and therefor see them as contingent and provisional."

Vi lever mellan Kristi uppståndelse och återkomst; i en tid där det inte entydigt är möjligt att skilja Guds stad från människornas stad. Guds stad och människornas stad växer (liksom vi människor) sida vid sida, men skiljs åt genom sina olika kärlekar; kärleken till Gud eller egenkärleken. Men på samma sätt som både ogräs och god säd får växa tillsammans tills det är dags att skörda, så frodas de båda städerna samtidigt.

Enligt Bretherton så handlar en augustinsk syn på politik om att:

”...enabeling a limited peace that is on the one hand shorn of messianic pretensions but on the other not given over to demonic despair” (…) ”Augustine´s account of the two cities coexisting in the saeculum is an attempt to emphasize the distinctness of the people of God as the true society while at the same time recognizing that these peculiar people not only share mutual ground with but also are often the same as those who are directed away from God....”

Brethertons slutsats är att identifierandet och skapandet av gemensamma föremål för de båda städernas kärlek är en nödvändig förutsättning för troget vittnesbörd om att Jesus är Herre över hela skapelsen.

Jag tänker på orden i Jermia 29:4-7:

"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång."

Guds folk uppmanas alltså att söka Babylons väl trots att denna stad är byggd på orättfärdiga strukturer. Jag ser röstande och fairtrade som exempel på aktiviteter som, trots vissa problem, utgör verktyg genom vilka människor kan förenas för att bidra till stadens väl.

Konkret politisk teologi?

The great virtue of this book is that it moves the conversation from the abstract environs of national politics and “church-state” questions to the nitty-gritty environs of the municipal pursuit of the common good (or rather, as Bretherton emphasizes, goods in common).

Denna micro-recension av James K.A Smith fick mig att igår beställa Luke Brethertons Christianity and Contemporary Politics: The Conditions and Possibilites of Faithful Witness.

Luke Bretherton är "Senior Lecturer in Theology & Politics and Convenor of the Faith and Public Policy Forumat King's College London". För den som inte vill köpa grisen i säcken går det bra att tjuvläsa här!

...

På tal om King´s College, så arrangerar de i höst ett samtal som jag skulle ge mycket för att få lyssna in. Vad sägs om Stanley Hauerwas in Conversation with John Milbank & Luke Bretherton ...

Om politisk teologi

Jag hittade en intressant radiodokumentär om politisk teologi, väl värd en genomlyssning!

Smakprov:

"I think the hardest and most urgent task of political theology today is to recover that common civic space, to recover something like civil society, which we as societies have abandoned to the ravages of capitalism. I think the first task of political theology has got to be to critique, to challenge at its very deepest level what we presume that it means to be human today."

- Scott Stephens

"All politics are theological in the sense that they marshal large transcendent visions of human origins and human destiny." (...) In a sense I want to argue that all theology is political theology, that it all has implications, but the term itself goes back to Carl Schmitt in the 1920's, it may go back beyond that but if it does I am not aware, but it goes back to Carl Schmitt in the 1920's who argued that all forms of modern theories of the state are secularised theological concepts. For him political theology just meant that, that what you have in the study of modern political concepts are really kind of theological concepts in disguise."

- William Cavanaugh

Om modernitetens religiösa anor

"For churches in Europe, by way of conclusion, post-secularity means reclaiming its own embodiment, but at the same time, the vertiginous experience of meeting an echo of its own message, disseminated, improved on but also distorted by a liberal politics that has long since survived, if only barely, on the illusion of having made a clean break from the religion of its ancestors. A post-secular society would be post-secular even in the absence of churches or any other religious embodiments, inasmuch as post-secular here would mean the recognition of the religious ancestry of modernity."

Den som är intresserad post-sekulär politisk teologi bör kolla in senaste nummret av Modern Theology där Ola Sigurdson skriver under rubriken: "Beyond Secularism? Towards a Post-Secular Political Theology".