Om Skolverkets historiesyn

Gert Gelotte kritiserar Skolverkets förslag till ny läroplan i läsvärd ledare:

"Betydligt vidare och djupare kunskaper om kristendomen än om exempelvis hinduismen är avgörande för förståelsen av Sveriges och västerlandets religiösa,
kulturella och etiska geografi. Det innebär inte att skolan skall ta ställning för eller emot kristendomen – eller någon annan religion. Det är stor skillnad på att bejaka en identitet och att propagera för en tro.
Denna skillnad missar vänsterledaren Lars Ohly, som kan vara skolminister till hösten om det vill sig illa, Ohly tycker att Skolverkets förslag är bra, bland annat med hänvisning till kristendomens ”grumliga värderingar”. Ack ja, var uppträder inte talibaner och var gror inte fanatism?"

Om liberal fundamentalism

Idag skriver Jasenko Selimovic (FP) på GP:s debattsida under rubriken Mångkulturalism är en farlig ideologi. Selimovic tar sin utgångspunkt i diskussionen om en muslimsk man som av religiösa skäl inte ville ta en kvinnlig chef i hand när han sökte praktikplats. För detta straffades han av arbetsförmedlingen i form av indragen aktivitetsersättning då mannen inte fick den sökta platsen. Stockholms tingsrätt ger nu DO rätt i sin kritik av arbetsförmedlingen.


Detta bekymrar Selimovic som sörjer utdöendet av den "universalistiska upplysningstanken" om att vi alla är lika, och beklagar att "demonteringen av ett universellt värdesystem innebar en värderelativisering där alla system och alla värderingar är lika bra". För, menar Selimovic:

"Om mänskliga rättigheter är partikulära, har vi ingen rätt att agera när de kränks i andra länder. Likaså kan vi inget säga även i Sverige när kvinnor kläs i burka eller när man förnedrar en kvinna genom att vägra skaka hand med henne."

Man får förmoda att Selimovic menar att en japansk bugning, eller en thailändsk hälsning med handflatorna mot varandra, hade varit lika förnedrande mot den stackars kvinnan. Det blir ju för övrigt ganska komiskt när någon tar till de mänskliga rättigheterna som argument för att hävda att det finns en viss hälsningsritual som bör gälla universellt. Selimovic tycks alltså vara ännu en liberal som är blind för att hans eget perspektiv faktiskt bara är ett bland många, och som är indignerad över att hans sedvänjor inte efterlevs av alla. Det finns alltså fortfarande en idé om att den västerländska kulturen är neutral och objektiv, och bör vara allomfattande.

Selimovic säger sig dock vara en vän av det mångkulturella samhället ... så länge alla tycker och beter sig som Selimovic själv, vill säga. De andra är välkomna så länge de avsäger sig sin kultur och sin religion, det vill säga, så länge de andra inte är så .... den annorlunda.

Men, som Joel Halldorf replikerade på en liknande artikel nyligen i SvD, att sätta upp person och kultur som motsatser är bara möjligt i den västerländska kultur som Dilsa Demirbag-Sten och Jasenko Selimovic tillhör. I majoriteten av världens samhällen anses det givet att en person inte kan skiljas från sitt sociala sammanhang. Det är dock intressant att spekulera i vad Selimovic hävdar att dessa universella mänskliga rättigheter grundar sig på, för han menar väl något mer än en undertecknad papperslapp. Selimovic skulle nog knappast hävda att dessa universella rättigheter hade något med Gud att göra. Misstänker snarare att de antas vila på (det numera "demonterade") Förnuftet.

Jag hade inte hängt upp mig på artikeln om den hävdat den partikulära västerländska liberala kulturens överlägsenhet gentemot någon annan kultur. Det är förmätenheten i att hävda den egna positionens objektivitet och universalitet jag stör mig på. Som om det inte skulle kunna gå att kritisera andra kulturer utifrån sin egen kontingenta kultur. Med Terry Eagletons ord:

"If cultures are contingent they can always be changed; but they cannot be changed as a whole, and the reasons we have for changing them are also contingent". (After Theory, s.63)

Men, undrar någon, gör inte den kristna traditionen minst lika förmätna universella anspråk? Står inte de kristna på samma sida som Selimovic i det att de alla hävdar de mänskliga rättigheternas universalitet samt beklagar normernas relativisering?

Nej, menar jag. Den väsentliga skillnaden ligger i att evangeliets anspråk på universalitet görs (oftast - det finns fundamentaliser både bland kristna och liberaler) utifrån den kristna traditionens ändliga eller partikulära horisont. Kristna kallar detta för att tro. För att ta det ett steg till skulle man med Hauerwas kunna säga att:

"We Christians do not believe that we have inalienable rights. That is the false presumption of Enlightenment individualism, and it opposes everything that Christians believe about what it means to be a creature."

Det finns egentligen inga tjusiga rättighetsdeklarationer att hävda och ta spjärn emot inför livets orättvisor och grymheter. Det finns bara partikulara samhällen, kulturer och samtal, och neutraliteten är en myt! Vi är visserligen alla älskade och värdefulla, men vi är det av nåd! För säkerhets skull skyndar jag mig att tillägga att denna utsaga görs utifrån den partikulära tradition som jag är en del av - den kristna.

Dilsa får svar på tal

"För att säkerställa en verklig mångfald, och ge människor möjlighet att utvecklas och blomstra i enlighet med andra kulturella ideal än den västerländska sekulariserade kapitalismens, måste vi vara beredda att vidga dessa kulturers utrymme samt stärka det civila samhället."

Årets bästa replik levererar Joel Halldorf i dagens SvD. Året är visserligen ungt, men Dilsa Demirbag-Stens artikel från Brännpunkt 3/2 får ett skarpt och klokt svar helt i min smak.
Way to go, Joel!

Förbud är också förtryckande

Så har burka-debatten dragit igång på allvar i Sverige. Jag slås av hur otroligt pinsamt det blir när politiker som annars talar högtidligt om det pluralistiska samhället och vikten av mångfald och respekt för att människor är olika, i detta sammanhang inte tycks kännas vid sina ord. Nu ropas det istället på förbud (i ett av fallen med motiveringen att burka är ohygieniskt ... I kid you not! Från rashygien till hygienlagstiftning, som någon twittrade).

Det liberala talet om allas rätt till självbestämmande och frihet, och att själva få forma sin egen vardag, går bevisligen inte så djupt som till kläderna. Allt enligt devisen: Du är fri att välja, så länge du väljer som oss. Du är fri att klä dig hur du vill, så länge du lär dig som oss.

Argumentet för att förbjuda vissa typer av kläder är alltså att de skulle vara förtryckande. Säkert kan det vara så. Frågan är ju dock vem som skall ha priviliegiet att definiera vad som är förtryck. Sedan är det ju inte kläderna som sådana som är förtryckande, utan själva tvånget att bära dem. Vad som jag menar glöms bord i sammanhanget är att förbudet mot att få bära vissa kläder kan uppfattas som lika förtryckande som det eventuella tvånget att bära dem.

...
För ett läsvärt perspektiv på burka-debatten, se denna artikel som menar att bristande kunskap om Hegel är orsaken till den stundtals korkade debatten.

Kulturernas kamp

Dilsa Demirbag-Sten uppmärksammar en färsk avhandling som läggs fram vid Uppsala universitet som propagerar för att i vissa stycken tillämpa sharialagstiftning i Sverige. I Mosa Sayeds avhandling om islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige, menar han enligt pressmedelandet att:

"... svenska domstolar och myndigheter under vissa förutsättningar till och med bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor".

"Vad hände med tanken om att staten ska behandla alla lika, att ingen ska fråntas eller tilldelas utökade rättigheter", frågar sig Dilsa, och fortsätter: "Värderingar är med andra ord inte genetiska och måste värderas efter principen om de liberala grundläggande fri- och rättigheterna".

Dilsa konstaterar att "Identitetspolitiken har medfört att olika grupper kräver särskilda rättigheter i kollektivens namn". Och visst är det så! Den intressanta frågan är ju bara om Dilsa inser att hon själv är en företrädare för en av dessa grupper; gruppen liberaler närmare bestämt. En grupp som bland annat kännetecknas av den religiösa föreställningen att individer har vissa universella inneboende rättigheter, att alla värderingar måste värderas efter principen om de liberala grundläggande fri- och rättigheterna, samt att individen bör frigöra sig från alla partikulära identiteter i jakten på frihet.

Således hänvisar Mosa Sayed till sin tradition, och Dilsa hänvisar till sin. Vad jag har svårt för är när någon gör anspråk på ett ovanifrånperspektiv genom att blunda för att att ens perspektiv faktiskt är ett bland många med en partikulär historia.

Låt sanningsanspråken brytas mot varandra istället för att inordna dem i en övergripande meta-diskurs!

Om burkan och liberalismen ...

"Respect for difference, of course! But on condition that the different be parliamentary-democratic, pro free-market economies, in favor of freedom of opinion, feminism, the environment ... That is to say: I respect differences, but only, of course, in so far as that which differs also respect, just as I do, the said differences."

Alain Badiou, Ethics: An Essay on the Understanding of Evil. London: Verso, 2001. s.24

Can liberal democracy have a place for people who claim to know or embody 'the truth'? If it cannot, what could it possibly mean by diversity?

D. Stephen Long. Speaking of God: Theology, Language, and Truth. Grand Rapids Eerdmans, 2009. s.271

Om tolerans bortom förståelse

Hittade just ännu en kul intervju med Slavoj Žižek. Žižek ger här en sömnig intervju i samband med filmfestivalen i Sarajevo 2008. I slutet av intervjun (3.09), när journalisten ställer en fråga om Sarajevo som symbol för mångkultur, tänder dock Žižek till:

Journalisten: Sarajevo is also a symbolic city for multi-culturalism, but you have your own opinion of multiculturalism, haven't you?

Žižek: I think, here, we have had enough of this multicultural ideology which is for me often an inverted racism. Namely, for example when people come here, a typical multiculturalist would say: Oh, I want to understand how you are different.

No , what you should understand is that fundamentally they are not different here. Just different things happened to them. And to make it tolerable for us, who were happy to avoid the war in the west, we made them different.

We need today codes of discretion, not more understanding. I think we should totally reject this liberal blackmail: We should understand each other.

- No, the world is too complex, we cannot! I hate people, I don´t want to understand people. I want to have a certain code where I don´t understand your way of life, and you don´t understand mine, but we can still co-exist.

Vad jag gillar med utdraget ovan är Žižeks, om än något extrema, kritik av den ack så omhuldade föreställningen att kungsvägen till tolerans går via förståelse; detta att min förståelse av den andre ses som ett vilkor för att jag skall kunna tolerera honom.

Visst bidrar kunskap och ökad insikt om den andres historia ofta till ökad tolerans, men denna förståelse har, och måste få ha, sina gränser. Skulle vi till exempel tolerera Hitler om vi bara fick höra hans verison av historien, och därigenom få större förståelse för honom?

Häri ligger det mångkulturella samhällets stora utmaning, som ju är samma utmaning som för all mänsklig samvaro: Vad skall bejakas, vad skall tolereras och vad måste vi säga Nej till?

... och kanske svårast i sammanhanget: Vilka är "vi"?