Zizek on art and sex

"Take today’s deadlock of sexuality or art: is there anything more dull, opportunistic, and sterile than to succumb to the superego injunction of incessantly inventing new artistic transgressions and provocations (the performance artist masturbating on stage, or masochistically cutting himself; the sculptor displaying decaying animal corpses or human excrement), or to the parallel injunction to engage in more and more “daring” forms of sexuality?
[...]
And what if, in our postmodern world of ordained transgression, in which the marital commitment is perceived as ridiculously out of date, those who cling to it are the true subversives? What if, today, straight marriage is “the most dark and daring of all transgressions”?

Slavoj Zizek. The Puppet and the Dwarf. MIT Press, 2003. p. 35-36

Om konstnärlig frihet

Världskulturmuseet i Göteborg backar i bråket om fotografen Elisabeth Ohlson Wallins bilder från Jerusalem, och meddelar nu i ett pressmeddelande att man vill visa bilderna "snarast".

Igår anklagades Världskulturmuseet för att styras av feghet, idag vet vi att de styrs av mediadrev!


---
Media: GP, GT,

Om konst utan transcendens

"Secular art today has all too often lost sight of this great gift of art, to transcend the human moment in the very act of capturing it. Instead it is too full of big gestures that squelch to dust human endeavour, quite literally in the case Roger Hiorns' pulverisation of a passenger aircraft engine. I detest the cynicism about humanity that clings to the conceptual nooks and crannies of secular, ironic, postmodern art." - Shirley Dent

Joel, som uppmärksammade mig på artikeln, skriver:
"Dent menar att det som gör den kristna konsten stor är inte dess "gudomlighet", utan dess fundamentala mänsklighet, och på motsvarande sätt resulterar den sekulära konsten i en tragisk reduktionism. Humanismen blir en nihilism, liksom."

Självklart är dock den "kristna" konsten egentligen först och främst mänsklig, och inte kristen. Först människa, sedan kristen således ...

En aspekt av varför detta är viktigt att framhålla har att göra med insikten om att "... when ´Christian´ is used as an adjective you can be confident that you are reproducing the habits of Constantinianism".

Det sanna och det sköna

Tuve Skånberg, medlem av tankesmedjan Claphaminstitutet, publicerade nyligen ett inlägg med anledning av ett inslag i SVTs utmärkta kulturmagasin Kobra den 6 oktober. Tuve propagerar i artikeln mot konst som kritiserar makten och menar att konst skall vara vacker. Jag tycker lite annorlunda, och replikerade nedanstående på Claphaminstitutets blogg.

Hej Tuve,

Jag tycker att du gör misstaget att bemöta Carl-Erik Grimstads reduktionistiska definition av konst - såsom alltid utmanande makten, med en annan reduktionism. Istället för att nyansera hans uttalande går du rakt i det motsatta diket och beskriver god konst som enbart gestaltande skönhet. Visserligen skriver du att god konst är ett “gestaltande av det sköna och det goda”. Men du utvecklar inte vad du menar med det detta. Tror du inte att ”provokationer mot makten” kan vara en god kristen gärning för en konstnär? Jag befarar här att din syn på konst reducerar konsten till verklighetsflykt.

Jag menar att både det sköna och det sanna möts i god konst. Det vill säga att god konst inte stannar vid att vara vacker, utan likt en ikon pekar bortom sig själv; har en riktning, eller vill säga något mer.

Jag kan här se en stor uppgift för kristna konstnärer att genom sin konst tala sanning in i vårt samhälle. Detta borde ibland rimligen leda till provokationer mot ”härskarna och makterna”.

Tron får inte förandligas eller privatiseras så att den berövas sin politiska och samhällsomdanande sprängkraft. Detsamma gäller konsten och skapandet, som du ju påpekar är en gåva från Gud.

Allt gott,
Josef

-----
För ett riktigt obehagligt exempel på en "kristen" konstnär som istället för att kritisera makten, hyllar den, se här.

Konsten kan inte frälsa

Den brittiske litteraturvetaren Terry Eagleton skriver i en färsk och läsvärd artikel bland annat om förhållandet mellan religion, kultur och politik:

“Like religion, culture is a matter of ultimate values, intuitive certainties, hallowed traditions, assured identities, shared beliefs, symbolic action, and a sense of transcendence. It is culture, not religion, that for many men and women today forms the heart of a heartless world. (…) Yet culture fails as an ersatz religion. Works of art cannot save us. They can simply render us more sensitive to what needs to be repaired. And celebrating culture as a way of life is too parochial a version of redemption.”

"If politics has failed to unite the wretched of the earth to transform their condition, we can be sure that culture will not accomplish the task in its stead. Culture, for one thing, is too much a matter of affirming what you are or have been, rather than what you might become."

Tolle lege!