Dags för Skolverket att uppdatera sin värdegrund

Så här inför adventstid så har Skolverket gjort ett försök att tydliggöra sina riktlinjer för skolsamlingar i kyrkan. Skolverket ger sitt medgivande till sådana samlingar med förbehållet att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin. Det är alltså inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen "förmedlar religiösa budskap".

Jag blir så klart nyfiken på hur Skolverket definierar "religiösa budskap", och på hur dessa kan tänkas skiljas från sekulära budskap. Lovisa Bergdahl påpekade i en debattartikel för en tid sedan att det tycks som att en protestantisk syn på ”ordet allena” lever stark inom Skolverket. Detta då det ”religiösa" som Skolverket invänder emot tycks begränsa sig till "inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse". En av Bergdahls poänger var att medvetenheten om kyrkorummets, symbolernas och bildernas förkunnande potential helt saknades i Skolverkets religionsförståelse. Det tycks hon ha helt rätt i!

Men så tänker jag på skolans uttalade värdegrund. Denna skall ju vila på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism". Kristen etik tycks alltså vara OK så länge den uttolkas och förmedlas av skolan själva. Men de som förvaltar den kristna traditionen, det vill säga kyrkan, får alltså enligt Skolverket inte själva uttala sig i frågan. Jag misstänker att detta har att göra med att kyrkan inte uppfattas som "neutral", utan snarare som en "religiös" ideologiproducent. Här menar jag att Skolverket behöver uppdatera sin syn på möjligheten till neutralitet, samt ideologins ofrånkomlighet.

Vad gäller frågan om hur "religiösa budskap" skall definieras, så misstänker jag att Skolverket tänker sig att dessa har med metafysik att göra. Det vill säga att religion handlar om föreställningar om hur tillvaron är beskaffad och bör vara, som inte går att verifiera empiriskt. Med en sådan syn ställs religion och metafysik förstådda som subjektiva försanthållanden, mot vetenskap förstådd som objektiva sanningar. Men, konsekvensen av en sådan förståelse av religion blir dock att alla typer av värderingar ligger illa till. Även så kallade "sekulära värderingar" som frihet, jämlikhet och broderskap blir i denna mening religiösa. Det är alltså dags för Skolverket att uppdatera, inte bara sitt religionsbegrepp, utan även sin värdegrund.

--
Läs även Henrik Ehrenberg i Aftonbladet.

För tidigare bloggposter på samma tema, se: här, och här.

Ingen damm i Mumindalen

Den förestående Expo-utställningen i Shanghai blottlägger intressanta ideologiska konflikter. På denna världsutställning strävar ju varje land och stad med självaktning att visa upp sig inför varandra och kapitalstarka investerare. Varje nation har sin egen jingel och sin egen slogan. Som varje trogen CNN-tittare vet, så marknadsför sig Malyaisa som, "Truly Asia", medan årets svenska ledord är Innovation, Hållbarhet, och Kommunikation.

Den finska utställningen har dock hamnat i klammeri med de kinesiska myndigheterna. Berlingske Tidende rapporterar hur den kinesiska ledningen har synpunkter på den finska monterns innehåll och budskap. Finnarna planerar nämligen att erbjuda ett stycke kontroversiell finsk scenkost - Mumintrollen. I programmet står uppförandet annonserat som "Moominpappa at sea, Shanghai Grand Theatre".

Vad är det då kineserna uppfattar som så stötande? Fillifjonkan? Att mumintrollen, bortsett från muminpappans hatt, saknar kläder? Nix! Enligt uppgift skall det hela handla om att de finska små trollen i det planerade dramat väljer att underordna sig naturens krafter. Den politiska sprängkraften i detta budskap har tydligen irriterat kineserna. För de gigantiska dammprojektens land underbyggs naturligtvis av föreställningen om människans oinskränkta herravälde över naturen. Att böja sig inför, eller att underordna sig naturen, kan ju då bara uppfattas som ett tecken på svaghet; i den eviga kampen mellan natur och kultur måste den kinesiska kulturen stå som segrare. I detta sammanhang hotar alltså finsk kultur kinesiska kulturella föreställningar om naturen.

Enligt regimkritiker var orsakerna till att filmen Avatar förbjöds i Kina likalydande. Det är väl bara en tidsfråga innan även den svenska utställningen får sig en uppsträckning av kineserna. Den svenska utställningen vill ju på "ett attraktivt och trendkänsligt sätt visa kommunikation som en förutsättning för ett öppet och harmoniskt samhälle – mellan människor, myndigheter och omgivning". Kanske kan man under lagren av attraktivitet och trendkänslighet ana en sublim kritik av de kinesiska myndigheternas brist på informations- och yttrandefrihet.

Frågan för dagen blir väl dock: Om mumintrollens budskap om att vi måste böja oss under naturen upplevs som provocerande, vilken kris måste då inte Eyjafjallajökulls utbrott orsaka i Kinas kommunistiska parti?

Ideology at its purest

“Certain features, attitudes and norms of life are no longer perceived as ideologically marked. They appear to be neutral, non-ideological, natural, commonsensical. […] We designate as ideology that which stands out from this background […] The Hegelian point here would be that it is precisely the neutralisation of some features into a spontaneously accepted background that marks out ideology at its purest and at its most effective”

- Slavoj Zizek, Violence, s.31

Red Toryism

Under rubriken Ideologiernas död är välkommen, konstaterade nyligen SvDs ledarsida att det idag är tunnsått med tänkare som har stora politiska idéer och visioner för framtiden. Ledaren, som hämtar stoff ur en artikel i den brittiska politiska tidskriften New Statesman, skriver:

"Ett undantag (...) är kanske den något excentriske britten och skribenten Phillip Blond som har introducerat ”Red Toryism”. En fusion av konservatismens förtjusning för småskalighet och civilsamhället med vänsterns kritik mot marknaden."

I mina öron låter det som en intressant fusion. En blandning av det bästa från kristdemokraterna och miljöpartiet, typ. För den som är nyfiken på Red Toryism, och vill läsa något av Phillip Blond rekommenderas denna artikel.

Fredrik Wenell skriver mer om saken här!

Anders Borg & Zizek om ideologi

"Ideologi har man inte mycket nytta av i kristider", sa Anders Borg nyligen i en intervju i Veckans Affärer. Citatet ger intryck av att finansministern betraktar ideologi som en sorts intellektuellt krimskrams som man hänger på i efterhand, och som inte har någon större påverkan på ens tänkande och handlande. När det hettar till och jobbet skall göras, då kan man inte kosta på sig filosofiska spekulationer, typ.
Om denna sorts post-ideologiska hållning skriver Slavoj Zizek avslöjande:

"Nutidens ideologi är cynisk; människor tror inte längre på en ideologisk sanning, de tar inte ideologiska påståenden på allvar. Den fundamentala ideologiska funktionen består emellertid inte av en illusion som döljer sakernas verkliga tillstånd, utan av en (omedveten) fantasi som strukturerar själva vår sociala verklighet. Och på denna ideologiska funktionsnivå är vi långt ifrån något postideologiskt samhälle. Cynisk distans är endast ett bland många sätt vi har att göra oss blinda för den ideologiska fantasins strukturerande roll. Även om vi håller en ironisk distans och inte tar saker och ting på allvar, så gör vi det fortfarande."
- Slavoj Zizek , "Ideologins sublima objekt", Glänta. 2001. s.41

Vad ideologi handlar om, och vad som är verkligt intressant att fundera över, är vad som påverkar och styr våra förställningar om verkligheten. Men om detta är vi oftast, i likhet med Borg, omedvetna.