Cunningham om liv och död inom biologin

"Indeed, as one Nobel prize winning biologist argues: ‘Biologists no longer study life today [because] biology has demonstrated that there is no metaphysical entity behind the word life.’ Everything remains unseen and, in this sense, unsaid; for what difference is there, biologically speaking, between an organism that is biologically now in one way and now in another? The system of explanatory description will offer only nominal or diacritical difference because its immanent identity relies on this inability. As Doyle argues, such discourse is predicated on the ability to say ‘that is all there is’."

Conor Cunningham. Genealogy of Nihilism. (Routledge, 2002), s.176

Cunningham om nihilismens logik

For example, because thought and being are not the same, accidents happen, tragedy arises. But the danger is that if one simply renames life as tragic, tragedy disappears, for its now ‘metaphysical’ status – its reality – leaves it without the requisite space for tragedy to occur. To put it another way, to say that the world is full of suffering and so is meaningless, is to dilute the very suffering that initially motivated the negative judgement: there is suffering in life, therefore life is meaningless, therefore there is no suffering. Absurdity and nihilism operate in a similar fashion, for they are names that settle into the gap between being and thought, reforging a novel chain. This is the ‘Devil of the Gaps’, who is a bridge to the void, after which it lusts.

Conor Cunningham, A Genealogy of Nihilism: Philosophies of Nothing and the Difference of Theology (Routledge, 2002), 258.

Om makt och rätt

Christer Sturmarks et al. artikel i gårdagens SvD, samt Lena Anderssons ledare i gårdagens DN handlar båda om relationen mellan makt och rätt, och om vilka värderingar som skall prägla en demokrati. Christer Sturmark, Annika Borg och Bengt Westerberg slår fast att: "Religionsfrihet innebär inte att allt är tillåtet. Friheten att utöva sin religion gäller inom de ramar som den sekulära staten fastställer". Med detta påstående ger de dock, som Marie Demker påpekat, makten företräde framför rätten genom att låta den staten, rensad från "de religiösa", definiera omfattningen av religionsfriheten.

Lena Anderssons artikel är i många stycken mer sympatisk i det att den kritiserar anpassligheten och konformismen och betonar vikten av att tydliggöra och argumentera för det man tror på. Ironiskt nog duckar hon dock själv för att utveckla vad hon menar demokratiska värderingar och talar istället om demokratin som en mentalitet.

Vad som tycks förena Sturmark et al. och Andersson är avsaknaden av ett kritiskt perspektiv på den sekulära liberala demokratin; en insikt om att den moderna liberalismen är nära förbunden med föreställningen att det inte finns några objektiva normer och att alla värdeomdömen därför är subjektiva. Liberalism är därför ytterst sett en maktens filosofi. För om det inte finns några objektiva värderingar blir viljan till makt den enda källan till värderingar. Med Slavoj Zizek´s ord:

 … as every close observer of the deadlocks of political correctness knows, the separation of legal justice from moral goodness - which should be relativised and historicized - ends up in a claustrophobic, oppressive moralism brimming with resentment. Without any "organic" social substance grounding the standards of what George Orwell approvingly referred to as "common decency" (all such standards are dismissed as subordinating individual freedom to proto-Fascist organic social forms), the minimalist program of laws intended to do little more than prevent individuals from encroaching upon each other (annoying or "harassing" each other) turns into an explosion of legal and moral rules, an endless process of legalization and moralization, presented as "the fight against all forms of discrimination."

Liberalismens väg ur detta dilemma är vanligen den mytiska föreställningen om ett socialt kontrakt som garant för vissa rättigheter. Denna föreställning bygger dock, som @sebasti_an lyft fram (i en serie läsvärda tweets runt den 30 december), på metafysiska antaganden om att konkurrens och kontrakt är det mest grundläggande för mänskligt liv. John Milbank formulerar enligt min mening en bättre berättelse:

In our time, what must challenge liberalism is a more authentic "liberality," in the literal sense of a creed of generosity which would suppose, indeed, that societies are more fundamentally bound together by mutual generosity than by contract. This is not, of course, to deny that merely "liberal" measures of contract are not necessary to safeguard against the worst tyrannies, nor that we do not often have to resort to them in lieu of more substantial civic bonds. But the social contract can never be the thing that fundamentally brings people together in the first place, nor can it deliver the highest ideal of a true distributive justice.