Milbank on Catholic vs. bourgeois piety

But surely, in the case of Christianity, the more authentically "Catholic" reality is the blend of the very sophisticated with the very popular - omitting the half-baked "bourgeois" mode of positivistic piety, prayer meetings, organizational obsession, and ill-informed, unimaginative Bible studies that waste the time one might spend having fun.

John Milbank “A Closer Walk on the Wild Side” in Michael Warner, Jonathan VanAntwerpen, and Craig J. Calhoun, Varieties of Secularism in a Secular Age (Harvard University Press, 2010), 68.

Hauerwas om evangelikalismen

Jag gör ett försök att kompensera bloggens semesterträda med ett fint litet klipp om evangelikalismen förtjänster och brister. Hauerwas varnar för att den evangelika delen av kristenheten tenderar att glömma bort att evangliet alltid är förmedlat, att det är en gåva från Gud som vi får till oss genom tidigare generationer och traditioner. Hauerwas menar att denna insikt tenderar att hamna i skymundan då "den personliga relationen med Jesus" överbetonas.

Jesus is my coach

I en kommentar kring en nyutkommen bok om kristen tro och sport, skriver James K.A Smith klokt om evangelikalismens avsaknad av en sammanhållande ecklesiologi:

... sport is just one more sphere of culture where evangelicals have merely created a “Jesufied” version of the status quo. See esp. “sports evangelism.” But why does this happen? Whence our assimilation? (...) The problem, I’m afraid, might be evangelicalism per se. As I see it, the issue is the reductionistic, non-holistic understanding of salvation that is at the core of evangelical piety. If salvation is basically and ultimately about Jesus & me—about “my own personal relationship with Jesus”—then salvation is a kind of private commodity which (a) doesn’t really touch other spheres of life and practice and therefore (b) can also be accommodated to any other practice (Ultimate Fighting for Jesus!). In other words, this “Gospel” can instrumentalize all sorts of cultural practices without question as strategies to press for individual, private salvation. (...) In sum, what I think evangelicalism lacks is precisely an ecclesiology, a robust understanding of the church as that community, that “nation,” that is called to embody a way of life and instantiate a vision of flourishing that runs counter to the disordered kingdoms of this world (and surely contemporary sport is one of those kingdoms).

På frågan om sporten skall läsas in i evangeliet eller evangeliet skall läsas in i sporten, finns det dock olika svar. Där Smith propagerar för det första alternativet förmodar jag att upphovsmännen bakom sportbibeln och fotbollskyrkan verkar för det senare.

Åsna, Elefant, eller kanske Lamm?

Det fanns en tid när evangelikala kristna i USA undantagslöst förväntades rösta republikanskt. Den tiden är förbi. Tack vara idogt lobbyarbete från den så kallade evangelikala vänstern, är kristna inte längre att betrakta som givet röstboskap åt repulikanerna. Allt enligt Jim Wallis bekanta devis: God is not a republican, nor a democrat.

Obamas retorik genljuder av hopp, andlighet, gemenskap och social rättvisa, och då är det kanske inte så konstigt att många kristna attraheras. Det är förvisso glädjande att kristna i allt mindre omfattning ser sig som självklart tillhörande repulikanerna. Men, frågar sig Halden på Inhabitatio Dei i ett grymt intressant inlägg, är detta faktum, sett ur ett kristet perspektiv egentligen någon större skillnad mot att kristna nu ser sig som tillhörande rebublikanerna ELLER demokraterna. Är inte det verkliga problemet att kristna i så stor utsträckning låter sina politiska visioner begränsas till de politiska partiernas agendor, oavsett vilket parti det må vara.

"Evangelical identity, at least in the U.S. is so utterly determined by the American political imagination and the capitalist economy which grounds it, that it is unable to express or realize itself except through the political-economic architecture of America, regardless of what political subdivision it finds itself in."

När vi som kristna idag reflekterar över tillvaron och kyrkans roll i densamma, så gör vi det allt för ofta inom den föreställningsvärd som som tillhör liberalismen. Som i sin tur har en högst specifik syn på vad som är förnuftigt och rationellt, vad som är åsikt och vad som är faktum, och vad som hör till den privata eller den offentliga sfären, och vad som är möjligt.

I takt med att kristna i så stor utsträckning underordnat sig det liberala paradigmet har kristen tro begänsats och förkrympt så till den milda grad att kristendomen berövats sin politiska sprängkraft. Om farorna med detta skriver Halden:

"Insofar as we allow the promisory imagination of the gospel of Christ to be circumscribed by the political logic of the earthly city we are failing to truly embody our theopolitical calling as the ekklesia of of the triune God. And in so failing we become simply another branded commodity to be bought, sold, and fetishized in the ubiquitous market of global captitalism."

Så, när Obama säger saker som:

"We are the hope of the future; the answer to the cynics who tell us our house must stand divided; that we cannot come together; that we cannot remake this world as it should be. Because we know what we have seen and what we believe - that what began as a whisper has now swelled to a chorus that cannot be ignored; that will not be deterred; that will ring out across this land as a hymn that will heal this nation, repair this world, and make this time different than all the rest - Yes. We. Can. "

... så bör man komma ihåg att det inte är en värld utan Pentagon han pratar om. Givetvis bör man även fundera kring till vad (eller vem) som vårt hopp egentligen står till.

William Cavanaughs återkommande tes om att "politics is a practice of the imagination", känns aktuellare än någonsin.

With the brain Left Behind

"Alla rätttroende kristna har utan förvarning ryckts upp till himlen. På jorden plågas de som lämnats kvar av krig och sjukdomar under Antikrists överinseende. Nu börjar den våldsamma kampen mellan Den Onde och Den Gode om hedningarnas själar, men det är ont om tid … för snart kommer Jesus tillbaka."

Där har ni bakgrunden i det ”kristna” tv-spelet Left Behind. På spelföretagets hemsida lockar man med säljande beskrivningar som denna:
"Conduct physical & spiritual warfare: using the power of prayer to strengthen your troops in combat and wield modern military weaponry throughout the game world."

Böckerna som blev film blir nu alltså även tv-spel. De teologiska tankegångar som utgör grunden för storyn har haft en högst begränsad spridning, fram tills dess att Left Behind böckerna kom ut.
Bibelförankrade? Sådär lagom!
Säljande? You betcha!
Författarna Tim LaHaye och Jerry Jenkins har sålt cirka 60 miljoner ex av sin romanserie, vilket är mer än till exempel John Grisham sålt.

Böckerna bygger på kontroversiella teologiska spekulationer om framtiden som på teologiskt fikonspråk kallas pretribulational premillennianism.
I korthet går dessa spekulativa föreställning ut på att alla som är kristna utan förvarning kommer att ryckas upp till himlen innan jorden drabbas av diverse krig och katastrofer under Satans överinseende. Eländet kulminerar sedan i en slutstrid i Israel, innan dess att Jesus kommer tillbaka.

Varför lanserar man ett tv-spel under kristen flagg?Moralpanik över sex- och våldsinnehållet i spelutbudet? Evangelisationsiver? Plain ol' greed? Sannolikt all of the above. Jag gissar kristnas frustration över sin egen oförmåga att få kidsen attraherade av kristen tro, i kombination med girighet.

Nu är det ju inget fel på att tjäna stålar på böcker, filmer och tv-spel. Men när innehållet bygger på dålig teologi och sätter vinstintresset före det andliga och psykologiska välbefinnandet hos läsarna/ spelarna, då är det allvarligt. Mammon och Gud i svår konflikt, således.

På samma sätt som kristen tro bör hållas långt ifrån den politiska makten för att inte korrumperas, bör den akta sig för att liera sig med nöjesindustrin. Men nu kan alltså kristna kids skjuta digitala ateister, allt medan WWJD-armbanden dinglar runt handlederna.
Det är liksom korstågen all over again, fast i virtuell form.

Vad är det då som är så problematiskt med Left Behind-fenomenet? Bortsett från att det inte finns bibelstöd för teorierna, samt att man legitimerar våldsanvändning i Guds namn, alltså.
Jag tror att våra föreställningar om framtiden påverkar hur vi lever våra liv idag. Om kristna tror att Gud kommer att överge sin skapelse och att "allt ändå kommer brinna", får detta naturligtvis konsekvenser för hur man behandlar både miljön och medmänniskor av annan trosuppfattning.

Gud undsätter mänskligheten, inte genom att rycka upp de kristna från jorden, utan genom att själv komma ner till jorden.