Ovetenskapliga talibaner

Nyligen skrev Göran Hägglund en debattartikel på temat brott och straff i SvD, där han beklagar att brott och straff i hög grad varit frikopplad från de djupare moralfrågorna:

För den som har tagit sitt straff har sonat sitt brott och har med det återupprättats som moralisk person. Man har fått en chans att i andras ögon återinträda i samhället som en ansvarstagande person. Det är alltså en annan diskussion än frågan om straffets längd. Det handlar om straffet som sådant, dess vikt för ett civiliserat och i verklig mening moraliskt samhälle.

På detta replikerar idag Aftonbladets ledarsida på ett mer än lovligt korkat sätt, och skriver:

"att låta lag och rätt vägledas av moral- och trosuppfattning andas närmast sharialag."

Vad menar då Aftonbladet skulle vara alternativet? Vad skall lag och rätt låta sig vägledas av? Den värdeneutrala Vetenskapen, kanske? Som om problemet med talibanerna vore att de är ovetenskapliga ...

Hur ska själen läkas?

Missa inte DN:s granskande serie om psykiatrivården som börjar idag:

"En människosyn tar över där individen förväntas uppfatta sig själv dels som den biologiska varelse hon (också) är, dels som en yttremänniska att klickas in i en mall för rätt normalitet och samhällsduglighet.

Vilka är konsekvenserna? Inremänniskan har samspelat intensivt med kultur, konst och samhälle. Kan kbt inspirera till skapande? Ja, kanske. Omprogrammering som får bukt med opraktiska fobier och förlamande ångest och depressioner är givetvis bra. Men om sårbarhet blir en fråga om en missad kontakt i hjärnans signalsystem, en sänkt serotoninhalt eller en feltanke att korrigera likt körriktningen i en rondell, blir resultatet också en torftig bild av vad människan är. Terapin blir en anpassningsstrategi, inte en befrielsestrategi."