Den övernaturliga naturen

Jag skrev en liten text i det senaste numret av Tidskriften Evangelium på temat avförtrollning. Den handlar om materialism och om hur det transcendenta har gjort comeback förstådd som universums inneboende kreativitet.

Trevlig sommar!

Dualismernas dilemma

Nature/grace. Sacred/profane. Natural/supernatural. All such dualisms are fruits of our fallen logics, despite our best and most honorable intentions. This fallen logic ends only in ruin, the ruin of the "spiritual". For the logic is in the end, "atheist,"not to mention the very destruction of the secular, or the natural. For all that is left in the wake of this logic is dust, with only ever momentary, arbitrary (that is, accidental) shapes and identities.
[...]
A similar sin is equally present in the religious. As the theologian John Milbank strikingly claims, "once there was no secular." One could add a corollary this: once there was no religion - or, better put, once nothing was sacred. This idea should be no cause for Dawkins to lick his lips in excitement, desperately seeking a time machine to travel back to any such secular idyll. No, if Dawkins wishes to be an atheist, in a sense he would be wise to join his local church. This is not to say that the church per se (which for Christians is the body of Christ) is illegitimate, much less that we should take up some sort of New Age position and abandon formal worship, liturgy, and so on. No, quite the contrary. Any form of apartheid between the profane and the sacred, the natural and the supernatural, always produces disastrous results, results that are the opposite of those motives that first set up any such division. 

Conor Cunningham. Darwins Pious Idea - Why Ultra-Darwinists and Creationists Both Get It Wrong. Eerdmans, 2010. s, 408 

--
Kan varmt rekommendera Cunninghams bok, om vilken Slavoj Zizek skriver:

"Even those sympathetic to the recent wave of evolutionary attacks on religion cannot help feeling that something is missing there: Dawkins and company lack a minimum of understanding of what religion is about, of how it works. Cunningham's book is thus obligatory reading for all interested in this topic: while fully endorsing the scientific validity of Darwinism, it clearly brings to light its limitations in understanding not only religion but also our human predicament. A book like Cunningham's is needed like simple bread in our confused times."

Ingen damm i Mumindalen

Den förestående Expo-utställningen i Shanghai blottlägger intressanta ideologiska konflikter. På denna världsutställning strävar ju varje land och stad med självaktning att visa upp sig inför varandra och kapitalstarka investerare. Varje nation har sin egen jingel och sin egen slogan. Som varje trogen CNN-tittare vet, så marknadsför sig Malyaisa som, "Truly Asia", medan årets svenska ledord är Innovation, Hållbarhet, och Kommunikation.

Den finska utställningen har dock hamnat i klammeri med de kinesiska myndigheterna. Berlingske Tidende rapporterar hur den kinesiska ledningen har synpunkter på den finska monterns innehåll och budskap. Finnarna planerar nämligen att erbjuda ett stycke kontroversiell finsk scenkost - Mumintrollen. I programmet står uppförandet annonserat som "Moominpappa at sea, Shanghai Grand Theatre".

Vad är det då kineserna uppfattar som så stötande? Fillifjonkan? Att mumintrollen, bortsett från muminpappans hatt, saknar kläder? Nix! Enligt uppgift skall det hela handla om att de finska små trollen i det planerade dramat väljer att underordna sig naturens krafter. Den politiska sprängkraften i detta budskap har tydligen irriterat kineserna. För de gigantiska dammprojektens land underbyggs naturligtvis av föreställningen om människans oinskränkta herravälde över naturen. Att böja sig inför, eller att underordna sig naturen, kan ju då bara uppfattas som ett tecken på svaghet; i den eviga kampen mellan natur och kultur måste den kinesiska kulturen stå som segrare. I detta sammanhang hotar alltså finsk kultur kinesiska kulturella föreställningar om naturen.

Enligt regimkritiker var orsakerna till att filmen Avatar förbjöds i Kina likalydande. Det är väl bara en tidsfråga innan även den svenska utställningen får sig en uppsträckning av kineserna. Den svenska utställningen vill ju på "ett attraktivt och trendkänsligt sätt visa kommunikation som en förutsättning för ett öppet och harmoniskt samhälle – mellan människor, myndigheter och omgivning". Kanske kan man under lagren av attraktivitet och trendkänslighet ana en sublim kritik av de kinesiska myndigheternas brist på informations- och yttrandefrihet.

Frågan för dagen blir väl dock: Om mumintrollens budskap om att vi måste böja oss under naturen upplevs som provocerande, vilken kris måste då inte Eyjafjallajökulls utbrott orsaka i Kinas kommunistiska parti?