Vem har ansvaret för naturen?

De senaste tiden har jag funderat och bloggat en del om relationen mellan natur och kultur; om naturen som ett hot mot människans frihet eller föreställda allmakt, och om att vi lever i en tid när när vi både har makt över naturen och samtidigt är mer utelämnade till den än någonsin.

Den som trodde att skogspromenader var en harmlös sysselsättning utan vare sig risk eller spänning, har nyligen fått anledning att tänka om. Bortsett från det tragiska faktum att en äldre dam faktiskt dog, så finner jag reaktionerna efter incidenten med det fallande trädet i Botaniska trädgården, om inte roande så i varje fall tankeväckande.

Vad jag uppfattar som smått komiskt är hur vi i vårt civilicerade, högteknologiska och landstingstrygga samhälle på något sätt lyckats förtränga, inte bara att naturen inte låter sig kontrolleras, utan även att vi inte kan ta ansvar för något som vi inte kan kontrollera.

Utanför ingånganrna till Botaniska finns numera skyltar som upplyser om att "vistelse i reservatet sker (...) , särskilt vid blåst, på egen risk". Det finns alltså ingen myndighet som tar på sig ansvaret för att naturen är ... natur. Ur GP:s artikel:

"När det gäller ansvarsfrågan är läget oklart. - Jag ska inte säga att vi inte har ansvar. Vi måste reda ut det här tillsammans med Länsstyrelsen och andra berörda parter, säger Mari Källersjö.

(...)

- Det finns ingen misstanke om brott. Som det ser ut nu kan jag inte se att det finns någon person som varit försumlig, säger Helliksson.

Från polisens sida görs den slutliga bedömningen av händelsen på Kriminalpolisenheten dit handlingarna kommer att skickas.

Polisens avspärrningar vid olycksplatsen har hävts men Botaniska trädgården kan inte garantera att området är ofarligt.

– Det är inte helt säkert att vistas där när det blåser, säger förvaltningschef Mari Källersjö efter dödsolyckan i vitsippsdalen.

När jag läser ovanstående tänker jag på Zizeks kommentar: We like to feel guilty because that suggests everything depends on us.

Newsflash: Naturen är oberäknerlig och farlig och följer inte kommunens lokala ordningsstadga. Naturen är inte vår mor, utan en force majeure. Eller med Chesterton, vår lillasyster:

"If you want to treat a tiger reasonably, you must go back to the garden of Eden. For the obstinate reminder continues to recur: only the supernaturalist has taken a sane view of Nature. The essence of all pantheism, evolutionism and modern cosmic religion is really in this proposition: that Nature is our mother. Unfortunately, if you regard Nature as a mother, you discover that she is a stepmother. The main point of Christianity was this: that Nature is not our mother: Nature is our sister. We can be proud of her beauty, since we have the same father; but she has no authority over us; we have to admire, but not to imitate."
- Chesterton. Orthodoxy. New York: Doubleday. s. 115

Zizek om vulkanens effekter

Vi lever i en tid när när vi både har makt över naturen, och samtidigt är mer utelämnade till den än någonsin, skriver Slavoj Zizek i en färsk artikel med anledning av vulkanutbrottets konsekvenser:

Our growing freedom from and control over nature - indeed our survival - rely on a series of stable natural parameters that we tend to take for granted: in temperature, for example, the composition of the air, water and energy supply, and so on. We can "do what we want" only so long as we remain marginal enough. The limits to our freedom become palpable with ecological disturbances, as our ability to transform nature destabilises the basic geological conditions of life on earth.

(...)

There is, however, something deceptively reassuring in this readiness to assume responsibility for the threats to our environment. We like to feel guilty because that suggests everything depends on us - if we pull the strings of the catastrophe, then we can save ourselves simply by changing our lives. The ongoing volcanic outburst is a reminder that our ecological troubles cannot be reduced to our hubris, to our disturbing the balanced order of earth.

Tänk om allt inte är upp till oss ...

Om naturen som det yttersta hotet mot frihet

Foto: Robert Hammarstrand

På tal om föreställningen om människans oinskränkta herravälde över naturen, så tycks den återfinnas både inom marxismen och inom kapitalismen. I alla fall enligt nedanstående exempel:

Michael Allen Gillespie beskriver i sin bok The Theological Origins of Modernity, hur vänsterhegelianerna i sin jakt på total frihet även försökte bekämpa den begränsande naturen:

"In place of the existing order they imagined a world in which everyone would be able to do whatever they wished, to ´hunt in the morning, fish in the afternon, and be a critical critic in the evening.´However, such universal freedom and prosperity could only be achieved if nature were completely mastered. To achieve this goal, they believed it would thus be necesary to be free human productivity forces by means of a revolutionary overthrow of the existing social and political order. In this way the artificial constraints on the productive power of technology would be removed, a superabundance created, and all want eliminated."
Michael Allen Gillespie, The Theological Origins of Modernity. (The University of Chicago Press: 2008). s.283

Terry Eagleton hävdar i After Theory att kapitalismen, trots sitt vurmande för materialismen, är hemligt allergisk mot det materiella, inklusive naturen:

"It is a culture shot through with fantasy, idealist to its core, powered by a disembodied will which dreams of pounding Nature to pieces. It makes an idol out of matter, but cannot stomach the resistance it offers to its grandiose schemes. It is to be sure, no crime to tattoo your biceps. The West has long believed in molding Nature to its own desires; it is just that it used to be known as the pioneer spirit and is nowdays known as postmodernism. Taming the Mississippi and piercing your navel are just earlier and later versions of the same ideology. Having moulded the landscape to our own image and landscape, we have now begun to recraft ourselves. Civil engineering has been joined by cosmetic surgery. But there can be more or less cridible reasons for piercing your navel. The credible reason is that it is fun; the discreditable reason is that it may involve the belief that your body, like your bank account, is yours to do what you like with."
Terry Eagleton, After Theory (Penguin books, 2004) s. 165

Marxismen och kapitalismen tycks alltså förenad av ett sorts gemensamt förakt för naturen och de begränsingar som den ställer människan inför. Ny tanke för mig ...

Ingen damm i Mumindalen

Den förestående Expo-utställningen i Shanghai blottlägger intressanta ideologiska konflikter. På denna världsutställning strävar ju varje land och stad med självaktning att visa upp sig inför varandra och kapitalstarka investerare. Varje nation har sin egen jingel och sin egen slogan. Som varje trogen CNN-tittare vet, så marknadsför sig Malyaisa som, "Truly Asia", medan årets svenska ledord är Innovation, Hållbarhet, och Kommunikation.

Den finska utställningen har dock hamnat i klammeri med de kinesiska myndigheterna. Berlingske Tidende rapporterar hur den kinesiska ledningen har synpunkter på den finska monterns innehåll och budskap. Finnarna planerar nämligen att erbjuda ett stycke kontroversiell finsk scenkost - Mumintrollen. I programmet står uppförandet annonserat som "Moominpappa at sea, Shanghai Grand Theatre".

Vad är det då kineserna uppfattar som så stötande? Fillifjonkan? Att mumintrollen, bortsett från muminpappans hatt, saknar kläder? Nix! Enligt uppgift skall det hela handla om att de finska små trollen i det planerade dramat väljer att underordna sig naturens krafter. Den politiska sprängkraften i detta budskap har tydligen irriterat kineserna. För de gigantiska dammprojektens land underbyggs naturligtvis av föreställningen om människans oinskränkta herravälde över naturen. Att böja sig inför, eller att underordna sig naturen, kan ju då bara uppfattas som ett tecken på svaghet; i den eviga kampen mellan natur och kultur måste den kinesiska kulturen stå som segrare. I detta sammanhang hotar alltså finsk kultur kinesiska kulturella föreställningar om naturen.

Enligt regimkritiker var orsakerna till att filmen Avatar förbjöds i Kina likalydande. Det är väl bara en tidsfråga innan även den svenska utställningen får sig en uppsträckning av kineserna. Den svenska utställningen vill ju på "ett attraktivt och trendkänsligt sätt visa kommunikation som en förutsättning för ett öppet och harmoniskt samhälle – mellan människor, myndigheter och omgivning". Kanske kan man under lagren av attraktivitet och trendkänslighet ana en sublim kritik av de kinesiska myndigheternas brist på informations- och yttrandefrihet.

Frågan för dagen blir väl dock: Om mumintrollens budskap om att vi måste böja oss under naturen upplevs som provocerande, vilken kris måste då inte Eyjafjallajökulls utbrott orsaka i Kinas kommunistiska parti?