Mer om Red Toryism

För den som är intresserad av Red Toryism och de politiska implikationerna av Radical Orthodoxy, kommer här några tips på läsvärda artiklar:

Radical Orthodoxy´s new home - The Immanent frame

Orthodox paradox: an interview with John Milbank - The Immanent frame

The Broken Society - N.Y Times

Got the Avatar blues?

Världens mest nedladdade film; James Camerons Avatar tycks lämna ett stort tomrum efter sig hos dem som efter filmens slut tvingas lämna den magiska världen på planeten Pandora och återgå till den grå vardagen.

Saknaden efter Camerons förtrollande universum bekrivs nu som ett eget fenomen med namn som Avatar Blues eller Post-Avatar Depression. Bloggosfären fylls av teologiska analyser, självhjälpsforum, mediagranskning, och kommentarer som denna:

“When I woke up this morning after watching Avatar for the first time yesterday, the world seemed … gray. It was like my whole life, everything I’ve done and worked for, lost its meaning…It just seems so … meaningless. I still don’t really see any reason to keep … doing things at all. I live in a dying world.” -
Ivar Hill, 17, Sweden

Själv tolkar jag "Avatar Blues"-fenomenet som ett uttryck för något mer än vanlig eskapism. Jag tror faktiskt att den nedstämdhet eller sorgsenhet som många känner, till stor del är uttryck för en frustration över hur vi efter moderniteten lärt oss att uppfatta tillvaron - i enbart materialistiska termer.

Avatar kan å andra sidan sägas skildra en värld före fallet, där människorna stod i harmoni med skapelsen, med varandra och med det gudomliga. En värld utan skarpa gränser mellan naturligt och övernaturligt, mellan förnuft och känsla, eller mellan sanning och godhet. Den som är bekant med radikalortodox teologi gör här säkert kopplingar till strävan efter en "participatory metaphysics" i reaktion på en "flattened ontology".

Skulle inte the "Avatar Blues"-fenomenet kunna sammanfattas som en sorg över att “The created, immanent order no longer participates in the divine and thus is no longer characterized by the depth of that which is stretched toward the transcendent", för att tala radikalortodoxi.1 Trots sina panteistiska övertoner står Avatar i denna mening i samma tradition som Narnia och Sagan om ringen.

Även i politisk mening finns paralleller. För om Sagan om Ringen kan ses som: "an elaborate and multilayered allegory of the Second World War (during which much of it was written), of the evils of capitalism and industrialisation, of Roman Catholic enchantment versus Protestant worldliness, of the passing world of the Middle Ages etc." Så är det ju - även om Orcherna är utbytta mot marinsoldater - samma underliggande kritik av kapitalismens rovdrift på naturen genom det militär-industriella komplexet.

Vi lever i en post post-metafysisk tid!

---

1 James K.A Smith, Introducing Radical Orthodoxy (Baker Academic, 2004) s.93

Bitchin’ bout Milbank

Missa inte den intressanta diskussionen i kölvattnet av Haldens kritik av föreställningen om moderniteten som en på kristendomen parasiterande heresi:

"The notion of modernity as heresy is just too easy. It places “Christianity” safely insulated from the horrors of modernity under critique, even as it give a nod to modernity’s roots in Christianity."

"This is why the more fruitful way to critique the ideologies of modernity is not to strive to go back to some premodern past when things were allegedly still orthodox wonderful. Rather it is to look back to the very particular reality of Jesus of Nazareth, whose life, death, and resurrection stands in perpetual judgment of all ideologies. And all orthodoxies."

Radikalt Obegripligt

Dessvärre kommer inte alltid teologiskt geni parat med förmågan att uttrycka sig på ett begripligt sätt. Känn bara på den här formuleringen:

"Thus the notion of a participation of the poetic in an infinite poesis is to be complemented by the notion of a participation of reciprocal exchanges in an infinite reciprocity which is the divine donum. "

John Milbank - Being Reconciled: Ontology and Pardon, x

Radikalt Obegripligt!

Halldorf jr om det sekulara

Joel Halldorf utmanar forestallningen om att det sekulara ar neutralt:

Det sekulära perspektivet är inte förfördelat, det dominerar redan. Men genom att hävda att det sekulära är "neutralt" ignorerar dessa debattörer denna sin dominans. Man försöker i stället stärka sitt grepp - det blir konsekvensen - genom att tvinga etniska och religiösa grupper att motivera sina kulturella uttryck i tävlan med en uppsjö av uttryck för den svenska, sekulära kulturen.

Sannolikt det forsta radikalortodoxt influerade inlagget i liberala GP.
I like!

En ny ortodoxi

För den som är nyfiken på den teologiska skolbildning som kommit att kallas Radical Orthodoxy kan jag rekommendera denna artikel.

"Its origins lie in John Milbank's Theology and Social Theory (Blackwell, 1990), which argued that a wide variety of supposedly secular discourses (sociology, political science, literary theory and philosophy) operate with implicit theological assumptions. Moreover, these theologies present human beings as isolated individuals, God as largely irrelevant, and our salvation as dependent on correct forms of sociological analysis, psychological therapy and/or political control. Milbank argued that Christian theologians should expose the vicious theologies of these secular discourses and supplant them with virtuous theologies drawn from the biblical and patristic traditions."

Det låter väl spännande?

Intervju med John Milbank

"The modern world seems bent on its own destruction. A theological movement called “Radical Orthodoxy” believes it has uncovered the roots of the modern mistake. David Cayley talks to the movement’s founders and leading writers, John Milbank and Catherine Pickstock."

För den som är nyfiken på den teologiska tankeströmning som kommit att kallas Radical Orthodoxy, har jag ett litet radiotips.

En gång fanns inte det sekulära

Vi gör det utan att tänka. Det är en del av att leva i ett modernt västerländskt samhälle. Vi hoppar mellan olika sfärer och identiteter, så vana att dela upp vår tillvaro.
I sekulärt och sakralt.
Som om verkligheten egentligen såg ut på det viset, som om det inte bara var en teori. Men när religionen skiljs ut från resten av livet privatiseras och subjektifieras den. Frågor om vad som är sant och gott, om vad som är livets mening går samma öde tillmötes.

Så sitter vi där i våra kyrkor och undrar hur vi kan påverka vår värld. Avlövade kristendomens politiska sprängkraft. Tror vi!
Som om alternativen stod mellan att gå med i Amish, eller att uppvakta en minister med en namninsamling.