Om toleransens villkor ...

När jag såg det här lysande klippet:

The Daily Show
Tags: Daily Show Full Episodes,Political Humor & Satire Blog,The Daily Show on Facebook

via @joelsh

... kom jag att tänka på det här Hauerwas-citatet:

Look what happened to Catholics in the United States. They struggled like hell to make it and finally saw John F. Kennedy elected president. Any Catholic of that generation will tell you how important it was that Kennedy became president. Catholics all over the world rejoiced, but I say it was their day of shame -- particularly when Kennedy told a group of Southern Baptists in Houston that he would follow his conscience and not the Roman Catholic church. Catholics said, “See, it is possible to be American and Catholic.”

Toleransens logik tycks i den liberala demokratin lyda: Vi tolererar den annorlunde om han slutar vara så annorlunda. Viljan att fokusera på det som ses som universellt och förenande resulterar dock ofta i att partikulära skillnader och olikheter ignoreras och/eller göms undan. Men som Jayne Svenunsson skrev i ett delvis annat sammanhang:

"Historien har, när allt kommer omkring, visat att visioner som vet att de kommer någonstans ifrån tenderar att ha bättre insikt om att de är på väg någonstans och inte vart som helst. Sådana visioner tenderar också i mindre grad att förgripa sig på den som till äventyrs inte delar den aktuella visionen."

I ljuset av ovanstående citat blir det viktigt att fråga sig på vems förment neutrala altare som partikulariteten så ofta offras. Vart kommer den (muskulösa) liberalismen ifrån, och vart leder den?

Förklädd Gud

Tack vare Indrag fick jag mig idag både en fin text, musik och filmklipp till livs ...

Jayne Svenungsson skriver klokt om Gud och Nietzsche, om balansen mellan begreppsliga avgudar och filosofiska abstraktioner:

"Så snart vi gör anspråk på att ha fångat Gud i en tjusig teologisk konstruktion, då kan vi vara säkra på att vi inte längre har med Gud att göra. Istället har vi gjort oss en begreppslig avgud – en idol. Eller med Nietzsches ord: vi har dödat Gud. Den kritiska fråga man kan ställa till denna nygamla gudsförståelse – mystikens Gud i postmodern klädnad – är om Gud inte tenderar att bli väl avlägsen. En Gud bortom alla mänskliga ord och bilder, är det egentligen något annat än en filosofisk abstraktion?"

Jag blev även tipsad om att fantastiska Patty Griffin har en ny platta på gång:



Enjoy!

För den som vill ha tyngre grejer att lyssna till en dimmig marskväll som denna rekommenderas Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson alternativt Jazz på ryska med Jan Johansson.

Armodets andlighet

"När religion i allt högre grad kommer att definieras i termer av harmonibringande upplevelser, finns det då inte en fara att andlighet blir ytterligare en av alla saker vi ska vara bra på? Ytterligare ett projekt att förverkliga, vid sidan om den vältränade kroppen, det konceptinredda hemmet och den dyrköpta karriären?"

Jayne Svenungsson skriver klokt och vackert under rubriken Armodets andlighet på Indrag.
Indrag skulle kunna beskrivas som tidningen Trots Allts digitala arvtagare med texter om Musiken, Människan, Mysteriet.

Tron i det sekulära samhället

I senaste numret av tidningen NOD, som har temat Tron i det sekulära samhället, intervjuas teologen Jayne Svenungsson med anledning av Högskoleverkets ifrågasättande av examensrätten för flera av landets teologiska utbildningar:

"Kritiserar man teologin för att de kristna perspektiven dominerar kan man kritisera historia eller filosofi för att de västerländska perspektiven dominerar. Statsvetenskapen förhåller sig också till olika politiska traditioner." ... "Parallellen skulle kunna vara att medlemskap och engagemang i socialdemokratiska partiet gör det omöjligt att samtidigt vara en skicklig och självständig statsvetare"

Högskoleverket tycks dock mena att att man inte kan stå i en tradition och samtidigt ha en kritisk distans till den. Istället förespråkar man en besynnerlig form av neutralitet. Men, som Svenungsson skriver, "de senaste 40-50 årens vetenskapsteoretiska utveckling har visat att all vetenskap, allt kritiskt tänkande, i någon mån sker inom ramen för olika traditioner eller praktiker".

Trots detta ser vi dagligen exempel på hur myten om den förmenta neutraliteten lever vidare.

När skall Högskoleverket inse att sekularismen faktiskt är en ideologi?

Om Paulus och Zizek

Idag skriver Jayne Svenungsson en understreckare i SvD om Paulus och hans uttolkare bland dagens vänsterintellektuella.

Först fattade jag inte riktigt vad hon var ute efter, men efter en andra genomläsning och sms-korrespondens med klok vän började det klarna för mig (tack Lovisa!).

Som jag förstår Svenungsson är hon bekymrad över att filosofer som Badiou och Žižek snyltar på den kristna universalismen - utan att egentligen ta den kristna berättelsen på allvar. De efterlyser en "universalism som i sin radikalitet höjer sig över partikulära identiteter – kön, religion, etnicitet, nationalitet – och riktar sig till varje enskilt subjekt: ”Nu är ingen längre jude eller grek …”, men det gör detta utan att vilja kännas vid de konkreta omständigheter och den specifika kultur ur vilken Paulus talade. Kanske kan en sådan läsning av Paulus liknas vid en sorts apollinarism, där man försöker hålla det gudomliga och universella åtskilt från det mänskliga och partikulära, i syfte att sortera bort det senare. Vad är då problemet med detta?

Svenungssons invändning är att:

"Historien har, när allt kommer omkring, visat att visioner som vet att de kommer någonstans ifrån tenderar att ha bättre insikt om att de är på väg någonstans och inte vart som helst. Sådana visioner tenderar också i mindre grad att förgripa sig på den som till äventyrs inte delar den aktuella visionen."

Med andra ord, vad som saknas i Žižek läsning av Paulus (om Svenungsson tolkar Žižek rätt) är insikten om att universaliteten springer ur det partikulära, eller som det uttrycks i en bok jag just nu läser:

”… to then assert that all speaking of God is limited to its historical and social location ... is to deny the incarnation; for it also states that the eternal is found in the historical, the infinite in the finite.”

Stephen D Long, Speaking of God. Theology, Language and Truth. (Grand Rapids: Eerdmans, 2009). s.14

... eller med Hans Urs von Balthasars ord: Kunskap om det generella måste tolkas i ljuset av det partikulära.

Illusionen om det opolitiska

"Föreställningen att teologi är apolitisk är en av historiens farligaste illusioner", skriver Jayne Svenungsson i en intressant "understreckare" i SvD om nazismens inflytande på svenska lärosäten. Hon passar även på att ge Zizek en uppsträckning. Inser dock att jag måste läsa The Puppet and the Dwarf, för att veta om Zizek hade gjort sig förtjänt av den.

Epistemologiskt ödmjuk universalism

Hittade en äldre Signum-artikel om postmodern teologi författad av Jayne Svenungsson.

"John Milbank, bland flera andra, har argumenterat för att teologin precis som den postmoderna filosofin har anledning att ta avstånd från föreställningen om ett absolut, objektivt eller tidlöst vetande till förmån för en mer narrativ eller hermeneutisk syn på kunskap.
Därmed inte sagt att teologin behöver ge upp sina universella anspråk. Dock måste man skilja mellan apologetiska anspråk på att kunna bevisa den kristna teologins universalitet och själva anspråket på universalitet, vilket enbart kan göras utifrån vår ändliga eller partikulära horisont."

Det där sista om vikten av att skilja mellan å ena sidan en sorts apologetisk universalitet, och å andra sidan en epistemologiskt ödmjuk universalism - universella anspråk som görs med insikten om att all kunskap är osäker - kan inte framhållas tydligt nog!

Den kristna bekännelsen "Jesus är Herre", är ju naturligtvis ett universellt anspråk, men ett anspråk som görs i tro.