torsdag, juni 21, 2012

Regnig midsommar?

Vad skall man kolla på när sista avsnitten av Mad Men och Game of Thrones sänts? Här kommer några förslag:

- Föreläsningar av bland andra Graham Ward, Sarah Coakley, Miroslav Volf, Mark Noll, Werner Jeanrond, mfl.  från konferensen Flourishing of Universities.

- Intervjuer med den lilla skara som både hållit The Gifford Lectures och belönats med The Tempelton Prize, som till exempel Charles Taylor.

- Några kortare föreläsningar av Mark Noll, Rachel Fulton Brown, och Brad Gregory som diskuterar Gregorys bok, The Unintended Reformation.

The end of "religious diversity" as a problem

"Most of us take for granted some variation of the following: religion involves heart-felt convictions and deep commitments, and therefore invokes impassioned disagreement, "exclusivist" and "intolerant" behaviour, and even violence. It is thus in dire need - given today's social "problem" of "religious diversity" - of being (take your pick):
  • eradicated by means of education;
  • ignored until it withers away on its own; or
  • "updated" in order to become a good ally to the "progress" of the modern world.
The questions posed by philosophers of religion suggest that they believe that religion needs philosophy's help in order to come to rational, peaceful resolutions to social conflicts inflamed or caused by religion. 
I would suggest that it is imperative for us to see that the questions posed in this way (and therefore the answers that they imply) are a relic of a past. Recall for a moment that the central task to which the Enlightenment "project" self-consciously set itself - glorious and youthful, if also utterly naive - was to discern and possess the rational conditions by which the truth of things could be accessed, and thereby to dictate to every field of human inquiry the rational scope of its enterprise, the conditions by which it could properly proceed to secure knowledge of its particular object."
" Philosophy could hardly hope to make a contribution to the problem of religious diversity unless it were to gain from religious faith the paths of reasoning that overcome the "end of metaphysics" and transcend the utterly un-compelling flattening out of reason reduced to some artificial thought-out-in-advance conditions for what is possibly true."

måndag, juni 18, 2012

Stuff you could get away with `85 ...

"Says Tina who chants regularly at her own Buddhist altar 'in this faith you decide what's right and wrong'." - LIFE Magazine, Aug 85'

onsdag, juni 13, 2012

Cunningham om liv och död inom biologin

"Indeed, as one Nobel prize winning biologist argues: ‘Biologists no longer study life today [because] biology has demonstrated that there is no metaphysical entity behind the word life.’ Everything remains unseen and, in this sense, unsaid; for what difference is there, biologically speaking, between an organism that is biologically now in one way and now in another? The system of explanatory description will offer only nominal or diacritical difference because its immanent identity relies on this inability. As Doyle argues, such discourse is predicated on the ability to say ‘that is all there is’."

Conor Cunningham. Genealogy of Nihilism. (Routledge, 2002), s.176

fredag, juni 08, 2012

Ben Myers on Psalms for all seasons

If your congregation sings only Hillsong choruses, then their emotional repertoire will be limited to about two different feelings (God-you-make-me-happy, and God-I’m-infatuated-with-you) – considerably less even than the emotional range of a normal adult person. It is why entire congregations sometimes seem strangely adolescent, or even infantile: they lack a proper emotional range, as well as a suitable adult vocabulary. But in the psalter one finds the entire range of human emotion and experience – a range that is vastly wider than the emotional capacity of any single human life.
Ben Myers on Psalms for all seasons

torsdag, juni 07, 2012

Graham Ward om ondska

Let’s talk about evil in a Christian context. After all, it’s part of the Lord’s Prayer: “Deliver us from evil.” Most liturgies begin with an act of contrition, an act of confession. There is a sense in which confession actually aligns us with the will of God, which is the will of the good. And in that sense, confession turns us away from all those things that have a tendency toward what is evil. 
From a classical theological context—and here I’m going back to Aquinas and Augustine—there is no substantive thing called evil. Evil doesn’t have any ontological weight at all. God gives existence to all things and all things in the existence that God has given are good. And so evil is not any thing at all. But when we turn away from that which sustains us and maintains us in our being, we are moving toward that which is the negation of what we were created for. And so what we see as turning toward evil is a turning toward nonexistence, toward that which is denigrating to our creaturely status as creations of God, who is Good. Within that context, then, prayer is a confession of reorientation toward that which is good. It is a confession that we have been involved in acts that are counter to the honoring and worship of God and a recognition that we are created beings who are dependent on God. 
And so prayer is a reorientation toward the Good. And that’s what we mean in the Christian tradition when we speak of sanctification. Our reorientation toward God brings about a change, a transformation, a metanoia, that in fact turns us away from the disobedient misuse of those goods God has given us. It’s not that there is a substance called “evil.” When we pray in the Lord’s Prayer, “Deliver us from evil,” we’re not asking God to deliver us from some substantial, evil thing that is out there, because that would make us dualists rather than monotheists, that would suggest a divine good fighting a divine bad. There’s no good fighting the bad in the Christian tradition because the bad just doesn’t exist in that way. There is only God’s goodness, and God’s goodness will win out in the end.

Graham Ward intervjuad i The Other Journal

Taylor om likheten mellan fundamentalisters och materialisters världsbild

The mechanical outlook which splits nature from supernature voids all this mystery. This split generates the modern concept of the “miracle”; a kind of punctual hole blown in the regular order of things from outside, that is, from the transcendent. Whatever is higher must thus come about through the holes pierced in the regular, natural order, within whose normal operation there is no mystery. This is curiously enough, a view of things shared between materialists and Christian Fundamentalists. Only for these, it provides proof of “miracles”, because certain things are unexplained by the normal course of natural causation. For the materialist, it is a proof that anything transcendent is excluded by “science”.
Charles Taylor, A Secular Age, s. 547

onsdag, juni 06, 2012

Tertullianus om nationaldagsfirande

This is the reason, then, why Christians are counted public enemies: that they pay no vain, nor false, nor foolish honours to the emperor; that, as men believing in the true religion, they prefer to celebrate their festal days with a good conscience, instead of with the common wantonness.
Tertullianus, Apology kap. XXXV

tisdag, juni 05, 2012

Om moral i allmänhet

The Atlantic publicerade nyligen en gallup-undersökning angående amerikaners ståndpunkter i vissa "moralfrågor". Artikeln fick rubriken Americans' Attitudes About Sin. Detta trots att frågorna, så vitt jag förstår, inte gavs någon religös inramning utan endast handlade om huruvida olika handlingar var moraliskt acceptabla eller inte. Visst kan det kristna kulturarvets prägel fortfarande skönjas i både frågorna och svaren, men tiden då kristendomen präglade människors moraluppfattning genom att tillhandahålla en någorlunda sammanhängande moralsyn är sedan länge förbi. Det är givetvis fortsatt intressant att fundera över svaren såväl som vilka frågor som bedömts som etiskt laddade, men jag fastnade i en annan tanke.

Även om rubriksättningen talar om amerikaners förhållande till synd, så  misstänker jag att det är allt färre som kopplar moraliska ställningstaganden till en kristen förståelse av synd. Vad som intresserar mig är istället hur majoriteten av de som inte bekänner sig till en "religiös" tradition resonerar inför Gallups frågeställning. Hur uppfattas frågan om att något är "moraliskt acceptabelt" respektive "moraliskt fel"? Om en kristen förståelse av moraliskt handlande vanligen utgått från en kristocentrisk läsning av Bibeln samt den kristna traditionens förståelse av vad det innebär att vara människa i i termer av antropologi, teleologi, strävande efter kristuslikhet, etc., uppstår frågan om vilken berättelse som ligger till grund för den sekulariserade människans förståelse av moraliskt handlande. Vilken norm har man för vad som utgör ett moraliskt handlande? Plikten? Förnuftet? Nyttan? Känslan? Sannolikt en kombination, men jag misstänker att den egna känslan väger tungt.

Någon kan säkert uppfatta det som att jag här lite lagom gubbsurt och självrättfärdigt pekar finger åt dem som inte har en bestämd etik att stödja sig på, eller att jag slår in öppna dörrar när jag påpekar att "moral" inte finns i allmänhet. Det är inte min avsikt, och inte heller min poäng. Alla moralsystem, berättelser och traditioner har sina "sprickor", problem och inkonsekvenser.

Det som intresserar mig handlar om möjligheten till meningsfull diskussion i moralfrågor. Problemet med om allt fler utgår från den egna känslan för sina moraliska överväganden är  inte enbart det faktum att vi i stor utsträckning "känner olika", utan att vi i det närmaste helt saknar ett språk för att föra ett rationellt kring frågor om etik och politik. Om gapet mellan gårdagens socialister och liberaler uppfattades som oöverstigligt på grund av vitt skilda antaganden om det goda samhället, så går det ändå inte att jämföra med de klyftor som idag kan skilja enskilda individer åt. I en sådan tid (någon har kallat den "agonistisk hyperpluralism") blir ett konstruktivt politiskt samtal om det goda samhället omöjligt. Detta då det saknas resurser för att kommunicera skiljaktigheter på ett meningsfullt sätt. Vi ser redan hur politik i allt mindre utsträckning handlar om konkret debatt som appellerar till förnuftet, och i allt större utsträckning handlar om att "manipulera massorna" genom reklamkampanjer.
Metafysiskt förankrad etik har under senmoderniteten kritiserats hårt för dess benägenhet att betona identitet på bekostnad av skillnad och därigenom skapa förtryckande hierarkier. Men baksidan av en etik som bara betonar skillnad blir att moral lätt blir en fråga om makt. Om man inte tillstår att det finns rätt och fel bortom vår egen känsla och vårt eget tyckande, då kommer den med makt att definiera vad som är moraliskt acceptabelt. Djungelns lag är också en hierarki.

I avsaknad av traditioner och gemenskaper ("religiösa" eller ej) med någorlunda koherenta föreställningar om vad som är gott och ont, eftersträvansvärt och förkastligt, etc., uppstår frågan om vem eller vad som då styr våra uppfattningar i "moralfrågor"? Själv tippar jag på marknaden. Den individualiserade människan är ett lätt byte för kapitalismens logik.

måndag, juni 04, 2012