Dualismernas dilemma

Nature/grace. Sacred/profane. Natural/supernatural. All such dualisms are fruits of our fallen logics, despite our best and most honorable intentions. This fallen logic ends only in ruin, the ruin of the "spiritual". For the logic is in the end, "atheist,"not to mention the very destruction of the secular, or the natural. For all that is left in the wake of this logic is dust, with only ever momentary, arbitrary (that is, accidental) shapes and identities.
[...]
A similar sin is equally present in the religious. As the theologian John Milbank strikingly claims, "once there was no secular." One could add a corollary this: once there was no religion - or, better put, once nothing was sacred. This idea should be no cause for Dawkins to lick his lips in excitement, desperately seeking a time machine to travel back to any such secular idyll. No, if Dawkins wishes to be an atheist, in a sense he would be wise to join his local church. This is not to say that the church per se (which for Christians is the body of Christ) is illegitimate, much less that we should take up some sort of New Age position and abandon formal worship, liturgy, and so on. No, quite the contrary. Any form of apartheid between the profane and the sacred, the natural and the supernatural, always produces disastrous results, results that are the opposite of those motives that first set up any such division. 

Conor Cunningham. Darwins Pious Idea - Why Ultra-Darwinists and Creationists Both Get It Wrong. Eerdmans, 2010. s, 408 

--
Kan varmt rekommendera Cunninghams bok, om vilken Slavoj Zizek skriver:

"Even those sympathetic to the recent wave of evolutionary attacks on religion cannot help feeling that something is missing there: Dawkins and company lack a minimum of understanding of what religion is about, of how it works. Cunningham's book is thus obligatory reading for all interested in this topic: while fully endorsing the scientific validity of Darwinism, it clearly brings to light its limitations in understanding not only religion but also our human predicament. A book like Cunningham's is needed like simple bread in our confused times."

Finns det naturliga?

Jag blev av en vän tipsad om att Rob Bell, som ju är en av Emergentrörelsens ledande figurer, kört en kampanj under rubriken Everything is spiritual.

På kampanjens websida visas ett klipp ur en DVD, där Bell bland annat berättar att hebreiskan inte har något ord för andligt, och att Jesus aldrig talade om "andligt liv". Detta eftersom att "for Jesus and his tradition, everything is spiritual". Utan att ha sett DVD i sin helhet misstänker jag att Rob Bells poäng är att framhålla det absurda i den sfär-uppdelnig som moderniteten fört med sig, en uppdelning där till exempel det religiösa förpassats till den privata sfären. Jag misstänker vidare att Bells budskap är något i stil med att Gud inte låter sig begränsas till det som vi klassificerar som andligt, utan gör anspråk på hela livet.

Men, i likhet med det mesta här i livet kan ju kampanjens motto "Everything is spiritual", missförstås. För vad menar egentligen Bell när han säger att allt är andligt? Hur definerar Rob Bell "spiritual"? Om allting är andligt, då blir ju till sist ingenting andligt, eftersom ordet tappar sin mening i brist på en motsats. För även om inte hebresikan skulle ha något ord för "andligt", så tycks nya testamentets grekiska ha det. Där talas om andligt liv, andlig vishet, andlig sång, etc. Där förekommer dessutom ordet "oandlligt".

Så, hur skall man då se på frågan om det "övernaturligas" relation till det "naturliga"? På relationen mellan "nature" och "grace"? Egentligen skulle man nog kunna redogöra för hela teologins historia med denna frågeställning som bakgrund. För alla som vill säga något om Gud måste ju på något sätt förhålla sig till denna fråga, eller omvänt, det som sägs får konsekvenser för hur denna fråga besvaras.

N.T. Wright låter i sin eminenta bok "Helt enkelt kristen" denna fråga koka ner till tre möjliga svar:

1) Gud finns i allting, och hela universum är till sitt väsen gudomligt.

2) Guds värld och vår värld är radikalt åtskilda.

3) Guds värld och vår värld överlappar och flyter in i varandra.

Enligt det första synsättet blir Gud till ett med sin skapelse i någon sorts panteism eller panenteism. Detta är det klassiskt österländska svaret på frågan om var Gud finns. Problemet med detta synsätt är bland annat att det i längden blir otroligt svårt att försöka se Gud i allting; Gud i världssvälten, Gud i cancer, Gud i naturen, Gud i sex, etc. Gud blir så att säga ett med både ondskan och godheten.

I det andra alternativet betraktas Guds värld och vår värld distinkt åtskilda, och man drar ett tjockt sträck mellan Guds handlande i våra liv; nåden och vår verklighet; naturen. Detta är deismens sätt att förklara förhållandet mellan Gud och människa, och tecknar bilden av en gud som inte griper in i världen. Detta perspektiv får även som följd att vår värld, den "naturliga" världen, är möjlig att beskriva och förstå utan Guds nåd. Problemet med att dra upp en stark gräns mellan Gud och människa är bland annat den dualistiska världsbild som blir konsekvensen. För i kölvattnet kommer ju den indelning mellan andligt och oandligt som Rob Bell reagerar mot.

Enligt det tredje synsättet finns det ingen riktigt skarp gräns mellan det naturliga och det övernaturliga, utan Guds värld och vår värld överlappar och flyter in i varandra. Hur, när, och var, detta sker tycks det inte vara möjligt att ge något uttömande svar på. Gud undflyr ständigt våra förklaringsmodeller ...

Men, tänk om det som vi kallar naturligt i själva verket är beroende av Guds nåd. Tänk om det vi kallar naturligt har övernaturliga drag. Den franske teologen Henri de Lubac uttryckte denna insikt som att "nature has already been graced".
Jag tror att det är den insikten som Rob Bell vill komma åt.

Vardagens mysterier och Guds underverk

Anders Piltz skriver i sin bok Tidsbilder:

Den som avvisar underverk måste leta efter svar på frågor som:
Varför finns universum? Hur uppstår liv? Hur går det till när min tanke, något immateriellt, påverkar min högra arm, något materiellt? Hur kan du som läser dessa rader förstå vad jag tänker genom förmedling av språket?
Obesvarade frågor. Mirakler om man så vill.

Med dessa frågor i bakhuvudet är det svårt att förstå att det finns de som hänger upp sig på huruvida Jesus gick på vatten, eller inte. Världen är ju full av långt märkligare ting. Gränsen mellan naturligt och övernaturligt är en konstruktion!