Om frälsning och hälsa

På temat teologisk skolning, kroppen, och helande, kom jag att tänka på detta lysande stycke av Hauerwas:

" ... when someone goes to seminary today, he can say, "I'm not into Christology this year. I'm just into relating. After all, relating is what the ministry is really about, isn't it? Ministry is about helping people relate to one another, isn't it? So I want to take some more Clinical Pastoral Education courses." And the seminary says, "Go ahead and do it. Right, get your head straight, and so on." A kid can go to medical school and say, "I'm not into anatomy this year. I'm into relating. So I'd like to take a few more courses in psychology, because I need to know how to relate to people better." The medical school then says, "Who in the hell do you think you are, kid? We're not interested in your interests. You're going to take anatomy. If you don't like it, that's tough."

Now what that shows you is that people believe incompetent physicians can hurt them. Therefore, people expect medical schools to hold their students responsible for the kind of training that's necessary to be competent physicians. On the other hand, few people believe an incompetent minister can damage their salvation. This helps you see that what people want today is not salvation, but health. And that helps you see why the medical profession has, as a matter of fact, so much power over the church and her ministry. The medical establishment is the counter-salvation-promising group in our society today."

Är det viktigare för dig att din läkare är utbildad än att din pastor är det?

Teologinördarnas julafton

Idag inleds Nordisk systematikerkonferens 2010 i Göteborg. Ett forum för "lärare, forskare och doktorander inom systematisk teologi, etik, religionsfilosofi och tros- och livsåskådningsvetenskap från högskolor och universitet i Norden", plus wannabees som undertecknad.

Den som inte har möjlighet att närvara kan ändå ta del av somliga av bidragen här och här. Än så länge har jag kikat på Ola Sigurdsons, Roland Spjuths och Arne Rasmussons papers. Mycket intressant läsning utlovas!

Dessutom finns det en konferensblogg!

Om faran med att snöa in

Den kanske tyngsta och mest prestigefyllda teologiska tidskriften, Modern Theology firar sitt 25 års jubileum medelst tillbakablick och reflektion. Bland annat ger John Milbank en provocerande överblick av det teologiska landskapet, och fastslår att: "Today, instead, it is the debate within Catholic theology that is the vital one, to such a degree that a definitively Protestant theology is now extinct".


Jag fastnade dock för Stanley Hauerwas artikel som tar sin uttgångspunkt i Alastair MacIntyres beskrivning av det moderna universitetet:

"... the modern research university has been remarkably successful in three ways: (1) in generating research results, (2) by providing specialized and professionalized skills needed for advanced capitalist societies, and (3) by being an extremely successful business enterprise. MacIntyre argues that these are interrelated “successes” just to the extent that undergraduate education is designed to prepare students for the specializations that can make them economically able to afford, when the time comes, to send their own children to expensive universities."

MacIntyre analys är att priset vi får betala för universitetens framgångsrika specialisering, är avsaknaden av en förståelse av hur de olika akademiska disciplinerna hänger samman, eller hur de kan bidra till ett övergripande och gemensamt mål för människan. Detta medför att vissa frågor helt slutas att diskuteras inom universiteten, vilket i sin tur medför att exempelvis filosofi betraktas som perifiert. På detta sätt menar MacIntyre att universitetens specialisering är långt ifrån så oskyldig som man kanske först tror. Så långt Hauerwas sammanfattning av MacIntyre.

Hauerwas går dock vidare och drar en parallell mellan filosofins status på de moderna universitetet, och med teologin. Hauerwas menar att teologer allt för ofta diskuterar interna spetsfundigheter med varandra, och på så vis skrämmer bort den allmänintresserade läsaren eller lyssnaren.

“The very subject matter of theology is, whether we like it or not, God. The temptation, a quite understandable temptation, is to make the subject matter of theology other theologians. To be sure, discussing, analyzing, and critiquing the work of other theologians can sometimes be a way to think about what it means when we say, “God,” but it can also be a delaying tactic to avoid theology’s true and only subject."

Teologi är ingen marginell eller udda vetenskaplig disciplin, utan sannolikt den enda vetenskap som griper sig an hela människan. William Cavanaugh (för övrigt redaktör för Modern Theology) berättar i en intervju hur han söker göra teologi för vardagen.

"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."

Dit borde all teologi sträva!

Om religion i den liberala demokratin

För någon månad sedan blev jag klar med min magisteruppsats i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Titeln: Översättningens möjligheter och dilemman – om religion i den liberala demokratin, ger möjligen en hint om innehållet. Den som har långtråkigt i hängmattan kan ladda ner uppsatsen här.

Ur inledningen:

"Påståendet att religion och politik inte skall sammanblandas har i Sverige kommit att uppfattas närmast som ett axiom. Den mer exakta innebörden av detta påstående är dock tämligen oklar. Vanligen menas dock sannolikt att religion är en “privatsak”, eller hör till den “privata sfären”, till skillnad från politik och andra gemensamma angelägenheter som avhandlas på den offentliga arenan.

I Sverige har det vi kallar religion, under 1900-talets senare hälft, till stor del existerat utanför offentlighetens ljus. I takt med att Sverige gått från enhetssamhälle till ett pluralistiskt samhälle med en mångfald av traditioner och religioner, har religionen i någon mening återtagit sin plats på den offentliga arenan under det senaste decenniet. Fler och fler talar nu om religionens återkomst, eller mer korrekt, om religionens nya synlighet på den offentliga arenan.[1] I ljuset av att den gamla sekulariseringsteorin, som menade att modernisering med nödvändighet skulle innebära sekularisering, kommit på skam, talar dessutom allt fler inom akademin om vår tid såsom postsekulär.[2]

Så, hur skall då sekulära stater förhålla sig till religion på den offentliga arenan? Det givna svaret från liberala politiska filosofer har traditionellt varit att hänvisa det religiösa till den privata sfären. Allt fler religiösa tycks dock idag motsätta sig vad de uppfattar som krav på att förvisa sin religion till den privata sfären, och menar att deras religion är något som påverkar hela livet. Debatter om slöjor i skolan, Muhammed-karikatyrer, samkönade äktenskap och Halal-TV, kan på olika sätt ses som aktuella exempel på detta. Även utanför Sverige har exemplen på konflikter som uppstått i gränssnittet mellan religion och den liberala demokratin den senaste tiden varit otaliga. I Frankrike har man på senare tid förbjudit religiösa symboler i skolorna,[3] och i Storbritannien orsakade den anglikanske ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, stor uppmärksamhet när han i en föreläsning öppnade upp för att i vissa stycken tillämpa sharialagstiftning i Storbritannien.[4]

Den moderna liberala staten står inför två krav som tycks svåra att förena; å ena sidan att fostra en känsla av samhörighet och enhet mellan sina medborgare, å andra sidan måste den säkerställa att dess enhetssträvanden inte kväser den kulturella mångfald den säger sig vilja värna.[5] Den tyske filosofen Jürgen Habermas har under lång tid varit en av den liberala demokratins främsta teoretiker, och en tongivande röst, i samtalet om hur det mångkulturella samhället skall kunna inkludera olika röster och traditioner. Habermas har på senare tid argumenterat för att de religiösa har något väsentligt att tillföra den liberala demokratin, men att dessa insikter först måste översättas från det religiösa språket, till ett rationellt och universellt tillgängligt språk.

En kontrasterande, men likafullt inflytelserik, strömning inom samtida teologi utgörs av radikalortodoxin, kanske främst förknippad med den brittiske teologen John Milbank. Här finns en radikal kritik av det moderna projektet samt en misstro mot föreställningen om den liberala demokratin som neutral arena för dialog mellan olika traditioner, där religionen hänvisats till en privat sfär.

I mötet mellan Habermas och Milbanks tankar om religionens roll på den offentliga arenan tycker jag mig urskilja två viktiga grundaspekter; identitet och rationalitet. Identitetsaspekten har att göra med att religiösa uppfattas ha en identitet och lojalitet som överstiger den nationella identiteten. Med den anglikanske ärkebiskopen Rowan Williams ord: ”the presence of communities which, while no less 'law-abiding' than the rest of the population, relate to something other than the British legal system alone”.[6] Här blottläggs spänningen mellan det liberala samhällets individualistiska ideal, och det mångkulturella samhällets accepterande av sociala grupper som bärare av övertygelser, värden och praktiker som är annorlunda än de som den liberala majoritetskulturen hävdar.[7] Annorlunda uttryckt kan identitetsaspekten sägas handla om hur vi skall hantera det faktum att individer och hela gemenskaper i högre grad tycks ha alternativa och djupare identiteter än den som medborgarskap i en nationalstat utgör.

Den andra grundaspekten i diskussionen om religionens roll på den offentliga arenan har att göra med olika föreställningar om rationalitet, och i förlängningen även kommunikation och språk. Frågan om olika sorters förnuft och huruvida kommunikation mellan olika traditioner är möjlig, står här i fokus. Ytterst sätt är alltså diskussionen om religionens plats på den offentliga arenan ett uttryck för den i någon mening eviga diskussionen om hur olika kulturer eller traditioner skall kunna samexistera, både med avseende på hur de kan komma överens och lösa konflikter, men även hur det partikulära förhåller sig till det universella. Relationen mellan sociala strukturer och rationalitet, mellan förnuft förstått såsom universellt, och den ofrånkomliga insikten att förnuftet är präglat av och insatt i kontingenta sociala praktiker, är teman som aktualiseras inom ramen för uppsatsen."



Noter:
[1] Graham Ward och Michael Hoelzl, red. The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermenutics. (London: Continuum, 2008).
[2] James K.A. Smith, ”Secularity, Globalisation, and the Re-enchantment of the World,” James K.A. Smith, After Modernity? Secularity, Globalization, and the Re-enchantment of the World., red. James K.A. Smith (Waco: Baylor University Press, 2008). s.5
[3] Man får förmoda att åtskilliga generationer som burit smyckeskors aldrig fått påtalat att detta skulle strida mot den franska laïcitén, utan att denna lagändring aktualiserats mot bakgrund av den muslimska invandringen.
[4] Islam in English Law, Civil and Religious Law in England - föreläsning av ärkebiskopen av Canterbury, Dr Rowan Williams. Lambeth Palace, 7 February 2008. Via Internet: http://www.archbishopofcanterbury.org/1575 (Acessdatum: 2009-04-30).
[5] Vinoth Ramachandra, Subverting Global Myths. Theology and the Public Issues Shaping Our World. (Downers Grove: IVP Academic, 2008). s.149
[6] Islam in English Law, Civil and Religious Law in England - föreläsning av ärkebiskopen av Canterbury, Dr Rowan Williams. Lambeth Palace, 7 February 2008. Via Internet: http://www.archbishopofcanterbury.org/1575 (Acessdatum: 2009-04-30).
[7] Arne Rasmusson, ”Vem vill ha ett mångkulturellt samhälle?”,” Om det som djupast angår ...: Tro och identitet: förankring och förändring (FLRs årsbok 2005. Via Internet: http://www8.umu.se/religion/personal/arne.rasmusson/Vem%20vill%20ha%20ett%20mangkulturellt%20samhalle.pdf (Acessdatum: 2009-04-30).

Om den politiska teologins återkomst

Höll på att missa Sigurdsons understreckare om Milbanks och Žižeks nya bok som ännu ett bevis på teologins nya synlighet.

Eagleton om vetenskap och teologi

"The difference between science and theology, as I understand it, is one over whether you see the world as gift or not; and you cannot resolve this just by inspecting the thing, any more than you can deduce from examining a porcelain vase that it is a wedding present."

Terry Eagleton - Reason, Faith and Revolution, s. 37

Högskoleverket och kompetensen

Högskoleverket ifrågasätter flera universitets och högskolors rätt att examinera studenter i religionsvetenskap och teologi. Sammanlagt 13 utbildningar utsattes för en fördjupad granskning. Sex av dessa utbildningar anses hålla tillräcklig kvalitet men Högskoleverket ifrågasätter rätten att utfärda examen för sju olika utbildningar.

Enligt Dagen kallar dock Pekka Mellergård, rektor på Örebro teologiska högskola, kritiken för "en politisk och ideologisk aktion. En partsinlaga som speglar tidsandan, en sorts naiv tro på neutralitet", och menar att "Hela utredningen präglas av det som dominerade universiteten på 1960-talet. Och de som gick i skolan då är antagligen de som är chefer nu och har nått toppen av sin inkompetensnivå". Ouch!

Det här kan bli en hur spännande diskussion som helst!
Jag återkommer i ämnet när jag läst Högskoleverkets rapporter.

En annan form av kristen underhållning

Enligt uppgift ratades detta traktatsförslag av Campus Crusade. Too bad, säger jag. Jag tror nämligen att bilder som denna behövs för att motverka självterapeutisk snedvridning av kristen tro av typen: "Ta emot Jesus i ditt hjärta, så försvinner alla dina problem!".

Källa: Euangelion

Mellandagar för unga teologer

Johanneskyrkan i Linköping arrangerar den 8-9 januari Mellandagar för unga teologer. Och ja, Miroslav Volf kommer dit ... bara en sån sak. Jag ser även fram emot Lovisa Bergdahls föreläsning: Bortom förståelse och erkännande: Om de religiösas envisa vägran att försvinna och demokratins ansvar.

I en intervju i Bildas tidning ger hon en hint om vad som komma skall:

"I den liberala modellen är toleransen svaret. Genom utbildning kan vi lära oss förstå den andre och ju mer vi vet om varandra ju mer toleranta tror vi att vi blir. Problemet med denna modell är att den inte verkar fungera. Ofta handlar det ju inte om att vi inte förstår varandra, utan att vi ogillar det vi förstår. Liberalismen handlar alltid om hur mycket olikheter som kan tolereras och var vi ska dra gränserna."

(...)

"Jag vill se ett demokratiskt samhälle där den religiösa människan får delta med allt hon är och har! För att komma någon vart åt det hållet kan man exempelvis se religiös tillhörighet som en fråga om kärlek, vilket jag försöker göra. I en demokrati älskar man olika saker och skapar utifrån det olika livsvärldar, då uppstår krockar. Men om vi slutar att kräva att den andre ska leva upp till mitt sätt att vara och istället låter henne få företräde – hur skulle samhället se ut då?"

Vi ses i Linköping!

Everybody lives by a script

Tåget hem från Stockholm igår tog betydligt längre tid än vanligt. "Vagnfel", förklarade konduktören. Lyckligtvis nog hittade jag en intressant föreläsning i podden som jag nästan hade glömt bort. Walter Brueggemann hjälpte mig att fördriva tiden ...

Brueggemann är en fantastiskt intressant GT-teolog, och dessutom en underhållande talare. På 2004 års Emergent Theological Conversation höll han en bejublad föreläsning kallad Brueggemanns 19 Thesies. Den är väl värt att lyssna på! Genom sina teser lyckas han sammanfatta en sammanhållande syn på kyrkan och världen som jag sympatiserar starkt med (missa inte de intressanta efterföljande frågorna och diskussionerna)!
Enjoy!


1. Everybody lives by a script. The script may be implicit or explicit. It may be recognized or unrecognized, but everybody has a script.

2. We get scripted. All of us get scripted through the process of nurture and formation and socialization, and it happens to us without our knowing it.

3. The dominant scripting in our society is a script of technological, therapeutic, consumer militarism that socializes us all, liberal and conservative.

4. That script (technological, therapeutic, consumer militarism) enacted through advertising and propaganda and ideology, especially on the liturgies of television, promises to make us safe and to make us happy.

5. That script has failed. That script of military consumerism cannot make us safe and it cannot make us happy. We may be the unhappiest society in the world.

6. Health for our society depends upon disengagement from and relinquishment of that script of military consumerism. This is a disengagement and relinquishment that we mostly resist and about which we are profoundly ambiguous.

7. It is the task of ministry to de-script that script among us. That is, too enable persons to relinquish a world that no longer exists and indeed never did exist.

8. The task of descripting, relinquishment and disengagement is accomplished by a steady, patient, intentional articulation of an alternative script that we say can make us happy and make us safe.

9. The alternative script is rooted in the Bible and is enacted through the tradition of the Church. It is an offer of a counter-narrative, counter to the script of technological, therapeutic, consumer militarism.

10. That alternative script has as its most distinctive feature, its key character – the God of the Bible whom we name as Father, Son, and Spirit.

11. That script is not monolithic, one dimensional or seamless. It is ragged and disjunctive and incoherent. Partly it is ragged and disjunctive and incoherent because it has been crafted over time by many committees. But it is also ragged and disjunctive and incoherent because the key character is illusive and irascible in freedom and in sovereignty and in hiddenness, and, I’m embarrassed to say, in violence – [a] huge problem for us.

12. The ragged, disjunctive, and incoherent quality of the counter-script to which we testify cannot be smoothed or made seamless. [I think the writer of Psalm 119 would probably like too try, to make it seamless]. Because when we do that the script gets flattened and domesticated. [This is my polemic against systematic theology]. The script gets flattened and domesticated and it becomes a weak echo of the dominant script of technological, consumer militarism. Whereas the dominant script of technological, consumer militarism is all about certitude, privilege, and entitlement this counter-script is not about certitude, privilege, and entitlement. Thus care must betaken to let this script be what it is, which entails letting God be God’s irascible self.

13. The ragged, disjunctive character of the counter-script to which we testify invites its adherents to quarrel among themselves – liberals and conservatives – in ways that detract from the main claims of the script and so too debilitate the focus of the script.

14. The entry point into the counter-script is baptism. Whereby we say in the old liturgies, “do you renounce the dominant script?”

15. The nurture, formation, and socialization into the counter-script with this illusive, irascible character is the work of ministry. We do that work of nurture, formation, and socialization by the practices of preaching, liturgy, education, social action, spirituality, and neighboring of all kinds.

16. Most of us are ambiguous about the script; those with whom we minister and I dare say, those of us who minister. Most of us are not at the deepest places wanting to choose between the dominant script and the counter-script. Most of us in the deep places are vacillating and mumbling in ambivalence.

17. This ambivalence between scripts is precisely the primary venue for the Spirit. So that ministry is to name and enhance the ambivalence that liberals and conservatives have in common that puts people in crisis and consequently that invokes resistance and hostility.

18. Ministry is to manage that ambivalence that is crucially present among liberals and conservatives in generative faithful ways in order to permit relinquishment of [the] old script and embrace of the new script.

19. The work of ministry is crucial and pivotal and indispensable in our society precisely because there is no one [see if that’s an overstatement]; there is no one except the church and the synagogue to name and evoke the ambivalence and too manage a way through it. I think often; I see the mundane day-to-day stuff ministers have to do and I think, my God, what would happen if you talk all the ministers out. The role of ministry then is as urgent as it is wondrous and difficult.

Dagens Stanley

"I really don't have a "basic theology." I'm not sure what that description would imply. I believe what the church tells me to believe. I assume that the question about Scripture being inerrant assumes that such a view of
Scripture is what constitutes "basic theology."

But inerrancy is anything but basic. It's a modernist view that is in deep tension with the church's claim of the authority of Scripture. Of course I believe that Scripture is the word of God. It contains everything necessary for salvation, but it does so through the Holy Spirit through the discernment of the Word by the Body of Christians.

To ask, 'Is salvation only through Christ?' presumes you might know what salvation is separate from Christ. Christ is our salvation—so you cannot separate the new creation enacted through Christ from His work."

- Stanley Hauerwas

Om klyftan mellan söndag och resten av veckan

I en intervju med teologen William Cavanaugh, svarar han så här på frågan om vad som kännetecknar hans tänkande:

"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."

Dit borde all teologi sträva!

Varudeklaration

You scored as Neo orthodox. You are neo-orthodox. You reject the human-centredness and scepticism of liberal theology, but neither do you go to the other extreme and make the Bible the central issue for faith. You believe that Christ is God's most important revelation to humanity, and the Trinity is hugely important in your theology. The Bible is also important because it points us to the revelation of Christ. You are influenced by Karl Barth and P T Forsyth. Neo orthodox 93% Evangelical Holiness/Wesleyan 82% Emergent/Postmodern 79% Reformed Evangelical 50% Roman Catholic 43% Fundamentalist 32% Charismatic/Pentecostal 32% Modern Liberal 29% Classical Liberal 21% What's your theological worldview? created with QuizFarm.com

Jaha.. ser man på! Inte så Emergent som jag trodde ...

Testa själv!