Så har SR släppt listan över årets sommarpratare.
För egen del saknar jag följande:
Göran Rosengren
Jan Eliasson
Anders Piltz
Jan Gradvall
Anders “Archbishop” Wejryd
Tomas Andersson Wij
Vem mer har SR glömt?
onsdag, maj 31, 2006
onsdag, maj 24, 2006
Fredagsläsning
Re:tro är en relativt ny sida som beskriver sig själva som ett öppet samtal om kyrka, mission och kultur. Där pågår just nu ett mycket intressant samtal kyrkans roll i samhället.
måndag, maj 22, 2006
Begreppsförvirring
"The Emerging Church - This is a term that refers to churches attended exclusively by white people in their 20s and 30s who have at least one tattoo or body piercing. Their distinguishing characteristics are a refreshing, "up to date" interpretation of Christianity, and a reluctance to directly answer questions."
För fler belysande förklaringar av kyrkliga företeelser, kolla in Holy Office.
För fler belysande förklaringar av kyrkliga företeelser, kolla in Holy Office.
fredag, maj 19, 2006
What goes around ...
Så var det fredag … igen. Det finns dock inget som påminner mig mer om tillvarons evinnerliga rundgång än i- och urplockning av diskmaskinen. Kladda ner tallrikar, fylla maskin, diska, tömma maskin, kladda ner, fylla, diska, tömma.... Don't even get me started on sängbäddning. Fåfängligheter! Man kan ju bli buddist för mindre.
Då jag har pinsamt lite att göra på jobbet just nu har dagen ägnats åt allt utom det jag har betalt för att göra. Nedan följer därför en lista på saker man kan göra för att fördriva tiden:
Då jag har pinsamt lite att göra på jobbet just nu har dagen ägnats åt allt utom det jag har betalt för att göra. Nedan följer därför en lista på saker man kan göra för att fördriva tiden:
- Läsa gamla Jan Gradvall-reportage.
- Spela Jeopardy.
- Kolla in sin framtida arbetsplats.
- Lyssna på Spanarna.
- Göra ett personlighetstest.
- Läsa sågningar av Da Vinci-koden.
Skulle man fortfarande känna sig uttråkad kan man ju försöka sig på att komma ihåg vad man gjorde annandag jul. Det verkar ju vara ett konststycke.
Dagens låt är: Better Love med Luther Vandross
Trevlig helg!
tisdag, maj 16, 2006
Klassisk kristen tro vs. gnosticism
Är Judas evangelium ett uttryck för en tidig kristen mångfald? Är tanken att Jesus bad Judas förråda honom för att Jesus själ på det sättet skulle befrias ur sitt kroppsliga fängelse en variant av kristen teologi?
Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.
Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.
Dagens skönaste min
BBC tar fel på journalist och taxichaufför, och tar in chaffisen i studion för en liveintervju.
måndag, maj 15, 2006
McLaren om Da Vinci-koden
Inom vissa kristna cirklar tycks man oroa sig alldeles förfärligt inför biopremiären av Da Vinci-koden. Oron gäller den negativa inverkan som filmen förmodas ha på folks föreställningar om Jesus och kyrkan.
Då Dan Browns blandning av fiktion och fakta inte var direkt ortodox, är oron till viss del begriplig. För den vetgirige finns det dock numera en uppsjö av böcker som söker bemöta Browns villfarelser om kristen tro.
I Sojourners senaste nyhetsbrev finns en intervju med Sverigeaktuelle Brian McLaren angående just Da Vinci-koden. McLaren intar dock ett mer avspänt förhållningssätt till Da Vinci-fenomenet, och menar att filmen kan komma att öppna upp för intressanta samtal om vem Jesus är. Ett hot mot detta ser han dock i att kristna i allmänhet inte kan sin kyrkohistoria:
“One of the problems is that the average Christian in the average church who listens to the average Christian broadcasting has such an oversimplified understanding of both the Bible and of church history - it would be deeply disturbing for them to really learn about church history. I think the disturbing would do them good. But a lot of times education is disturbing for people. And so if The Da Vinci Code causes people to ask questions and Christians have to dig deeper, that's a great thing, a great opportunity for growth. And it does show a weakness in the church giving either no understanding of church history or a very stilted, one-sided, sugarcoated version.”
Vad gäller den förmodade negativa inverkan som boken/filmen kan tänkas ha, svarar McLaren:
“The book is fiction and it's filled with a lot of fiction about a lot of things that a lot of people have already debunked. But frankly, I don't think it has more harmful ideas in it than the Left Behind novels. And in a certain way, what the Left Behind novels do, the way they twist scripture toward a certain theological and political end, I think Brown is twisting scripture, just to other political ends. But at the end of the day, the difference is I don't think Brown really cares that much about theology. He just wanted to write a page-turner and he was very successful at that. “
Jag väntar med spänning på att Left Behind-serien skall få genomgå samma teologiska granskning som Da Vinci-koden.
Då Dan Browns blandning av fiktion och fakta inte var direkt ortodox, är oron till viss del begriplig. För den vetgirige finns det dock numera en uppsjö av böcker som söker bemöta Browns villfarelser om kristen tro.
I Sojourners senaste nyhetsbrev finns en intervju med Sverigeaktuelle Brian McLaren angående just Da Vinci-koden. McLaren intar dock ett mer avspänt förhållningssätt till Da Vinci-fenomenet, och menar att filmen kan komma att öppna upp för intressanta samtal om vem Jesus är. Ett hot mot detta ser han dock i att kristna i allmänhet inte kan sin kyrkohistoria:
“One of the problems is that the average Christian in the average church who listens to the average Christian broadcasting has such an oversimplified understanding of both the Bible and of church history - it would be deeply disturbing for them to really learn about church history. I think the disturbing would do them good. But a lot of times education is disturbing for people. And so if The Da Vinci Code causes people to ask questions and Christians have to dig deeper, that's a great thing, a great opportunity for growth. And it does show a weakness in the church giving either no understanding of church history or a very stilted, one-sided, sugarcoated version.”
Vad gäller den förmodade negativa inverkan som boken/filmen kan tänkas ha, svarar McLaren:
“The book is fiction and it's filled with a lot of fiction about a lot of things that a lot of people have already debunked. But frankly, I don't think it has more harmful ideas in it than the Left Behind novels. And in a certain way, what the Left Behind novels do, the way they twist scripture toward a certain theological and political end, I think Brown is twisting scripture, just to other political ends. But at the end of the day, the difference is I don't think Brown really cares that much about theology. He just wanted to write a page-turner and he was very successful at that. “
Jag väntar med spänning på att Left Behind-serien skall få genomgå samma teologiska granskning som Da Vinci-koden.
Förnyelse som självändamål
Nils Petter Sundgren fick nyligen sparken som filmrecensent av TV4. I en aningens bitter debattartikel i Expressen ondgör han sig över ålderssegregationen, förnyelseivern och tidsandan i allmänhet. Han beskriver ett Sverige, där:
”Modernitet och samtid blev absoluta honnörsord, kontinuitet och historiska sammanhang sattes i skamvrån. Historien började någonstans kring andra världskriget och filmhistorien med Steven Spielberg.”
”Modernitet och samtid blev absoluta honnörsord, kontinuitet och historiska sammanhang sattes i skamvrån. Historien började någonstans kring andra världskriget och filmhistorien med Steven Spielberg.”
tisdag, maj 09, 2006
tisdag, maj 02, 2006
O’boy och macka
Hemma i Sverige again. Dövar min efterhängsna jetlag med liter av efterlängtat svenskt kaffe, och O’boy och macka så klart. Denna gastronomiska välsignelse som mer eller mindre byggt min kropp. Kanske inte lika gott som cinnamon & raisin bagel, men man tager vad man haver.
Så är då studierna över för den här gången, suck! Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog studerat livet ut. Men man har ju fått jobb…
Jag är numera Göteborgs enda manliga kommunalrådssekreterare, och utan jämförelse den yngsta. Visserligen är det bara ett kortare vikariat, men ändå. De andra sekreterarna är rundnätta damer i 60 årsåldern som skryter över sina barnbarn, så nästa personalmöte blir säkert party.
Fast ibland känner jag mig lite som Charlie i The West Wing, ni vet han som är President Bartlets personlige hjälpreda. Det är alltså jag som säger om det finns tid i kalendern eller ej, och den som bestämmer över agendan är ju den som har makten!
Så är då studierna över för den här gången, suck! Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog studerat livet ut. Men man har ju fått jobb…
Jag är numera Göteborgs enda manliga kommunalrådssekreterare, och utan jämförelse den yngsta. Visserligen är det bara ett kortare vikariat, men ändå. De andra sekreterarna är rundnätta damer i 60 årsåldern som skryter över sina barnbarn, så nästa personalmöte blir säkert party.
Fast ibland känner jag mig lite som Charlie i The West Wing, ni vet han som är President Bartlets personlige hjälpreda. Det är alltså jag som säger om det finns tid i kalendern eller ej, och den som bestämmer över agendan är ju den som har makten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)