57 channels (and nothin' on)

Som så ofta när jag förlorat hoppet om att det skall visas något på TV som åtminstone visar en tendens till att ta tittaren på allvar, framstår P1 allt oftare som räddningen. Så var det även igår då startskottet gick för den existentiella dokusåpan Sommarhuset. Fem människor, som aldrig tidigare träffats, tillbringar en helg tillsammans i ett hus. Uppdraget är att samtala om livet. På frågan om vad som är vår tids största bristvara svarade en av deltagarna: ”En förlorad tilltro till allvaret”.
Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att vår tid lider en akut brist på allvar. Vart man än vänder sig triumferar trivialiteten, medan ordet allvarlig har blivit synonymt med tråkig.

I ren protest skall jag ikväll kolla på en norsk dokumentär om en familj som lever eremitliv på Svalbard. Helt allvarligt!


Dagens låt är: 57 channels (and nothin' on) - Bruce Springsteen

Sven-Göran Burns

Min favvosvåger Greven menar med bestämdhet att mr. Burns i Simpsons måste vara släkt med Svennis.
Jag är benägen att hålla med!

Donnie krossar myter

Dagens bästa blogginlägg går till botten med myterna som omgärdar den så kallade piratdebatten. Argumentet ”Vi måste lyssna på ungdomarnas åsikter”, krossas elegant med följande motivering:

”Jag har varit ung själv och rodnar bara jag tänker på alla de idiotiska åsikter jag haft. Hade makthavarna lyssnat på ungdomarna (alltså verkligen lyssnat på dem, inte bara påstått att de gör det) hade världen i dag varit en filial till Big Brother-huset, Osynliga partiet hade haft egen majoritet och Sigge Eklund hade varit president.”

Och så finns det de som vill sänka rösträttsåldern till 16 år. Jag ryser vid blotta tanken!

Den ljusnande framtid är somligas

På torget utanför mitt fönster på jobbet står en staty av Gustav II Adolf. Där genomför just nu en grupp sudanesiska flyktingar en hungerstrejk för att få asyl. Podiet runt statyn är draperad med presenningar, filtar, banderoller och plakat. Längst in i skuggan sitter de. Tysta, hålögda och utmattade.

Tio meter därifrånstår står hundratals människor, fast med helt andra plakat. I centrum står en klass nybakade studenter omgivna av familj, vänner, och släktingar. Det är ballonger, blombuketter och lövade veteranbilar överallt, och runt torget kretsar lastbilar med flaken fyllda av skränande studenter.

Jag vet inte riktigt vad jag känner ...

With the brain Left Behind

"Alla rätttroende kristna har utan förvarning ryckts upp till himlen. På jorden plågas de som lämnats kvar av krig och sjukdomar under Antikrists överinseende. Nu börjar den våldsamma kampen mellan Den Onde och Den Gode om hedningarnas själar, men det är ont om tid … för snart kommer Jesus tillbaka."

Där har ni bakgrunden i det ”kristna” tv-spelet Left Behind. På spelföretagets hemsida lockar man med säljande beskrivningar som denna:
"Conduct physical & spiritual warfare: using the power of prayer to strengthen your troops in combat and wield modern military weaponry throughout the game world."

Böckerna som blev film blir nu alltså även tv-spel. De teologiska tankegångar som utgör grunden för storyn har haft en högst begränsad spridning, fram tills dess att Left Behind böckerna kom ut.
Bibelförankrade? Sådär lagom!
Säljande? You betcha!
Författarna Tim LaHaye och Jerry Jenkins har sålt cirka 60 miljoner ex av sin romanserie, vilket är mer än till exempel John Grisham sålt.

Böckerna bygger på kontroversiella teologiska spekulationer om framtiden som på teologiskt fikonspråk kallas pretribulational premillennianism.
I korthet går dessa spekulativa föreställning ut på att alla som är kristna utan förvarning kommer att ryckas upp till himlen innan jorden drabbas av diverse krig och katastrofer under Satans överinseende. Eländet kulminerar sedan i en slutstrid i Israel, innan dess att Jesus kommer tillbaka.

Varför lanserar man ett tv-spel under kristen flagg?Moralpanik över sex- och våldsinnehållet i spelutbudet? Evangelisationsiver? Plain ol' greed? Sannolikt all of the above. Jag gissar kristnas frustration över sin egen oförmåga att få kidsen attraherade av kristen tro, i kombination med girighet.

Nu är det ju inget fel på att tjäna stålar på böcker, filmer och tv-spel. Men när innehållet bygger på dålig teologi och sätter vinstintresset före det andliga och psykologiska välbefinnandet hos läsarna/ spelarna, då är det allvarligt. Mammon och Gud i svår konflikt, således.

På samma sätt som kristen tro bör hållas långt ifrån den politiska makten för att inte korrumperas, bör den akta sig för att liera sig med nöjesindustrin. Men nu kan alltså kristna kids skjuta digitala ateister, allt medan WWJD-armbanden dinglar runt handlederna.
Det är liksom korstågen all over again, fast i virtuell form.

Vad är det då som är så problematiskt med Left Behind-fenomenet? Bortsett från att det inte finns bibelstöd för teorierna, samt att man legitimerar våldsanvändning i Guds namn, alltså.
Jag tror att våra föreställningar om framtiden påverkar hur vi lever våra liv idag. Om kristna tror att Gud kommer att överge sin skapelse och att "allt ändå kommer brinna", får detta naturligtvis konsekvenser för hur man behandlar både miljön och medmänniskor av annan trosuppfattning.

Gud undsätter mänskligheten, inte genom att rycka upp de kristna från jorden, utan genom att själv komma ner till jorden.