måndag, maj 07, 2007

Beskow är oförnuftig!

Idag skriver Per Beskow på SvD:s Brännpunkt om ekumenisk samsyn. Jag hängde dock upp mig på nedanstående citat:

Något som säkert förvånar många är att den katolska etiken inte härleds ur bibeln utan från det mänskliga förnuftet. Det är därför som kyrkan kan hävda att de moraliska buden gäller alla människor och inte enbart de troende.”

Men var hittar man då detta mänskliga förnuft som Beskow säger sig grunda en universell etik på? Är inte varje form av rationalitet eller förnuft med nödvändighet en produkt av en specifik tradition eller kultur? För vad en riskkapitalist på Wallstreet anser vara ett rationellt handlande kan ju skilja sig markant åt från hur en vietnamesisk risbonde ser på saken. Eller med Alasdair MacIntyre’s ord: Whose Justice?, Which Rationality?

Så vad Per Beskow egentligen menar är mänskligt förnuft , måste väl mer specifikt vara det romerskt katolska förnuftet, eller?

Varje försök att hitta någon form av gemensam etik baserad på ”förnuftet” har slutat i fiasko eller förtryck genom att antingen erbjuda en alltför tunn eller minimalistisk etik, eller att med tvång pracka på de ”oupplysta barbarerna” den ”rationella” moralen.

All etik börjar i en berättelse, även om den i liberala demokratier framställs som berättelsen att vi inte har någon berättelse. Gud blev inte bara människa i största allmänhet, utan föddes in i ett högst specifikt sammanhang; Gud vandrade på jorden som en fattig arameisktalande judisk snickarlärling. Jag menar att det är i den berättelsen, i berättelsen om Jesus Kristus som den kristna etiken måste ta sin början. Inte i abstrakta och förment universella teorier. Problemet med Beskows resonemang är att Kristus blir överflödig för den kristna etiken.

Dagens lästips handlar om kristen etik som en berättelse.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Där du skriver 'förnuft' menar du 'ideologi'.

Jag tror knappast att du tror att en sådan som St. Thomas betraktade inkarnationen som överflödig för etiken.

Anonym sa...

Resonemanget ditt var intressant men lider i mina ögon av vissa brister. Jesu uppståndelse är ju t.ex. av central betydelse inom katolsk teologi.

Jesus förkroppsligade i katolsk idétradition det Gud sökt mana människor till.

Tro och förnuft anses komplettera varandra, dock ej motsäga varandra.

I övrigt gör Beskow en poäng. Katolska kyrkan har en iögonfallande stor tilltro till förnuftet jämfört med många andra religiösa kyrkor & samfund vilket också öppnar upp för seriös dialog med alla parter som delar tron på att det finns en sanning som vi åtminstone till vissa delar kan nå fram till med säkerhet. Dvs. att allt inte är relativt.

Det låter förstås pompöst och rimmar lätt illa med maktanspråk osv. Men finns det verkligen någon människa som konsekvent kan hävda sig leva efter devisen att allt är relativt? Var det dig jag såg igår på stubben utanför Skarpnäcks skola? Nej. Och det lär vara sant och inte relativt.

Därmed inte sagt att det finns oehört många frågor att ta i beaktning när man för generaliserande resonemang osv.

Josef sa...

Anonym 1:
Du skriver:
"Där du skriver 'förnuft' menar du 'ideologi'."

Gör Beskow inte Beskow i så fall samma fel?

Nej, jag tror definitivt inte att St. Thomas betraktade inkarnationen som överflödig för etiken! Men det gör ju däremot Beskow som just säger att den "katolska etiken inte härleds ur bibeln utan från det mänskliga förnuftet".
För vad vet vi väl om inkarnationen utan uppenbarelsen?

Anonym 2:
Ja visst, Jesu uppståndelse är naturligtvis av central betydelse inom katolsk teologi. Men det som gjorde att jag reagerade på Beskows citat var ju att uppståndelsen inte tycks har någon plats inom etiken. Just detta att man håller teologin och etiken åtskilda är ju det problematiska!

Sedan tror jag inte man behöver hemfalla åt relativism bara för att man uppvisar en smula epistemologisk ödmjukhet och problematiserar "det universella förnuftet".

... men erkänn att du inte kan vara helt säker på att det inte var mig du såg i Skarpnäck :)

Cerberus sa...

Universella mänskliga rättigheter behöver inte härledas ur någon relgion eller ideologi. De härleds ur ett allmän mänskligt universellt kontrakt.

Rawls kallar det för överlappande konsenus. Den utgår från hans berömd "slöja".

Den kan även härledas ur Hugo Grotius naturrätts diskussioner, han utgick inte ifrån Gud.

Kraxpelax sa...

Beskows artikel är helt strålande. Jag är katolik själv, och det här är oerhört klargörande och koncist. Bibeln är inget trosföremål. Nej, just så. I själva verket är också mycket omstridda katolska dogmer och principer som påvens ofelbarhet, preventivmedelsförbudet, prästcelibatet, tron på demoners realitet och på exorcism, Mariadogmerna, förbudet mot kvinnliga präster och transsubstantiationsläran förnuftsgrundade: fast detta framgår först i efterhand och efter grundlig analys. Det låter orimligt - men det är så det är!

Ett viktigt påpekande: protestantisk bibelsyn, i synnerhet inom lutherdomen, gör den helige ande arbetslös. Treenighetens fullbordande person behövs helt enkelt inte. Det måste ju vara fel.

I själva verket har den katolska självförståelsen delvis varit synnerligen oklar hela tiden, och många gånger tävlat med annan kristen obskurantism i fråga om... ja, det mesta. Min egen reflektion är att uppfattningen om "den Helige Andes ledning" i sig är empiriskt och teoretiskt styrkt, men allt detta är ytterst komplext och det finns inte skuggan av möjlighet att utveckla saken här. Själv struntar jag rent ut sagt blankt i from känslosamhet och jag känner mig fullkomligt främmande för traditionellt kristna miljöer och atmosfärer, INKLUSIVE dem jag stött på inom katolska kyrkan. Vad som i teologiskt hänseende gäller är sanningsfrågan, och absolut ingenting annat. Jag har därför dragit öronen åt mig, och vill snarast undvika andra kristna, eftersom de bara gör mig illa till mods. Bättre stå fri - fri i orygglig lojalitet mot kyrkan och dess läroämbete, mot sitt eget intellektuella samvete och i fullkomlig tillit till de heliga sakramenten, vars art i sin tur är ren mystik. Den synliga kristna gemenskapen är en sak. Det teologer kallar "de heligas samfund" något annat. Gud välsigne denna blogg och dess anda av uppriktig trosreflektion oavsett deltagarnas samfundstillhörighet.

Kraxpelax sa...

Helt kort till Cerberus: du har alldeles rätt! Jag vill bara erinra om att John Rawls' välelaborerade analys mycket snabbt kokar ner till - Gyllene Regeln. Närmare bestämt den omedelbart självklara universaliseringen därav.

z sa...

"Jag menar att det är i den berättelsen, i berättelsen om Jesus Kristus som den kristna etiken måste ta sin början. Inte i abstrakta och förment universella teorier."

Men det är ju så det är: Kyrkan har i århundraden tolkat evangelierna om Jesu liv.
Tolkade Beskow precis så: Mänskligt förnuft o kärlek o evangelietolkning ger vägledning i våra liv.

Johan sa...

Det finns stöd i bibeln för att det finns en universell etik. Se Rom. 2:14-15.

"Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig."

<><