Bitchin’ bout Milbank

Missa inte den intressanta diskussionen i kölvattnet av Haldens kritik av föreställningen om moderniteten som en på kristendomen parasiterande heresi:

"The notion of modernity as heresy is just too easy. It places “Christianity” safely insulated from the horrors of modernity under critique, even as it give a nod to modernity’s roots in Christianity."

"This is why the more fruitful way to critique the ideologies of modernity is not to strive to go back to some premodern past when things were allegedly still orthodox wonderful. Rather it is to look back to the very particular reality of Jesus of Nazareth, whose life, death, and resurrection stands in perpetual judgment of all ideologies. And all orthodoxies."

Humanisterna får svar på tal ...

Joel Halldorf skriver klokt och träffsäkert i dagens Dagen om Humanisternas förvirring.

Om lokal sedvänja upphöjd till allmän lag:

"Humanismens tolv apostlar talar om att samhället ska byggas på "allmänmänskliga grunder" och ställer mot detta "kulturella traditioner". Detta "allmänmänskliga", som alltså tycks stå över saker som kultur och tradition, beskrivs med termer som frihet, demokrati och kritiskt tänkande. Men man bör som bekant kalla saker och ting vid deras rätta namn och vad det här är fråga om är inget annat än västerländsk kultur."

Angående talet om att individen själv ska få "välja livsåskådning":

"Det kan vara svårt för oss som är barn av upplysningen och dess traditionsuppror att förstå detta, men det finns alltså människor som menar att man kan lära sig saker - och inte bara sånt som rör teknik och naturvetenskap - av dem som levt före oss. Och omvänt att de äldre har ett ansvar att fostra sina barn efter bästa förmåga för att förbereda dem för ett liv i världen. I dessa kulturer finns, skulle man kunna säga, en bredare förståelse för talet om att var och en inte behöver uppfinna hjulet själv, liksom för uttrycket att ingen människa är en ö."

Om det pluralistiska samhället:

"Europa består av länder som historiskt präglats av kulturell konformism genom äktenskapet mellan stat och kyrka. Lösningen på dagens mångkulturella situation är inte att ersätta en konformism med en annan. I stället för att kringskära olika gruppers möjlighet att genom institutioner som exempelvis skolor bygga upp sina egna kulturer borde möjligheten till detta expanderas."

Om den politiska teologins återkomst

Höll på att missa Sigurdsons understreckare om Milbanks och Žižeks nya bok som ännu ett bevis på teologins nya synlighet.

Om Sarkozy, friheten och burkan

For French political culture, religion is tolerable only if it keeps itself to itself. As soon as a person of faith tries to present what religion means for them in public in France, they risk being accused of fundamentalism.

Ur intressant krönika i The Guardian om Hegel och frihet med anledning av Sarkozys fördömande av den muslimska burkan.

Vad Hauerwas skulle sagt till Högskoleverket ...

Högskoleverkets ifrågasatte nyligen examensrätten för flera av landets teologiska utbildningar. Bland annat kritiserades att "utbildningarna har få perspektiv från andra religioner än kristendomen" och man "såg kritiskt på att det inte föreligger någon tydlig separation mellan de praktiskt kyrkligt orienterade kurserna och de rena högskolekurserna ".

Jag misstänker att nedanstående utdrag är vad Hauerwas skulle ha svarat på Högskoleverkets kritik:

Part of our problem is that the idea of objectivity, which is mistakenly assumed to be exemplified in the sciences and an elusive goal for the humanities, is a deeply flawed notion. In the name of objectivity the assumption has been underwritten that knowledge is only good insofar as that which is known is freed from any tradition of inquiry. Yet the sciences work well exactly because they exemplify a traditioned mode of inquiry which, moreover, requires the student to be capable of participating in such a tradition. If the students are to become good scientists they must be willing to have their lives transformed through that activity; they must be transformed, moreover, not simply because of the current social power of science but because of the elegance and beauty of what is discovered.

Stanley Hauerwas. “Character, Narrative, and Growth in the Christian Life,” i The Hauerwas Reader .

Med Hans Urs von Balthasars ord: Knowledge of the general must be interpreted in the light of the particular.

Veckan som gått ...

- Humanisterna menar i en DN-debattartikel att "godheten kommer inifrån" och att de "vill bygga en etik med utgångspunkt i förnuftet" - och försöker lustigt nog att förena detta med föreställningen om mänskliga rättigheter.

- I en understreckare om Habermas och religion påpekas dock att "religionen har kommit för att stanna och att den har en viktig och oersättlig roll att spela också framöver".

- Högskoleverket får svar på tal av kloka teologer.

- Marcus Birro bloggar om katolska kyrkan och dess kritiker.

- ... och giganterna Slavoj Žižek och John Milbank drabbar samman i ett samtal om kristen tro och politik.

Rowan Williams om rädsla och kärlek

Om tolerans bortom förståelse

Hittade just ännu en kul intervju med Slavoj Žižek. Žižek ger här en sömnig intervju i samband med filmfestivalen i Sarajevo 2008. I slutet av intervjun (3.09), när journalisten ställer en fråga om Sarajevo som symbol för mångkultur, tänder dock Žižek till:

Journalisten: Sarajevo is also a symbolic city for multi-culturalism, but you have your own opinion of multiculturalism, haven't you?

Žižek: I think, here, we have had enough of this multicultural ideology which is for me often an inverted racism. Namely, for example when people come here, a typical multiculturalist would say: Oh, I want to understand how you are different.

No , what you should understand is that fundamentally they are not different here. Just different things happened to them. And to make it tolerable for us, who were happy to avoid the war in the west, we made them different.

We need today codes of discretion, not more understanding. I think we should totally reject this liberal blackmail: We should understand each other.

- No, the world is too complex, we cannot! I hate people, I don´t want to understand people. I want to have a certain code where I don´t understand your way of life, and you don´t understand mine, but we can still co-exist.

Vad jag gillar med utdraget ovan är Žižeks, om än något extrema, kritik av den ack så omhuldade föreställningen att kungsvägen till tolerans går via förståelse; detta att min förståelse av den andre ses som ett vilkor för att jag skall kunna tolerera honom.

Visst bidrar kunskap och ökad insikt om den andres historia ofta till ökad tolerans, men denna förståelse har, och måste få ha, sina gränser. Skulle vi till exempel tolerera Hitler om vi bara fick höra hans verison av historien, och därigenom få större förståelse för honom?

Häri ligger det mångkulturella samhällets stora utmaning, som ju är samma utmaning som för all mänsklig samvaro: Vad skall bejakas, vad skall tolereras och vad måste vi säga Nej till?

... och kanske svårast i sammanhanget: Vilka är "vi"?

Vad inkarnationen inte innebär ...

Halden har hittat ett lysande Yoder-citat som bör vinna spridning ...

“The incarnation does not mean that humankind in general, or human nature in general, or human history in general was stamped with God’s approval or transformed by God’s indwelling, but rather that a particular story, the words and work of a particular man, is the key to the very nature of God. That particularity is even more scandalous if we reckon deeply with the fact that the historicity of the incarnation committed God to the particularity of an ongoing history. God entrusted the incarnational disclosure not only to a first generation of witnesses of the man Jesus, but also to the necessarily ensuing chain of specific bodies of tradition-bearing, fallible people who through the centuries would unfold and distort the message. It is not a regrettable mistake of church strategy contrary to the divine plan, when we find ourselves needing to deal with the unfinished quality of the definition of the Christian story.”

~ John Howard Yoder, To Hear the Word, 97-8. (New Edition forthcoming from Cascade Books)

De ortodoxa Humanisterna

"Humanisterna klarar helt klart inte att skilja på stat och samhälle. Det är allvarligt."

Ur träffsäker ledare i UNT angående humanisternas nya kampanj.

Eagleton om vetenskap och teologi

"The difference between science and theology, as I understand it, is one over whether you see the world as gift or not; and you cannot resolve this just by inspecting the thing, any more than you can deduce from examining a porcelain vase that it is a wedding present."

Terry Eagleton - Reason, Faith and Revolution, s. 37

Oinformerad Dawkins

Också vår rationalitet förutsätter ett engagemang i något som gör att vi också försöker förstå det. Relationen mellan tro och förnuft är således en fråga som inte bara uppkommer inom teologin utan även inom naturvetenskap, politik och så vidare. Vilka är våra utgångspunkter som gör en sak värd att studera överhuvudtaget?

Läs Ola Sigurdsson recension i GP av Terry Eagletons bok: Reason, faith and revolution: Reflections on the God Debate. Ett kapitel ur boken finns att läsa här!

Hur mycket mångfald tål demokratin?

"Kan ett samhälle rymma hur många olika identiteter, livsstilar och värderingar som helst utan att det får negativa konsekvenser för demokratin? Om inte, vad kan och bör man göra åt det?"

Det låter väl som en hyfsat intressant och aktuell frågeställning? Det tycker i alla fall Andreas Johansson Heinö, som idag lägger fram en avhandling i ämnet, med namnet: Hur mycket mångfald tål demokratin? Demokratiska dilemman i ett mångkulturellt Sverige.

"... alla stater måste bygga på någon form av gemensam identifikation, säger Johansson Heinö. Därför behövs en ständigt pågående debatt om vad vi ska bygga denna gemenskap på: är det språket, kulturen, historien eller specifika värden?

Undrar om, och i så fall hur, Heinö förhåller sig religion, och till den religiösa identiteten i relation till nationalstaten?

Bokporr

Efter att ha sett en bild på N.T Wrights skrivbord uppdaterade jag min önskelista. Denna "boksnurra" är ju en lysande uppfinning, i synnerhet för den trångbodde med litet skrivbord.

Det enda som möjligen saknas är en mekanism för att hindra boken från att slå igen (de flesta av mina böcker är inte så tunga att de förblir så där snyggt uppslagna som på bilden).



I väntan på min boksnurra drömmer jag om arbetsrum med stora och välfyllda bokhyllor ...

Högskoleverket och kompetensen

Högskoleverket ifrågasätter flera universitets och högskolors rätt att examinera studenter i religionsvetenskap och teologi. Sammanlagt 13 utbildningar utsattes för en fördjupad granskning. Sex av dessa utbildningar anses hålla tillräcklig kvalitet men Högskoleverket ifrågasätter rätten att utfärda examen för sju olika utbildningar.

Enligt Dagen kallar dock Pekka Mellergård, rektor på Örebro teologiska högskola, kritiken för "en politisk och ideologisk aktion. En partsinlaga som speglar tidsandan, en sorts naiv tro på neutralitet", och menar att "Hela utredningen präglas av det som dominerade universiteten på 1960-talet. Och de som gick i skolan då är antagligen de som är chefer nu och har nått toppen av sin inkompetensnivå". Ouch!

Det här kan bli en hur spännande diskussion som helst!
Jag återkommer i ämnet när jag läst Högskoleverkets rapporter.

Om mångfalden och den liberala demokratin

"Slut med befrielse från skolans sexundervisning" och "Ska svenska staten utbilda imamer?", är två dagsaktuella exempel på konflikten mellan den liberala demokratin och det mångkulturella samhället.

Den ökade mångfalden av kulturer och religioner ställer den liberala staten inför högre krav på inkludering och anpassning. Bland annat beror detta på att en allt större grupp av befolkningen inte ser det som möjligt att relegera delar av sina personliga övertygelser till ”den privata sfären”.

Den liberala demokratin bygger på föreställningen om individens universella förnuft. Men att se distinktionen offentligt – privat, som sammanfallande med distinktionen universellt - partikulärt, öppnar upp för ett politiskt landskap där vi tvingas förlägga våra djupaste identiteter, övertygelser och känslor utanför den offentliga arenan. Fokusen på det allmänna och det gemensamma, manifesterad i strävan att överbrygga det partikulära, leder dock till att skillnad och mångfald ignoreras.

Gemensamt för de båda exemplen ovan är även statens ryggmärgsreflex att utbilda bort olikheter. I fallet med förslaget om den svenska imamutbildningen landade dock regeringens utredare Erik Amnå i den kloka slutsatsen att: "En sekulär stat ska inte styra en religiös organisation genom utbildning av dess ledare". Gott så!

Debatten om religionens roll i den liberala staten handlar om demokrati. Vem skall få vara med i det offentliga rummet, och på vems villkor skall samtalet ske?