Påve mot positivism

Via I Think I Belive hittade jag ett intressant utdrag från Benedikt XVI tal vid hans besök i den tyska förbundsdagen nyligen. Talet, som är värt att läsa i sin helhet, finns här!

Where positivist reason dominates the field to the exclusion of all else – and that is broadly the case in our public mindset – then the classical sources of knowledge for ethics and law are excluded. This is a dramatic situation which affects everyone, and on which a public debate is necessary. Indeed, an essential goal of this address is to issue an urgent invitation to launch one.

The positivist approach to nature and reason, the positivist world view in general, is a most important dimension of human knowledge and capacity that we may in no way dispense with. But in and of itself it is not a sufficient culture corresponding to the full breadth of the human condition. Where positivist reason considers itself the only sufficient culture and banishes all other cultural realities to the status of subcultures, it diminishes man, indeed it threatens his humanity.

I say this with Europe specifically in mind, where there are concerted efforts to recognise only positivism as a common culture and a common basis for law-making, so that all the other insights and values of our culture are reduced to the level of subculture, with the result that Europe vis-à-vis other world cultures is left in a state of culturelessness and at the same time extremist and radical movements emerge to fill the vacuum.

Om den filosofiska nyttan av religion ...

Den berömde sociologen Peter Berger har en blogg. Senast bloggade han lite om sin syn på Jürgen Habermas, och om vad som händer när en gammal vänsterfilosof finner Gud. Sista stycket är värt att återge då det tjusigt sammanfattar Bergers kritik av Habermas syn på religion.

"Edward Gibbon, in chapter 2 of his famous history of the decline of the Roman Empire, has this to say: “The various modes of worship, which prevailed in the Roman world, were all considered by the people, as equally true; by the philosopher, as equally false; and by the magistrate, as equally useful”. When you cross the philosopher with the magistrate, you get Habermas.

Misstänker att Berger skulle säga samma sak om Zizek ...

Den minsta gemensamma nämnarens förbannelse

“Today a Christian group protects itself often by hiding its particularity, by speaking as the testimony of all good wills, by identifying itself with positions held in common, by announcing only the insignificant truths of every man.”*

Nyligen gjorde Humanisternas Christer Sturmark och prästen Annika Borg gemensam sak genom att i en debattartikel i DN hävda att kyrkan och den sekulära humanismen måste gräva ned stridsyxorna och börja samverka. För varför, frågar Sturmark och Borg, skall man dra en gräns mellan personer som tror på en Gud och de som inte gör det, när den väsentliga skiljelinjen går mellan dem som vill se ett samhälle byggt på humanistisk och sekulär grund och dem som inte vill?

Ja, varför skall man dra en gräns mellan kristna och ateister, när de ju egentligen bara vill uppnå samma sak; nämligen ett gott samhälle? Underförstått i detta resonemang är ju att vi alla egentligen är överens om vad som är ett gott samhälle, och om att  de kristna bara behöver skrapa av sig sin religiösa fernissa för att komma fram till samma rationella insikt som de neutrala ateisterna. 

I den gamla First Things-artikeln "Why We Can't All Just Get Along" sätter Stanley Fish ord på vad som är problemet med Sturmarks och Borgs hållning:

"For the modern liberal, beliefs are what the mind scrutinizes and judges by rational criteria that are themselves hostage to no belief in particular; for Milton, beliefs—in God or in oneself or in the absolute contingency of material circumstances—are the content of a rationality that cannot scrutinize them because it rests on them. Milton's motto is not “seeing is believing,” but “believing is seeing”; and since what you see marks the boundaries of your knowledge, believing is also knowing; and since it is on the basis of what you know—whether what you know is that there is a God or that there isn't one—that you act, believing is acting. What you believe is what you see is what you know is what you do is what you are."

Sturmark menar att Humanisterna genom sin religionskritik spelar en viktig roll som samtalspartner för kyrkan. Men Sturmarks ytliga förståelse av religion parat med hans oreflekterade upplysningstro gör att hans religionskritik inte är värd namnet. Som Stanley Hauerwas skulle ha suckat:  If only we could produce some interesting atheists. Eller som PJ Anders Linder ( @PJSvD ) uttryckte saken på twitter: "På DN Debatt i dag lyckas verkligen Sv Kyrkan och Humanisterna locka fram det sämsta hos varandra". Kanske menade han en identitetslös men behagsjuk kyrka, och en högmodig men obildad ateism, som förenas av att de båda glömt bort sina respektive berättelser?

--

* Michel de Certeau, “How is Christianity Thinkable Today?”, in Graham Ward (ed), The Postmodern God: A Theological Reader (Oxford: Blackwell, 1997), p. 291.

Sigurdson på iTunes

Hittade just en kortare föreläsningsvideo på iTunes U med Ola Sigurdson där han presenterar sin bok Det postsekulära tillståndet. Good stuff!

Beyond the Religious, Beyond the Secular?

Center för europaforskning (CERGU) vid Göteborgs universitet bjuder in till intressant konferens den 21-22 september på temat Beyond the Religious, Beyond the Secular? Political Theology and Embedded Religiosity in European Rationalism.

I´ll be there!

Blandad påse

"Postmodernity is modernity throwing up its hands in despair in the recognition that reason cannot stand firm without a heavenly anchor."

Min gamla lärare Hans Boersma lägger ut texten kring nominalismens förbannelse och ressourcement-rörelsens välsignelser.

-

"If people don’t think there is some kind of objective good that they can recognise, that they are trying to discern, then the quest for authenticity is likely to manifest itself as a quest for power and pure promotion of self for the sheer sake of self – you know, the world of iconic pop and rock stars making videos and non-music and the way this is then discussed with comically-absurd solemnity in The Guardian as if this were really culturally important."

John Milbank har en del övrigt att önska av kultur- och nöjesjournalister och Zygmunt Bauman.

-

Via @benjekman hittade jag intressanta föreläsningar av alltid eminente Rowan Williams.