Vem har ansvaret för naturen?

De senaste tiden har jag funderat och bloggat en del om relationen mellan natur och kultur; om naturen som ett hot mot människans frihet eller föreställda allmakt, och om att vi lever i en tid när när vi både har makt över naturen och samtidigt är mer utelämnade till den än någonsin.

Den som trodde att skogspromenader var en harmlös sysselsättning utan vare sig risk eller spänning, har nyligen fått anledning att tänka om. Bortsett från det tragiska faktum att en äldre dam faktiskt dog, så finner jag reaktionerna efter incidenten med det fallande trädet i Botaniska trädgården, om inte roande så i varje fall tankeväckande.

Vad jag uppfattar som smått komiskt är hur vi i vårt civilicerade, högteknologiska och landstingstrygga samhälle på något sätt lyckats förtränga, inte bara att naturen inte låter sig kontrolleras, utan även att vi inte kan ta ansvar för något som vi inte kan kontrollera.

Utanför ingånganrna till Botaniska finns numera skyltar som upplyser om att "vistelse i reservatet sker (...) , särskilt vid blåst, på egen risk". Det finns alltså ingen myndighet som tar på sig ansvaret för att naturen är ... natur. Ur GP:s artikel:

"När det gäller ansvarsfrågan är läget oklart. - Jag ska inte säga att vi inte har ansvar. Vi måste reda ut det här tillsammans med Länsstyrelsen och andra berörda parter, säger Mari Källersjö.

(...)

- Det finns ingen misstanke om brott. Som det ser ut nu kan jag inte se att det finns någon person som varit försumlig, säger Helliksson.

Från polisens sida görs den slutliga bedömningen av händelsen på Kriminalpolisenheten dit handlingarna kommer att skickas.

Polisens avspärrningar vid olycksplatsen har hävts men Botaniska trädgården kan inte garantera att området är ofarligt.

– Det är inte helt säkert att vistas där när det blåser, säger förvaltningschef Mari Källersjö efter dödsolyckan i vitsippsdalen.

När jag läser ovanstående tänker jag på Zizeks kommentar: We like to feel guilty because that suggests everything depends on us.

Newsflash: Naturen är oberäknerlig och farlig och följer inte kommunens lokala ordningsstadga. Naturen är inte vår mor, utan en force majeure. Eller med Chesterton, vår lillasyster:

"If you want to treat a tiger reasonably, you must go back to the garden of Eden. For the obstinate reminder continues to recur: only the supernaturalist has taken a sane view of Nature. The essence of all pantheism, evolutionism and modern cosmic religion is really in this proposition: that Nature is our mother. Unfortunately, if you regard Nature as a mother, you discover that she is a stepmother. The main point of Christianity was this: that Nature is not our mother: Nature is our sister. We can be proud of her beauty, since we have the same father; but she has no authority over us; we have to admire, but not to imitate."
- Chesterton. Orthodoxy. New York: Doubleday. s. 115