lördag, oktober 08, 2005

Som blågrå dyning …


Som av en slump sjöng Evert Taube i min iPod idag. Invitation till Bohuslän … jag blev nästan tårögd. Saker som man tar för givet hemma ter sig ovärderliga när man helt plötsligt inte kan njuta dem. Just nu ter sig Göteborg ganska avlägset. Livet här nere är grymt, men jag saknar mina vänner, havet, mitt favvo café Centro, Magasinsgatan, longboard i Slottskogen, min balkong (Lassie, enjoy).
Som alltid är det först när man inte har tillgång till något som man saknar det. Så, ni som har förmånen att få vandra i höstsolen på Vasagatan, eller sitta på trottoaren utanför Centro, Njut!

Dagen har tillbringats i en solstol, ätandes fruktsallad med ena foten i poolen. Så nej, det går ingen nöd på mig direkt. Blir bara lite sentimentalare utomlands.
Det är Taubes fel.

4 kommentarer:

Anonym sa...

..gå med båten genom knappesund, hitta sin egna mjuka häll med måseskär och horisonten som en tavla framför sig, glitter i havet, vita saltränder på benen.. ah

det är livets ljusa stunder...

Anonym sa...

Hang in there bro. Vad är longboard mot bodaboda, egentligen?

Josef Bengtson sa...

Word, Owe! Bodaboda rocks! Den enda likhet mellan longboard och bodaboda är väl att man kan få asfalts-eksem av dem.

Chappolina sa...

Passa på och njut! Innan du hinner blinka är du här igen, du kommer säkert längta tillbaka dit när du sitter utanför Centro... That's the way it works :-) Vi tar hand om Gbg åt dig så allt är sig likt när du kommer tillbaka. Snygg sida föresten! Enjoy Africa!