Hav & Berg

Det regnar för den 27:e dagen i sträck. Det tidigare rekordet var på 25 dagar, men nu börjar till och med Vancouverborna tröttna. Men det spelar ingen roll, för ibland lättar molntäcket något och man kan skymta bergstopparna som omger staden. På sätt och vis påminner staden om Göteborg; havet i väster och en älv som delar staden i en nordlig och en sydlig del. Det är bara det att Vancouver är så oändligt mycket mer storslaget.

Vancouver känns ungefär som en tredjedel Starbucks, en tredjedel Sushi och en tredjedel Gore-Tex. Här trängs de amerikanska kedjorna med japanska och kinesiska restauranger, 30 procent av vancouverborna är faktiskt Asiater. Folk går dock endast i undantagsfall klädda i kimono, utan ser istället ut att komma direkt från vandringsleden eller skidbacken. Allt är väldigt ”outdoorish”.

Tillsammans med en snickare, en datatekniker och en pokerspelerska delar jag ett gammalt hus i stadsdelen Kitsilano. ”Kits” känns lite som SoHo, NY, fast med den skillnaden att det finns stränder några kvarter bort. På sjuttiotalet bodde här mest konstnärer och musiker men med tiden blev hippiekvarteren till, ja just det, yuppiekvarter.

Det känns lyxigt att åter vara student. Under fyra månader skall jag gräva ner mig i teologistudier. Att döma av litteraturlistorna är jag rädd att jag aldrig kommer komma upp igen, men intressant skall det bli.