Skönlitteratur och teologi i ljuv förening

Frikyrkan har ju dessvärre inte alltid gjort sig känd som den fria tankens och kulturens försvarare. Tvärtom så finns i kyrkans historia mörka stråk av anti-intellektualism och navelskådande självtillräcklighet. Oförmågan att ta till sig kulturella uttryck utanför den egena sfären är ju tragisk i sig, men blir än mer obegriplig då kyrkan bekänner Gud som alltings skapare. En Gud som skapade och såg att det var gott.

I en lysande debattartikel i dagens Dagen bemöter Joel Halldorf något av denna problematik i ett inlägg om den senaste boken om Harry Potter.

"Men om vi ska varna för allt som kan leda till synd, då gör vi det kristna livet krångligare än vad det behöver vara. Som ivriga kristna har vi så lätt för att sätta upp ett extra staket ”innanför lagen”, för att verkligen försäkra oss om att vi inte kommer i närheten av synden.
Vi undviker inte bara det förbjudna, utan också det som riskerar att leda oss till det förbjudna. I vissa lägen kan detta vara klokt: den som känner sina svagheter håller gärna ett extra avstånd till det som kan skada henne. Men vi bör komma ihåg att ett av fariséernas misstag just var att de konsekvent satte staket innanför lagen."

Läs hela artikeln här