onsdag, februari 06, 2008

I väntan på en ny St. Benedict

"In an era in which televangelists and megachurches dominate the face of American evangelicalism, offering a version of Christianity inflected by populist aesthetics and the gospel of prosperity, the rise of the New Monastics suggests that mainstream worship is leaving some people cold. Already, they are transforming evangelical religious life in surprising ways. They are post-Protestants, breaking old liturgical and theological taboos by borrowing liberally from Catholic traditions of monastic prayer, looking to St. Francis instead of Jerry Falwell for their social values, and stocking their bookshelves with the writings of medieval mystics rather than the latest from televangelist Joel Osteen."

Citatet ovan kommer från en intressant artikel i Boston Globe om fenomenet New Monasticism.

Håkan Arenius sätter i dagens Dagen ord på något av det som kan ligga bakom att allt fler kristna tycks attraherade av denna typ av alternativa gemenskaper:

"Väckelsefolkets individualism har gjort efterföljelsen till en privatsak, och kommuniteten svarar på ropet efter fostrande och stödjande gemenskaper som gör kyrkan synlig i världen. "

2 kommentarer:

Vänstra Stranden sa...

HA sätter fingret på en viktig mekanism - och farlig. Han pekar också på en viss elitism. Kontrasten till "kommuniteten" finns i "kyrkan".

Låt mig citera ett lysande passage i en bok som läses hemma just nu:

"The church does not exist for me; my salvation is not primarily a matter of intellectual mastery or emotional satisfaction. The church is the site where God renews and transforms us - a place where the practices of being the body of Christ form us into the image of the Son" (James K A Smith i "Who's afraid of postmodernism?")

Behöver man säga mer? /VS

Josef Bengtson sa...

Hej VS,

Visst finns det en risk för elitism även i denna "rörelse". Men så länge dessa gemenskaper präglas av öppenhet och utgivande, samt inte avskärmar sig från de svaga och utsatta, ter sig inte risken tillräckligt stor för att dämpa min fascination.

Även jag uppskattar Smith´s "Who's afraid of postmodernism?". Fantastiskt citat!!
Jag ser väl "ny-monasticismen" (som framställd i Boston Globe-artikeln) som ett välkommet inlägg i samtalet om just "practices of being the body of Christ".

Allt gott!