På bussar runt om i London kan man nu läsa kampanjbudskapet:
"There’s probably no God. Now stop worrying and enjoy your life."
När jag först såg kampanjen var jag osäker på vem som var avsändaren. Skulle betoningen ligga på "probably", och var det i så fall en småironisk kristen evangelisationskampanj som tog fasta på att ingen säkert kan veta något om Guds existens, men att det är dumt att chansa? Nix.
Avsändaren visade sig istället vara The British Humanist Association, som nyligen lanserat en ny kampanj.
Simon Barrow skriver klokt om kampanjen i The Guardian:
"The "stop worrying and enjoy your life" bit I find more problematic. Not because I want people to worry and not enjoy life, but because for so many people it is really difficult to do this right now. Which is why the real message that needs to get out there is about encouraging one another in active compassion.That, surely, is something we could all agree on? Compassion – an identification with the suffering of others so that you feel the need to alleviate pain and challenge injustice – is at the heart of the best kind of humanist thinking and living, and also the best kind of religious thinking and living."
3 kommentarer:
"Active compassion?" Kan verkligen den liberala humanismen uppmana detta? Det känns inte som deras ledord direkt...//Peter
Hos föreningen Humanisterna kan man läsa att humanism präglas av:
- tilltro till mänsklighetens förmåga att skapa en värld av fred, frihet och välstånd.
- medvetenhet om människan som en integrerad del av den biologiska världen och hennes ansvar för miljö, djur och natur samt en strävan efter att minimera lidande hos både människor och djur.
- insikt om att vi alla ingår i ett socialt sammanhang, med bibehållen respekt för individens behov av frihet och integritet.
- övertygelsen om alla människors lika värde konsekvent försvar för åsikts- och yttrandefrihet.
Liknande deklaration kan läsas hos de brittiska humanisterna.
Humanismen står enligt mig helt klart för aktiv medkänsla och medmänsklighet. Men jag tycker att detta inte direkt framkommit från föreningen Humanisternas medverkan i medier.
I Humanist Manifesto III kan man bl a läsa:
"Humans are social by nature and find meaning in relationships. Humanists long for and strive toward a world of mutual care and concern, free of cruelty and its consequences, where differences are resolved cooperatively without resorting to violence. The joining of individuality with interdependence enriches our lives, encourages us to enrich the lives of others, and inspires hope of attaining peace, justice, and opportunity for all."
Jo, vem tycker inte så? Jag är också från min kristna position positivt inställd till humanismen, den är ju från början en del av den teologiska reflektionen, men frågan är om en humanism med en "stängd världsbild", kan uppmana människor till aktiv medkänsla. Kan den utmana mitt ego och mina begär? Vilken är strategin att nå till det samhälle man beskriver?
Räcker upplysning och information och en vädjan till människans goda vilja? Jag kanske har en för mörk människosyn, men jag är tveksam... //Peter
Skicka en kommentar