Distributiv rättvisa, alltså efter vilka principer som exempelvis skatteintäkter skall tas in och fördelas, tycks vara ett betydligt mer kontroversiellt ämne på andra sidan atlanten.
Från republikanskt håll brukar det föga överaskande poängteras att statlig inblanding i de privata finanserna är av ondo. Istället för att staten via skattesedeln skall fördela medel till de sämre bemedelade, framhålls ofta vikten av det frivilliga givandet i form av välgörenhet.
Företrädare för den amerikanska kristna högern brukar argumentera mot den socialliberala modellen med solidariskt skattefinansierad välförd, med argument i stil med:
"Compulsory income redistribution -- such as government spending on welfare, anti-poverty programs and foreign aid -- is a counterfeit for true Christian charity."
"Charity is one of the most vital aspects of Christian spirituality. We dare not subcontract this sacred church's role to the state."
Ovanstående citat kommer dock ifrån en debattartikel i den lilla michigantidningen, The Grand Rapids Press. Glädjande nog skrev därför min favoritteolog från Michigan, James K.A Smith, en replik.
Smith ifrågasätter i sin kommentar huruvida man som kristen överhuvudtaget kan tala i termer om att medkänsla och givande skulle vara frivilliga:
"... according to Rhoda, “Christian compassion is voluntary.” But such language of "voluntariness” is a modern invention. Our notion of something being “voluntary” implies that it is optional and un-coerced. In fact, we might even deserve some praise for doing what’s only “voluntary,” as if this was going above and beyond the call of duty. But did the early church see compassion and charity as “voluntary?” Or, to take up Rhoda’s specific case, did the early church see “income redistribution” as “voluntary?” "
[...]
"According to the biblical picture, to be “free” is not to be autonomous or un-coerced. We are free when we are empowered to do the good. The strangeness of the biblical picture is that true freedom comes in subjection to the risen Lord. It is slaves of Christ who are truly free."
Avslutningsvis drar Smith parallellen till Ananias och Sapfeira i Apostlagärningarna, som ju gjorde en i deras mening generös donation, men som tack för detta staffades med döden därför att de förbehöll sig rätten att behålla pengar för egen del.
Smith undviker dessvärre att kommentera den centrala frågan huruvida det är egalt om det är kyrkan eller staten som står som mottagare för den enskildes resurser. Caesar och Kristi kropp har ju en historia av att prioritera rätt olika ...
Själv tänker jag nog som så att det är vår uppgift som kristna att stödja alla goda strukturer i samhället. Till dessa räknar jag ett distributivt skattesystemet som hjälper oss att fördela resurser från de som har, till de som inte har. Sedan skall vi givetvis ha synpunkter på vad dessa medel används till utöver att hjälpa den svage.
On a lighter note, men delvis på samma tema ...
Den numera världsberömde "rörmokaren", "Joe the Plumber", som kritiserat Obamas skattepolitik för att "spread the wealth around" (det vill säga för att genom beskattning sprida "Joe the Plumbers" intäkter till andra), hamnade återigen i rampljuset. Denna gång i en riktigt underhållande intervju med demokraternas brillianta vicepresidentkandidat, Joe Biden. En fråga handlar om Obamas eventuella skattepolitiska kopplingar till Marx, och om Sverige som påstådd socialistisk stat.
Enjoy!
Tipstack till Joel H,
måndag, oktober 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hmm... Jag håller med om att "fri" i betydelsen opåverkad eller autonom är en modern uppfinning. Däremot tror jag att Gud vill inkludera vår vilja, och jag ser tvång och makt över andra som något problematiskt ur evangelisk synvinkel. (Filem v14, 2 Kor 9:7, Mk 10:42-45). En sån aspekt tycker jag också finns av berättelsen i Apg 5 (vers 3-4).
Jag kan förstå dom radikal-ortodoxas aversion mot autonomi och modernistisk frihet, men har svårt att ta till mig det fjäskande för våld och tvång som jag tycker detta resonemang öppnar upp för. Läste nyss Cavanaugh i Being Consumed som använde Augustinus anti-donatistiska resonemang om viljan på ett sätt som jag tycker är problematiskt (även om han markerade mot våldstillämpningen av det hela).
Angående skatterna så tycker jag ofta vi bör undvika att dela in allt i bra eller dåligt, rätt eller fel. Verkligheten är mer nyanserad. Det är tex kanske bättre att överheten tar dom girigas pengar med hjälp av svärdet än att folk svälter till döds, men det bästa är samtidigt ett helhjärtat och glädjefyllt givande?
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Hej Jonas!
Osäker på om jag hänger med avseende stycke två i din kommentar. På vilket sätt menar du att RO öppnar upp för fjäskande för våld?
Jag instämmer dock till fullo i ditt första och sista stycke. Vi bör undvika att tala i allt för svartvita termer då vår tillvaro rymmer mycket grått.
J.K.A Smith har gjort en del läsvärda förtydliganden på detta tema i posten jag refererade till:
"We can evaluate what policies and systems look more like the kingdom than others" (...) "And on that ad hoc basis, some policies are much more "kingdom-looking" than others. That would be my way of considering income redistribution that happens through taxation (along with universal healthcare, etc.)
http://forsclavigera.blogspot.com/2008/10/just-charity-follow-up-to-some.html
Allt gott!
Ok, det förtydligar det hela. Jag är dock genuint osäker på om det är meningen att vi som lärlingar ska syssla med en sån utvärdering. Jag tror inte vi är kallade att regera världen, utan att tjäna den. Kanske gör det att vi borde släppa viljan att rekommendera politiska system för samhället i stort? Är inte det en konstantinsk impuls?
Angående våld och tvång så menar jag att Augustinus, som ju RO diggar hårt, förespråkade våld för att ta itu med donatisterna, och som försvar av detta använde tanken på att viljan inte är fri (vilket väl i sig visar att frågan inte är så modern som Smith vill göra gällande?). Och skatter indrivs ju som bekant både för att användas till våld (krig, polis mm) och med hjälp av tvång och det mått av våld som krävs. Betalar du inte skatt så kommer till slut några människor med vapen och hämtar dig och ve dig om du då gör motstånd.
Inte heller jag tror att vi är kallade att regera världen, utan att tjäna den. Men frågan är väl vad man drar för vidare konsekvenser av detta?
Menar du att det innebär att en kristen inte kan betjäna världen genom att arbeta exempelvis partipolitiskt?
Tror du inte att kristna kan verka för Guds rike i världen även inom offentliga (ex. statliga, kommunala) institutioner, utan att för den sakens skull göra det på ett konstantinskt sätt?
Vad gäller RO och våld ...
Är det någonting som RO betonar så är det ju "the ontology of peace". Detta i kontrast till staten och liberala kontraktsteorier som ju vilar på grundtillståndet "allas krig mot alla". Att sedan Augustinus inte förmådde att leva upp till sin vision av den himmelska freden, så skall ju inte RO lastas för det :)
Intressant samtal!
-Men var inte själva poängen med Smith-citatet att han förespråkade en fördelning av rikedomen med hjälp av våld/tvång (skatter)?
-Nej, jag tror att kristna ska undvika att bestämma och styra över andra, i synnerhet när sådant styrande innefattar våld. I Jesus fotspår bör vi tjäna istället för att regera. Jag tycker alltså inte att man bör vara riksdagsperson eller sitta i regeringen, vilket, antar jag, också innebär att jag tycker det finns bättre sätt att engagera sig för människor än genom partipolitik, som ju just syftar till att det egna partiet ska få makten att bestämma över andra.
/Jonas
Alltså, när det gäller Smiths citat så ligger det mycket i det, ekonomisk fördelning är inte optional, frivilligt för den troende. Men eftersom detta sägs i en kontext som handlar om skatter (och du också anknöt till detta), så tycker jag frågan om våld och tvång är legitim.
/Jonas
Skicka en kommentar