måndag, december 14, 2009

Religion är ett påhitt!

Dagligen rapporteras och debatteras det om den liberala västerländska demokratins komplicerade förhållande till "religion", och till "de religösa". Nästan alltid så sker detta på ett sätt som förutsätter att alla vet vad religion är - som om religion var något fixt och färdigt med en entydig definition. Problemet är ju bara att så inte är fallet. Vi glömmer alltför ofta att religion är ett konstruerat begrepp. Ingenting är ju religiöst "i sig".

Varje religionsdefinition blir i någon mening alltid ett politiskt projekt såtillvida som definitionen vill sätta en gräns mellan det religiösa och det icke-religiösa, och därmed sortera olika aspekter av samhälleliga fenomen. Den 
amerikanske
 antropologen 
Talal 
Asad
 har
 i 
detta 
sammanhang 
kritiserat 
försöken 
att 
komma 
fram
 till 
en 
universell 
definition 
av 
vad 
religion 
är, 
inte 
bara 
på 
grund 
av 
att 
religioner 
till 
sin 
natur 
är 
partikulära 
och 
historiskt 
specifika, 
utan 
kanske 
främst 
på 
grund 
av 
att 
varje 
försök 
till 
definition 
är 
en 
historisk 
produkt med 
vissa 
underliggande 
motiv. Stanley Hauerwas sätter som alltid vassa ord på vad det handlar om:
"Religion is the designation created to privatize strong convictions in order to render them harmless so that the alleged democracies can continue to have the illusion that they flourish on difference."
Liberalismen kan enligt detta synsätt kritiseras för att genom religionsbegreppet begränsa vissa typer av övertygelser till den "privata sfären". Jag tror därför att debatten om hur den liberala staten skall förhålla sig till "de religiösa" hade tjänat på en bredare syn på det vi kallar religion - ett synsätt som mer hade att göra med det vi vördar och sätter vår yttersta tillit till.

För en del är detta Gud, för en annan nationalstaten, för en tredje är det proletariatets diktatur, och för en fjärde är det marknadens osynliga hand. Alla har sina ceremonier, symboler och riter, men de är alla utryck för att människan är en meningssökande varelse med djupa existentiella och andliga behov. Problemet att kalla vissa av dessa övertygelser "religiösa" är att de därmed diskvalificeras från offentligheten och politiken.


För den som är intresserad av Asads tankar om "religion" kommer här en liten föreläsning:

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men hur ska vi tala? Länge tänkte (och skrev) jag citationstecken kring alla begrepp jag inte trodde på (dvs sjukt många), tex "religion". Men det blir onekligen ganska akademiskt och elitistiskt. Lite gnostiskt nästan. Måste vi inte använda ett begrepp som religion? I så fall förespråkar jag en breddning av begreppet på liknande sätt som du skissar på, att vi "avslöjar" att även ateister och agnostiker har gudar. Det finns många gudar, som Paulus sa, frågan är vilken vi tillber.
/Jonas Lundström

Josef Bengtson sa...

Ja, visst blir det problematiskt när ett begrepp avseende något centralt mänskligt smalnats av och getts en innebörd som man inte kan ställa sig bakom. Jag kan förstå att det kan uppfattas som lite elitistiskt att sätta begrepp inom citationstecken (däremot fattar jag inte riktigt den gnostiska tendensen). Det kändes dock naturligt med citationstecken här för att framhålla att religion faktiskt är en konstruktion.

Jag är helt innne på linjen att avslöja implicit metafysik samt att bredda religionsbegreppet. Om vi inser att vi alla i någon mening är troende, så tror jag att detta främjar gränsöverskridande samtal mellan olika grupperingar i samhället. Kanske kan samtal komma till stånd, som inte tar sin utgångspunkt i förment priviligierade kunskapsteoretiska positioner, utan som istället tar sin utgångspunkt i att vi alla söker att förstå.

Anonym sa...

sounds good. bara så det är tydligt, jag gillade ditt inlägg alltså.

/jonas l