tisdag, mars 30, 2010

Om modernitetens religiösa anor

"For churches in Europe, by way of conclusion, post-secularity means reclaiming its own embodiment, but at the same time, the vertiginous experience of meeting an echo of its own message, disseminated, improved on but also distorted by a liberal politics that has long since survived, if only barely, on the illusion of having made a clean break from the religion of its ancestors. A post-secular society would be post-secular even in the absence of churches or any other religious embodiments, inasmuch as post-secular here would mean the recognition of the religious ancestry of modernity."

Den som är intresserad post-sekulär politisk teologi bör kolla in senaste nummret av Modern Theology där Ola Sigurdson skriver under rubriken: "Beyond Secularism? Towards a Post-Secular Political Theology".

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir alltid lite sur när människor som jag gillar tar betalt för sin teologi. Släpp Budskapet fritt, eller lägg ned. Ge som gåva det vi fått som gåva.
/Jonas Lundström

ludvig sa...

Jag måste vara väldigt trött. Har läst stycket fyra gånger nu och inte begripit ett ord. Det låter intressant, som vanligt, men vad menas?

Josef Bengtson sa...

Jo, det är väl kanske mer än lovligt ryckt ut sitt sammanhang...

Men som jag tolkar det hela:
Om kyrkan under moderniteten, men även i ljuset av Luthers tvåregementeslära, tenderat att skilja på religion och politik, eller sökt religionens essens i det inre, andliga livet (till skillnad från det materiella och praktiskt vardagliga), så har denna skadliga distinktion skett på bekostnad av kyrkan som social kropp. Allt efter devisen: Kyrkan tar hand om själen, staten om kroppen. Ola citerar tex Zizeks ord om att den politiska och omvälvande potentialen hos kyrkan ligger ligger i det institutionella och kroppsliga.

Det västerländska samhället kan betecknas som postsekulärt i den meningen att det präglas av en förändrad självförståelse avseende modernitetens religiösa dimensioner.

Teoretiskt sett skulle samhället kunna sägas vara postsekulärt även utan kyrkor. Detta då den tid tycks vara förbi då framsteg, frihet, och frigörelse kunde beskrivas enbart i sekulära termer.

Typ så tänker jag ...

ludvig sa...

Ah! Glasklart!