Så har SR släppt listan över årets sommarpratare.
För egen del saknar jag följande:
Göran Rosengren
Jan Eliasson
Anders Piltz
Jan Gradvall
Anders “Archbishop” Wejryd
Tomas Andersson Wij
Vem mer har SR glömt?
onsdag, maj 31, 2006
onsdag, maj 24, 2006
Fredagsläsning
måndag, maj 22, 2006
Begreppsförvirring
"The Emerging Church - This is a term that refers to churches attended exclusively by white people in their 20s and 30s who have at least one tattoo or body piercing. Their distinguishing characteristics are a refreshing, "up to date" interpretation of Christianity, and a reluctance to directly answer questions."
För fler belysande förklaringar av kyrkliga företeelser, kolla in Holy Office.
För fler belysande förklaringar av kyrkliga företeelser, kolla in Holy Office.
fredag, maj 19, 2006
What goes around ...
Så var det fredag … igen. Det finns dock inget som påminner mig mer om tillvarons evinnerliga rundgång än i- och urplockning av diskmaskinen. Kladda ner tallrikar, fylla maskin, diska, tömma maskin, kladda ner, fylla, diska, tömma.... Don't even get me started on sängbäddning. Fåfängligheter! Man kan ju bli buddist för mindre.
Då jag har pinsamt lite att göra på jobbet just nu har dagen ägnats åt allt utom det jag har betalt för att göra. Nedan följer därför en lista på saker man kan göra för att fördriva tiden:
Då jag har pinsamt lite att göra på jobbet just nu har dagen ägnats åt allt utom det jag har betalt för att göra. Nedan följer därför en lista på saker man kan göra för att fördriva tiden:
- Läsa gamla Jan Gradvall-reportage.
- Spela Jeopardy.
- Kolla in sin framtida arbetsplats.
- Lyssna på Spanarna.
- Göra ett personlighetstest.
- Läsa sågningar av Da Vinci-koden.
Skulle man fortfarande känna sig uttråkad kan man ju försöka sig på att komma ihåg vad man gjorde annandag jul. Det verkar ju vara ett konststycke.
Dagens låt är: Better Love med Luther Vandross
Trevlig helg!
tisdag, maj 16, 2006
Klassisk kristen tro vs. gnosticism
Är Judas evangelium ett uttryck för en tidig kristen mångfald? Är tanken att Jesus bad Judas förråda honom för att Jesus själ på det sättet skulle befrias ur sitt kroppsliga fängelse en variant av kristen teologi?
Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.
Läs Stefan Gustavssons försvar för klassisk kristen tro i dagens Dagen.
Dagens skönaste min
BBC tar fel på journalist och taxichaufför, och tar in chaffisen i studion för en liveintervju.
måndag, maj 15, 2006
McLaren om Da Vinci-koden
Inom vissa kristna cirklar tycks man oroa sig alldeles förfärligt inför biopremiären av Da Vinci-koden. Oron gäller den negativa inverkan som filmen förmodas ha på folks föreställningar om Jesus och kyrkan.
Då Dan Browns blandning av fiktion och fakta inte var direkt ortodox, är oron till viss del begriplig. För den vetgirige finns det dock numera en uppsjö av böcker som söker bemöta Browns villfarelser om kristen tro.
I Sojourners senaste nyhetsbrev finns en intervju med Sverigeaktuelle Brian McLaren angående just Da Vinci-koden. McLaren intar dock ett mer avspänt förhållningssätt till Da Vinci-fenomenet, och menar att filmen kan komma att öppna upp för intressanta samtal om vem Jesus är. Ett hot mot detta ser han dock i att kristna i allmänhet inte kan sin kyrkohistoria:
“One of the problems is that the average Christian in the average church who listens to the average Christian broadcasting has such an oversimplified understanding of both the Bible and of church history - it would be deeply disturbing for them to really learn about church history. I think the disturbing would do them good. But a lot of times education is disturbing for people. And so if The Da Vinci Code causes people to ask questions and Christians have to dig deeper, that's a great thing, a great opportunity for growth. And it does show a weakness in the church giving either no understanding of church history or a very stilted, one-sided, sugarcoated version.”
Vad gäller den förmodade negativa inverkan som boken/filmen kan tänkas ha, svarar McLaren:
“The book is fiction and it's filled with a lot of fiction about a lot of things that a lot of people have already debunked. But frankly, I don't think it has more harmful ideas in it than the Left Behind novels. And in a certain way, what the Left Behind novels do, the way they twist scripture toward a certain theological and political end, I think Brown is twisting scripture, just to other political ends. But at the end of the day, the difference is I don't think Brown really cares that much about theology. He just wanted to write a page-turner and he was very successful at that. “
Jag väntar med spänning på att Left Behind-serien skall få genomgå samma teologiska granskning som Da Vinci-koden.
Då Dan Browns blandning av fiktion och fakta inte var direkt ortodox, är oron till viss del begriplig. För den vetgirige finns det dock numera en uppsjö av böcker som söker bemöta Browns villfarelser om kristen tro.
I Sojourners senaste nyhetsbrev finns en intervju med Sverigeaktuelle Brian McLaren angående just Da Vinci-koden. McLaren intar dock ett mer avspänt förhållningssätt till Da Vinci-fenomenet, och menar att filmen kan komma att öppna upp för intressanta samtal om vem Jesus är. Ett hot mot detta ser han dock i att kristna i allmänhet inte kan sin kyrkohistoria:
“One of the problems is that the average Christian in the average church who listens to the average Christian broadcasting has such an oversimplified understanding of both the Bible and of church history - it would be deeply disturbing for them to really learn about church history. I think the disturbing would do them good. But a lot of times education is disturbing for people. And so if The Da Vinci Code causes people to ask questions and Christians have to dig deeper, that's a great thing, a great opportunity for growth. And it does show a weakness in the church giving either no understanding of church history or a very stilted, one-sided, sugarcoated version.”
Vad gäller den förmodade negativa inverkan som boken/filmen kan tänkas ha, svarar McLaren:
“The book is fiction and it's filled with a lot of fiction about a lot of things that a lot of people have already debunked. But frankly, I don't think it has more harmful ideas in it than the Left Behind novels. And in a certain way, what the Left Behind novels do, the way they twist scripture toward a certain theological and political end, I think Brown is twisting scripture, just to other political ends. But at the end of the day, the difference is I don't think Brown really cares that much about theology. He just wanted to write a page-turner and he was very successful at that. “
Jag väntar med spänning på att Left Behind-serien skall få genomgå samma teologiska granskning som Da Vinci-koden.
Förnyelse som självändamål
Nils Petter Sundgren fick nyligen sparken som filmrecensent av TV4. I en aningens bitter debattartikel i Expressen ondgör han sig över ålderssegregationen, förnyelseivern och tidsandan i allmänhet. Han beskriver ett Sverige, där:
”Modernitet och samtid blev absoluta honnörsord, kontinuitet och historiska sammanhang sattes i skamvrån. Historien började någonstans kring andra världskriget och filmhistorien med Steven Spielberg.”
”Modernitet och samtid blev absoluta honnörsord, kontinuitet och historiska sammanhang sattes i skamvrån. Historien började någonstans kring andra världskriget och filmhistorien med Steven Spielberg.”
tisdag, maj 09, 2006
tisdag, maj 02, 2006
O’boy och macka
Hemma i Sverige again. Dövar min efterhängsna jetlag med liter av efterlängtat svenskt kaffe, och O’boy och macka så klart. Denna gastronomiska välsignelse som mer eller mindre byggt min kropp. Kanske inte lika gott som cinnamon & raisin bagel, men man tager vad man haver.
Så är då studierna över för den här gången, suck! Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog studerat livet ut. Men man har ju fått jobb…
Jag är numera Göteborgs enda manliga kommunalrådssekreterare, och utan jämförelse den yngsta. Visserligen är det bara ett kortare vikariat, men ändå. De andra sekreterarna är rundnätta damer i 60 årsåldern som skryter över sina barnbarn, så nästa personalmöte blir säkert party.
Fast ibland känner jag mig lite som Charlie i The West Wing, ni vet han som är President Bartlets personlige hjälpreda. Det är alltså jag som säger om det finns tid i kalendern eller ej, och den som bestämmer över agendan är ju den som har makten!
Så är då studierna över för den här gången, suck! Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog studerat livet ut. Men man har ju fått jobb…
Jag är numera Göteborgs enda manliga kommunalrådssekreterare, och utan jämförelse den yngsta. Visserligen är det bara ett kortare vikariat, men ändå. De andra sekreterarna är rundnätta damer i 60 årsåldern som skryter över sina barnbarn, så nästa personalmöte blir säkert party.
Fast ibland känner jag mig lite som Charlie i The West Wing, ni vet han som är President Bartlets personlige hjälpreda. Det är alltså jag som säger om det finns tid i kalendern eller ej, och den som bestämmer över agendan är ju den som har makten!
tisdag, april 18, 2006
Bhangra rocks!
Jag crashade min första sikhiska förlovningsfest i helgen. Glädje!
Inget saknades; mat och dryck i överflöd, bhangra musik, välansade skägg och färgglada turbaner och saris. Gladast av alla var dock de bägge gentlemännen ovan. Punjabi people know how to party!
onsdag, april 12, 2006
Trygga överaskningar!
Ibland blir man grymt trött på sina playlists. Då sätter man poden på "random", i hopp om att bli överaskad. Men man vet ju alltför väl vilka låtar man har, så det funkar sådär. Man vill ju bli lagom överaskad; hitta ny musik, men inom ens egen genre. Jo, jag börjar väl bli gammal, men nu finns det en lösning på problemet (nej, inte på åldrandet). Med datorns hjälp får du höra musik som du inte visste att du gillade. Pandoras ask är full av godis!
Tack för tipset Matte!
Tack för tipset Matte!
tisdag, april 11, 2006
Manchester & Skepparkrans
Jag har hittills pluggat på fyra olika institutioner; en statsvetenskaplig, en ekonomisk, samt två teologiska. Varje institution har naturligtvis haft sina speciella koder och hemliga handslag, somliga mer kända än andra. Handelsstudenters stil behöver kanske inte närmare kommenteras. Statsvetare däremot förekommer i två kategorier: Den första kategorin utgörs av dem som tidigare luffat mellan u-landskunskap och genusvetenskap, har vänstersympatier samt Che Guevara t-shirts. Den andra kategorin utgörs av dem som tidigare pluggat internationella relationer, har ”departementstjänstemannaambitioner”, och våta drömmar om Bryssel. Den senare kategorin är oftast folkpartister och klär sig som light-versioner av Handelsstudenten.
Teologerna då, hur ser de ut? Jo, det som förenar alla rättrogna teologer är manchester! Manchesterbyxan är nämligen vad den rosa skjortan var för den stilmedvetne Handelsstudenten 2002, det vill säga en del av uniformen. Vi snackar alltså bredspårig manchesterbralla medelst generös lårvidd. Till detta bärs med fördel en urtvättat t-shirt, gärna med långärmad tröja under. Extra hög status bland teologer nås om man kan uppbringa en ironisk skepparkrans.
Bara så ni vet alltså, ifall ni skulle vilja plugga teologi någon gång …
Teologerna då, hur ser de ut? Jo, det som förenar alla rättrogna teologer är manchester! Manchesterbyxan är nämligen vad den rosa skjortan var för den stilmedvetne Handelsstudenten 2002, det vill säga en del av uniformen. Vi snackar alltså bredspårig manchesterbralla medelst generös lårvidd. Till detta bärs med fördel en urtvättat t-shirt, gärna med långärmad tröja under. Extra hög status bland teologer nås om man kan uppbringa en ironisk skepparkrans.
Bara så ni vet alltså, ifall ni skulle vilja plugga teologi någon gång …
torsdag, april 06, 2006
Porch
Då våren står för dörren är det dags att slå ett slag för verandan, närmare bestämt den nordamerikanska verandan. Jag talar alltså inte om vår svenska inglasade mormors-veranda med pelargoner och tyllgardiner. Nej, den veranda jag vurmar för har visserligen tak, men inga väggar och befodrar dessutom spontana häng. Den är rejält tilltagen och har plats för en sliten soffa, samt gungstol. Här tillbringar men med fördel försommarkvällarna efter jobbet med att lyssna på bluegrass samt iaktta förbipasserande.
onsdag, april 05, 2006
Vi lever i ständig förändring ...
”Trendgalan hypar den moderna människan som ser och anpassar sig till förändring, hela tiden, varje dag. Det är inte svårt, idag kan alla vara Trendagenter, det gäller att ha de rätta verktygen och att våga.”
Låter det lockande? Då är kanske Trendgalan 2006 något för dig!
Med risk för upprepning: När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga. Att leva i ständig förändring har liksom fått en ny innebörd!
Låter det lockande? Då är kanske Trendgalan 2006 något för dig!
Med risk för upprepning: När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga. Att leva i ständig förändring har liksom fått en ny innebörd!
fredag, mars 31, 2006
The Devil's greatest trick
Få saker skapar sådan förvirring hos den moderna människan som Ondska som fenomen. Söndagens Filosofiska Rummet utgjorde inget undantag, då Ondska debatterades under rubriken: Finns det ondska, finns det onda människor – och föds det rentav onda bebisar?
En filosof, en psykolog och en etikforskare debatterade olika vinklar av ondska, bara för att skapa ytterligare förvirring. I synnerhet programledaren hade grava svårigheter att inse att onda handlingar kan begås av ”goda” människor. Mest komiskt var dock när man talade om vilka problem som kristna har med att förklara ondskan (om man vidhåller att Gud är god och allsmäktig). Som om ondskan skulle vara glasklar för en ateist.
”Seklets paradox är att ondskan grasserat och triumferat samtidigt som professorerna i sina föreläsningssalar har kappats om att avskaffa djävul, arvsynd och ondska.” (Läs Anders Piltz brillianta text om Den banala ondskan här)
Nej, ondskan förblir obegriplig och oförklarlig. Metafysisk. Debatten hade därför utan tvekan blivit klarare om man hade utökat panelen med en teolog av Piltz kaliber. Vi är så benägna att tro att ondskan finns utanför oss, att det är en sjukdom, eller att den kan utbildas bort. Vi gör allt för att slippa inse att vi alla har ondskan inom oss. Läs här för ett intressant undantag.
Verbal Kint hade rätt: The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn't exist
En filosof, en psykolog och en etikforskare debatterade olika vinklar av ondska, bara för att skapa ytterligare förvirring. I synnerhet programledaren hade grava svårigheter att inse att onda handlingar kan begås av ”goda” människor. Mest komiskt var dock när man talade om vilka problem som kristna har med att förklara ondskan (om man vidhåller att Gud är god och allsmäktig). Som om ondskan skulle vara glasklar för en ateist.
”Seklets paradox är att ondskan grasserat och triumferat samtidigt som professorerna i sina föreläsningssalar har kappats om att avskaffa djävul, arvsynd och ondska.” (Läs Anders Piltz brillianta text om Den banala ondskan här)
Nej, ondskan förblir obegriplig och oförklarlig. Metafysisk. Debatten hade därför utan tvekan blivit klarare om man hade utökat panelen med en teolog av Piltz kaliber. Vi är så benägna att tro att ondskan finns utanför oss, att det är en sjukdom, eller att den kan utbildas bort. Vi gör allt för att slippa inse att vi alla har ondskan inom oss. Läs här för ett intressant undantag.
Verbal Kint hade rätt: The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn't exist
torsdag, mars 30, 2006
onsdag, mars 22, 2006
Kreativitet vs. Koll
Kanadensare är lite bonniga, typ lite kusinerna från landet. De har ingen vidare koll på vare sig mode, musik eller mat; lite nordamerikanskt efter helt enkelt. Det hela är mycket befriande!
Det får mig att fundera på det destruktiva i vårt behov av att definiera oss själva genom våra preferenser, att försöka tycka oss till vår identitet, på vårt behov av att ha ”koll”. Här finns en skillnad mellan Sverige och Kanada.
Här blickar man inte så nervöst över axeln för att se vad ”dom andra” skall säga. Här målar man frimodigt sina egna tavlor, och hänger stolt upp dem på väggarna. När en annan försöker förklara att man inte kan måla, bemöts man med oförståelse. Vadå inte kan? Alla kan väl måla, typ. Kanada är så mycket mer oskuldsfullt och ”laid back” jämfört med den svenska kissnödiga trendkänsligheten.
När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga!
Det får mig att fundera på det destruktiva i vårt behov av att definiera oss själva genom våra preferenser, att försöka tycka oss till vår identitet, på vårt behov av att ha ”koll”. Här finns en skillnad mellan Sverige och Kanada.
Här blickar man inte så nervöst över axeln för att se vad ”dom andra” skall säga. Här målar man frimodigt sina egna tavlor, och hänger stolt upp dem på väggarna. När en annan försöker förklara att man inte kan måla, bemöts man med oförståelse. Vadå inte kan? Alla kan väl måla, typ. Kanada är så mycket mer oskuldsfullt och ”laid back” jämfört med den svenska kissnödiga trendkänsligheten.
När det beständiga devalveras blir vi trendkänsliga!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)